Livet 2015 (psykisk ohälsa)

[Salka]

Jag har för länge sedan varit medlem här men har de senaste åren nöjt mig att bara läsa, för nöjes eller hästabstinens skull. Nu känner jag dock att det kan vara bra att få kontakt och prata med kloka bukare. Jag hoppas jag gör rätt med trådstart och allt.
Jag vet att ni är fantastiska med hjälp, råd och åsikter och just nu känns det så ensamt med min psykiska ohälsa. Finns det fler här inne? Vill ni dela med er av era historier, dagsformer och frågetecken?

Jag nöjer mig med att säga att jag är 27 år, att jag blev deprimerad vid 22, lider nu av ångest och att det känns som att jag har provat allt. Men verkligen verkligen vill leva normalt (fungerande). Hur gör man? Jag vill så gärna ha en plan, något att arbeta med konkret. Kanske har ni tips, kanske är ett verktyg att skriva här, jag vet inte. Har grav prestationsångest över den här texten men jag trycker på posta nu!

 

[Azalea]

Jag är också 27 och har lidit av psykisk ohälsa i halva mitt liv, har varit sjukskriven i 7 år till följd av detta.

En engagerad läkare, en duktig KBT-psykolog, stöd från mina nära, mycket vila, meditativ yoga/mindfulness, rutiner i vardagen, regelbundna måltider och rolig motion har varit det viktigaste för att jag skulle börja må bättre efter den djupaste svackan jag haft på många år.

Nu börjar jag bara tre månader efter att jag var nära på att ge upp kunna föreställa mig ett liv där mina depressioner inte styr mig. Det är förmodligen en lång krokig väg dit men att jag ens kan föreställa mig det känns fantastiskt.
Utan proffessionell hjälp hade inte det varit möjligt. Hur har du det med läkare och psykolog?

 

[Salka]

Grattis till den ljusningen! Bra kämpat.
Känner mig lite bortskämd och skäms över hur jag mår när jag tänker på hur du måste ha mått för att vara sjukskriven i flera år. Finns så många som har det värre och jag vet inte ens varför mina problem känns så stora. Men jag antar att gör det ont, så gör det ont.

Just nu har jag ingen kontakt med någon. Gick hos en beteendevetare och pratade av mig förut, först när jag var deprimerad och sen sökte jag upp henne igen när jag upplevde en väldigt stressad period. Den kontakten fick jag via en läkare som sa att den bästa behandlingen var medicinering och samtalsstöd kombinerat. Det var senast två år sen.
I våras sökte jag på eget bevåg upp en KBT-terapeut för jag ville lära mig hantera och förebygga mina ångestattacker, men jag kände inte att jag fick någon hjälp. Vi pratade mest kring att jag har svårt att börja me uppgifter och hur jag kan strukturera upp det. Men att skriva listor kan jag, det som ligger bakom att jag har svårt att börja är prestationsångesten. Hur får jag bukt med den liksom?
Det är nog detta som gör att det känns som att jag "prövat allt". Kanske det är värt att gå till vårdcentralen igen och ba "Hej. Hjälp?", även om jag själv inte vet vilken slags hjälp jag behöver. Kansle hade jag bara otur med terapeuten jag träffade?

Det jag är väldigt nöjd och glad över just nu är träningen. Känns så skönt att ha hittat något jag älskar och veta hur bra det är för kroppen. Mat och rutiner skulle jag dock kunna bli bättre på...

 

[netia]

Vilken medicin har du? Det kanske skulle fungera bättre med en annan. Det finns ju olika varianter av terapi. Jag har gjort fem år djupgående psykoanalys, något år med hypnos blandat med kognitiv beteendeterapi.
Jag har levt med ångest sedan barndomen. Depressioner av och till sedan tonåren.

Varför skäms du över att du inte är tillräckligt dålig? "Andra har det mycket värre."-stuket menar jag. Att någon annan har det ännu sämre är väl inget som gör att du mår bättre? Man mår ju så dåligt som man mår, på sin alldeles egna skala. Det är ju lite svårt att jämföra lidande och bestämma vem som mår sämst. Det är heller inte konstruktivt att ens försöka göra det.

För ett år sedan slutade jag ta antideppen/ångestdämpningen pga av den inverkade för mycket på andra mediciner och för att se om det efter 13 år skulle fungera utan. Det har varit ett ganska turbulent år, men nu börjar jag komma mer i balans. För tillfället har jag valt att inte börja med någon annan medicin, utan behandlar det hela lite mer "mjukt" med alternativa metoder och samtalsstöd.

 

[mandalaki]

Ursäkta OT - men vilken jättefin avatar!