Prata med barn och tonåringar - om IS och annat svårt.

[Sevenofnine]

Spinoff på @Petruskas tråd om hur man kan tänkas tala med barn om tiggare.

Hur talar man med barn och tonåringar om IS! Hur förklarar man, hur lindrar man ångesten och rädslan? Mitt tonårsbarn mår dåligt, killarna i klassen går runt med sina mobiler och visar filmer med halshuggningar. Kommer med historier som både är sanna och påhittade.

Idag får man veta mer detaljer kring mordet på Lisa Holm. Hur förklarar man detta för ett barn, för en tonårsdotter, som man är rädd om men inte vill spä på ångesten hos?

Hur gör man?

 

[Mabuse]

Spinoff på @Petruskas tråd om hur man kan tänkas tala med barn om tiggare.

Hur talar man med barn och tonåringar om IS! Hur förklarar man, hur lindrar man ångesten och rädslan? Mitt tonårsbarn mår dåligt, killarna i klassen går runt med sina mobiler och visar filmer med halshuggningar. Kommer med historier som både är sanna och påhittade.

Idag får man veta mer detaljer kring mordet på Lisa Holm. Hur förklarar man detta för ett barn, för en tonårsdotter, som man är rädd om men inte vill spä på ångesten hos?

Hur gör man?

Vad är det för knäppa killar som letar upp halshuggningsklipp och visar andra elever?

Jag skulle nog prata med skolan, det låter ju extremt olämpligt.

Annars, när det gäller en tonåring, skulle jag nig bemöta rädslan och skräckhistorierna med fakta. Varför är tonåringen rädd och har ångest? Och prata lite om källkritik, att allt som står på nätet verkligen inte är sant, och vart man ska leta för att få pålitlig rapportering. Och kanske också prata om att visst finns det elände i världen, men man måste ju inte grotta ner sig i varje detalj av eländet, då mår man bara dåligt. Det finns ju mycket hopp och vänliga människor också, det kan man kanske lätt glömma om man bara fokuserar på och letar efter det eländiga och hemska. När det gäller Lisa Holm t ex, varför ens läsa om alla detaljer? Vad är poängen med det?

 

[Amha]

Jag är vuxen med katastroftankar. Jag personligen är väldigt medveten om vad jag borde göra åt det och försöker på egen hand med hyfsat resultat. Jag måste utsätta mig, inse att jag kan inte göra så mycket och finna mig i att det blir som det blir. Jag är en mycket liten människa i de här sammanhangen. Däremot, hade mina barn visat upp tecken på detta, mer än enstaka nyheter dvs, hade jag tagit dem direkt till bup för att få hjälp att hantera det innan det växer sig till ett stort problem och för att inte riskera att jag gör det på fel sätt.

Vad gäller de här specifika grejerna är det ju svårt iom att det är väldigt aktuellt. Lisa Holm kan man ju säga är ett väldigt ovanligt fall för det är det ju. Därmed är det rätt ovärt att oroa sig för. Is däremot är ju en rätt stor grupp som verkar svåra att kontrollera. Även om det känns långt bort innan de kommer hit om de skulle komma hit så kan jag själv uppleva att det är lite oklart vad som ska hända. Går dårar på skolan runt och visar filmer på halshuggningar är det som tidigare nämnt något skolan måste hantera. Det är ju fruktansvärt på flera sätt. Jag är glad att jag inte går i skolan idag.

Som liten kunde jag minska min rädsla genom att få höra att jag inte kommer uppleva saker eller att risken är minimal. Att hitta "goda" nyheter någonstans om ämnet.

 

[westernsuzie]

Spinoff på @Petruskas tråd om hur man kan tänkas tala med barn om tiggare.

Hur talar man med barn och tonåringar om IS! Hur förklarar man, hur lindrar man ångesten och rädslan? Mitt tonårsbarn mår dåligt, killarna i klassen går runt med sina mobiler och visar filmer med halshuggningar. Kommer med historier som både är sanna och påhittade.

Idag får man veta mer detaljer kring mordet på Lisa Holm. Hur förklarar man detta för ett barn, för en tonårsdotter, som man är rädd om men inte vill spä på ångesten hos?

Hur gör man?

Man kan inte skydda barn/ungdomar från allt ont och det är självklart viktigt att kunna prata om det mesta, men detaljer från ett mord och filmer med halshuggningar tycker jag verkligen inte barn/ungdomar ska utsättas för. Jag skulle ha tagit upp problemet med skolan omedelbart.

Hur man pratar om allvarliga saker med barn och ungdomar tycker jag är svårt, jag skulle försöka (anpassat till barnets ålder då) berätta så enkelt och ärligt jag kan utan att ta upp de värsta detaljerna. Sen om barnet frågar mer får man försöka svara på det så gott man kan.

 

[LiZH]

Spinoff på @Petruskas tråd om hur man kan tänkas tala med barn om tiggare.

Hur talar man med barn och tonåringar om IS! Hur förklarar man, hur lindrar man ångesten och rädslan? Mitt tonårsbarn mår dåligt, killarna i klassen går runt med sina mobiler och visar filmer med halshuggningar. Kommer med historier som både är sanna och påhittade.

Idag får man veta mer detaljer kring mordet på Lisa Holm. Hur förklarar man detta för ett barn, för en tonårsdotter, som man är rädd om men inte vill spä på ångesten hos?

Hur gör man?

Jag har inga bra svar. Har två tonårskillar och vi pratar mycket- om det skrämmande, om källkritik, om mediautrymme/proportioner, om rädsla och ilska. Men det är jättesvårt att veta om det är " rätt". När jag läser ditt nlägg är jag dock glad att på deras skolor ( ena i högstadiet, andra i gymnasiet) är mobiltelefoner totalförbjudna under skoltid.

 

[Badger]

Spinoff på @Petruskas tråd om hur man kan tänkas tala med barn om tiggare.

Hur talar man med barn och tonåringar om IS! Hur förklarar man, hur lindrar man ångesten och rädslan? Mitt tonårsbarn mår dåligt, killarna i klassen går runt med sina mobiler och visar filmer med halshuggningar. Kommer med historier som både är sanna och påhittade.

Idag får man veta mer detaljer kring mordet på Lisa Holm. Hur förklarar man detta för ett barn, för en tonårsdotter, som man är rädd om men inte vill spä på ångesten hos?

Hur gör man?

Det kan inte alls vara bra för pojkarna att leta upp halshuggningar på internet och titta. Eller att de visar andra elever. Skolan borde göra någonting åt det (prata med föräldrar) och prata om det med barnen. Det kan omöjligen vara hälsosamt för dem. Vi vill ju inte heller att fler ska resa dit ned och ställa till med mer. Det kanske startar med att man "gottar sig" i det.

 

[Sevenofnine]

Tack för svar och tankar! Med "ångest" menar jag inte en djupare ångest som behöver proffshjälp, snarare en allmän känsla av rädsla och oro inför det stora hotande som alla just nu talar om.

Själv är jag naturligtvis oroad och olycklig över det som händer, men jag är också en väldigt positiv person och pratar med barnet (ja, tonåringen) om det utan rädsla inför ämnet. Jag hittade Malalas fina tankar på facebook och delar med mig av dem. Malala är inte rädd!

 

[LiZH]

Jag pratar ( ja, vi såklart-men just den här veckan är pojkarnas pappa på en annan kontinent så just nu är det jag som pratar mest med dem) mycket med killarna, särskilt den äldsta som är 16. Han rör sig ju ute på kvällarna en del och vi bor i en mindre storstad. Min rädsla i vår lilla värld ( rädslan i den stora är helt annorlunda...) är att han ska råka illa ut när han är ute-inte direkt terrorangrepp men sådant som kan komma i svallvågorna. Det är motsättningar mellan ungdomarna här nu-arabiska/muslimska killar står tex inte högt i kurs just nu. Vi pratar mkt om vilka det faktiskt är som ligger bakom terrorangreppen ( inte alla muslimer), vikten av att vara lite streetsmart( även om du gar starka åsikter-basunera inte ut dem på McDonalds klockan 11 på kvällen när du sedan ska ta tåget hem till vår ensliga lilla station.... )osv. Han är arg, frustrerad och har starka åsikter vilket jag helt och fullt förstår- men som förälder tycker jag det är viktigt att vägleda när och var man kan lätta på trycket- och ge dem plats och tillfälle att göra det. Om jag fick minsta hint att mina söner visar halshuggningsfilmer för andra-då skulle vi ha ännu ett samtal!