Praefatio
Trådstartare
Är inte alls säker på vart den här tråden hör hemma så moderatorer (Grundutbildning? Hästmänniska? Gnägg?), känn er välkomna att flytta den!
Jag börjar bli så osäker på vilken inriktning jag ska välja på min medryttarhäst. Kort bakgrund: Hästen är en islandshäst, hingst, blir fem i maj. Hans ägare har flera hästar utspridda på flera stall och som jag har förstått det så rider inte ägaren alls utan är endast intresserad av avel. Hennes dotter tävlar, men i dressyr på vanlig häst. Förra våren har jag fått berättat för mig att han skickades på inridning av en landslagsryttare. När han kom tillbaka svarade hans ägare på min annons ang. medrytteri. Jag föll pladask för denna häst och tackade ja till att börja rida honom. Har erfarenhet vid inridning sedan tidigare och även av "problemhästar", dock ej vid hingst, men han var helt gudomligt snäll så jag tvekade inte.
Min huvuduppgift var att rida ut med honom och, som ägaren sa, visa honom att det är skoj att rida. Jag tror att ägaren tror att inridningen han skickades på var mer intensiv än den var. Hon frågade ganska omgående hur det gick, om han travade rent än, töltade etc. Sanningen var att han kunde framåtdrivande, stanna, sväng i princip. Inte galopp och absolut inte ren trav eller tölt. Kanonsnäll dock. Svarade sanningsenligt att han töltade några steg ibland i traven och att jag uppmuntrade det men att vi inte börjat jobba på det ännu eftersom han inte kändes mogen än.
Red då två dagar i veckan och var den enda som red. Efter någon månad började han testa mig lite i ridningen, ville inte gå fram utan stegrade etc, ingenting farligt egentligen, jobbade mycket med det och när sommaren gick mot sitt slut var han betydligt bättre. Av personliga skäl flyttade jag väldigt plötsligt till Sthlm i slutet på sommaren och slutade rida hästen.
Kom tillbaka i årsskiftet och hade saknat hästen som en tok. Mejlade direkt och frågade om jag kunde rida honom igen, då var han upptagen av en ny medryttare. Ett par dagar senare ringde hon upp mig och sa att hon gärna ville att jag skulle rida honom istället och vi bestämde att jag skulle ha honom fem dagar i veckan (jobbar helgnätter så fixar inte att åka ut på helgerna), att det bara skulle vara jag som skulle ha honom och att jag gärna får tävla honom framöver och visa honom på premieringen till sommaren eller våren.
När jag kom tillbaka var hästen inte samma som jag lämnat bakom mig. Han hade blivit fruktansvärt dominant, testade hela tiden gränser, snäll som ett lamm från marken men svår från ryggen. Extremt pigg. Fick (med all rätt!) inte veta så mycket om den tidigare medryttaren, mer än att hon var 15 och hade verkat vara en "rätt tuff tjej" men att hon inte riktigt hållit vad hon lovat, kommit med mycket undanflykter för att åka till stallet etc. Fick senare veta av tjejerna i stallet att hästen i princip stått i två månader, att tjejen haft jätteproblem med honom och kommit hemledandes med honom många gånger... Stackars tjej, jag förstår att det här är en häst man kan bli rädd för. Jag har inget ont att säga om henne, jag förstår henne, men tyvärr har ju hästen fått mycket som han vill, så jag fick börja från ruta ett igen.
Nu är det alltså en ständig kamp om vem som bestämmer. Ridturerna är aldrig problemfria, men han gör klara framsteg. När han märkt att jag alltid vinner över honom när jag sitter på hans rygg så har han börjat testa från marken också, när man leder etc, så det är mycket jobb med ledarskaps- och samarbetsövningar.
Jag älskar den här hästen. Har hållit på med så otroligt mycket hästar och har inte sedan barnaben tyckt om en specifik häst på det här viset, men den här killen känns verkligen som min i hjärtat, liksom. Trots att han är jobbig och dryg och en
ibland så avgudar jag honom och jag tycker om att jobba med honom och se de små, små framstegen. Jag har på mindre än två månader lagt ut tusentals kronor på honom och jobbar tre dagar i veckan för min instruktör för att få en privatlektion i veckan med honom, för min och hans skull. Guld värt att ha en duktig hästkännare att bolla tankar med.
Men... det känns inte som att jag och ägaren är på samma plan riktigt. Hon är superdupertrevlig, inget ont om henne som person för jag tycker hon är jättebra, men hon har lite höga förväntningar känns det som. Eftersom hon bara sysslar med avel så är hans värde som hingst viktigt och det förstår och respekterar jag. Men jag blir jättestressad och jätteosäker när hon börjar prata om premieringen i vår (innan sa hon att han skulle premieras i sommar). Jag kan ingenting om avel och premieringar men jag kan säga att hästen är INTE där ännu! Han är otroligt snygg och har eftertraktad färg och visst är han go och framför allt så jäkla smart (på gott och ont) men en visning...? Visst, man kan knåpa fram några fina rena töltsteg och jobba till en balanserad trav, han arbetar fint under sig och sådär... Men vi kämpar fortfarande med att alls få upp en galopp, och tölten är på väg men inte alls ristad i sten än! Traven blir lätt pass- och töltaktig. Och framför allt så är han ju så jäkla dominant! Just nu jobbar vi knappt alls med tyngre ridning utan med att han ska lyssna och inte bocka och stegra så fort man kommer ut på öppen mark. Han kan inte gå förbi andra hästar utan att bli skogstokig. Han låter sig inte ledas hur som helst utan begraver fötterna i marken och vägrar gå framåt eller bockar och stegrar. Ger man honom klara direktiv, mycket övertygelse och beröm och lite tid så kommer han över det men det kan komma när som helst och hur som helst. Jag har alltid en extra timme eller två i beredskap när jag ska jobba med honom, för det är alltid någon kamp som ska ta vid och övervinnas.
På toppen av alltihopa var han helt oklippt när jag fick tillbaka honom (ägaren frågade om jag ville klippa honom men tyckte det var för sent) och eftersom det har varit så nedrans kallt och halt så har vi inte kunnat jobba för hårt och klättra/rida intervaller/etc för att bygga upp muskler på honom, han är fortfarande rätt omusklad och jag har tänkt att börja jobba på allvar med det när det blir lite varmare så att han inte fryser om han är svettig efteråt - han svettas nämligen floder bara man jobbar det minsta. Ägaren har tänkt att skicka honom på hästsimning ett par gånger för att bygga muskler, men hjälper verkligen det på så kort tid?
Jag har som sagt inga som helst problem med hans dominanta beteende ur stressynpunkt, det får ta sin tid för min del och vi gör framsteg varje dag. Men jag känner att jag har tidspress på mig. Hade han varit min häst så hade det inte gjort någonting, men det är han inte. Jag kan inte ta det i hästens takt utan måste tänka på att om några månader ska han vara redo för att visas... hur sjutton ska jag fixa det? Jag hade gärna köpt hästen och på så vis löst problemet, så mycket älskar jag den här hästen, men trots att jag har pengar och tid att ha honom så har jag inte köpesumman (jag har inte ens vågat fråga hur mycket han är värd).
Går det att premiera senare, måste det ske i vår? Jag vet ingenting om sånt. Visst ska han visas både vid hand och i alla gångarter under ryttare? Vart ska jag börja - fortsätta som jag gör nu och lösa problemen från grunden eller försöka träna upp gångarterna och musklerna för premieringens skull? Kan man visa en häst som kanske blir mycket svårhanterad på plats även om den har sina snälla stunder också?
Ytterligare press jag har på mig är ju det faktum att om han inte blir godkänd så är ägaren inte intresserad av honom mer (antar jag, eftersom hon ju pysslar med avel), då kastreras han och säljs. Jag vet inte vad jag tar mig till om jag förlorar honom, och det börjar bli ont om tid. Hade jag haft pengarna på kontot så hade jag ringt ägaren idag och bett att få köpa honom men det går ju inte...
Förlåt att det blev så långt, om någon orkat läsa alltihopa kan ni väl komma med synpunkter och tips i alla fall. Jag vet verkligen inte hur jag ska gå till väga för att allt ska bli bra.
Jag börjar bli så osäker på vilken inriktning jag ska välja på min medryttarhäst. Kort bakgrund: Hästen är en islandshäst, hingst, blir fem i maj. Hans ägare har flera hästar utspridda på flera stall och som jag har förstått det så rider inte ägaren alls utan är endast intresserad av avel. Hennes dotter tävlar, men i dressyr på vanlig häst. Förra våren har jag fått berättat för mig att han skickades på inridning av en landslagsryttare. När han kom tillbaka svarade hans ägare på min annons ang. medrytteri. Jag föll pladask för denna häst och tackade ja till att börja rida honom. Har erfarenhet vid inridning sedan tidigare och även av "problemhästar", dock ej vid hingst, men han var helt gudomligt snäll så jag tvekade inte.
Min huvuduppgift var att rida ut med honom och, som ägaren sa, visa honom att det är skoj att rida. Jag tror att ägaren tror att inridningen han skickades på var mer intensiv än den var. Hon frågade ganska omgående hur det gick, om han travade rent än, töltade etc. Sanningen var att han kunde framåtdrivande, stanna, sväng i princip. Inte galopp och absolut inte ren trav eller tölt. Kanonsnäll dock. Svarade sanningsenligt att han töltade några steg ibland i traven och att jag uppmuntrade det men att vi inte börjat jobba på det ännu eftersom han inte kändes mogen än.
Red då två dagar i veckan och var den enda som red. Efter någon månad började han testa mig lite i ridningen, ville inte gå fram utan stegrade etc, ingenting farligt egentligen, jobbade mycket med det och när sommaren gick mot sitt slut var han betydligt bättre. Av personliga skäl flyttade jag väldigt plötsligt till Sthlm i slutet på sommaren och slutade rida hästen.
Kom tillbaka i årsskiftet och hade saknat hästen som en tok. Mejlade direkt och frågade om jag kunde rida honom igen, då var han upptagen av en ny medryttare. Ett par dagar senare ringde hon upp mig och sa att hon gärna ville att jag skulle rida honom istället och vi bestämde att jag skulle ha honom fem dagar i veckan (jobbar helgnätter så fixar inte att åka ut på helgerna), att det bara skulle vara jag som skulle ha honom och att jag gärna får tävla honom framöver och visa honom på premieringen till sommaren eller våren.
När jag kom tillbaka var hästen inte samma som jag lämnat bakom mig. Han hade blivit fruktansvärt dominant, testade hela tiden gränser, snäll som ett lamm från marken men svår från ryggen. Extremt pigg. Fick (med all rätt!) inte veta så mycket om den tidigare medryttaren, mer än att hon var 15 och hade verkat vara en "rätt tuff tjej" men att hon inte riktigt hållit vad hon lovat, kommit med mycket undanflykter för att åka till stallet etc. Fick senare veta av tjejerna i stallet att hästen i princip stått i två månader, att tjejen haft jätteproblem med honom och kommit hemledandes med honom många gånger... Stackars tjej, jag förstår att det här är en häst man kan bli rädd för. Jag har inget ont att säga om henne, jag förstår henne, men tyvärr har ju hästen fått mycket som han vill, så jag fick börja från ruta ett igen.
Nu är det alltså en ständig kamp om vem som bestämmer. Ridturerna är aldrig problemfria, men han gör klara framsteg. När han märkt att jag alltid vinner över honom när jag sitter på hans rygg så har han börjat testa från marken också, när man leder etc, så det är mycket jobb med ledarskaps- och samarbetsövningar.
Jag älskar den här hästen. Har hållit på med så otroligt mycket hästar och har inte sedan barnaben tyckt om en specifik häst på det här viset, men den här killen känns verkligen som min i hjärtat, liksom. Trots att han är jobbig och dryg och en
ibland så avgudar jag honom och jag tycker om att jobba med honom och se de små, små framstegen. Jag har på mindre än två månader lagt ut tusentals kronor på honom och jobbar tre dagar i veckan för min instruktör för att få en privatlektion i veckan med honom, för min och hans skull. Guld värt att ha en duktig hästkännare att bolla tankar med.Men... det känns inte som att jag och ägaren är på samma plan riktigt. Hon är superdupertrevlig, inget ont om henne som person för jag tycker hon är jättebra, men hon har lite höga förväntningar känns det som. Eftersom hon bara sysslar med avel så är hans värde som hingst viktigt och det förstår och respekterar jag. Men jag blir jättestressad och jätteosäker när hon börjar prata om premieringen i vår (innan sa hon att han skulle premieras i sommar). Jag kan ingenting om avel och premieringar men jag kan säga att hästen är INTE där ännu! Han är otroligt snygg och har eftertraktad färg och visst är han go och framför allt så jäkla smart (på gott och ont) men en visning...? Visst, man kan knåpa fram några fina rena töltsteg och jobba till en balanserad trav, han arbetar fint under sig och sådär... Men vi kämpar fortfarande med att alls få upp en galopp, och tölten är på väg men inte alls ristad i sten än! Traven blir lätt pass- och töltaktig. Och framför allt så är han ju så jäkla dominant! Just nu jobbar vi knappt alls med tyngre ridning utan med att han ska lyssna och inte bocka och stegra så fort man kommer ut på öppen mark. Han kan inte gå förbi andra hästar utan att bli skogstokig. Han låter sig inte ledas hur som helst utan begraver fötterna i marken och vägrar gå framåt eller bockar och stegrar. Ger man honom klara direktiv, mycket övertygelse och beröm och lite tid så kommer han över det men det kan komma när som helst och hur som helst. Jag har alltid en extra timme eller två i beredskap när jag ska jobba med honom, för det är alltid någon kamp som ska ta vid och övervinnas.
På toppen av alltihopa var han helt oklippt när jag fick tillbaka honom (ägaren frågade om jag ville klippa honom men tyckte det var för sent) och eftersom det har varit så nedrans kallt och halt så har vi inte kunnat jobba för hårt och klättra/rida intervaller/etc för att bygga upp muskler på honom, han är fortfarande rätt omusklad och jag har tänkt att börja jobba på allvar med det när det blir lite varmare så att han inte fryser om han är svettig efteråt - han svettas nämligen floder bara man jobbar det minsta. Ägaren har tänkt att skicka honom på hästsimning ett par gånger för att bygga muskler, men hjälper verkligen det på så kort tid?
Jag har som sagt inga som helst problem med hans dominanta beteende ur stressynpunkt, det får ta sin tid för min del och vi gör framsteg varje dag. Men jag känner att jag har tidspress på mig. Hade han varit min häst så hade det inte gjort någonting, men det är han inte. Jag kan inte ta det i hästens takt utan måste tänka på att om några månader ska han vara redo för att visas... hur sjutton ska jag fixa det? Jag hade gärna köpt hästen och på så vis löst problemet, så mycket älskar jag den här hästen, men trots att jag har pengar och tid att ha honom så har jag inte köpesumman (jag har inte ens vågat fråga hur mycket han är värd).
Går det att premiera senare, måste det ske i vår? Jag vet ingenting om sånt. Visst ska han visas både vid hand och i alla gångarter under ryttare? Vart ska jag börja - fortsätta som jag gör nu och lösa problemen från grunden eller försöka träna upp gångarterna och musklerna för premieringens skull? Kan man visa en häst som kanske blir mycket svårhanterad på plats även om den har sina snälla stunder också?
Ytterligare press jag har på mig är ju det faktum att om han inte blir godkänd så är ägaren inte intresserad av honom mer (antar jag, eftersom hon ju pysslar med avel), då kastreras han och säljs. Jag vet inte vad jag tar mig till om jag förlorar honom, och det börjar bli ont om tid. Hade jag haft pengarna på kontot så hade jag ringt ägaren idag och bett att få köpa honom men det går ju inte...
Förlåt att det blev så långt, om någon orkat läsa alltihopa kan ni väl komma med synpunkter och tips i alla fall. Jag vet verkligen inte hur jag ska gå till väga för att allt ska bli bra.
