Religionens särställning

stjarnhimmel

Trådstartare
Jag funderar kring religionens särställning i samhället. Vi har ju tidigare här diskuterat barnmorskan som inte vill utföra aborter etc pga religion. Nedan är ett annat exempel.

http://www.dn.se/ekonomi/sas-nekade-jobb-pa-grund-av-sloja/
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/manga-svenska-foretag-tillater-religiosa-symboler

Nu är det förstås grova skillnader i ovan exempel mot fallet med barnmorskan. Barnmorskan ville inte utföra en del av arbetsuppgifterna medan i exemplet ovan handlar det om att bära slöja och inte om arbetsuppgifter.

Jag skulle personligen gärna möta en person i slöja i incheckningen på tex SAS. I mitt vardagsliv möter jag folk med slöja och jag tycker det är trevligt med en blandning av folk. Jag tänker också att det är tråkigt om grupper blir utestängda från vissa jobb.
Men samtidigt funderar jag över religionens särställning och om en arbetsgivare ska behöva ta hänsyn till religion om man tex har en uniform eller enhetlig klädsel. Jag har haft jobb där du enbart får bära en viss klädsel dvs du fick inte ha några hårprydnader, ej smycken, enbart diskret smink. Eller där tex tatueringar inte ska vara synliga och du fick inte heller ha några politiska symboler etc.

Enligt artikeln i DN ska DO se på ärendet.
Jag tycker det är intressant att diskutera vilken ställning religionen har i tex arbetslivet. Ska det vara tillåtet att bära en religiös symbol just för att den är religiös? Dvs om jag vill bära sjal men inte pga religiösa skäl? Så vilken ställning ska religionen ha tex i arbetslivet och samhället?

Lägger denna tråden på Buke då jag tänker att på detta forum kan det förhoppningsvis bli en bra diskussion. :)
 
Senast ändrad:
Intressant frågeställning!

Spontant så tycker jag att religion inte ska ha en särställning i samhället, om en arbetsgivare inte vill ha religiösa symboler på arbetsplatsen så tycker jag att man får anpassa sig efter det. Sen är frågan var gränsen går? Om jag har en sjal för att det är fint är det ok då?

Nu reser jag inte så mycket men har för mig att även de vid incheckningen har specifika uniformer och då är ju det klädkoden på den platsen. Take it or leave it typ.
 
Själv har jag inget emot att bära religiösa symboler/plagg på jobbet så länge det inte innebär högre skaderisk.
Vet faktiskt inte om slöja är tillåtet där jag jobbar eller inte, vet bara att smycken inte är tillåtet pga högre risk för skada med undantag för ring om handskar bärs.
 
Håller med, arbetsgivaren har rätt att sätta upp en klädkod för sina anställda som har en viss tjänst. Religiösa symboler, smycken eller plagg som inte ingår i klädkoden får då inte bäras, inte svårare än så.
 
Inom ex vården är ju hijab utmärkt - mycket mer hygieniskt än långt hår som fladdar. Däremot ex en kniv som sikherna har skulle jag nog hoppa till för... pga av ovana att se det.
 
Jag tycker att religionen ska skötas privat (om den överhuvudtaget måste existera) och inte tas med ut i samhället.

Vill man ha slöja får man välja en arbetsgivare/yrke utan uniformskrav precis som att vill man slippa utföra aborter så får man välja en arbetsgivare/ett yrke där detta inte ingår.
 
Kom att tänka på svårigheterna om religiös symbol innebär att täcka ansikte och om jobbet är ett sådant som innebär att det måste gå att legitimera sig.
 
Mycket intressant fundering @stjarnhimmel - jag måste fundera en stund till tror jag.

Jag håller med @Lingon att religion ska skötas privat och inte tas med ut i samhället. Men samtidigt så inser jag ju att frågan är mer komplex än så.
Vi svenskar (de flesta) är inte så styrda längre av kyrkan men det är man i vissa andra länder och här hamnar frågan oftast i kulturkrock.

Jag undrar hur mycket Sverige ska foga sig efter andras viljor/värderingar när det faktiskt gäller Sverige?! Sverige måste också få ha en egen identitet som övriga världen (som vill verka och bo i Sverige) måste rätta sig efter, tycker jag.
Tydligheten saknas, där gör Sverige ett dåligt jobb :mad:

Tillägg: Om det tillåts att göra avvikelser p.g.a religiösa skäl, då tycker inte jag att det ska gälla vissa religioner (som det är idag), utan det ska gälla alla religioner. Och det finns långt fler än de "stora" religionerna, som frågorna oftast gäller.
 
Just slöjan är ur flera synvinklar intressant. Även historiskt.

Det var inte så himla länge sedan man i Sverige förväntade av en gift kvinna att hon skulle täcka håret. Inte av religiösa men väl kulturella (modemässiga?) skäl. För inte alltför länge sedan bar få somaliska kvinnor dok. Nu är de alla klädda i dok. Samma sak i Afghanistan.

Principiellt är jag emot slöja. Främst för att det är olika regler för kvinnor och män. Tror jag skulle ha lättare att helt acceptera slöjan om även män var tvingade att dölja sitt hår och sina armar, axlar och ben.

Rent praktiskt gör det mig inget. Jag blir inte på något sätt irriterad för att någon bär en slöja - så länge det inte är något som döljer ansiktet. Där går min gräns. Maskering är inte OK i mina ögon.

Som religiös yttring blir det dubbelt. Vi har religionsfrihet i det här landet och det innebär att man får bära kors och andra symboler precis som man vill. Samma sak med slöja. Samtidigt är vi sekulariserade. Ett av de mest sekulariserade länderna i världen väl.
 
Jag tycker att religionen ska skötas privat (om den överhuvudtaget måste existera) och inte tas med ut i samhället.
Jag tycker att det borde finnas utrymme dels för sekulära grupper att tolerera religiösa manifestationer, och dels för religiösa grupper att tolerera att inte alla manifestationer är okej överallt. Samtidigt är det ju, visar det sig titt som tätt, något av en utopi i praktiken. Näst bäst i det läget tycker jag nog det är att gå på din linje.

Med det sagt, diskuterar ändå de flesta av oss ur ett jämförelsevis väldigt sekulärt perspektiv. Stora delar av befolkningen på jorden låter ju religion ta betydligt större plats i vardagstillvaron än vad den typiske etniske svensken gör - och då syftar inte heller jag bara på de största religionerna. Idag lever agnostiker och ortodoxa (med olika trosinriktningar) åtminstone bildligen sida vid sida i Sverige, och på båda håll finns mycket starka åsikter om hur stort inflytande religionen skall/bör/måste ha i samhället. Man behöver inte ens närma sig begreppsbilden kring en nationell identitet, utan det räcker gott och väl med att problematisera kring de relativa skillnaderna och utmaningarna med att jämka ihop varandras målbilder. Jag tror, utan att vilja lägga någon värdering i det, att vi kan vänta oss att religion kommer att finnas närvarande i vardagen i större utsträckning framöver än de senaste decennierna. Utvecklingen även i en del andra länder verkar gå i den riktningen.
 
  • Gilla
Reactions: Sol
Varför slåss inte människor för att strikt klädda banktjänstemän ska få klä sig precis enligt de hippieideal de egentligen vill visa upp för en förvånad omvärld?

Var är de människor på barrikaderna som behövs för att brandmän ska få arbeta i de lediga och luftiga kläder som en varm och svettig arbetsplats faktiskt kräver?

Vilka värnar om sjuksköterskornas rätt att variera sin klädesdräkt? Nej, de är skilda individer som verkligen inte är stöpta i samma uniformsform!


Eller är det så att arbetsgivaren borde få ha rätt att ha åsikter om vad de tycker är lämpliga kläder för när deras arbetstagare är i tjänst?
 
Eller är det så att arbetsgivaren borde få ha rätt att ha åsikter om vad de tycker är lämpliga kläder för när deras arbetstagare är i tjänst?
Absolut är det så, lägg till piercningar inom vissa yrken (sjukhus, restaurang o storkök t ex).
Jag stör mig extremt sällan på folks klädsel på arbetsplatser, inte heller stör jag mig på de som bär en diskret symbol i en enkel halskedja, typ kors/Davidsstjärna/månskära. Hakkors däremot skulle jag studsa på.
 
I vårt land är det slöja/sjal som täcker håret som ses som avvikande för att det kommer hit med människor som har annan bakgrund än vi. Frågan är varför vi reagerar så mycket på huvudbonader. Och varför vi inte alls reagerar lika mycket på de företrädesvis ungdomar som alltid bär keps eller mössa.
Jag är inte säker på om det alla gånger är religionen som gör att kvinnor från mellanöstern täcker sig. Jag har en känsla av att det kan vara lika stor del kultur som religion som ligger bakom. Att vi inte ska skylla allt på religionen.

Men visst tar religionen stor plats i vårt samhälle. Som icketroende i ett land som sedan många år inte har någon statsreligion ställer jag mig då och då frågan om varför vi ska ha röda dagar då "de flesta" är lediga från jobbet och de som jobbar får mer betalt, där orsaken till varför vi är lediga är just religiös. Nej, jag tänker inte ta strid om saken, jag bara funderar i min ensamhet.

Det finns stunder då jag funderar på att börja tillbe det flygande spagettimonstret och hänge mig åt pastafarianismen fullt ut. Bara därför att... http://www.svenskapastafarikyrkan.se/
pastafari-index.jpg

Och börja hävda att jag ska få ha durkslag som huvudbonad när och var jag vill...
Screen%20shot%202013-08-08%20at%202.14.22%20PM.png


God spagetti på er alla!
 
Självklart ska arbetsgivarna sätta vilka regler de vill om arbetarnas klädsel/uniform. Allt annat är otänkbart.
 
Det är för att slöjan har en symbolbetydelse som kepsar och mössor inte har.

Det finns säkert folk som älskar sin keps lika mycket som någon gillar sin slöja.

Man kan hitta på en relion om vad som helst, se ameos inlägg som exempel. Så får man inte ha keps ger jag mig fan på att någon kommer på en relion där kepsen är helig. Sånt funkar i ett samhälle.
 
Jag får erkänna att jag inte gillar religion. Jag tycker att det i sin basalaste form i första hand går ut på att skilja "vi" och "dom". "Vi" som tror så här, ska leva enligt de här reglerna, har en utvald position och kan räkna med belöningar i efterlivet. Kort sagt "vi" som har rätt och alla andra som har fel och även om "vi" kan följa en väldigt tolerant religion så är "vi" definitivt inte som "dom".

Med det sagt så visar de flesta studier att människor som har en tro mår bättre än människor som inte är lika övertygade. De känner sig inte lika ensamma och har lättare att hantera motgångar. Och det hjälper så klart att ha en församling som kan ge rent praktiskt stöd när livet inte är så lätt.

Jag får om jag pressas sälla mig till dem som anser att religion är en privatsak och att man som troende inte kan ställa krav på omvärlden att de ska anpassa sig. Om en arbetsgivare vill att alla anställda ska vara klädda likadant så får den som vill arbeta för det företaget finna sig i det.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Lådcykel istället för bil?
Tillbaka
Upp