Cattaflajna
Trådstartare
Jag är vanligtvis inte den som pratar om mina problem, utan jag håller de mesta för mig själv. Vilket förmodligen inte är det bästa men så funkar jag. Lyckligtvis har jag alltid haft någon nära mig som ser direkt när jag inte mår bra. (och har även nu ska väl tilläggas, mer än någonsin)
Men jag kände ett behov av att få skriva av mig, och det är ju alltid lättare att prata med främlingar
Jag pluggar och har endast en termin kvar (färdig till sommaren) och fick beslut från CSN att jag endast får bidrag/lån de första veckorna, för att man endast får bidrag/lån 80 veckor när man pluggar på gymnasienivå, och jag är alltså uppe i 80 veckor. (beror på att jag har gått ut gymnasiet och tagit studenten, annars är det nog fler max veckor.) Ringde på morgonen idag och frågade om det fanns något man kunde göra (hela ekonomin spricker ju) men det var i stort sett kört, såvida inte skolan skjutit upp någon kurs eller jag har varit allvarligt sjuk....
Känner mig så sjukt misslyckad?.. Sambon sa ju såklart att det löser sig och har planer ifall det värsta skulle hända. Men det blir sjukt tajt med hela ekonomin. Kommer inte kunna unna oss något och om det ska bli bättre sen efter pluggandet måste jag ju få jobb direkt, vilket inte är omöjligt men nu känner jag ju ännu mer press.. Hade även planer på att fixa körkort detta året (helst innan praktik och eventuellt jobb) men de känns ju helt omöjligt nu.
Ville som sagt bara skriva av mig lite. Känns som hela året blev skit precis.

Men jag kände ett behov av att få skriva av mig, och det är ju alltid lättare att prata med främlingar
Jag pluggar och har endast en termin kvar (färdig till sommaren) och fick beslut från CSN att jag endast får bidrag/lån de första veckorna, för att man endast får bidrag/lån 80 veckor när man pluggar på gymnasienivå, och jag är alltså uppe i 80 veckor. (beror på att jag har gått ut gymnasiet och tagit studenten, annars är det nog fler max veckor.) Ringde på morgonen idag och frågade om det fanns något man kunde göra (hela ekonomin spricker ju) men det var i stort sett kört, såvida inte skolan skjutit upp någon kurs eller jag har varit allvarligt sjuk....
Känner mig så sjukt misslyckad?.. Sambon sa ju såklart att det löser sig och har planer ifall det värsta skulle hända. Men det blir sjukt tajt med hela ekonomin. Kommer inte kunna unna oss något och om det ska bli bättre sen efter pluggandet måste jag ju få jobb direkt, vilket inte är omöjligt men nu känner jag ju ännu mer press.. Hade även planer på att fixa körkort detta året (helst innan praktik och eventuellt jobb) men de känns ju helt omöjligt nu.
Ville som sagt bara skriva av mig lite. Känns som hela året blev skit precis.