Organdonation - hur känner du?

[MJLee]

Jag tror det är farligt att basera sina kunskaper på anekdotiska berättelser i andra och tredje hand. Det (alla) bör göra är att sätta sig in och läsa på om donationer och sedan fattat ett informerat beslut. Och som redan sagts, registrera det så familj och släktingar inte behöver fatta beslut i en oerhört pressad situation.

 

[escodobe]

Dessutom tog de hennes hjärta och transplanterade i någon annan. Trots att hon dött pga hjärtproblem...

Då har ju doktorerna gjort bedömningen att själva hjärtat dög ändå. Annars hade man tagit någon annan död persons hjärta.
Du tror inte att läkarna är kunniga nog att avgöra om det är lämpligt? Att du är bättre på att avgöra den saken? Vad har du för utbildning?

 

[Gimlan]

Fel

 

[tanten]

Då har ju doktorerna gjort bedömningen att själva hjärtat dög ändå. Annars hade man tagit någon annan död persons hjärta.
Du tror inte att läkarna är kunniga nog att avgöra om det är lämpligt? Att du är bättre på att avgöra den saken? Vad har du för utbildning?

Litet sidospår i detta.
jag fick ju en ny njure för snart ett år sedan. En njure tillverkar urin och skickar ut sånt som kroppen behöver bli av med.

Men den gör en massa annat också upptäckte jag. Jag fick t.ex. fetare hud. Jag slapp mina blodtrycksmediciner. Håret mår bättre. Osv osv.

Få organ har bara en funktion. Kroppens organ samverkar. Ett hjärta kan i sig vara utmärkt, men påverkas av annat i kroppen så det funkar sämre.

 

[Sel]

Litet sidospår i detta.
jag fick ju en ny njure för snart ett år sedan. En njure tillverkar urin och skickar ut sånt som kroppen behöver bli av med.

Men den gör en massa annat också upptäckte jag. Jag fick t.ex. fetare hud. Jag slapp mina blodtrycksmediciner. Håret mår bättre. Osv osv.

Få organ har bara en funktion. Kroppens organ samverkar. Ett hjärta kan i sig vara utmärkt, men påverkas av annat i kroppen så det funkar sämre.

Det har jag aldrig tänkt på, så häftigt ändå. I så fall hoppas jag om någon blir fast med mina organ att de små telningarna bara bjussar på det bästa.

 

[Return_to_the_moon]

Jag svarar er alla:

Jag förstår varför organdonationer finns, att de kan rädda liv och att det säkert oftast går rätt till. Jag är inte emot donationer. Jag skulle aldrig övertala någon som vill donera att inte donera och vice versa.

Jag har varit positiv till donation tills jag inte var det längre. Jag har mina egna erfarenheter av vården och vet att saker kan gå väldigt fel. Jag vet att läkare är tvungna att jobba extremt långa pass på sjukhusen. Jag förstår att saker kan hända. Sedan finns det mindre kompetent personal precis som i alla andra yrken. Så jag litar inte 100% på vården.

Förutom detta så känns det inte bra att någon ska "plundra" mina organ. Det är en känsla, ja. Jag vet att jag är död då. Ingen annan än jag behöver förstå detta.

Men vem vet jag kanske ändrar mig i framtiden, men det kommer inte vara pga denna tråden.

Detta blir mitt sista inlägg i tråden.

 

[nullo-modo]

Det kan även vara bra att veta detta om en avlider i ett annat land.

"Om man är utomlands och avlider under sådana omständigheter att donation är möjlig gäller reglerna i det landet man befinner sig."

https://www.socialstyrelsen.se/ansok-och-anmal/anmal/om-donationsregistret/

 

[quintess]

Jag har alltid utgått ifrån att rädsla för döden handlar om att vara rädd för att dö, vilket är en helt annan sak. Jag har heller aldrig tidigare hört människor uttrycka en rädsla för att vara döda. (Om man inte är övertygat religiös och tror på ett liv efter döden, men då är det väl i rimlighetens namn just vad som händer med det livet efter döden som är problemet? )

Är människor i allmänhet rädda för att vara döda? Vad är det i det läget man är rädd för?

(Jag har också fobier, som ju definitivt är irrationella i många lägen, men det är inget konstigt för mig att andra som inte lider av samma fobi undrar. Det är ju inte "inte förstå" som är problemet, utan när det kommer till "inte respekterar".)

Nu kanske det blev fel att citera just det du skrev men jag har faktiskt personer i min omgivning som inte är rädda för att dö men har en rädsla för att faktiskt inte vara "döda" när de begravs. Det yttrar sig i att den ena vägrar brännas utifall man vaknar upp medan den andra vägrar jordbegravning av samma orsak. Den ena har en rädsla för att brännas till döds medan den andra riskerar att bli levande begravd. Trots det har de valt att donera just utifrån att de då med säkerhet vet att de är döda när de väl begravs.
Självklart kan man tycka att det är irrationella men lugnar det dem att resonera på det sättet är det väl trots allt bra.