Rådvill

[Mli]

Jag har en kallblodsvalack som nu är inkörd för redskap men inte vagn (har inte hittat någon som passar) och nu är han inriden. Han är en klippa att hantera och när han har selen på sig = arbete, och inne på ridbanan när han rids. Idag skulle vi rida ut en lite längre runda för första gången tillsammans med en granne på hennes häst. Det blev en kortare skentur som slutade lyckligt samt senare även lite skolor ovan mark. Man kan inte tro att det är en ardenner. (Har även sett honom hoppa bankliknande buskage på 1.30 i hagen..) Han sparkade även mot kompisens häst när den kom för nära. Jag har haft honom i 3 år, och tanken var att jag skulle ha en häst att rida på när det var fint väder och lusten föll på, samt att kunna harva ridbanan, klippa större gräsytor osv. Jag har lämnat ridsporten bakom mig för ett par år sedan och vill bara njuta av lugna turer ute och lite markarbete, kanske lite klassisk dressyr. Hästen tycker inte att det är kul att vara inne på ridbanan om den inte får arbeta med sele.
Jag läser en krävande utbildning, har två barn, varav ett med tidskrävande funktionshinder. Jag har länge känt att jag egentligen inte har tid eller tillräckligt intresse för att rida aktivt, men att jag ändå vill ha det som avkoppling. Men nu så vet jag inte om det är så avkopplande, vet inte om jag har lust att sitta upp igen. Det är så mycket som står på spel om jag skulle skada mig. Och jag har redan problem med ryggen som nu är bra, men som jag inte vill ha tillbaka.

Varför ska jag ha kvar hästen? Hur mycket ska jag plåga mig för att se om det blir bättre med uteritterna (nu när han sparkar vågar jag inte heller ha sällskap ut)? Är det värt att ta risken att trilla av och skada sig, på bekostnad av barnen och studierna? När jag väl har en timma över på en dag och skulle kunna gå ut och fixa med hästarna, vad får mig att tro att jag skulle trotsa min rädsla och sitta upp igen? Jag kanske hellre skulle vara inne och koppla av framför TVn. Så känns det idag.

Min tanke var ju när jag köpte denna häst var att om jag inte skulle tycka att det var kul att rida när han var inriden så skulle jag sälja honom. Jag ville inte ha en utmaning, jag ville ha avkoppling. Och nu är det inte kul. Och varför ha en häst som kan harva ridbanan, om ridbanan ändå inte används?

Känner någon igen sig, och kan ge lite input till mina tankar?

 

[Nomina]

Sv: Rådvill

Jag tycker att det låter på dig som att du egentligen inte vill ha honom kvar, och det är dig själv du ska lyssna på. Ingen på internet kan avgöra vad du ska göra med din häst, vi vet inte vad du känner

Sen blev jag lite osäker - var det första gången ni red en lång runda, första gången ni red med sällskap eller första gången ni red ut?

Har uteritterna gått bra tidigare tycker jag inte att du ska stressa upp dig över denna händelsen, oavsett vilken häst man har så är inte varje pass perfekt, varken på ridbanan/ridhuset eller ute i skogen.

Sen en annan tanke som slog mig - hur kommer det sig att du köpte en oinriden häst om du ville ha avkoppling? Att rida in en häst är alltid en utmaning, oavsett vad det är för häst. Jag menar inget som helst illa, jag är bara nyfiken.

 

[Mli]

Sv: Rådvill

Jag köpte honom för att han var fin på bild, och han var väldigt billig :-) Jag har haft många ridhästar förut och var sugen på ett kallblod och trillade över honom av en slump. Han har varit en klippa att rida in, och han är super att hantera i alla lägen. Detta var första gången vi red ut en liten längre runda, och första gången med sällskap - därav den tilltänkta längre rundan.

Jag vet att ni inte kan råda mig, det jag bad om var lite input om någon känner igen sig, kanske någon som har varit i samma sits, dvs allt funkar förutom ridningen, och man har egentligen inte tid + att man är rädd och vet vad som kan gå fel. Tankarna går ju till om det är värt besväret, liksom.

Just för att han är så trevlig i övrigt så ska jag faktiskt rida ut en längre runda ensam och se hur han reagerar. Är han lika stirrig då så får jag ju utgå ifrån det. Nu vet jag ju att jag får stopp på honom även när sånt här händer, och det skapar ju en viss trygghet.

 

[Nomina]

Sv: Rådvill

Att det var första gången ni hade sällskap kan säkert ha varit anledningen till att det "slog slint" för honom. Min häst är kolugn när vi rider själva, men han är inte van att ridas tillsammans med andra hästar och blir jättehispig bara han ser en annan häst.

Problemet var dock inte svårlöst alls, red i paddock tillsammans med en annan häst till att börja med, sen tog vi in ytterligare än häst. Jobbade igenom honom ordentligt och hittade på uppgifter till honom så att han höll sig fokuserad. Jobbade så ett tag för att sedan ta med oss de andra hästarna ut i skogen, nu är problemet så gott som borta

Din häst är ju väldigt grön också och nyligen inriden, min har varit riden i mååånga år och ändå hände det här. Jag tycker inte att du ska ta ut förlusten i förskott, han kan säkert bli jättetrevlig även i ridningen om ni bara jobbar på det

 

[Mli]

Sv: Rådvill

Skönt att det löste sig för er.

Jag vet att man kan jobba bort det flesta nojjor som hästar kan ha. Det är inte det som är problemet, utan mer om det är värt besväret. Det ska ju ändå vara mer kul än stress att ha häst. Det var där jag undrade om någon kände igen sig.

 

[Lovisaleonora]

Sv: Rådvill

För mig är det absolut inte värt det. Har haft en hög varmhjärnor och ett matchande antal skador på kroppen. Idag har jag ett jobb och en tillvaro där jag inte kan riskera att vara skadad p g a fritidssysselsättningen. Jag vill ha ridningen som avkoppling, är det inte avkopplande kan jag lika gärna rensa rabatter eller dricka kaffe i goda vänners lag.

Den tiden är förbi där jag kunde riskera så mycket för så förhållandevis lite. Har sett hur livet kan förändras p g a en ridolycka (förlamning blev följden i den ryttarens fall, det var en snäll häst som fick spel - allt kan hända).

Inget är riskfritt, men med det i tanke känns det ännu mer korkat av mig att sitta upp på projekt där jag vet risken är större.

 

[KungTulle]

Sv: Rådvill

Om ni inte passar ihop så är det kanske bättre att sälja eller lämna ut på foder. Att ha häst ska vara ett nöje och en glädje -inte en tung plikt!

 

[Mli]

Sv: Rådvill

Eftersom jag har hästarna hemma och på lösdrift så är hästeriet ingen tung plikt, egentligen. Det som är jobbigt är att jag inte vet om jag tillräckligt med tid, ork och intresse för att ge upp andra saker. Ta ex en kväll som denna. Det är fint väder ute, hästen står och betar nära grinden, jag har en timma övers. Borde jag inte tycka att det vore toppen att gå ut och pyssla och rida en runda? Istället så sitter jag här vid datorn. Jag vet inte om jag skulle tycka att det var roligare med någon annan häst heller, min är ju världens finaste. Det är nog inte bara den misslyckade uteritten som fått mig att tänka så här, det har jag ju alltid gjort. Det känns lite fel att ha kvar en häst som jag inte spontant vill aktivera. Samtidigt så tar det emot att sälja, han är en av de hästar som har kommit mig närmst hjärtat. Låna ut på foder är ju bara att förlänga lidandet.