Måste bara få skriva av mig lite (jätte långt) del 1

J

JusticeGirl

Känner mig som en känslo bomb redo att sprängas när som helst :(

Har haft ett otroligt tufft år, och ännu är det inte över..

Började med 21 februari förra året, så ganska så exakt ett år sedan, då dog en av mina nära bekanta, pga av alkohol problem. Jag som skötte om hans häst sen 7-8 år tillbaks var nu fodervärd åt henne. Så när det här dödsbeskedet kom slog det ner som en liten bomb. vad skulle nu hända med älskade prinsessan?? H som dog, hade inga barn, enda levande släktingen han hade var hans pappa på 95 år. Dock hade H i november året innan gift sig med en jätte gullig liten kinesdam. Men eftersom jag inte kände henne så väl och inte hade någon vidare kontakt med henne (hon bodde fortfarande till vis del i kina) så visste inte jag hur hon skulle agera ang J (hästen).. Skulle hon kräva tillbaks henne för arvgods, och sälja för att få pengar, eller skulle jag få ha kvar min älskade prinsessa.. Som tur var och med lite goda kontakter, så skrev hon över J till mig. Så 3 mars vart jag äntligen ägare till J.. som jag haft som min egen i alla dessa år.. Men nu stod det svart på vitt att hon var min. Trots sorgen av H var jag otroligt lycklig över att hon var min!

Den 5 juni kom nästa bomb fallande.. Kommer ut i sommarhagen med min dåvarande fästman, ser att J inte alls verkar pigg. Hon vill inte alls röra sig, står bara och lutar sig bakåt!! jag känner hur jag kallnar i hela kroppen, det här har jag läst om.. Hon har fått FÅNG! Som tur var fanns det några underbara människor i närheten som hjälpte mig fokusera lite. jag ringde vet. får order att ta in henne i box INGEN mat, bara vatten. Och vet. ska komma ut om ca 3 timmar.. Känns som evigheter innan vet´s bil rullar in på stallplanen. Vet konstaterar att det är fång. Ger beskedet, att J ska vara märkbart bättre innom ett dygn annars är det avlivning som gäller!!
Natten tillbringar jag i J´s box. Tårarna rinner oavbrutet. Min älskade prinsessa mitt lilla hjärta ligger och kvider och har så ont. Tankarna snurrar.. Kommer det här vara sista natten, sista timmarna med min älskling.. Jag märker knappt människor som kommer och går för att se hur det går. Som tur var hade jag min älskade syster som stanna hos mig till ganska sent. Men eftersom hon har småbarn hemma så var hon tvungen att åka hem till sin dotter. Det kännes både tråkigt och skönt att bli ensam. Lite ensamtid med J. satt och prata med henne, förklarar att jag ska göra allt i min makt för att hon ska ha det så bra som möjligt.. När natten börjar krypa sig närmare så ringer jag min dåvarande fästman och ber han komma till stallet och hålla mig sällskap och vara lite stöd för mig..
Under morgonen så piggnar J på och börjar visa intresse för hö och vatten.
Pratar med vet på eftermiddagen och hon säger att vi avvaktar några dagar. Dom närmsta 48 timmarna är nu avgörande..
J blir allt piggare under dagarna som går. Efter en vecka visar hon även tydligt att hon minsann inte vill vara ensam längre. Då får våran gamel gubbe T komma in som sällskap. Det blir ett kärt återseende och jag känner att det kanske kommer att ordna sig tillslut ändå!
Vi börjar söka med ljus och lyckat efter någon häst som vill avlösa T, så han inte ska behöva så inne hela tiden. Tyvärr med mindre lyckade försök..

Under sista veckan av juni får jag ett samtal av min sambo att min ena katt inte vill öppna ena ögat.. jag är precis påväg in i en bio salong då, och vi kommer fram till att hon kanske bara har fightas med sin syster och fått in en klo i ögat. Då dom två är små busfrön så kändes det som den mest rimliga lösningen..
Så fel jag hade.. Jag kommer hem och möter den mest hängiga katt jag någonsin har sett.. Min lilla D som alltid kommer när jag ropar. lyssnar inte alls, utan bara sover vidare. jag lyfter upp henne och sätter ner henne på golvet. Väldigt sakta och vingligt går hon in i sovrummet hoppar upp i sängen och kurrar ihop sig. Jag känner genast att nånting är fel!! Ringer i panik och med gråten i halsen till Djursjukhuset och förklarar.. Jag blir ombedd att tempa. henne, hon har 40,2 i feber. Får en akut tid och det är bara kasta sig in i bilen och åka! Vi kommer in och vet. tittar på D.. Ber om att få ha kvar henne under natten för observation. Dagen efter ringer vet och talar om att D blivit sämre under natten och fått läggas in på intensiven.. 5 dagar går innan jag får hämta hem D.
Väl hemma får jag inte ha mat och vatten obevakat framme. och hon får inte klättra på möbler då hela hennes balans sinne är rubbat. Efter några veckors medecinering och omvårdnad är D betydligt bättre. Vi åker på ett återbesök hos vet med goda resultat!

8 Juli! Dagen jag aldrig kommer glömma! Bomb nr 3! Kan börja med att berätta att T (gammal hästen) några dagar innan inte verkade riktigt ok i magen, ville inte bajsa så mycket och ignoera höet han fick. Men morötter och lite musli funkade fint. Vi tänkte att det det kanske är höet som han inte gillar, så vi åkte och köpte nytt fint hö till honom. men även det dög inte. Funderade på om han kanske börja bli förstoppad eftersom han fått stå inne några veckor och bara fått komma ut några timmar då och då, när det funnits någon häst som kunnat ta hans plats under dom få timmarna. Kvällen den 7 juli ringde vi åter igen vet och rådfråga. Hon trodde också att det kunde vara en förstoppning på g, fick order om att låta han gå ute under natten så han får röra lite på sig och äta lite gräs. Och gärna ta en promenad med honom innan. Om jag bara annat vad som skulle möta mig morgonen efter! Vid ca kl 22 så släppte jag ut honom i hagen, han verkade lycklig. sprang runt lite, åt lite gräs. Såg jätte nöjd ut!
Kl 5 på morgonen ringer min syster, (som var uppe för att ta in honom innan hon skulle iväg och ta ut hästen som stod inne).. "Jag hittar inte T.."
Hmm.. Skulle aldrig kunna tänka mig att han skulle ha rymt, men vem vet. Vårat stall (lösdrift) låg i närheten, han kanske har gått hem. jag ber syster om att kolla engångtill och ringa mig efter det (själv stod jag och gjorde mig klar för jobbet) Efter 10 min ringer hon igen.. Hon kan inte se honom någonstans.. Jag säger att jag kommer ut och tittar jag med. Kommer ut till sommarhagen, ber min sambo åka upp till lösdriften för att kolla om han har rymt hem, medan jag börjar leta här.. Hur kan en Nordis bara försvinna?? Min sambo åker upp för backen som går längst hagen och kommer inte mer än 50 m innan han stannar.. kliver ut och ropar på mig.. Pekar ner i det höga gräset som är där.. "Nej nej nej nej nej nej nej" skriker jag.. Jag förstår vad som hänt (usch nu gråter jag) för där.. Under eken en ljummen sommar morgon den 8 Juli 2010, hittar jag min älskade T. Min bästa vän genom livet, efter 14 års vänsakap och kärlek, liggandes död! Jag skriker och försöker ringa min syster som är längre ner i hagen och letar.. Tillslut får jag tag på henne, berättar att hon behöver inte leta längre. Våran PuhPuh som vi kallade hon lite fånigt sådär, finns inte mer! Vi möts upp och gråter tillsammans. Ringer till markägarna, ber om ursäkt att jag ringer så tidigt. Förklarar gråtandes vad som har hänt. Dom kommer ut. beklagar sorgen. Sen börjar arbetet!

Kroppen måste bort (hagen ingår i ett natur reservat där det dagligen går folk) J som står inne i stallet, måste flyttas då vi inte hittar något sällskap till henne. Och hon blir alledels för orolig när hon är ensam.

Hittar en box i servic stallet som vi får låna under begränsad tid och vid lunch flyttar vi henne dit. Så det var bara sätta igång att leta transport och bil som kunde dra.. Själv hade jag bara tillgång till sambon´s lilla Mazda 323..
Kroppen hämtas efter lite tjaj på Jordbruksnämnden/verket (eller vad dom nu heter) på kvällen.. Det här var en torsdag och det var ca +25 grader under dagen. Dom sa att det kunde ta upp till 3-4 arbetsdagar innan dom kunde komma.. ARBETSDAGAR! Aldrig att T kan ligga här tills måndag tisdag veckan efter?? Det kommer ju att börja lukta och barn går förbi.. Nej, redan samma kväll lyckades vi få en bil som kom och hämta T. Jag var där, men ville inte se på när hon lasta upp honom. Gick och sa hej då till T. Kysste han i pannan och tänkte att det här är sista gången jag ser dig älskade vän!

Två veckor senare blir katten D sjuk igen, får ett återfall, och vi åker in på nytt. Vet som tar emot oss säger att jag ska förbereda mig på allt! Känner att jag bara vill kräkas. lägga mig ner och försvinna ett tag.. Vad är det här inte D också!!
5 dagar senare får jag dock hem D som är lite bättre.

Vi åker med J till klinik för att röntga hovarna, där det visar en 10 gradig hovbensrotation på höger fram. Blir lite special verkad och gipsad

Fors i nästa inlägg för att det blev för långt

//JusticeGirl
 
Måste bara få skriva av mig lite (jätte långt) del 2

I början av augusti så vill ägaren till boxen vi lånat i service stallet ha tillbaks den då hon vill ta hem sin häst. I panik letar vi nytt stall, och vi kommer på tanken av en tidigare stallkamrat som har sin häst i stallet brevid. Ringer henne och frågar om hon vet om det finns plats.

Underbara som dom är om organiserar dom lite i stallet och J får flytta dit :heart

Efter det så har det gått som en berg och dal bana.. Det har varit återbesök hos veterinärer med både D och J (bara ett återbesök med J) men otaliga besök för D. Det har varit MR och provtagningar av ryggmärgs vätskan. MR och prover visade äntligen vad det var som hänt med D. Hon har fått en polyp i örat som har blivit infekterad och då har en inflamation spridit sig upp i hjärnan. Där med konstaterades hjärninflamation.

Med J har det gått bra för Fången. Men däremot andra små problem som uppstått.. Hovslagare som bara la av, samma vecka hon skulle komma.. Nu hade hon privata skäl, Men ännu har jag inte hittat någon som kan komma ut regelbundet (detta i skrivande stund). Sen ca 2 veckor tillbaks så fick J svullnad på ena benet och ville knappt stödja på det. Eftersom hon är fång häst ringde jag vet. Får order om att ge finadyn och linda båda benen, så hon inte får belastingsfång på andra benet. Svullnaden går ner, men J får ha lindor på ett tag. Tar av dom för att komma upp dagen efter och se svullna ben. ingen hällt dock. Provade nu i går att ta av dom på nytt, men kom upp idag och tjocka svullna ben möter mig. Men går ok och verkar inte ha ont. Men i morgon är det jag som ringer vet och rådfrågar igen! Och terror ringer hovslagaren! Han lova att komma ut till mig förra veckan men har inte hört av sig!

D får gå på örondroppar och jag ska ha tätt kontakt med min vet och så får vi avvakta och se.

Det stora bekymret nu är pengar! Jag Jobbar heltid, får ut en ganska hyfsad lön. Men när alla räkningar och lite mat och stallhyror osv är betalt finns inte mer kvar.. Har fått låna över 12.000 kr av mina älskade föräldrar. jag går back varje månad och jag vet inte hur jag ska klara av det här. Tankarna snurrar varje dag.. hur gör jag om J och D inte blir helt bra.. vad gör jag när försäkringen inte längre vill täcka..

Några få mest svaga tillfällen har jag funderat på avlivning. Men sen direkt ångrar jag mig och skäms.

Men det börjar ta hårt på mig. Jag har inte haft pengar över på hur länge som helst. Jag har inte råd att göra något, köpa kläder, klippa mig, gå till tandläkaren och laga dom hållen jag har, som nu börjar kännas.. usch!

Kan till lägga att mitt i allt med sjukdomar och dödsfall så bröts min förlovning med min dåvarande. Då bråken blev för många och ingen av oss orkade med varandra. Dock pga av lite olika omständigheter var vi tvugna att bo ihop under 2 månader.

Jag fick en ny lägenhet 1 december. Och hade under den tiden även hittat en ny kille, som är helt underbar! Och pga av att jag var så slut känslomässigt blev jobbet lidande (som lageransvarig) så jag beslutade med min chef att bli omplacerad upp på en av barerna företaget har (som var mitt tidigare jobb)

Nu sitter jag här.. mitt i natten, funderar på hur jag ska betala vet räkningen för senaste MR för D och om jag måste ta ut vet till J för hennes ben..

Men visst kommer väl allt lösa sig! I vår flyttar jag J till min systers granne som ska ha sin häst på tomten. Där får jag stå gratis och så delar vi på dom faktiska kostnaderna. Och till sommaren flyttar P (min kille) In hos mig mer på riktigt.. han bor här nu med, men delar lägenhet med sin bror och betalar hyra där. men i sommar får han betala hyra här istället (han betalar mat och så nu med, och lånar ut och tankar sin ena bil som jag har så gott som fri tillgång till, åt mig) Han är en pärla! Han kan bara inte lämna sin bror ensam med hyran för deras lägenhet hur som helst. Och det respekterar jag!

Så visst kommer det ordna sig, men det är till sommaren. Och det hjälper inte mig nu..

Om du orkat läsa hela det här så tack för att du tog dig tid. Jag kände bara att jag behövde skriva av mig någonstans!

Kram från mig! //JusticeGirl
 
Sv: Måste bara få skriva av mig lite (jätte långt) del 2

Det där med pengar är svårt. En sak jag tänkte på - om du har lån och sådär, kan du inte ringa till banken, förklara läget och be att få uppehåll på räntan och amorteringen i 2-3 månader - för att ta dig lite på fötter eller iaf kunna betala veterinären till bägge hästarna?
En del banker kan gå med på sådant.
 
Sv: Måste bara få skriva av mig lite (jätte långt) del 2

Jo, visst är det svårt. Det är så otroligt dyrt. Jag har lånat av mina föräldrar. Och dom är så gulliga och låter mig få stå över vissa månader med att betala tillbaks.

Annars har jag bara ett banklån och det är för lägenheten. Och även det går via mina föräldrar. Dom har varit mina räddande änglar under den här tiden :)

Kram
 
Sv: Måste bara få skriva av mig lite (jätte långt) del 2

Du ska vara riktigt stolt som tar dig igenom det hær och orkat hitills, Heja dig!
 
Sv: Måste bara få skriva av mig lite (jätte långt) del 2

Låter hemskt jobbigt! :(

Har du hundvana?

Passa någon hund för 100kr/dag eller liknande ;)
 
Sv: Måste bara få skriva av mig lite (jätte långt) del 2

Duktiga, duktiga du!

Jag har också haft fruktansvärda ekonomiska problem under hösten där jag inte ens har haft råd med mat till mig själv, men tack och lov (!!!) så har jag sluppit resten av det helvete du levt med sjukdomar, dödsfall och separationer. Åh, vad du är stark! Jag beundrar dig verkligen.

Mitt enda tips är att andas. Det är det första du måste göra. Man kan bli så uppe i paniken (tro mig, jag vet!) att man liksom inte tänker klart. Ta en dag eller två där du bara tar det lugnt, försök att inte tänka på problemen. Låt dig ha en helg där du bara umgås med din nya kärlek och samla lite kraft, släpp efter lite på ansvaret.

Därefter tycker jag att du ska prata med dina föräldrar igen. Förklara hur det ligger till, berätta allt om de inte redan vet. Föräldrar är fantastiska att ha, och mina har också varit mitt största ekonomiska stöd under den här perioden. Jag kan säga som så, att jag har lånat betydligt mycket mer än vad du har, bara för att överleva... Jag tror att alla hamnar i en liknande situation någon gång, när man måste låna stora summor av en släkting för att klara sig. I mitt fall så låter mina föräldrar mig betala tillbaka precis så mycket som jag har råd med, månad efter månad. Nu har det inte blivit någonting det senaste, men de förstår och vet att jag kämpar med pengarna. Kanske är det så för dina föräldrar också? Fråga om du kan få betala tillbaka lite mindre summor fram till sommaren!

Sommaren, ja. Då löser det sig, så du behöver bara ha en plan fram tills dess och jag tycker att det låter som att du har ordnat det ganska bra för dig! Du behöver bara ha in lite extrapengar för att gå runt, och extrapengar brukar man kunna "hitta" både här och där. Har du några grejer som du kan sälja? Jag vet att det är jobbigt, men din avlidna häst hade kanske någon sadel, något täcke? Även smågrejer blir snabbt tusenlappar om man säljer av och både du och jag vet nog att minsta tusenlapp kan rädda en hel månad.

Och ring försäkringsbolagen och fråga hur det ligger till med försäkringarna. Förklarar du din situation kanske de kan hjälpa dig, de brukar kunna "trolla" lite med sina siffror om man är ärlig och har betalat som man ska innan.

Kommer itne på fler tips just nu... Men lycka till! Tusen styrkekramar till dig!!
 
Sv: Måste bara få skriva av mig lite (jätte långt) del 1

Life is like a roller coaster! Jag tror alla någon gång kommer i en svacka där allt negativt verkar komma på en gång. Det som tar otroligt hårt på en är just dålig ekonomi för oftast KOSTAR alla problem mycket pengar. Hur kan det vara så förresten? Eller är det just att det kostar som vi uppfattar det som problem? Nja, dödsfall är ju inte ett problem i den bemärkelsen.

Men livet innehåller en del käftsmällar som man inte tror att man någonsin kommer ur med förståndet i behåll - men faktiskt - i de flesta fall gör man det på något sätt. Man får kämpa på. Jag har inga direkta råd till dig, man har i alla fall läst vad du skrivit och önskar dig lycka till.
 
Sv: Måste bara få skriva av mig lite (jätte långt) del 1

Har läst om ditt hemska år. Känner med dig hade också ett helvetes 2010, men jag bor hemma och mina föräldrar har tagit de störta ekonomiska smällarna. Det är hemskt att bara vänta och hoppas på att de kära djuren ska bli någorlunda bra. Det enda jag kan säga är att du mest troligt i framtiden kan se tillbaka och se hur stark du var under den där hemska perioden. Så fortsätt kämpa, du gör det jätte bra!
 
Sv: Måste bara få skriva av mig lite (jätte långt) del 1

Tack alla för er tips, råd och stöd. Ni är helt underbara!

Jag vet att jag är långt ifrån ensam om att ha det tungt, och att det finns säkert dom som har det värre än mig. Men det var bara så skönt att skriva av sig lite.

Tusen kramar till er alla!! :love:
 
Sv: Måste bara få skriva av mig lite (jätte långt) del 1

Jag har själv inte haft ett sånt år, men min mor hade 1989. Katten dog, hennes dagmamma (som var mer hennes mamma än hennes riktiga) dog, hon hade längtat så efter "barnbarn" men han aldrig uppleva det. Det händer mer saker som jag inte minns, men 7 dec 1989 föddes jag och då vände allt!

Låter fånigt kanske, men tro mig. Det kommer en dag då allt vänder jag kan nästan lova dig det!
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Hej, Jag vet att det finns många trådar om detta men av de som jag hittat är det många inaktiva och jag önskar verkligen stöd just nu...
Svar
10
· Visningar
1 839
Hästmänniskan Jag är så ställd över något som har hänt att jag ville höra om någon annan har varit med om något liknande. Bytte stall i augusti, till...
Svar
7
· Visningar
2 501
Senast: Lhas
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Eftersom snön kom, det frös och dörröppnaren på baksidan som är enda vägen jag tar mig ut och in med manuell rullstol, promenadscooter...
Svar
0
· Visningar
374
Senast: IngelaH
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag var uppe vid sju, kom på att jag glömt ladda permobilen och bokade färdtjänst. När färdtjänstchauffören kom pulsande i 20 cm snö...
Svar
1
· Visningar
433
Senast: IngelaH
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 29
  • Att ångra en valp
  • Senast tagna bilden XV

Hästrelaterat

  • Artroskopi äldre häst
  • Födda 2022
  • Mängd olja och lucern

Omröstningar

Tillbaka
Upp