Kompisproblem

mian1

Trådstartare
Behöver lite råd från er som är mer erfarna.

Det var inte bara jag som var en trist mamma och inte ville ha huset fullt av barn. Det kändes lite kymigt även om det är kul att hon får kompisar. De senaste månaderna har det varit upp och ner när jag hämtat på förskolan. Oftast har hon varit jätteglad och berättat vem hon lekt med och vad de gjort. Men så ibland har hon varit arg och ledsen, bråkat och betett sig illa, vilket hon aldrig annars gör. Hon är alltid snäll, glad och ordentlig. När hon lugnat sig de gånger hon varit arg har hon berättat att hon inte fick vara med de andra barnen på förskolan och att de inte tycker om henne. Jag har flera gånger frågat fröknarna och de säger att hon är väldigt populär, men att hon själv ibland väljer att lämna leken. Hon vill leka i par och efter en massa prat med Lillan har jag fått uppfattningen att hon känner sig övergiven av sin kompis om det kommer fler barn och är med och leker. Oftast har det här hänt när hon lekt med de lite äldre barnen.
I går var hon med sin pappa ute i hagarna och där träffade hon en granntjej från förskolan. De lekte ihop undertiden min man jobbade och sedan lekte de en stund här och det var ok. Lite frustrationsbråk på kvällen, men jag tänkte att hon kanske var trött.
I dag kom två barn hit för att leka, granntjejen med syskon. Jag trodde att min man frågat dottern innan han släppte in barnen, men det hade han tydligen inte. Hon var ledsen både här hemma och sedan när hon följde med barnen hem till dem. När pappa hämtade och det var färdiglekt var hon helt förtvivlad. Mest ledsen, men även arg. Hon berättade att hon gömt sig under kuddarna i deras soffa så att ingen skulle höra att hon grät. Det hade nämligen dykt upp fler barn hemma hos grannarna och då kände sig min dotter övergiven. När de andra barnen rusade iväg för att leka stod hon kvar och grät. För rädd för att säga till att hon ville hem, fast hon ville nog egentligen leka. Fast leka bara med granntjejen - utan syskon och andra kompisar.
Hon kan leka flera om hon själv får bestämma och om hon känner sig med i gruppen och inte utanför. Hon är ganska tyst och lite blyg, speciellt med äldre barn.

Vad ska man göra? För i morgon kommer barnen att komma hit igen för att leka. Det skär i hjärtat att skicka iväg dottern när jag vet hur ledsen och övergiven hon känner sig. Inte kan jag sitta med och övervaka leken heller. Plus att de andra barnen ju inte ska behöva styras för att min lilla inte vill leka fler än med en åt gången. De andra gör ju inget fel.
Hon behöver ett bättre självförtroende när hon leker med andra. Fast hur? Ska vi skicka iväg henne i morgon igen trots att vi vet att hon blir ledsen? För hon vill leka hos dem och inte hemma.
 
Sv: Kompisproblem

Har hon kontrollbehov i andra saker också? Det känns som att så fort det "kliver" ur ramarna så vill hon inte vara med mer. Det bottnar oftast i någon annat.
 
Sv: Kompisproblem

Jag tror hon behöver välja.
Hjälp henne att bena ut problemet genom att helt enkelt säga;
Vill du leka så är det många kompisar som gäller.
Om du inte vill leka så stannar du hemma.
Låter hårt men man kan säga det snällt fast det är en bister sanning.
Normalisera många kompisar genom att det inte finns något alternativ.
 
Sv: Kompisproblem

nej, hon har inga kontrollbehov utan brukar acceptera situationen som den är. Tidigare har kompisar inte varit så viktiga utan hon har lekt med den eller dem som varit roligast den dagen. Hon har dock ofta lite startsträcka på att komma igång med leken. Hon är lite försiktig utan att vara rädd eller asocial. Nu det senaste har det blivit jätteviktigt att ha en kompis. En bästis. Hon har flera bästisar på förskolan, men det är viktigt att ha en speciell kompis varje dag som man håller ihop med. Det är helt nytt, men det verkar som om hon inte är ensam om det utan att fler av framförallt flickorna leker så.
 
Sv: Kompisproblem

Hon vill leka, men ändå inte. Hoppas att hon förstår att välja.
På förmiddagen ska vi iväg på utflykt med några kompisar och deras 2 döttrar. Då går det bra att leka 3 för där är våran tjej i centrum. Bägge systrarna vill leka med henne. Förr har de lekt tillsammans alla tre, men de sista gångerna blir den yngre av de två systrarna ifrånsprungen och gråter för att hon inte får vara med.
 
Sv: Kompisproblem

En spontan tanke:

din flicka behöver nog jobba lite kring leken HUR man leker flera om det på förskolan är "kutym" att bara leka två och två. Hon behöver nog tränas i att leka flera. Även om hon själv inte vill, det här kan bli ett större problem än man tror när de blir äldre att alltid någon ska stå på sidan för att man "måste" leka två och två.

Kanske du måste kliva in som vuxen och styra ändå fast du inte vill? Hjälpa henne in i leken och prata mycket kring det här med att leka flera, läs sagor om det och prata, prata varför det är viktigt att kunna leka flera och inte bara två och två.
 
Sv: Kompisproblem

Precis min tanke, att flickan behöver träning i hur man leder flera, lära sig lite "regler" kring det.

Faktum är att jag trodde att det var just den kompetensen som tränades i förskolan.
 
Sv: Kompisproblem

En spontan tanke:

din flicka behöver nog jobba lite kring leken HUR man leker flera om det på förskolan är "kutym" att bara leka två och två. Hon behöver nog tränas i att leka flera. Även om hon själv inte vill, det här kan bli ett större problem än man tror när de blir äldre att alltid någon ska stå på sidan för att man "måste" leka två och två.

Kanske du måste kliva in som vuxen och styra ändå fast du inte vill? Hjälpa henne in i leken och prata mycket kring det här med att leka flera, läs sagor om det och prata, prata varför det är viktigt att kunna leka flera och inte bara två och två.

Precis!!

Det är JÄTTE VIKTIGT!!! Jag kan inte nog betona det!!!
Jag har nämligen personligen råkat ut för baksidan av "leka två och två myntet".

Det är INTE roligt att se på när de andra barnen leker, hoppar hopprep i par, kastar boll på idrotten i par och framförallt när tjejerna tisslar och tasslar i par

Så TS, uppmuntra din dotter att upptäcka att det är roligt att leka och tissla och tassla med flera kompisar.

Fråga henne om hon skulle tycka det vore roligt att inte få vara med eftersom Lisa och Anna ska leka själva.
 
Sv: Kompisproblem

Jag skulle nog både prata med förskolan för att se vad de har för idéer om hur din dotter bättre ska kunna acceptera att vara "en i gänget" istället för att alltid vara i centrum (vilket sker i leken två och två).

Det skulle vara en väldig fördel för henne att lära sig detta (även om det sker "the hard way" genom att man vänligt och bestämt förklarar att alla faktiskt får vara med annars får hon själv missa leken) både för henne personligen men även för de potentiella lekkamrater som annars blir utestängda om hon redan har en kompis.

Försök förklara det positiva i att vara fler, man behöver inte bli ensam om bästisen är borta m.m. Hoppas att det löser sig för er!
 
Sv: Kompisproblem

Trodde jag också men så verkar inte fallet på denna förskola?

Vi jobbar jättemycket på vår skola med att man att få bort ordet "bästis" - att det inte ska var så jäkla viktigt att bara ha EN kompis som hänger ihop med utan att normen är att man leker flera både pojkar och flickor. Det som är bra är att ha FLERA att leka med inte bara en speciell. Det går väl upp och ner men vi arbetar mot det.
 
Sv: Kompisproblem

Jodå, vår förskola jobbar mycket med att leka i grupp, att inte alltid leka med samma kompis och att det aldrig ska vara någon som känner sig utanför. Men även om förskolan jobbar aktivt med sådant hindrar det ju inte min dotters känsla av att kompisen sviker och lämnar henne om det kommer fler och leker. Fast det verkar som om det fungerar bra ifall det är barn som är på samma nivå som min dotter. Det är när de andra barnen på något sätt är "överlägsna" henne som hon blir arg och ledsen.

I dag var vi på lek&buslandet med bl.a. två jämnåriga flickor till min dotter. Båda de andra två är försiktigare än vad min dotter är och då gick det jättebra att busa och hoppa alla tillsammans. Hon kände väl att hon hade övertag och att ingen skulle springa ifrån henne? Och trots att de var 3 att leka ihop (6 när syskonen var med) så var det inte gråt eller ilska en enda gång vare sig när vi var där eller efteråt.
Mamman jag känner bäst av de andra sa att hennes 3,5-åring också var inne i en väldigt känslig period där hon just upptäckt kompisar och där hon också upplevde att hon blev övergiven om de andra gick ifrån henne eller om kompisen intresserade sig mer för något annat barn. Jämfört med hennes barn är min dotter rena stålflickan för hennes flicka grät för allt och ingenting, bl.a. när hennes storasyster sa att hon älskade glass och det uppfattades av lillasyster att hennes storasyster inte älskade henne längre.

Jag ska försöka få min dotter att förstå att hon får välja med de stora grannbarnen om hon vill leka i grupp eller stanna hemma med mig. Det verkar ju som om det bara är stora eller "överlägsna" barn som skrämmer henne och ger problem, samtidigt som det är de som lockar mest att få leka med.
Tror inte att min dotter egentligen är mogen att leka själv hemma hos någon annan. Vet ingen i hennes åldersgrupp på förskolan som leker hemma hos någon kompis utan föräldrar ännu. 3,5 år är ju inte så gammalt...eller?

Förskolan ska vi inte tillbaka till för än i slutet av augusti och hon går bara 15-20 timmar i veckan så det är ju inte direkt någon intensivträning på grupplek.
 
Sv: Kompisproblem

För mig har min bästis betytt oerhört mkt för mig, vi är fortfarande kompisar idag.. min kille säger samma sak.

Varför ska man inte få ha en bästis, o ska dagispersonlaen bestämma att man inte får leka två och två ???
 
Sv: Kompisproblem

För mig har min bästis betytt oerhört mkt för mig, vi är fortfarande kompisar idag.. min kille säger samma sak.

Varför ska man inte få ha en bästis, o ska dagispersonlaen bestämma att man inte får leka två och två ???

Självklart ska man få ha en bästis, det handlar inte om att sära på barn som är bästisar. Däremot tycker jag att förskolan gör rätt i att uppmuntra lek i grupp, eftersom alla barn faktiskt inte HAR en bästis! Jag tycker också det är viktigt att inte förskola och skola utgår ifrån att "alla har en bästis", utan skall det t.ex. jobbas i par i skolan så skall det vara läraren som bestämmer vilka par, så att det inte alltid är samma barn som "blir över". Så det är som sagt inte alls fråga om att dra isär bästa vänner, utan att se till att även barn som inte har en bästis trivs och är med i gruppen.

Jag kan också tycka att det finns en poäng i att barn (åtminstone yngre) inte alltid leker med bara ett enda annat barn, utan att de får lära sig att fler kompisar duger, och att både man själv och bästisen "får lov" att leka med andra ibland.
 
Sv: Kompisproblem

Jag ska försöka få min dotter att förstå att hon får välja med de stora grannbarnen om hon vill leka i grupp eller stanna hemma med mig. Det verkar ju som om det bara är stora eller "överlägsna" barn som skrämmer henne och ger problem, samtidigt som det är de som lockar mest att få leka med.
Tror inte att min dotter egentligen är mogen att leka själv hemma hos någon annan. Vet ingen i hennes åldersgrupp på förskolan som leker hemma hos någon kompis utan föräldrar ännu. 3,5 år är ju inte så gammalt...eller?

Nej, 3½ år är inte så gammalt... Då har man ju precis upptäckt det där med kompisar, och det är ju inte alltid så lätt! Och du kan säkert ha rätt i att hon inte är mogen ännu att leka hemma hos andra, tror att min dotter gjorde det första gången strax efter fyraårsdagen. Har du möjlighet att prata med föräldrarna till de andra barnen? Berätta hur det är, och be dem hålla koll och ev. ringa er om dottern blir ledsen, så att hon känner sig trygg i att mamma/pappa hämtar om det skulle vara något...?
 
Sv: Kompisproblem

Ta och följ med henne hem till kompisarna (du får väl ta med en bra bok) så har du koll och kan förklara och stödja henne om hon blir ledsen eller rädd.
 
Sv: Kompisproblem

Då kontrar jag med varför är det så viktigt att bara ha en "bästis" vad är det som gör att man bara kan ha den nära kontakten med en kompis?

Varför ska normen vara två och två?
 
Sv: Kompisproblem

Ser att hon är yngre än vad jag trodde fick för mig att hon var närmare fem, men hon är ju bara 3,5 år gammal. Så jag hon är ganska liten och jag tror hon är lite för liten att leka själv med stora grannflickor och därför blir hon ledsen och känner sig utanför.
 
Sv: Kompisproblem

Självklart ska man få ha en bästis, det handlar inte om att sära på barn som är bästisar. Däremot tycker jag att förskolan gör rätt i att uppmuntra lek i grupp, eftersom alla barn faktiskt inte HAR en bästis! Jag tycker också det är viktigt att inte förskola och skola utgår ifrån att "alla har en bästis", utan skall det t.ex. jobbas i par i skolan så skall det vara läraren som bestämmer vilka par, så att det inte alltid är samma barn som "blir över". Så det är som sagt inte alls fråga om att dra isär bästa vänner, utan att se till att även barn som inte har en bästis trivs och är med i gruppen.

Jag kan också tycka att det finns en poäng i att barn (åtminstone yngre) inte alltid leker med bara ett enda annat barn, utan att de får lära sig att fler kompisar duger, och att både man själv och bästisen "får lov" att leka med andra ibland.


Bra svar, och förutom det du räknat upp så blir det barn som bara tyr sig till en enda bästis väldigt sårbar om denna bästis börjar söka sig till andra kompisar längre fram. Om barnet knutit en enda person väldigt nära sig och inte brytt sig om att skapa andra vänskapsband så blir barnet lätt ensamt när den enda nära kompisen söker sig bort eller är sjuk/bortrest.

Märker av detta problem längre upp i skolåldern: De barn som är vana att leka i lite större grupper är sällan utan sällskap på rasterna. De inbitna "Bästisbarnen" blir ofta väldigt ensamma om bästisen sviker - ibland utvecklas detta till att barnet upplever sig som utstött och mobbad bara för att den forna bästisen inte alltid vill vara. Det upplevs som att ingen annan duger att leka med än den gamla bästisen och de svarar inte på inviter att leka i grupp med andra utan går hellre undan ensamma.

Jätteknepigt, för som sagt var går det inte att tvinga barn att leka ihop eller att inte leka ihop, men det är rätt att jobba mot en social mijö där alla leker med flera barn än bara ett, och att barnen bjuder in fler i leken än bara sin bästis.
 
Sv: Kompisproblem

Jag tror hon behöver välja.
Hjälp henne att bena ut problemet genom att helt enkelt säga;
Vill du leka så är det många kompisar som gäller.
Om du inte vill leka så stannar du hemma.
Låter hårt men man kan säga det snällt fast det är en bister sanning.
Normalisera många kompisar genom att det inte finns något alternativ.

:bow:

Nu har vi pratat igenom vad som gäller och jag tror att hon börjar förstå. Vi har berättat att barnen här leker tillsammans allihop och att man inte kan neka någon att vara med. Det har hon förstått och det verkar som om det inte är antalet barn som är det värsta utan att det är stora barn. Hon vill leka med jämnåriga eller yngre då hon känner sig säkrare.
Vad jag inte tänkt på var att hon inte förstått att hon faktiskt fick välja. Kommer det barn hit eller vi åker bort och leker så är det våra kompisars barn och då finns det inget val. De andra barnen följer med sina föräldrar in varesig Lillan vill eller inte. Och när min man släppte in grannbarnen utan att fråga först om Lillan ville det så var det väl klart att hon trodde att hon måste leka med dem. Iallafall verkar det som om det var vad hon trodde och att det var en lättnad när jag berättade att hon fick välja själv. Sa hon nej så fick de gå hem till sig igen.
Så i morse när två av barnen stod utanför dörren och ville komma in så sa Lillan nej till att leka och barnen fick vända och gå. Sedan verkade hon mycket lugnare och nöjdare efteråt!!! Och jag är också lugnare när jag vet att hon inte sitter och gråter i något hörne hos en kompis. Tids nog blir hon nog så stor att hon kan leka hemma hos kompisar, men det är nog bäst om hon fortsätter att vara liten ett tag till.
 

Liknande trådar

Småbarn Jag har en dotter som är snart 6 år (början av sommaren) som är väldigt känslig. Det var, och är, även jag. Så jag kan känna igen mig i...
Svar
7
· Visningar
913
Senast: Praefatio
·
Småbarn Jag är ju föräldraledig med sonen och dottern går på samma förskola som sina kusiner på 1,5 och 3 år. Jag brukar hämta dottern strax...
Svar
19
· Visningar
1 715
Småbarn Om du vill får du (och andra i samma sits) gärna berätta mer om hur det funkade/funkar att jobba hemifrån med små barn. Min fästman...
Svar
14
· Visningar
843
Senast: WildWilma
·
Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
6 010
Senast: mars
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Att bjuda någon?
  • Vad gör vi? Del CXCV
  • Bra hörlurar

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp