Medsökande på lån

[SaraXX]

Är det någon som har använt medsökande till bolån, när den medsökande inte har varit partner?
Jag fick det rådet från banken för att kunna få upp lånebeloppet för ett eventuellt bolån. Jag har inga problem att fixa månadskostnaden ens om räntan går upp rejält, och jag har insats, men i deras kalkyl måste jag ha 15 000 kronor över i månaden efter fasta kostnader (vilket hon själv sa var helt orimligt) så jag får ett rätt lågt lånebelopp.
Det tar emot något galet att ens fråga någon om detta, jag vill ju klara mig själv. Men jag inser att bostadsmarknaden är gjord för att vara två.

Jag ska fråga någon mer långivare, men hur stor skillnad är det egentligen på deras kalkyler? Är den mer än marginell?

 

[warg]

Är det någon som har använt medsökande till bolån, när den medsökande inte har varit partner?
Jag fick det rådet från banken för att kunna få upp lånebeloppet för ett eventuellt bolån. Jag har inga problem att fixa månadskostnaden ens om räntan går upp rejält, och jag har insats, men i deras kalkyl måste jag ha 15 000 kronor över i månaden efter fasta kostnader (vilket hon själv sa var helt orimligt) så jag får ett rätt lågt lånebelopp.
Det tar emot något galet att ens fråga någon om detta, jag vill ju klara mig själv. Men jag inser att bostadsmarknaden är gjord för att vara två.

Jag ska fråga någon mer långivare, men hur stor skillnad är det egentligen på deras kalkyler? Är den mer än marginell?

Ja, den kan skilja sig rejält. Vi behövde köpa en gård 40 mil bort innan vi sålt den gamla gården (och bara en av oss hade fast anställning på nya orten, den andra började med att konsulta/frilansa). Det var oerhört olika hur bankerna såg på den situationen. Däremot blev vi rejält attraktiva hos bankerna efter att ha fixat den situationen i 18 månader! Jag köpte min första gård ensam, och vägrade ha någon medlåntagare, jag var över 30 och tyckte inte jag skulle behöva springa till föräldrarna liksom, hade ju klarat mig själv ekonomiskt i bra många år. Jag hittade en bank som gick med på det, mycket tack vare en utmärkt kvinnlig bankperson som också ansåg att en 32-årig chef faktiskt var vuxen.

 

[SaraXX]

Ja, den kan skilja sig rejält. Vi behövde köpa en gård 40 mil bort innan vi sålt den gamla gården (och bara en av oss hade fast anställning på nya orten, den andra började med att konsulta/frilansa). Det var oerhört olika hur bankerna såg på den situationen. Däremot blev vi rejält attraktiva hos bankerna efter att ha fixat den situationen i 18 månader! Jag köpte min första gård ensam, och vägrade ha någon medlåntagare, jag var över 30 och tyckte inte jag skulle behöva springa till föräldrarna liksom, hade ju klarat mig själv ekonomiskt i bra många år. Jag hittade en bank som gick med på det, mycket tack vare en utmärkt kvinnlig bankperson som också ansåg att en 32-årig chef faktiskt var vuxen.

Ah, tack! Ja då ska jag fråga runt lite mer då.

 

[warg]

Ah, tack! Ja då ska jag fråga runt lite mer då.

Ja gör det! Och stå på dig!

 

[SaraXX]

Ja gör det! Och stå på dig!

Tack. Jag måste bara bryta ihop en smula. Imorgon orkar jag stå på mig igen Det är ingen lek att komma in på bostadsmarknaden som ensamtstående nu, när"alla" har kommit på att de ska bo på landet. Hoppas att de tröttnar i vinter när det blir mörkt och lerigt

 

[macbeth]

Tack. Jag måste bara bryta ihop en smula. Imorgon orkar jag stå på mig igen Det är ingen lek att komma in på bostadsmarknaden som ensamtstående nu, när"alla" har kommit på att de ska bo på landet. Hoppas att de tröttnar i vinter när det blir mörkt och lerigt

Det stör mig också, att man i princip "måste" vara två för att få ta bolån. Smider istället planer på att bli så rik att jag kan betala allt utan något lån alls
Mvh Macbeth som har levt hela livet kring existensminimum (drömma är iaf gratis )

 

[Fibusen]

Jag och exet köpte ju huset ihop, när vi sen separerade så hade jag jättesvårt att få lånet själv, har för mig att det var 12.000kr dom ville att jag hade över, och deras kalkyler var ju helt sinnessjuka som sagt... Hur som så fattades det typ 400kr för mig, men min snälla chef gav mig en liten löneförhöjning där så jag gick plus 200kr tillslut! Då hade ju jag (vi) endå bott i huset ett tag så jag hade ju koll på alla kostnader osv..

Hur som helst,fick ta över lånet då som var på 700.000 ca, jag har sen renoverat hela huset och värderat om det en gång, då fick jag det värderat till 1 450 000 så jag kunde låna upp nu igen för att byta fönster och fixa badrummet, det är det enda som var kvar, och det jag kände att jag varken hade kunskap eller råd till att fixa själv. Har idag lån på 1,1 miljon, och ska snart värdera om igen bara badrummet är klart. Var absolut inga problem att låna upp denna gång, men då har dom ju en annan säkerhet iom att huset är värt mer än vad lånet ligger på.

Köper du ett hus är det ju oftast värt det det säljs för, så då har ju banken ingen direkt säkerhet om du inte kan betala.

Jag hoppas och tror att min hus kommer bli värderat till närmare 2 miljoner nu. Har t.o.m. haft funderingar på om jag ska sälja, sen köpa ett nytt renoveringsobjekt för pengarna jag får över från försäljningen efter lånet är löst, för att kunna bo i princip gratis. är dessutom väldigt uttråkad nu när det inte finns något mer att göra på huset...

Du vet att sälja för 2 mille, lösa lånet på 1,1, då är det 900.000 kvar, sen blir det lite skatt och sånt, men borde få behålla några hundra tusen iallafall. Sen kanske köpa något för 600.000kr igen som jag betalade för detta från början.... Visst är det några år med hårt slit, men tanken på att bo i eget hus nästan utan några lån alls är JÄVLIGT lockande...

 

[Fibusen]

Och ang medlåntagare, det är inte heller bara... Mamma var beredd på att ställa upp för att hjälpa mig när vi skulle separera, men det var ju samma sak där, hon behövde också en viss summa över varje månad, och iom att hon satt i hyreslägenhet osv så räknades ju hennes hyra bort med massa annat, så hon hade inte heller tilltäckligt för att stå med på lånet. Skillnad om hon skulle ha flyttat från sin lägenhet in i huset, då hade hon fått stå på lånet. Och pappa var pensionär så det sket sig där också...

Och pga allt detta krångel så kommer jag aldrig sätta mig i en sits där jag är beroende av en partner igen för att kunna bo. Kommer således aldrig låta någon skriva in sig på mitt hus, eller köpa ett större/dyrare hus tillsammans med någon annan. Jag har mitt, och ev partner får ha sitt. Och det är så in i helvetet skönt!!!

 

[SaraXX]

Och pga allt detta krångel så kommer jag aldrig sätta mig i en sits där jag är beroende av en partner igen för att kunna bo. Kommer således aldrig låta någon skriva in sig på mitt hus, eller köpa ett större/dyrare hus tillsammans med någon annan. Jag har mitt, och ev partner får ha sitt. Och det är så in i helvetet skönt!!!

Exakt samma. Huset ska vara mitt. Barnen ska inte behöva flytta pga en karl.

 

[starcraft]

Jag har min mamma som medsökande/medlåntagare, annars hade jag inte fått lånet pga deras kalkyler... hon står bara med på pappret, jag betalar allt. Men det tog emot, jag hade gärna stått själv, det känns mer som att man klara sig själv även om det praktiskt inte är någon skillnad, men det är omöjligt häromkring som singel på låg till normal inkomst.

Tillägg: jag står dock som ensam ägare på lägenheten. Min mamma står bara med på lånet.

 

[Silver Girl]

Lite OT

När jag läser detta är jag glad att jag kommer från en liten ort med lokal sparbank och haft kvar banken under studier m m. Samma bank som mormor och morfar och mina föräldrar har. Och som kusinen nu jobbar på.

Jag är ensam, visserligen mycket bra lön och fast jobb, men inte hade jag i närheten av 15 000 över efter fasta kostnader när jag lånade till min första bostadsrätt. Men inga problem alls, inte ens något diskussion, och då behövde jag även ha topplån.
När jag sedan uppgraderade till hus hade bostadsrätten ökat precis så mycket i värde att det täckte den procent på huset som då krävdes efter att lånereglerna ändrats och jag fick lånelöfte utan diskussion, bara ett kort telefonsamtal att jag letade hus och i vilken prisklass.

 

[Fibusen]

Lite OT

När jag läser detta är jag glad att jag kommer från en liten ort med lokal sparbank och haft kvar banken under studier m m. Samma bank som mormor och morfar och mina föräldrar har. Och som kusinen nu jobbar på.

Jag är ensam, visserligen mycket bra lön och fast jobb, men inte hade jag i närheten av 15 000 över efter fasta kostnader när jag lånade till min första bostadsrätt. Men inga problem alls, inte ens något diskussion, och då behövde jag även ha topplån.
När jag sedan uppgraderade till hus hade bostadsrätten ökat precis så mycket i värde att det täckte den procent på huset som då krävdes efter att lånereglerna ändrats och jag fick lånelöfte utan diskussion, bara ett kort telefonsamtal att jag letade hus och i vilken prisklass.

Jag gick också till min lilla lokala sparbank, dom hjälpte mig massor! (Även om det inte gick vägen först) Stor skillnad mot min tidigare större bank som jag hade innan jag flyttade hit!

Här på kontoret så känner dom igen en, som när jag ringde här om dagen för jag hade fått hem papper om att ett lån snart skulle löpa ut (bindningstiden) så det var dags att kolla över räntan, om jag ville binda igen eller ha rörligt, ringde upp och presenterade mig och får som svar: ”Nämen heeej! Hur blev det med fönsterna och allt, är det klart nu? Blev du nöjd?”

Hälsar alltid om vi stöter på varandra på byn osv. Tycker det är så himla skönt att kunna känna sig trygg med sin bank.

 

[MiniLi]

När vi tog lån var det tvärt om. Banken ville först inte låta min sambo så med på lånet eftersom han var student (räknas inte som inkomst) och deras kalkyl gick ihop om jag lånade själv men inte om vi var två i "hushållet". Att vi var två i hushållet oavsett vilka som stod på lånet struntade de i..
Men jag stod iaf på mig och då gick det bra. De fick ta det "uppåt" bara till någon som hade befogenhet att fatta beslut oavsett hur kalkylen såg ut

 

[SaraXX]

När vi tog lån var det tvärt om. Banken ville först inte låta min sambo så med på lånet eftersom han var student (räknas inte som inkomst) och deras kalkyl gick ihop om jag lånade själv men inte om vi var två i "hushållet". Att vi var två i hushållet oavsett vilka som stod på lånet struntade de i..
Men jag stod iaf på mig och då gick det bra. De fick ta det "uppåt" bara till någon som hade befogenhet att fatta beslut oavsett hur kalkylen såg ut

Men, vad knäppt.

 

[Unafraid]

Vi hade inte tillräckligt till topplånet (eller rättare sagt, vi hade inte sparat något), så vi har ett lån på pappas fastighet för det. Jag förstod inte riktigt hur det gick till, men vi har också haft samma bankkvinna i familjen i ca 25 år, så det löste sig väldigt bra. Vi tänkte värdera om huset när tvättstuga/pannrum är klart, då borde det inte vara några problem att lösa ut det vi lånar på pappas fastighet.

 

[SaraXX]

Vi hade inte tillräckligt till topplånet (eller rättare sagt, vi hade inte sparat något), så vi har ett lån på pappas fastighet för det. Jag förstod inte riktigt hur det gick till, men vi har också haft samma bankkvinna i familjen i ca 25 år, så det löste sig väldigt bra. Vi tänkte värdera om huset när tvättstuga/pannrum är klart, då borde det inte vara några problem att lösa ut det vi lånar på pappas fastighet.

Det är ett alternativ för mig, att belåna en av mina föräldrars fastighet. Men vi måste kolla upp mer om det ordentligt.

 

[A_NN_A]

Det råd jag kan ge är att ringa så många olika banker som möjligt.

Reglerna är helt galna. Jag har vänner som får ut mindre per månad än rekommendationerna säger att man ska ha över när man tagit hänsyn till en ordentlig ränteökning.


Jag hör sällan manliga vänner lyfta detta problem. Undrar om det är för att de inte har samma behov av att vara självständiga. Det kanske inte tar emot lika mycket att be om ekonomisk hjälp.

 

[MiniLi]

Det råd jag kan ge är att ringa så många olika banker som möjligt.

Reglerna är helt galna. Jag har vänner som får ut mindre per månad än rekommendationerna säger att man ska ha över när man tagit hänsyn till en ordentlig ränteökning.


Jag hör sällan manliga vänner lyfta detta problem. Undrar om det är för att de inte har samma behov av att vara självständiga. Det kanske inte tar emot lika mycket att be om ekonomisk hjälp.

Eller gör bankerna olika bedömningar för män och kvinnor?
Jag upplevde att jag blev annorlunda bemött för att jag var kvinna hos vissa banker. Tex så ifrågasatte en bankman om min lön verkligen stämde. Jag blev skitsur, skulle aldrig någonsin anlita den banken efter det.

 

[Ainon]

Kolla med andra banker om de tjorvar.

När vi köpte huset tyckte vår dåvarande bank plötsligt att vi skulle få låna mindre när ytterligare ett skifte skulle ingå i fastigheten. Dvs den första fastigheten + ett skogsskifte på värderat till 800.000kr så fick vi låna nästan 200.000kr mindre (!) som bottenlån än från början enligt dom Vi bytte bank till en där bankmannen kunde tänka logiskt

 

[detordnarsig]

Jag har min mamma som medsökande/medlåntagare, annars hade jag inte fått lånet pga deras kalkyler... hon står bara med på pappret, jag betalar allt. Men det tog emot, jag hade gärna stått själv, det känns mer som att man klara sig själv även om det praktiskt inte är någon skillnad, men det är omöjligt häromkring som singel på låg till normal inkomst.

Tillägg: jag står dock som ensam ägare på lägenheten. Min mamma står bara med på lånet.

Det sista vill jag verkligen rekommendera! Att stå som ensam ägare om den medlåntagaren enbart är med på lånet som säkerhet. Min förening skrev nämligen min förälder som 50% ägare, vilket jag sedan tyvärr inte ändrade. Blev krångligt sedan när jag sålde, då min förälder då skulle skatta för halva vinsten på sin deklaration. Ännu krångligare kommer det bli nu när jag ska begära omprövning av deklaration för att kunna få tillbaka pengar på att jag skattade på vinsten direkt utan att begära uppskov....