Rädsla.

[hoppsan]

Då jag råkade ut för en olycka med min häst för ca ett halvår sedan har jag blivit reserverad och rädd.Vi gick omkull i ett dike.Jag känner nu att hästen börjar känna av min rädsla mer och mer.Det är inte bra.Finns det någon mer här som har råkat för något liknande och hur kom ni vidare.Jag vill hålla på med hästar och ridning.Finns det någon som har tips på hur jag ska komma över min rädsla.HJälp

 

[ankans]

Det som hjälpte mig, var att gå i egen takt, inte göra något med hästen där du känner dig osäker, tex, vill du inte trava så gör inte det utan håll dig till skritt. Sakta men säkert kommer du att känna dig säkrare och få självförtroendet tillbaka, men om man känner sig pressad och hela tiden ställer för höga krav på vad man ska våga, så funkar det inte.

Så var det för mig när jag fött barn iallafall, Det är inte säkert att mitt recept passar dig, men värt ett försök

 

[Hästbiten]

Jag och min förra häst brakade rätt igenom ett hinder för ungefär ett år sedan när vi var på hoppträning. Jag slog i ryggen så jag fick inte rida alls i två månader. Jag blev skiträdd efter det och min häst tappade totalt allt självförtroende. Jag trodde aldrig jag skulle gå över en bom igen!
När jag fick rida igen så red jag bara dressyr och i skogen, jag total vägrade att hoppa. Men min tränare var envis och till slut så började jag hoppa hennes häst och hon hoppade min. Tack vare henne så fick vi sakta tillbax förtroendet för varandra och en dag så hoppade vi tillsammans igen!
Mitt tips är att inte ha bråttom, det får ta den tid det tar! Ta det lugnt och be gärna någon i din närhet om stöd och hjälp!

 

[tretjak]

Håller med andra här. Gör saker i din egen takt och håll dig till situationer som känns trygga. Det finns inga måsten även om det finns en massa klämkäcka hästmänniskor som tycker att man sitter o fegar. Själv tror jag att ridning BLIR farligt om man sitter och gör saker som man inte riktigt själv är redo för. Självförtroende är A och O och ditt verkar ha fått sig en tillfällig törn vilket inte är så konstigt. Ta hjälp av en tränare eller bara av en kunnig ridkompis som kan vara med och hålla "lektion" för er och peppa er. Och om du rider ut ta med dig någon ut som kanske går bredvid eller cyklar vid sidan och som du kan småprata med under ridturen, så att du inte hinner sitta och fundera så mycket på vad som ev skulle kunna hända. Lycka till och ge inte upp - det är klart att du kommer över detta!

 

[HD]

Håller med övriga om att du måste ta saker i din egen takt.
Efter en olycka så satte jag mig inte på en häst över huvud taget. Älskade att hålla på i stallet och pyssla men så fort jag tänkte tanken att rida så blev jag nästan illamående.
Med hjälp av världens snällaste häst kom jag till slut över det men än idag är jag väldigt försiktig med hästar jag inte riktigt känner.
Det jag upplevde som viktigast i min väg tillbaka var att helt enkelt erkänna att jag var rädd. Både inför mig själv och andra.
Folk ser inte ner på en bara för att man är rädd.
I o med att jag kunde stå för att jag var rädd så blev allt mycket lättare och folk runt omkring mig hade full förståelse och försökte sen aldrig övertala mig att göra saker jag inte vågade.
Lycka Till

 

[Heira]

Jag har också blivit rädd för att rida efter att ha ridit på skolans jättestarka hästar och tvingats hoppa i en takt som inte jag klarade av. Jag hittade en jättebra häst som jag började rida, och med honom var jag aldrig rädd, och han hjälpte mig jättemycket. Sen är det som de andra säger, att man får ta det i sin egen takt och inte tvinga sig till något (om man själv inte vill förstås).

 

[Bratt]

Försök hitta en häst du kan lita på och som du tror inte kommer att bli påverkad av din rädsla.
I mitt fall var det ett gammalt ridskolesto som hade gått handikapplektioner och hade lärt sig att strunta i om ryttaren gjorde något underligt. Hon var naturligtvis ingen bra dressyr eller hopphäst, men enormt trygg i sig själv.
Sedan gick jag långsamt vidare till andra hästar och gjorde aldrig något jag inte ville.

Våga säga att du är rädd! Det är inget att skämmas över och folk förstår dej bättre!

 

[Uddi]

Gå med i den här listan ett tag och utbyt tankar med andra osäkra ryttare! http://www.levad.nu/rrr/index.htm

 

[marieandersson]

Hej! Jag kan bara hålla med ovanstående-börja med att rida en trygg häst. För ca åtta år sen var jag och en kompis med om en ridolycka , hästarna skenade, min kompis ramlade av och stukade foten, och jag fastnade i stigbygeln släpandes efter. Till en början fick jag inte rida alls pga operationer och vila, men sen när det var "ok" var det jäkligt jobbigt, jag var rädd och väldigt osäker.
Men jag visste ju samtidigt medveten om att jag var tvungen att ta tjuren vid hornen, om ja nån gång skulle upp igen.
Så jag red en otroligt snäll häst (egentligen trög) men det var bra,för tillslut vart man så trygg i sig själv och VILLE ha mer fart. Så småningom började jag rida en häst med fart i tillslut ivarjefall. Så ta det lugnt bara så kommer det att ordna sig! Kramar Marie

 

[sante]

Jag förstår dig...jag föll av hästryggen under ett hoppningspass, hästen blev så rädd att den skenade iväg med mig på rygg, jag slog i hårt när jag träffade marken...tappade andan.. så efter den dagen var jag jätterädd att rida någon häst överhuvudtaget. Och som du säger så kan hästar känna av vår rädsla.

Men jag som du, vill hålla på med hästar och att detta skulle stoppa mig,nej... jag ville göra något åt min rädsla.
Jag kom i kontakt med en NH instruktör här i Skåne, en väldigt duktig dam med underbart snälla hästar(islandshästar). Jag som bara ridit på stora hästar kände att detta var lite tryggare och det är inte så långt till marken. ( efter att ha trillat av hästryggen, fick jag en skada i ryggens nedre del som håller på att läkas ut, men jag kan ha så ont ibland att jag inte vet vad)Så jag fick träna på min sits( som inte va så bra) Och träna balans och hon gav mig den tiden jag behövde, pressade inget under ridpasset, jag fick rida mycket i skritt. Så til slut efter att ha ridit ett tag, kom känslan tillbaka, jag ville mer jag hade bara skrittat och ville mer....jag lärde mig jätte mycket under tiden på bara skrittpass, fick lära mig hur hästen kropp fungerar och hur jag kan påverka den genom min kropp, jag kom in på akademisk ridning.

En dag frågade hon mig om jag ville prova att hoppa lite naturhinder i skogen med hästen, hästen var en vädigt trygg och säker häst...och han älskade att hoppa...och var jätte duktig!!Min självkänsla sköt i höjd och jag ville mer, jag vågade mer och jag blev starkare och starkare, min instruktör som även är min vän nu hjälpte mig så mycket...nu hjälper jag hennes med hennes unghästar och rider själv in en av mina hästar.

Så mitt tips är ...ge inte upp..hjälp finns

Kram
Sam

 

[suisyola]

låt ALDRIG nån tvinga dig att göra något du e rädd för