Jag är kattmänniska, förstår inte hur...

[kopparberg]

...hundar fungerar?!
Min erfarenhet av hundar är stallkamraters hundar. Och det är hundar som släpps lösa i stallet, hälsar på alla, gillar andra hundar och inte gör värre saker än att skälla lite någon gång ibland. I övrigt märker man dem inte annat än om man sitter ner och äter, någon kan ibland då bli lite sugen och komma och tigga. En och annan kan också behöva kopplet på och blir då bunden när matte/husse rider, annars smiter de iväg för långt bort.

Sambon har delad vårdnad om en hund som ska krångla så fort man är ute och möter andra hundar. Han står mer eller mindre rätt ut i kopplet och försöker rusa mot den andra hunden, alltså allmänt tjafsig.

Idag var jag ute och rastade honom, och döm om min förvåning när han när jag var ensam inte alls brydde sig om den bjäbbande pudeln! Inget dra, han bara reste lite ragg, sedan promenerade vi förbi! Trots att pudeln gick efter oss när vi passerat så tittade han bara bakåt ibland, inget mer!

Förra året höll han på att dra omkull mig när vi var ute och rastade!

Talade om det för sambon, han säger att jag är mer ranghög, hunden känner att han inte behöver beskydda mig, han krånglar med sambon för att han tycker sambon behöver "skyddas" mot andra hundar!
Helskumt i mina ögon! Jag som knappt ägnar någon tid åt hunden, mat, vatten, hälsar osv, skulle hunden lyda mig?!
Sambon har ju haft hunden i flera år, gosar, leker, dresserar och framför allt korrigerar hunden så fort han uppför sig illa.

Så funkar hundar så, tyck inte FÖR mycket om dem, då gör de som du vill?!

 

[Gabbi]

Sv: Jag är kattmänniska, förstår inte hur...

I viss mån, ja.

 

[makarontanten]

Sv: Jag är kattmänniska, förstår inte hur...

Japp,så funkar vissa hundar

Kan bara tala för mig själv,men vår hund,som jag mer eller mindre alltid överöser med kärlek,rastar,dresserar,uppfostrar och alltid skämmer bort på alla sätt och vis, lyssnar mycket mer på husse om det verkligen gäller.

Är man för snäll så tar hunden övertaget och vet var den kan göra utan att bli "straffad" för sina olater,medan om man är som husse,den som menar allvar och inte viker sig för ett par gudomligt bruna ögon,så får man en hund som lyssnar och ser upp på en (jämför med barn som kan avguda både mamma och pappa,men frågar och tjatar på den "snälle" och lyder den som är hård och inte kompromissar)

 

[mimmipigg]

Sv: Jag är kattmänniska, förstår inte hur...

Pondus läser jyckar av snabbt, precis som hästar och andra flockdjur.
Vissa människor har pondus medfött.

 

[kopparberg]

Sv: Jag är kattmänniska, förstår inte hur...

Men är hundar som hästar? Vissa hästar skulle ju aldrig försöka ta över, hur mycket än den som rider/hanterar inbjuder till det. Och vissa hästar skulle ju "gnugga händerna" och glatt göra som de ville om de fick chansen!

Katter är ju tvärt om, ju mer fjäsk, desto mer kärlek tillbaka från katten!

 

[LitenPrickigPonni]

Sv: Jag är kattmänniska, förstår inte hur...

Vissa människor bara har det som gör att hundarna ser denne som en ledare! Njut!

Kanske är du hundmänniska egentligen?


Men man får gärna gilla dem, bara man är konsekvent och alltid är den som bestämmer :P Hundar gillar också att gosa

 

[makarontanten]

Sv: Jag är kattmänniska, förstår inte hur...

Men är hundar som hästar? Vissa hästar skulle ju aldrig försöka ta över, hur mycket än den som rider/hanterar inbjuder till det. Och vissa hästar skulle ju "gnugga händerna" och glatt göra som de ville om de fick chansen!

Katter är ju tvärt om, ju mer fjäsk, desto mer kärlek tillbaka från katten!

Som hästar vet jag inte,men alla hundar är ju olika precis som hästar. En del hundar är vekare och behöver inte lika mycket uppfostran som en starkare individ för att vara lätta att hantera.

Kan ärligt säga att jag är för snäll vid vår hund och hade hon vart av "ta-över-sorten så hade jag haft problem. Nu är hon världens snällaste,så nu är det inget problem för oss,men visst märker man skillnad på beteende.

När husse är hemma får hunden inte vara i sängen. När husse går till jobbet och jag är kvar i sängen så trippar hon snabbt in och lägger sig så fort han stängt dörren (uträknande och inga konsekvenser av beteendet).Hade husse vart hemma, blr konsekvensen att hunden åker ner på golvet och får "bannor". Hunden vet att det är allvar med husse,men matte blir inte arg och då ligger hon i sängen när husse inte är hemma

När husse ska duscha henne,så tjurar hon men kommer till badrummet med slokande öron. När jag ska duscha får jag dra in henne på bädden(orkar inte lyfta henne) eftersom hon vägrar gå själv. Han har pondus och är bestämd och hon lyder,jag är för snäll och hon kan göra mer som hon vill innan jag blir arg= Inga konsekvenser för hunden.....

Däremot är det mig hon kommer till när hon vill bli klappad och kelad med. Husse med "hårdare" tag är däremot mycket roligare att busa med.

Antagligen är du en starkare person just med hunden än vad husse är. Vad det verkar som,så är det husses hund som sköts mest av honom och han har mer känslor inblandade än var du har. Hunden ser dig som en respektfull ledare att se upp till,medan husse är den snälla kompisen som kanske precis som jag,är för snäll

Man får tycka för mycket om dem,men om det ska bli bra,så är det konsekvens och ett bestämt beteende som man kommer längst med de flesta hundar(däremot inte sagt att man inte kan älska djuret högt och samtidigt vara bestämd)

 

[kopparberg]

Sv: Jag är kattmänniska, förstår inte hur...

Kanske är du hundmänniska egentligen?

Ja vem vet? Jag har aldrig velat ha hund, men nu har jag faktiskt hittat en jag vill ha! Fast det är så långt ifrån sambons schäfer man kan komma, det är en korsning 75% chiuava (stavning?) och 25% jack russel. Ser ut som en lite längre chiuava, väger runt 1 kg och skäller nära nog aldrig trots korsning med enligt mig två "gläfsraser"! Fast jag får ingen för sambon!

Jag brukar klappa och gosa med sambons hund ibland, men jag har oftast liiite svårt för lukten! Känner också att det håras för mycket och tar för stor plats i lägenheten, får känslan av att det skulle kännas likadant om jag hade hästen inomhus?!

En annan konstig hundgrej som jag undrat över fick jag "prova på" igår! Har sett att om det händer något, alltså att någon hunden känner gör sig illa, då vill gärna hunden dit. Hunden verkar anse "vara med", jag anser "vara i vägen". Nåväl, jag lyckades vricka foten rejält, skrek av smärta och tog mig in i hallen igen. Och hunden var överallt! Det skulle slickas i mitt ansikte, trampa mig på fötterna (hejja, det är där det gör ont! ) osv. Varför gör de så? Trösta eller?

 

[kopparberg]

Sv: Jag är kattmänniska, förstår inte hur...

Jag gissar din hund är rätt söt när den med slokande öron går till husse och duschen! Kan nästan se framför mig hur vovve ser ut!

Husse är bestämd, det blir bannor när hunden uppför sig illa! Han har också tränat en hel del dressyr, hunden är lydig och fin då!

Just det där med sängen känner jag igen! Både jag och husse blir skitarg om vovve ligger i sängen, jag är värst! Jämför att hunden ligger i sängen som lika fräscht som om jag hade hästen där!
Nu ligger hunden aldrig i sängen, men det har varit rejält med tjafs om det! Däremot så ligger vovve gärna i lillhusses säng, lillhusse kör ju inte bort honom, så jag känner igen det där med att välja vem man får göra fel hos!

 

[TinyWiny]

Sv: Jag är kattmänniska, förstår inte hur...

Han vill absolut trösta, du har ju ont och han märker att något är fel.

 

[kopparberg]

Sv: Jag är kattmänniska, förstår inte hur...

Det var ju lite gulligt!

Vovve var så upprörd, snodde runt, slickade mig i ansiktet och gnydde! Tyvärr är hallen för liten för två vuxna, en ispåse och en hund, så han blev "utvisad" uppför trappen av sambon!

 

[karamelldrottningen]

Sv: Jag är kattmänniska, förstår inte hur...

Det är väl bara att inse att du är en hundmänniska oxå

Visst så är det skillnad mellan hundar och hästar men det är mindre skillnad mellan dem än katter och hästar. Hundar är ju väldigt mkt. ett flockdjur, precis som hästarna och det kan vi ju ta till vår fördel. Men det kräver ju som sagt att man är konsekvent och har en viss pondus eller vad man nu ska kalla det. Att man är flockledaren helt enkelt, vilket inte verkar vara så enkelt för många människor (din sambo?) och då kan ju faktiskt katt passa bättre.

 

[Lenis]

Sv: Jag är kattmänniska, förstår inte hur...

Det var ju lite gulligt!

Vovve var så upprörd, snodde runt, slickade mig i ansiktet och gnydde! Tyvärr är hallen för liten för två vuxna, en ispåse och en hund, så han blev "utvisad" uppför trappen av sambon!

Sådär gör min ena åxå, han vet precis när jag är ledsen eller har ont, när jag däckade ihop på köksgolvet en gång av smärta så tog det honom runt 5 sekunder att inse att det var nåt fel även om jag var helt tyst. Sen var det en massa pussande o han satt i princip PÅ mig resten av dagen när jag kom från sjukhuset. Är bland det sötaste jag vet med honom, han är så intuitiv

(Kan tillägga att det inte gäller för alla hundar, min andre tycker folk som är ledsna/har ont/ tom skriker, tjuter till etc är läskiga o konstiga o de undviker han..)

 

[kopparberg]

Sv: Jag är kattmänniska, förstår inte hur...

Så jag kanske ska fortsätta tjata på att få min chiuvavakorsning då?

Blir lite konstigt bara, i så fall skulle hunden vara mindre än katten!

 

[kopparberg]

Sv: Jag är kattmänniska, förstår inte hur...

Din "vårdarvovve" var säkert sjuksköterska eller något i ett före detta liv!

 

[Belethien]

Sv: Jag är kattmänniska, förstår inte hur...

Min tik vet när man är ledsen och ska komma och gosa. Hon gillar dessutom inte när saker piper och ska skydda det (hon har adopterat pipleksaken som sin bebis just för att hon tror att den har ont). Min mors hund är tår-knarkare och får spader när du gråter och ska frenetiskt slicka bort alla tårar.

Så vissa hundar vet självklart. De har ju levt länge med oss människor och lär sig snabbt att läsa av oss. Samma gäller hästar, vem har inte fått en varm mule mot sin kind när man varit ledsen

 

[karamelldrottningen]

Sv: Jag är kattmänniska, förstår inte hur...

Ha, ha . Ja och nu kom jag att tänka på min förra granne som hade en mastodontkatt och en putteliten terrier. Roligt var det när man såg katten på gården gå lös och hunden med, då hunden var ett huvud kortare och betydligt klenare, sprang runt katten och försökte få igång honom, men katten som var som a lá Gustav brydde sig nämnvärt.

 

[mimmipigg]

Sv: Jag är kattmänniska, förstår inte hur...

Min hund vet exakt när jag mår dåligt har ont då lägger han sig bakom min rygg trots att han håller på att dö av värmeslag.
Skulle han aldrig göra om jag bara vilade.

 

[Milosari]

Sv: Jag är kattmänniska, förstår inte hur...

att hunden inte gör utfall när du går med den kan också bero på att du inte spänner dig och skickar ut signaler om högsta beredskap. gör man det så är risken jättestor för att det blir utfall, både för den med mindre pondus ("ajdå, husse verkar osäker, bäst jag skrämmer bort den otäcka hunden") och för den med mer pondus ("kom igen nu husse, nu tar vi honom tillsammans").

 

[kopparberg]

Sv: Jag är kattmänniska, förstår inte hur...

Men gud vad gulligt, adopterat pipleksaken för att trösta den!

Jo visst är hästar också tröstande! Det med den varma mulen känner man ju igen!
Många katter jag haft har också varit tröstande, har man varit ledsen eller har ont så har katten plötsligt bara dykt upp från ingenstans, sedan har den lagt sig nära eller låtit sig lyftas upp så jag fått borra ner näsan i pälsen.
Minns stallkatten i mitt förra stall. Han är världens gosigaste men gillar inte bli upplyft, blir alldeles stel då. Min förra häst hade varit hemsk ett ridpass, jag hade tårar i ögonen när jag ridit, plötsligt kommer katten, jag lyfter upp honom och står och gråter med näsan i hans päls. Och han är inte det minsta stel, sitter snällt i min famn!

Vad kloka djur är!!!