När är det dags?

[Tititu]

Igår var vi på ett andra veterinärbesök efter att hunden började halta på farsdag. Nu ändrades diagnosen från möjlig sträckning till högst trolig skelettcancer. Helt säker diagnos kräver benmärgsprov.

Hunden är 11 år. Cancern kan botas med amputation om den inte har spridit sig. Det känns inte som ett värdigt alternativ. Dessutom har han en hosta som antyder att något kan vara på tok även i lungorna.

Hur ska man tänka beträffande hundens sista tid? Jag ska ensam fatta beslut om hans liv. En massa faktorer som kan ha betydelse känns så hjärtlösa och triviala.

Marken här är ännu inte frusen. Jag provgrävde lite och insåg att det är väldigt bergigt på min tomt.

Sen känner jag mig som en skurk som rörde spaden medan han såg på.

Han KAN gå. Men det är ingen tvekan om att något är på tok.

Men tänk om det ändå inte är skelettcancer? Men benmärgsprov är ännu en plåga för en hund med veterinärskräck. Men han är ju halt. Och 11 år.

Hur gör man? Jag gråter i hans päls. Och väntar. På vad? Att döden kommer själv? Att jag ska se att han helt säkert har ont? Jamen då har man ju väntat en dag för länge?

När är det dags?

 

[vallhund]

Några dagar innan du ser det i hans ögon.

 

[Snurrfian]

Igår var vi på ett andra veterinärbesök efter att hunden började halta på farsdag. Nu ändrades diagnosen från möjlig sträckning till högst trolig skelettcancer. Helt säker diagnos kräver benmärgsprov.

Hunden är 11 år. Cancern kan botas med amputation om den inte har spridit sig. Det känns inte som ett värdigt alternativ. Dessutom har han en hosta som antyder att något kan vara på tok även i lungorna.

Hur ska man tänka beträffande hundens sista tid? Jag ska ensam fatta beslut om hans liv. En massa faktorer som kan ha betydelse känns så hjärtlösa och triviala.

Marken här är ännu inte frusen. Jag provgrävde lite och insåg att det är väldigt bergigt på min tomt.

Sen känner jag mig som en skurk som rörde spaden medan han såg på.

Han KAN gå. Men det är ingen tvekan om att något är på tok.

Men tänk om det ändå inte är skelettcancer? Men benmärgsprov är ännu en plåga för en hund med veterinärskräck. Men han är ju halt. Och 11 år.

Hur gör man? Jag gråter i hans päls. Och väntar. På vad? Att döden kommer själv? Att jag ska se att han helt säkert har ont? Jamen då har man ju väntat en dag för länge?

När är det dags?

Om det var en god vän som hade skrivit det du skrev, hur skulle du svara denne?
Det är det allra värsta beslutet man måste ta som hundägare, men det är även det viktigaste. Var gränsen går är olika, för mig har det varit viktigt att ta beslutet innan hunden börjar lida. Men andra vill göra allt som är möjligt.
Det är svårt att råda, lita på magkänslan, är det dags så är det så. Jag har inte gjort något specifikt den sista tiden mer än skämt bort dem lite extra, extra gott godis och mycket gos.

 

[Kilauea]

Igår var vi på ett andra veterinärbesök efter att hunden började halta på farsdag. Nu ändrades diagnosen från möjlig sträckning till högst trolig skelettcancer. Helt säker diagnos kräver benmärgsprov.

Hunden är 11 år. Cancern kan botas med amputation om den inte har spridit sig. Det känns inte som ett värdigt alternativ. Dessutom har han en hosta som antyder att något kan vara på tok även i lungorna.

Hur ska man tänka beträffande hundens sista tid? Jag ska ensam fatta beslut om hans liv. En massa faktorer som kan ha betydelse känns så hjärtlösa och triviala.

Marken här är ännu inte frusen. Jag provgrävde lite och insåg att det är väldigt bergigt på min tomt.

Sen känner jag mig som en skurk som rörde spaden medan han såg på.

Han KAN gå. Men det är ingen tvekan om att något är på tok.

Men tänk om det ändå inte är skelettcancer? Men benmärgsprov är ännu en plåga för en hund med veterinärskräck. Men han är ju halt. Och 11 år.

Hur gör man? Jag gråter i hans päls. Och väntar. På vad? Att döden kommer själv? Att jag ska se att han helt säkert har ont? Jamen då har man ju väntat en dag för länge?

När är det dags?

Just med skelettcancer så är risken stor att benet plötsligt går sönder. Dessutom är prognosen ofta dålig trots amputation.
I mina ögon är det dags efter denna helg, just för att det inte ska gå för långt.
Men det är ett skitjobbigt beslut. Lider med dig : heart.

 

[Tititu]

Några dagar innan du ser det i

Om det var en god vän som hade skrivit det du skrev, hur skulle du svara denne?
Det är det allra värsta beslutet man måste ta som hundägare, men det är även det viktigaste. Var gränsen går är olika, för mig har det varit viktigt att ta beslutet innan hunden börjar lida. Men andra vill göra allt som är möjligt.
Det är svårt att råda, lita på magkänslan, är det dags så är det så. Jag har inte gjort något specifikt den sista tiden mer än skämt bort dem lite extra, extra gott godis och mycket gos.

Tack.
Nu severades malet kött, vom och morfin till kvällsmat.
Han sover rätt mycket så att "bjuda" på en vecka extra känns inte som om det egentligen ger mer än en portion mat till då man redan är mätt.

 

[vallhund]

Tack.
Nu severades malet kött, vom och morfin till kvällsmat.
Han sover rätt mycket så att "bjuda" på en vecka extra känns inte som om det egentligen ger mer än en portion mat till då man redan är mätt.

cry:
Det gör alltid ont.

 

[Tititu]

Just med skelettcancer så är risken stor att benet plötsligt går sönder. Dessutom är prognosen ofta dålig trots amputation.
I mina ögon är det dags efter denna helg, just för att det inte ska gå för långt.
Men det är ett skitjobbigt beslut. Lider med dig : heart.

Tack för stöd.

Veterinären som skulle komma hem och ge sprutan ska vara bortrest 23-26 så det måste ske före eller efter.

Men bara att sätta ett DATUM känns så fel. Overkligt.

 

[Mia_R]

Tack.
Nu severades malet kött, vom och morfin till kvällsmat.
Han sover rätt mycket så att "bjuda" på en vecka extra känns inte som om det egentligen ger mer än en portion mat till då man redan är mätt.

Du gör det finaste du kan göra för din hund, låter honom få slippa smärtan och bli sämre.
Det är jättejobbigt tiden fram tills det är gjort, sen är saknaden och tomheten kvar men du vet ändå att det är det enda rätta.

 

[Tititu]

cry:
Det gör alltid ont.

Jag vill aldrig mer ha hund sen. Jag klarar inte detta igen. Håller på gå sönder nu. Hundvakt en vecka eller två kan gå bra.

 

[Kilauea]

Tack för stöd.

Veterinären som skulle komma hem och ge sprutan ska vara bortrest 23-26 så det måste ske före eller efter.

Men bara att sätta ett DATUM känns så fel. Overkligt.

Ja det är skitjobbigt att ta det där beslutet. Och samtidigt bland det bästa vi kan göra för våra vänner.

 

[Tititu]

Du gör det finaste du kan göra för din hund, låter honom få slippa smärtan och bli sämre.
Det är jättejobbigt tiden fram tills det är gjort, sen är saknaden och tomheten kvar men du vet ändå att det är det enda rätta.

Ja, jag har ju gråtit och sörjt nu i tre veckor redan. Då människor dött har ju sorgen nog gett med sig.

 

[vallhund]

Man vet aldrig vad man stöter på.

 

[Exit]

Jag vill aldrig mer ha hund sen. Jag klarar inte detta igen. Håller på gå sönder nu. Hundvakt en vecka eller två kan gå bra.

Jag beklagar. Förstår din sorg. Läste en gång en klok sak som jag tror innehåller mycket sanning. Många gånger är beslutet redan fattat, det är att släppa taget man inte klarar av.

Kan dela med mig av egen erfarenhet. Jag tog bort min gamla rottistant i början på augusti, 13 år och 4 månader. Var helt förstörd och kände mig som världens största svikare. Hon som alltid hade litat på mig, hur skulle jag medvetet kunna se henne i ögonen och säga att allt kommer bli bra när jag visste varför veterinären kom? Det gjorde mig så ledsen! Men, när stunden var inne och veterinären kom blev hennes reaktion inte vad jag hade väntat mig. Jag hade väntat mig ägslan och rädda ögon samt osäkerhet inför veterinären. Så blev det inte. Hon var lugn och trygg och glad. Svansade runt mellan mig och min dotter, viftade på svansen och pussades. Låter klyschigt men det kändes som om hon sa farväl, visade att hon älskade oss och var tacksam. Hon var nöjd med att vandra vidare.

Det var alldeles hjärtskärande jobbigt. Men trots det så kan jag se tillbaka på mitt beslut med lugn och kärlek. Det var inte en plågad blick som blev den sista och det är jag så tacksam för.

 

[Takire]

Ännu aldrig varit där men kan föreställa mig känslan. Inget svar på din frågeställning, men jag lider med dig.

 

[Gnist]

När det varit dags för sådana beslut här, så har jag tagit det när jag vet att det är på gång och innan jag märker att de börjar lida, att den goda livskvaliteten drabbas. Det är -enligt mig- den finaste, mest osjälviska sak man kan göra för sitt djur, att låta livet avslutas medan de fortfarande mår "bra".

 

[dobbis]

Hur illa det än låter så är det dags typ nu,det är vårat ansvar att se till att dom inte lider mer än nödvändigt.
Så krama din vän o säg hejdå vi ses igen !

Kram på dig!

 

[athena_arabians]

Tack.
Nu severades malet kött, vom och morfin till kvällsmat.
Han sover rätt mycket så att "bjuda" på en vecka extra känns inte som om det egentligen ger mer än en portion mat till då man redan är mätt.

Den sista tjänsten vi gör våra djur är den tuffaste... men spåren de lämnat i vårt liv och våra hjärtan är värt det

Jag har inte fått lov att ta bort så många djur men en bit av mig har följt med varje gång. Sedan har jag läkt när nästa djur kommit in i mitt liv. Jag kommer att få lov att ta det svåraste beslutet om inte alltför länge med min katt och jag kommer att skaffa en till katt efter henne. Att leva utan djur är inte möjligt för mig.

 

[fejt]

Du är mitt uppe i det värsta. Det handlar inte bara om sorg utan också det här förlamande ansvaret över liv och död som du skriver om. Jag lider med dig och önskar dig mod och styrka.

Sen vill jag bara skriva en annan sak. Hoppas att du inte tar illa upp men ditt inlägg är konst. Du skriver helt fantastiskt.

"Marken här är ännu inte frusen. Jag provgrävde lite och insåg att det är väldigt bergigt på min tomt.

Sen känner jag mig som en skurk som rörde spaden medan han såg på."

Det är mycket vackert.

 

[tuaphua]

Jag hade tagit bort hunden rätt omgående. De ger oss så mycket. Så att se till att de slipper lida och få sluta innan det blir så känner jag är det lilla vi kan ge tillbaks.
Det är fruktansvärt jobbigt. Men för deras skull måste vi göra det vi kan.
En så pass gammal hund skulle jag inte vilja utsätta för större ingrepp och tveksamma prognoser.
Beklagar fruktansvärda sorgen!

 

[vallhund]

Tänk på att skelettcancer kan göra benen porösa o bli brutna, så vänta inte för länge.
cry: