För igår kastrerade jag min ena dam. Visste att hon var dräktig i 2-3 veckan, och det stämde visade det sig sen.
Ringde Rinkebys djurklinik (30 min ghemifrån) i förra veckan och hos dem skulle det kosta 950:- för kastrering men innan det var jag tvuingen att göra ett besök för undersökning (säg, kanske 400:-). Två besök, båda dagtid så att vi blir tvugna att ta ledigt från jobbet TVÅ gånger och de kunde absolut inte gör allt i ett besök. Och de kunde inte ta det efter arbetstid. SUCK!
Samma dag som besöket var inbokat bokade jag av det och ringde igen vår privata veterinär (som fö bor 10 min från oss) som inte svarat på hemnummret på ett tag. Provade mob och får svar. Han hade tydligen semester men bad mig återkomma onsdagen denna vecka för då skulle han vara hemma igen. Sagt och gjort, ringde igår vid tvåtiden och jag fick en tid vid 17.00 - ändrade till 17.10 för att vara säker på att hinna. Detta skulle han lösa på ett enda besök och det skulle kosta oss 750:- - med undersökning, kastrering och abort. Dessutom kunde vi komma efter arbetstid.
Katten hade varit ute från tis kväll men kommer alltid hem då när vi kommer hem från jobbet och hon hör våra bilar. Kommer hem - ingen katt. Jävla skit, ringer sambon som är vid bankomaten. Jag ringer alltid honom när jag inte vet vad jag ska göra trotts att han självklart inte kan göra någonting alls åt mitt problem.
Går runt och skriker efter katten, jamar och låter så att grannarna kikar på mig från sina altaner och undrar om jag blivit tokig. Går ner bakom huset och ser in i skogen - ingen katt, ser på klockan, kvart i. Vänder om och går upp varpå jag möts av Tindra som blir skrämd och tvärvänder när jag kommer fram runt hörnet. Hon kom väl på min inkallning och tänkte springa bort till mig där jag skrek bakom huset precis då jag var påväg tillbaka. Som tur är ser hon skillnad på folk och familj så hon kommer snällt fram sen och myser lite. Tar in henne i huset och när hon ser ungarna som springer runt på golvet (har henne i famnen) blir hon aldeles stel och morrar. Har hållt sig undan hemmet i några dar - kommer bara hem och äter - så jag tror att hennes dräktighet påverkar henne hur hon är mot ungarna vi redan har hemma.
Hon äter några tuggor ur skålen och sen sätter jag in henne i buren och vandrar ut till vägen där sambon kommer med bilen. Iväg bar det och Tinder gillar ju inte bilåkning så hon satte genast igång med sina läten, som man hade kunnat skratta åt om man inte tyckt så synd om henne.
Framme hos vet ät vi 10 min tidiga. Hur bra som helst och träffar hans fru på gårdsplanen med att påta i trädgården. Går in med missen, hon får en spruta utan att reagera övht och sen sätter han henne i en annan bur. "Nu får ni åka hem" sa han och bad oss återkomma vid 19.30 - där är jag och sambon oense för jag tyckte att han sa 19.00. Men vi bestämde att hellre för tidigt än för sent. Åkte till Bålsta och åt på kinan, sa hej till föräldrarna och åkte tillbaka. Möttes där av en kvinna som varit på vet.besök med sin vovvsing som verkade väldigt på tårna men glad!
Gick in och fick se våran lilla flicka. Ungarna var ca 2 veckor som jag trott och han tog bort dem med livmoder och allt. Hon var groggy men verkade ok.
Väl hemma stängde vi in henne i sovrummet med en papperstallrik runt halsen för att undvika att hon slickade. Tratt köper vi idag. Och det är otroligt hur en så groggy katt, som knappt kan stå balanserat, kan få upp en dörr! Hon var helt galet beslutsam för att ta sig ut ur sovrummet - gillar inte att vara instängd. Vi fick knyta fast dörren i sängen när vi skulle sova för att vara helt säkra.
Till slut lugnade hon sig och plötsligt tog hon sig upp i sängen och provade att ligga på sambon, på mig och mellan oss. Till slut hittade hon sin plats vid min sida och hon spann och mös. Där låg hon sen hela natten, o då och då tryckte hon sig in mot mig som om hon ville in under. Och hon spann, pumpade och dregglade när man klappade på henne.
Så mysigt var det. I morse var hon inte helt på benen men verkade ha funnit sig i situationen och ville inte ens med mig ut ur sovrummet utan låg bara lugnt kvar i sängen. Jag släppte ut ungarna med den andra honan så att Tinder kan vara i resten av huset om hon skulle vilja medan vi jobbar. I em ska hon få en ny, fin krage.
Så det blir inga fler bebisar för hennes del, den första kullen var ju inte heller planerad eg. Men det gjorde inget. Nu får vi se hur hon reagerar på ungarna när hon kommer ut sen till dem i morgon. Om 14 dgr ska stygnen tas och sen är hon som ny igen.
En fråga: Igår kväll kräktes hon vid ett tillfälle innan hon lugnade sig. Är det ok och en följd av drogerna hon hade i sig eller bör vi kontakta vet? Hon verkar som sagt må bra i övrigt. Ligger gärna och myser. Spinner inte som om hon hade ont utan bara när man klappar och kliar henne - som om hon trivs. I övrigt spinner hon inte utan ligger bara lugnt o vilar eller undersöker rummets alla vrår.
Ringde Rinkebys djurklinik (30 min ghemifrån) i förra veckan och hos dem skulle det kosta 950:- för kastrering men innan det var jag tvuingen att göra ett besök för undersökning (säg, kanske 400:-). Två besök, båda dagtid så att vi blir tvugna att ta ledigt från jobbet TVÅ gånger och de kunde absolut inte gör allt i ett besök. Och de kunde inte ta det efter arbetstid. SUCK!
Samma dag som besöket var inbokat bokade jag av det och ringde igen vår privata veterinär (som fö bor 10 min från oss) som inte svarat på hemnummret på ett tag. Provade mob och får svar. Han hade tydligen semester men bad mig återkomma onsdagen denna vecka för då skulle han vara hemma igen. Sagt och gjort, ringde igår vid tvåtiden och jag fick en tid vid 17.00 - ändrade till 17.10 för att vara säker på att hinna. Detta skulle han lösa på ett enda besök och det skulle kosta oss 750:- - med undersökning, kastrering och abort. Dessutom kunde vi komma efter arbetstid.
Katten hade varit ute från tis kväll men kommer alltid hem då när vi kommer hem från jobbet och hon hör våra bilar. Kommer hem - ingen katt. Jävla skit, ringer sambon som är vid bankomaten. Jag ringer alltid honom när jag inte vet vad jag ska göra trotts att han självklart inte kan göra någonting alls åt mitt problem.
Går runt och skriker efter katten, jamar och låter så att grannarna kikar på mig från sina altaner och undrar om jag blivit tokig. Går ner bakom huset och ser in i skogen - ingen katt, ser på klockan, kvart i. Vänder om och går upp varpå jag möts av Tindra som blir skrämd och tvärvänder när jag kommer fram runt hörnet. Hon kom väl på min inkallning och tänkte springa bort till mig där jag skrek bakom huset precis då jag var påväg tillbaka. Som tur är ser hon skillnad på folk och familj så hon kommer snällt fram sen och myser lite. Tar in henne i huset och när hon ser ungarna som springer runt på golvet (har henne i famnen) blir hon aldeles stel och morrar. Har hållt sig undan hemmet i några dar - kommer bara hem och äter - så jag tror att hennes dräktighet påverkar henne hur hon är mot ungarna vi redan har hemma.
Hon äter några tuggor ur skålen och sen sätter jag in henne i buren och vandrar ut till vägen där sambon kommer med bilen. Iväg bar det och Tinder gillar ju inte bilåkning så hon satte genast igång med sina läten, som man hade kunnat skratta åt om man inte tyckt så synd om henne.
Framme hos vet ät vi 10 min tidiga. Hur bra som helst och träffar hans fru på gårdsplanen med att påta i trädgården. Går in med missen, hon får en spruta utan att reagera övht och sen sätter han henne i en annan bur. "Nu får ni åka hem" sa han och bad oss återkomma vid 19.30 - där är jag och sambon oense för jag tyckte att han sa 19.00. Men vi bestämde att hellre för tidigt än för sent. Åkte till Bålsta och åt på kinan, sa hej till föräldrarna och åkte tillbaka. Möttes där av en kvinna som varit på vet.besök med sin vovvsing som verkade väldigt på tårna men glad!
Gick in och fick se våran lilla flicka. Ungarna var ca 2 veckor som jag trott och han tog bort dem med livmoder och allt. Hon var groggy men verkade ok.
Väl hemma stängde vi in henne i sovrummet med en papperstallrik runt halsen för att undvika att hon slickade. Tratt köper vi idag. Och det är otroligt hur en så groggy katt, som knappt kan stå balanserat, kan få upp en dörr! Hon var helt galet beslutsam för att ta sig ut ur sovrummet - gillar inte att vara instängd. Vi fick knyta fast dörren i sängen när vi skulle sova för att vara helt säkra.
Till slut lugnade hon sig och plötsligt tog hon sig upp i sängen och provade att ligga på sambon, på mig och mellan oss. Till slut hittade hon sin plats vid min sida och hon spann och mös. Där låg hon sen hela natten, o då och då tryckte hon sig in mot mig som om hon ville in under. Och hon spann, pumpade och dregglade när man klappade på henne.
Så mysigt var det. I morse var hon inte helt på benen men verkade ha funnit sig i situationen och ville inte ens med mig ut ur sovrummet utan låg bara lugnt kvar i sängen. Jag släppte ut ungarna med den andra honan så att Tinder kan vara i resten av huset om hon skulle vilja medan vi jobbar. I em ska hon få en ny, fin krage.
Så det blir inga fler bebisar för hennes del, den första kullen var ju inte heller planerad eg. Men det gjorde inget. Nu får vi se hur hon reagerar på ungarna när hon kommer ut sen till dem i morgon. Om 14 dgr ska stygnen tas och sen är hon som ny igen.
En fråga: Igår kväll kräktes hon vid ett tillfälle innan hon lugnade sig. Är det ok och en följd av drogerna hon hade i sig eller bör vi kontakta vet? Hon verkar som sagt må bra i övrigt. Ligger gärna och myser. Spinner inte som om hon hade ont utan bara när man klappar och kliar henne - som om hon trivs. I övrigt spinner hon inte utan ligger bara lugnt o vilar eller undersöker rummets alla vrår.
