Rädsla hos en snart ett åring

astronaut

Trådstartare
Min ena syster har tre barn varav ett av dom är sjukt rädd. Bl.a så är han sjukt rädd för mig. Så det är väl egentligen därför jag nu frågar om råd.

Jag vägrar hålla i honom alt. passa honom p.g.a han efter 1 sekund börjar tjuta, skrika, gråta bara av att se mig. Det räcker med att säga hej till min syster så blir det tjutmusik.

Jag har träffat honom flertalet gånger, försökt leka med honom (vilket inte är lätt så tjutmusiken dyker upp bara han ser mig :p), försökt mata honom och allt vad det tillhör.

Det känns som om tjutisen** borde förstå att jag är inte farlig - han har träffat mig flertalet gånger, jag har pratat lugnt med han fleeera gånger, ja - han har t.o.m sett på när jag lekt med de två äldre barnen. De två äldre barnen och jag har aldrig haft något problem - eller jo, hade problem med tjejen när hon var nyfödd - men då hade jag typ aldrig träffat några barn och visste inte ett dugg över hur de "fungerade".

Jag har försökt trösta honom om han tjutit och jag haft honom, så jag har inte direkt ropat på hjälp varenda gång. Men ofta så har han haft gråtattacker på över 2 minuter och då har jag ropat dit hans syrra/bror och han blivit tyst.

Jag är den som får huvudvärk och blir enormt trött om jag har ett gråtande barn vid min sida i fler än flera minuter - speciellt när man är inomhus.

Jag vill ju självklart hjälpa min syster och hennes man med att vara barnvakt om de nu behöver hjälpen - de två äldsta kan jag ta utan problem, men som sagt: jag vägrar ta tjutisen då jag kommer efter 5 min ringa och säga att de får ta tillbaka honom. Han är ju uppenbarligen rädd för mig!

Några förslag? Jag börjar ge upp hoppet om den lilla killen :o Även min syster står rådlös.

**självklart så kommer han få ett annat smeknamn när han väl har börjat snappa upp ord!
 
Sv: Rädsla hos en snart ett åring

Jag har inga konkreta råd att ge. Min son var rädd för min bror väldigt länge. Jag vet inte varför. Jag vet bara att han nu, vid 1½ års ålder inte längre är rädd för brorsan. Vi har inte "aktivt" försökt göra något åt det utan brorsan har kommit hit och hälsat på och bara varit. Det har väl kanske bara tagit lång tid för min grabb att lära känna sin morbror.
 
Sv: Rädsla hos en snart ett åring

Fortsätt som du redan gör, dvs lek med de äldre barnen så att han ser att du inte är farlig. När han blir äldre kommer han tycka att det ser roligt ut och övervinna sin rädsla för dej.
Det är bara så ibland att vissa barn är rädda för vissa människor utan synlig/förstålig relevans.
Låt honom vara ifred alltså och låt honom komma till dej istället.
 
Sv: Rädsla hos en snart ett åring

Jag gör med rädda barn som jag gör med rädda hästar, hundar eller katter; jag ignorerar dem och låter dem se mig agera normalt med andra levande varelser. Förr eller senare trillar poletten ner.
 
Sv: Rädsla hos en snart ett åring

Det låter nästan som att han förknippar dig med obehag. Tänk tillbaka. Finns det något tillfälle då du dök upp, eller höll i honom, samtidigt som något annat skrämmande hände, t ex starkt ljud, smärta eller liknande?

Ni får betinga om honom.:idea:
 
Sv: Rädsla hos en snart ett åring

En annan idé: Är det du på din avatar? I så fall kanske det är piercingarna? Är han rädd för metallföremål, kanske bränt sig på en kastrull?
 
Sv: Rädsla hos en snart ett åring

Brukar de inte vara reserverade i den åldern..? Jag tror det växer bort när han ser att de andra har skoj med dig. :laugh:
 
Sv: Rädsla hos en snart ett åring

elias blev hux flux rädd för glasögon, så alla stackare med glasögon fick vara beredda på en stortjutande unge, även om han inte varit rädd för dem innan, det var en period han gick igenom bara som varade i 3-4 månader.
 
Sv: Rädsla hos en snart ett åring

En annan idé: Är det du på din avatar? I så fall kanske det är piercingarna? Är han rädd för metallföremål, kanske bränt sig på en kastrull?

Japps, det är jag! Men han har ju sett mig med få (hade bara en när han föddes förra året) och de jag har nu (fast jag går förvisso inte och räcker ut tungan hela tiden). När han var liiiiiten så var han inte rädd för mig. Men två veckor senare så fick han tarmbråck dår tarmen flög ner i pungen på honom - fick åka till sjukhuset -> sedan till Sahlgrenska och bli opererad igen. Kanske där skräcken för saker kom?

Träffade honom idag och han började inte ens gråta, jag tror han fått solsting eller något, iaf.. jag matade honom med bullar (jaja, en bulle) och han tog villigt emot, han fick t.o.m en liten leksak av mig.

han har inte bränt sig på någon kastrull heller :crazy: det skulle syrran tala om. Men ang. piercingarna så borde han ju inte veta att sådana göra med en nål :eek:

Familjen var nyligen i Ungern och tydligen tog det ca 1 vecka innan han klarade av folket utan att börja störtgråta. Så det kanske har med att han är osäker eller så?
 
Sv: Rädsla hos en snart ett åring

Men ang. piercingarna så borde han ju inte veta att sådana göra med en nål :eek:

Njae...fast han kanske kopplar ihop dem med sjukhusintrument. Det är ju hur som helst intressant att hans rädsla började efter sjukhusupplevelsen.

Familjen var nyligen i Ungern och tydligen tog det ca 1 vecka innan han klarade av folket utan att börja störtgråta. Så det kanske har med att han är osäker eller så?

Om han är rädd för alla så har det knappast med dig att göra. (Om inte alla i Ungern är väldigt lika dig.;);))
 
Sv: Rädsla hos en snart ett åring

Njae...fast han kanske kopplar ihop dem med sjukhusintrument. Det är ju hur som helst intressant att hans rädsla började efter sjukhusupplevelsen.



Om han är rädd för alla så har det knappast med dig att göra. (Om inte alla i Ungern är väldigt lika dig.;);))

Det sistanämda fick jag reda på idag :D
 
Sv: Rädsla hos en snart ett åring

Vetu jag tror inte alls du behöver vara orolig. Och som någon annan skrev, låt honom vara tills han kommer till dig. Att du träffat honom flertalet gånger betyder inte så värst mycket, i den åldern måste man träffa dem (vissa iaf) typ ett par gånger i veckan för att de inte ska glömma bort dig. Så känn det inte som att han ratar dig, vänta du så ska du se att han ger med sig när han fattar att du är en kul lekmoster!
 
Sv: Rädsla hos en snart ett åring

Min son var livrädd för min lillebror när han var liten, men vid 2 års ålder så gick det över och då var morbror helt plötsligt bäst i världen! :D
Gör som du gjort hittills, lek med de andra barnen så kommer han också till slut.
Tills vidare får väl din syster och hennes man anlita nån annan som barnvakt till "tjutisen" tills ni ser att han inte är rädd utan lugn och trygg.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Ett barn i dotterns förskolegrupp försöker tvinga henne att konstant leka med henne. Gör inte dottern det så blir det andra barnet... 2
Svar
35
· Visningar
5 675
Senast: MiaMia
·
Övr. Barn Jag har ett stort problem, och famlar i detta själv och får ingen hjälp. Min dotter, nyligen 19 år har varit svajjig i ca tre år. Från... 2
Svar
28
· Visningar
3 751
Senast: Bullen22
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Kände att jag ville ge lite bakgrund till min kommentar i tråden "Att inte ha några vänner när man blir gammal", så här kommer det. De...
Svar
8
· Visningar
1 037
Senast: Sharpless
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka... 2
Svar
27
· Visningar
6 765

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp