Lillemans mamma sitter på psyket och har bott där i 5 veckor nu,
det verkar som att det dröjer ännu ett tag innan hon kommer hem.
Imorse ringde hennes handledare på psyket och talade om att hon gnällt över att hon inte fick träffa Lilleman så mycket.
Han talade också om att han ville att vi skulle komma in så vi fick prata om hur det skulle arrangeras i fortsättningen (där är anledningen till att jag tror att hon blir kvar ännu ett tag)
Han sa också att han var mycket medveten om att han bara har fått höra en sida av saken, så vi fick inte känna oss påhoppade.
Vi ska dit på Lördag och prata om saken medans Lilleman träffar sin mamma!
Mamman har talat om för Lilleman att hon sitter på psyket och även varför, lämpligheten i det kan man ju diskutera :smirk:
Men vad anser ni, tycker ni det är lite galet att dom ska träffas på psyket? Är det bättre att dom ses på stan och gör saker tillsammans fram tills hon kan åka hem igen?
Dom helger som är hennes, ska hon då bestämma vad Lilleman ska göra eller vart han ska vara?Jag tycker för min del att kan inte mamma då får pappa ta över.. Lilleman ska inte iväg någonstans bara för att det är hennes helg och att han inte ska få vara här hos oss.
Hon bestämde att han ska åka till farmor från 30/12-6/1 för att det var då han skulle ha varit hos henne (mamma alltså). Att han skulle få vara kvar hemma var det inte på frågan om!
Vi har inte varit tjuriga på att skjutsa in honom för att hälsa på sin mamma, men med tanke på att vi båda jobbar (jag har jobbat/pluggat innan, nu är jag hemma) på lite lustiga tider så har det inte alltid passat. Har hon kunnat fixa skjuts åt Lilleman på annat sätt så hade ju det varit toppen, men det ansvaret ligger tydligen helt på oss.
Det är ofta där det skär sig, hon förstår inte att vi har jobb och sånt att sköta.. även fast hon ibland skjuter in "jag har ju varit sjukskriven i flera år så jag kan ju alltid".
Hon tror att vi jävlas så att dom inte ska kunna ses
Det är så fel det bara kan bli.. både jag och sambon är rörande överens om att Lilleman redan har en mamma och självklart ska vara tillsammans med sin mamma, och jag har inga som helst planer på att ta över hennes plats!
Jag är en annan vuxen som lever med hans pappa och som finns där när han behöver mig, en extra kompis med lite att säga till om ungefär
Nu kan jag ju inte dra upp alla detaljer som kanske behövs, men jag hoppas att ni kan ge lite råd ändå.
det verkar som att det dröjer ännu ett tag innan hon kommer hem.
Imorse ringde hennes handledare på psyket och talade om att hon gnällt över att hon inte fick träffa Lilleman så mycket.
Han talade också om att han ville att vi skulle komma in så vi fick prata om hur det skulle arrangeras i fortsättningen (där är anledningen till att jag tror att hon blir kvar ännu ett tag)
Han sa också att han var mycket medveten om att han bara har fått höra en sida av saken, så vi fick inte känna oss påhoppade.
Vi ska dit på Lördag och prata om saken medans Lilleman träffar sin mamma!
Mamman har talat om för Lilleman att hon sitter på psyket och även varför, lämpligheten i det kan man ju diskutera :smirk:
Men vad anser ni, tycker ni det är lite galet att dom ska träffas på psyket? Är det bättre att dom ses på stan och gör saker tillsammans fram tills hon kan åka hem igen?
Dom helger som är hennes, ska hon då bestämma vad Lilleman ska göra eller vart han ska vara?Jag tycker för min del att kan inte mamma då får pappa ta över.. Lilleman ska inte iväg någonstans bara för att det är hennes helg och att han inte ska få vara här hos oss.
Hon bestämde att han ska åka till farmor från 30/12-6/1 för att det var då han skulle ha varit hos henne (mamma alltså). Att han skulle få vara kvar hemma var det inte på frågan om!
Vi har inte varit tjuriga på att skjutsa in honom för att hälsa på sin mamma, men med tanke på att vi båda jobbar (jag har jobbat/pluggat innan, nu är jag hemma) på lite lustiga tider så har det inte alltid passat. Har hon kunnat fixa skjuts åt Lilleman på annat sätt så hade ju det varit toppen, men det ansvaret ligger tydligen helt på oss.
Det är ofta där det skär sig, hon förstår inte att vi har jobb och sånt att sköta.. även fast hon ibland skjuter in "jag har ju varit sjukskriven i flera år så jag kan ju alltid".
Hon tror att vi jävlas så att dom inte ska kunna ses
Det är så fel det bara kan bli.. både jag och sambon är rörande överens om att Lilleman redan har en mamma och självklart ska vara tillsammans med sin mamma, och jag har inga som helst planer på att ta över hennes plats!
Jag är en annan vuxen som lever med hans pappa och som finns där när han behöver mig, en extra kompis med lite att säga till om ungefär
Nu kan jag ju inte dra upp alla detaljer som kanske behövs, men jag hoppas att ni kan ge lite råd ändå.
.
