Ridskolor har viktgräns för ryttare – elever som är för tunga har tvingats sluta rida

Väger du över 90 kilo kan det bli stopp på flera ridskolor i Västra Götaland. De har infört en viktgräns – trots att det strider mot både Riksidrottsförbundets och Svenska Ridsportförbundets riktlinjer.
– Man vill inte exkludera någon men hästarna kommer i första hand, säger Magdalena Rubensson Zäll, ridskolechef på Tibro Ryttarförening.

 

[Mabuse]

Jag tycker fler ridskolor skulle satsa på motionsridning för vuxna. Och därtill passande hästar. Mindre och bärigare. Jag har sett tillräckligt med obalanserade ryttare OCH hästar som skulle må gott av att ambitionen för utbildningsnivån för vuxna ridskoleryttare borde SÄNKAS. Sitta och rida skolor och byten när dom knappt får hästen bärig under nedsutten trav. Jag har själv ridit i flera vuxengrupper och ingen av oss hade "ambitionen" annat än att hålla igång och ha en rolig lektion. Men red i form gjorde vi. Men nu för tiden ska det vara så jäkla seriöst och därför köps det in hästar som knappt dom duktigaste eleverna har något utbyte av.

Som kontrast så är jag tvärtom alltid glad när ridskolan köper in en häst med bra sportstam. De kanske är lite känsligare så man får fokusera när man rider, men det gör ju inget, då utvecklas man som ryttare. Och jag upplever nog tvärtom att de är enklare och roligare att rida rätt, de är ju avlade för det med naturlig balans, hinderuppfattningsförmåga, funktionella gångarter, osv. De är avlade för hoppning eller dressyr, och det märks. Att få hoppa en häst med modern sportstam är ju jättekul, det går inte att jämföra med känslan att hoppa en nordsvensk.

 

[Lobelia]

Som kontrast så är jag tvärtom alltid glad när ridskolan köper in en häst med bra sportstam. De kanske är lite känsligare så man får fokusera när man rider, men det gör ju inget, då utvecklas man som ryttare. Och jag upplever nog tvärtom att de är enklare och roligare att rida rätt, de är ju avlade för det med naturlig balans, hinderuppfattningsförmåga, funktionella gångarter, osv. De är avlade för hoppning eller dressyr, och det märks. Att få hoppa en häst med modern sportstam är ju jättekul, det går inte att jämföra med känslan att hoppa en nordsvensk.

Jag tror det behövs både och. En del rider för motionens skull och kanske hellre än bra och det är fikan med vännerna som lockar lika mycket som ridlektionen och andra rider för att utveckla sin ridningen eller i vart fall bibehålla nivån.

 

[skogaliten]

Det där hör man ofta, att ridskolor borde köpa nordsvenskar. Men har man en ridskola där hästarna hoppar var fjärde lektion, dvs ett par gånger i veckan, så är ju inte en nordsvensk det bästa alternativet, ur hållbarhetssynpunkt. De är inte heller avlade för en bärig, balanserad galopp, och då sliter galoppen på ridbanan. Och det ska de ju hålla för att göra varje dag. Halvbloden håller för det, för de har en annan galopp. Men med draghästraser blir hållbarheten ett problem när man ska vara skolhäst och ridas mest på bana.

Jag tänker att de som tror att nordsvenskar är perfekta ridskolehästar har en ganska luddig uppfattning om vad livet som skolhäst innebär. Det finns anledningar till att ridskolor inte fyller stallarna med dem.

Dessutom vill ju även ridskoleelever rida bra, lämpade hästar. Om man säljer ut halvbloden och istället köper nordsvenskar, så kan man kanske lockatermer tunga, ovana ryttare som inte vill galoppera och hoppa, men man tappar istället de mindre, lättare och mer rutinerade ryttarna. Frågan är om man vill det.

Du resonerar i termer av "antingen eller".
Det gör inte jag, utan jag resonerar som "både och".

Alltså, att komplettera de lätta icke viktbärande hästarna med några stycken viktbärande hästar.

Rätt häst, till rätt ryttare, vid rätt tillfälle.

Långt ifrån alla ryttare vill hoppa, i betydelsen hoppa över minst 60-80 cm hinder. Varför måste man det egentligen?

Att hoppa över låga bommar, bra balansövningar, kan även göras med nordsvenskar.

Varför anser du att nordsvenskar inte skulle tåla att galoppera på ridbana? Det finns inga som helst belägg för en sådan tes.

Det största problemet är en stockkonservativ och samtidigt historielös kår av ridskolor, som huvudsakligen ser FEI tävlingar på hög nivå i hoppning och dressyr som Det Enda Målet som existerar att sträva mot...

 

[skogaliten]

Som kontrast så är jag tvärtom alltid glad när ridskolan köper in en häst med bra sportstam. De kanske är lite känsligare så man får fokusera när man rider, men det gör ju inget, då utvecklas man som ryttare. Och jag upplever nog tvärtom att de är enklare och roligare att rida rätt, de är ju avlade för det med naturlig balans, hinderuppfattningsförmåga, funktionella gångarter, osv. De är avlade för hoppning eller dressyr, och det märks. Att få hoppa en häst med modern sportstam är ju jättekul, det går inte att jämföra med känslan att hoppa en nordsvensk.

Jag undrar över hur du ser på företeelsen ridskola?

Företeelsen handlar om att lära barn och vuxna att rida, och att ge en meningsfull fritid.

Den sortens häst du pratar om exkluderar väldigy, väldigt många, som inte nått tillräckligt långt i sin utbildning, eller som ens vill nå dit.

Skillnaden är att dporthästen vänder sig till en sorts ryttare, medan nordsvensken vändr sig till en annan sorts ryttare.

 

[Mabuse]

Du resonerar i termer av "antingen eller".
Det gör inte jag, utan jag resonerar som "både och".

Alltså, att komplettera de lätta icke viktbärande hästarna med några stycken viktbärande hästar.

Rätt häst, till rätt ryttare, vid rätt tillfälle.

Långt ifrån alla ryttare vill hoppa, i betydelsen hoppa över minst 60-80 cm hinder. Varför måste man det egentligen?

Att hoppa över låga bommar, bra balansövningar, kan även göras med nordsvenskar.

Varför anser du att nordsvenskar inte skulle tåla att galoppera på ridbana? Det finns inga som helst belägg för en sådan tes.

Det största problemet är en stockkonservativ och samtidigt historielös kår av ridskolor, som huvudsakligen ser FEI tävlingar på hög nivå i hoppning och dressyr som Det Enda Målet som existerar att sträva mot...

Varför måste man hoppa? Tja, det ger omväxling åt hästarna, det är roligt, och det ingår i en ridutbildning att man kan ta sig över några hinder. Men man måste väl ingenting, såklart. Man måste inte rida över huvudtaget, om man inte vill. Men om man nu gillar att hoppa och tycker det är kul, så är det faktiskt inte lika kul på ett kallblod som på en hopphäst. Man får inte samma känsla.

Att nordsvenskar generellt inte har lika bärig och reglerbar galopp som sportavlade halvblod är väl inte fördomar utan fakta. Om det vore tvärtom skulle det ju vara ett rejält underbetyg till uppfödarna. Det är ju lite som att varmblodstravare generellt travar fortare än halvblod - det är klart de gör, annars har ju nåt gått riktigt snett i aveln.

Men, om man nu är en ryttare som väger 100 kg, inte vill hoppa och bara rida för motionens skull, är det inte bättre att söka sig till en annan ridskola än en där det bara står halvblod i stallet, man hoppar var fjärde lektion, och all undervisning går ut på att man ska utvecklas? Ungefär som att om man är en liten nätt ryttare med tävlingsambitioner i hoppning, så är det kanske inte så vettigt att söka sig till en ridskola med stora kallblod som aldrig hoppar.

Att ha hälften av varje i grupperna låter för mig som att säkerställa att ingen blir nöjd.

 

[Mabuse]

Jag undrar över hur du ser på företeelsen ridskola?

Företeelsen handlar om att lära barn och vuxna att rida, och att ge en meningsfull fritid.

Den sortens häst du pratar om exkluderar väldigy, väldigt många, som inte nått tillräckligt långt i sin utbildning, eller som ens vill nå dit.

Skillnaden är att dporthästen vänder sig till en sorts ryttare, medan nordsvensken vändr sig till en annan sorts ryttare.

Fast många har ju ridskolan som ett livslångt idrottande. Ungefär som att andra tränar gymnastik, simning eller basket hela livet. Alla idrottar inte enbart för motionen, det är massor av hobbyidrottare som vill utvecklas. Det är det som är den meningsfulla fritiden, att man känner att man utvecklas i sin idrott.

 

[skogaliten]

Fast många har ju ridskolan som ett livslångt idrottande. Ungefär som att andra tränar gymnastik, simning eller basket hela livet. Alla idrottar inte enbart för motionen, det är massor av hobbyidrottare som vill utvecklas. Det är det som är den meningsfulla fritiden, att man känner att man utvecklas i sin idrott.

Olika individer måste få ha olika mål. Eller?

Det finns som sagt massor med folk som spelar handboll, golf, tennis, fotboll eller simmar, utan att ha se det som superviktigt att bli väldigt mycket bättre, utan det handlar om motion och att umgås med likasinnade och hålla på med något man gillar.

Målet för en del är kanske att se hur långt man kan nå i de traditionella ridsportgrenarna, eller att få singelhandikapp i golf, eller vinna klubbmästerskapet i tennis.

För andra så är kanske huvudmålet att umgås med hästarna, och att rida säkert på relativt låg nivå, samt träffa kompisar.

Ungefär som att spela en trevlig runda golf utan att räkna scoren så noga, eller ta en tur med kajaken utan att ta tid på 500 meter.

Varför skull inte ridskolor finnas som tar hand om flera kategorier än de som vill bli maxat duktiga?
Ibland, så är funktionen av andningshål viktigare än att nå prestationsmål.

Det borde finnas plats både för motionsridningsgrupper, och grupper för den som vill bli så duktig som möjligt.

Det är förödande för hästsporten att försöka göra allt till något slags elitsatsning.

Alltså återigen: Både och, inte antingen eller.

 

[skogaliten]

Varför måste man hoppa? Tja, det ger omväxling åt hästarna, det är roligt, och det ingår i en ridutbildning att man kan ta sig över några hinder. Men man måste väl ingenting, såklart. Man måste inte rida över huvudtaget, om man inte vill. Men om man nu gillar att hoppa och tycker det är kul, så är det faktiskt inte lika kul på ett kallblod som på en hopphäst. Man får inte samma känsla.

Att nordsvenskar generellt inte har lika bärig och reglerbar galopp som sportavlade halvblod är väl inte fördomar utan fakta. Om det vore tvärtom skulle det ju vara ett rejält underbetyg till uppfödarna. Det är ju lite som att varmblodstravare generellt travar fortare än halvblod - det är klart de gör, annars har ju nåt gått riktigt snett i aveln.

Men, om man nu är en ryttare som väger 100 kg, inte vill hoppa och bara rida för motionens skull, är det inte bättre att söka sig till en annan ridskola än en där det bara står halvblod i stallet, man hoppar var fjärde lektion, och all undervisning går ut på att man ska utvecklas? Ungefär som att om man är en liten nätt ryttare med tävlingsambitioner i hoppning, så är det kanske inte så vettigt att söka sig till en ridskola med stora kallblod som aldrig hoppar.

Att ha hälften av varje i grupperna låter för mig som att säkerställa att ingen blir nöjd.

Vadå hoppning ger omväxling till hästarna?

Uteritter, körning, tömkörning, markarbete i grimma ger också omväxling till hästen.

Varför måste det ingå i en ridutbildning att hoppa? Vad är egentligen en ridutbildning?

En ridutbildning innehåller väl det vi människor väljer att stoppa in i något slags utbildningsplan, det finns liksom ingen naturlag som stipulerar vad en ridutbildning egentligen måste vara.

Därför kan det mycket väl finnas, och finns, en rad olika ridutbildningar. Westernridning exkluderar hoppning, Islandshästarna håller heller inte på med hoppning o.s.v.

Jag tror du har väldigt svårt att se något annat framför dig än den sorts ridning som förekommer i GP i hoppning eller dressyr.

Hästar behöver inte hoppa under ryttare för att vara nöjda med livet, samtidigt som jag mycket väl förstår tjusningen, för den som har intresset, att jobba med en häst och få hoppningen tillsammans att fungera.
Men det betyder inte att alla måste hoppa.

Jag har t.ex. tyck hemskt illa om hoppning sedan en olycka jag själv var med om som 18-åring. Hoppning blev inget kul efter det. Så då ska jag inte få vare sig rida eller hålla på med hästar?

Att galoppen ser lite olika ut på t.ex. en nordsvensk jämfört med en ridhäst av halvblodstyp, spelar det egentligen någon konstruktiv roll? Vadå "reglerbar" galopp, hur många nordsvenskar har du tränat i dressyr för att kunna hävda det?

Och sluta med snacket om "nordsvenskar som aldrig hoppar". En av grenarna i SM för Nordsvensk Brukshäst, liksom i SM för Fjordhäst är just hoppning.
Höjden är visserligen måttliga 80 cm, men tävling är det, och för att delta måste man ha kvalificerat sig med felfria resultat.

Jag ser det som att du sprider myter om kallblod, som inte stämmer med verkligheten.

 

[Sel]

Olika individer måste få ha olika mål. Eller?

Det finns som sagt massor med folk som spelar handboll, golf, tennis, fotboll eller simmar, utan att ha se det som superviktigt att bli väldigt mycket bättre, utan det handlar om motion och att umgås med likasinnade och hålla på med något man gillar.

Målet för en del är kanske att se hur långt man kan nå i de traditionella ridsportgrenarna, eller att få singelhandikapp i golf, eller vinna klubbmästerskapet i tennis.

För andra så är kanske huvudmålet att umgås med hästarna, och att rida säkert på relativt låg nivå, samt träffa kompisar.

Ungefär som att spela en trevlig runda golf utan att räkna scoren så noga, eller ta en tur med kajaken utan att ta tid på 500 meter.

Varför skull inte ridskolor finnas som tar hand om flera kategorier än de som vill bli maxat duktiga?
Ibland, så är funktionen av andningshål viktigare än att nå prestationsmål.

Det borde finnas plats både för motionsridningsgrupper, och grupper för den som vill bli så duktig som möjligt.

Det är förödande för hästsporten att försöka göra allt till något slags elitsatsning.

Alltså återigen: Både och, inte antingen eller.

Fast jag kan förstå att det finns klubbar med inriktning. Det behövs en ruskigt bred tillgång till häst och många individer för att det ska passa alla, och då är det långt ifrån säkert att ridskolan går runt.

 

[skogaliten]

Fast jag kan förstå att det finns klubbar med inriktning. Det behövs en ruskigt bred tillgång till häst och många individer för att det ska passa alla, och då är det långt ifrån säkert att ridskolan går runt.

Javisst kan det vara så, att här är ridskolan för "elitsatsande" och här är ridskolan för "hobbyryttare" eller vad man ska kalla det.

Men finns det endast ridskolor för "elitsatsande", så kommer det att döda allt ridsportande på sikt.

 

[Mabuse]

Javisst kan det vara så, att här är ridskolan för "elitsatsande" och här är ridskolan för "hobbyryttare" eller vad man ska kalla det.

Men finns det endast ridskolor för "elitsatsande", så kommer det att döda allt ridsportande på sikt.

Att vilja utvecklas, tycka om att hoppa, och se ridningen som en idrott är ju verkligen väldigt långt från en elitsatsning. Det är bara vanligt hobbyidrottande på absolut lägsta nivå. Om det är elitsatsning, vad är det då att ha egen häst och tävla lite lätta klasser, supereliten då eller?

 

[co-SMAD4]

Fast jag kan förstå att det finns klubbar med inriktning. Det behövs en ruskigt bred tillgång till häst och många individer för att det ska passa alla, och då är det långt ifrån säkert att ridskolan går runt.

Ridskolorna idag har ju en bred målgrupp, en del med lite mer elitsatsning eller specialgrupper, andra inga. Jag tror snarare en specialinriktning hade lett till att ridskolan inte går runt. Tänk en ridskola specialiserad på satsning inom hoppning t.ex. Du måste ha hästar som har kapacitet och de ska hålla. Det sliter otroligt mycket på hästar, oavsett ras, att hoppa. Möjligen en liten verksamhet med dressyrhästar kan jag se, om man har ett tillräckligt högt pris och folk är villiga att betala.

 

[Sassy]

Ridskolorna idag har ju en bred målgrupp, en del med lite mer elitsatsning eller specialgrupper, andra inga. Jag tror snarare en specialinriktning hade lett till att ridskolan inte går runt. Tänk en ridskola specialiserad på satsning inom hoppning t.ex. Du måste ha hästar som har kapacitet och de ska hålla. Det sliter otroligt mycket på hästar, oavsett ras, att hoppa. Möjligen en liten verksamhet med dressyrhästar kan jag se, om man har ett tillräckligt högt pris och folk är villiga att betala.

Det jag sett på ridskolor häromkring är helt enkelt att de som har hästmaterial och undervisning som kan locka erfarna ryttare ofta kan ha hästar som håller bra. Hästarna blir genomridna tillräckligt ofta för att hålla sig fräscha och i fint skick, och det är inte sällan samma hästar som kan vara ute och plocka rosetter i lägre serier och sen är populära "nybörjarhästar" för att de är balanserade och klarar av att ställa om mellan "ryttare som rider" och "ryttare som åker häst".

Själv har jag ridit flera år på ridskola, på hästar som vid sidan av lektionsjobb kan placera sig i LA dressyr eller 110-120 hopp. De hoppar givetvis inte så högt på ordinarie lektioner varje vecka, men det är ju oändligt mycket lättare att lära sig hoppa på en häst som gör det rätt (inte nödvändigtvis med kapacitet för något högre, men inte det där stolpiga sättet att ta sig an hinder som man kan råka ut för när man sitter på en häst som inte har hoppning naturligt).

En till fördel är att om man kan locka tillräckligt många "duktiga" ryttare brukar det finnas ett gäng som är tillräckligt små för att rida igenom ponnyerna då och då, det är ju inte alltid personalen är av rätt storlek för det.

 

[Mabuse]

Ridskolorna idag har ju en bred målgrupp, en del med lite mer elitsatsning eller specialgrupper, andra inga. Jag tror snarare en specialinriktning hade lett till att ridskolan inte går runt. Tänk en ridskola specialiserad på satsning inom hoppning t.ex. Du måste ha hästar som har kapacitet och de ska hålla. Det sliter otroligt mycket på hästar, oavsett ras, att hoppa. Möjligen en liten verksamhet med dressyrhästar kan jag se, om man har ett tillräckligt högt pris och folk är villiga att betala.

Men alltså, att hoppning ingår i lektionsplaneringen är ju ingen specialsatsning precis. Det gör det ju på väldigt många ridskolor. Helt vanliga ridskolor, alltså, inget märkvärdigt. Så otroligt mycket sliter det inte med en hopplektion - tänk på att det är 10-12 ekipage per lektion, så det är mycket stå stilla och vänta på sin tur också, och inga höga höjder. Poängen är ju inte att nordsvenskar inte kan hoppa höjderna, poängen är att det sliter mer på en tyngre draghäst att hoppa regelbundet än på en häst avlad för ändamålet, och att det för ryttaren är en helt annan känsla att hoppa 50 cm på en hopphäst än på en arbetshäst.

Nordsvenskar är jättetrevliga hästar, men det är väl inte konstigare att hopphästar ger bättre känsla i hoppningen än draghästar, än att arbetshästar är bättre på att jobba i skogen än hopphästar? Olika raser är avlade för olika ändamål. Man må vara en sketen ridskoleryttare, men det innebär ju inte att man inte kan lära sig rida eller uppskatta en fin häst.

Det jag sett på ridskolor häromkring är helt enkelt att de som har hästmaterial och undervisning som kan locka erfarna ryttare ofta kan ha hästar som håller bra. Hästarna blir genomridna tillräckligt ofta för att hålla sig fräscha och i fint skick, och det är inte sällan samma hästar som kan vara ute och plocka rosetter i lägre serier och sen är populära "nybörjarhästar" för att de är balanserade och klarar av att ställa om mellan "ryttare som rider" och "ryttare som åker häst".

Själv har jag ridit flera år på ridskola, på hästar som vid sidan av lektionsjobb kan placera sig i LA dressyr eller 110-120 hopp. De hoppar givetvis inte så högt på ordinarie lektioner varje vecka, men det är ju oändligt mycket lättare att lära sig hoppa på en häst som gör det rätt (inte nödvändigtvis med kapacitet för något högre, men inte det där stolpiga sättet att ta sig an hinder som man kan råka ut för när man sitter på en häst som inte har hoppning naturligt).

En till fördel är att om man kan locka tillräckligt många "duktiga" ryttare brukar det finnas ett gäng som är tillräckligt små för att rida igenom ponnyerna då och då, det är ju inte alltid personalen är av rätt storlek för det.

Precis. Ska man lära sig hoppning och dressyr är det guld värt att få sitta på en rutinerad tävlingshäst som kan sina saker. Även om man bara ska hoppa 60 cm eller rida en öppna längs långsidan.

 

[Sassy]

Kan tillägga att några av de mest välfungerande lektionshästar jag suttit på varit Irish draught. Avlade för ridning, med bra hopphuvud och reglerbara, lättsuttna gångarter. Ofta chill med nybörjare men går att få lite tryck i om de får någon som kan på ryggen. Det är en modell jag gärna hade sett fler av, men de är ju inte heller gratis om de är bra.

 

[Badger]

Det där hör man ofta, att ridskolor borde köpa nordsvenskar. Men har man en ridskola där hästarna hoppar var fjärde lektion, dvs ett par gånger i veckan, så är ju inte en nordsvensk det bästa alternativet, ur hållbarhetssynpunkt. De är inte heller avlade för en bärig, balanserad galopp, och då sliter galoppen på ridbanan. Och det ska de ju hålla för att göra varje dag. Halvbloden håller för det, för de har en annan galopp. Men med draghästraser blir hållbarheten ett problem när man ska vara skolhäst och ridas mest på bana.

Jag tänker att de som tror att nordsvenskar är perfekta ridskolehästar har en ganska luddig uppfattning om vad livet som skolhäst innebär. Det finns anledningar till att ridskolor inte fyller stallarna med dem.

Dessutom vill ju även ridskoleelever rida bra, lämpade hästar. Om man säljer ut halvbloden och istället köper nordsvenskar, så kan man kanske locka tunga, ovana ryttare som inte vill galoppera och hoppa, men man tappar istället de mindre, lättare och mer rutinerade ryttarna. Frågan är om man vill det.

Jag håller egentligen med men tänker att om de är så att de faktiskt är mer viktbärande så skulle man kunna ha en eller två kanske. Har ridit en enda och den hade väldigt fin galopp. Tycker att det nära alltid hänger en eller annan tinker på ridskolor och de brukar vara populära o anses nätta (har inte ridit ngn), så en enstaka nordsvensk kanske också skulle platsa.

Det är typ nästan sorgligt hur lite några av de där höga rangliga halvbloden verkar kunna bära. Avel på gammal modell hade ju kanske kunnat hjälpa den grejen också.

Vår hoppning utanför kurser är så B att en ko skulle komma över btw

 

[Badger]

Jag tycker fler ridskolor skulle satsa på motionsridning för vuxna. Och därtill passande hästar. Mindre och bärigare. Jag har sett tillräckligt med obalanserade ryttare OCH hästar som skulle må gott av att ambitionen för utbildningsnivån för vuxna ridskoleryttare borde SÄNKAS. Sitta och rida skolor och byten när dom knappt får hästen bärig under nedsutten trav. Jag har själv ridit i flera vuxengrupper och ingen av oss hade "ambitionen" annat än att hålla igång och ha en rolig lektion. Men red i form gjorde vi. Men nu för tiden ska det vara så jäkla seriöst och därför köps det in hästar som knappt dom duktigaste eleverna har något utbyte av.

Där håller jag inte med, eller någon annan ridskola kanske, mina ridgrupper har inte haft som ambition att hålla igång och ha en rolig stund med åka lite häst enbart. Har kreverat de få gånger jag hamnat för en sådan ridlärare, det är förfärligt, typ de här puckona är för dumma och ointresserade för att lära sig -braaa! fiiint! duktig! Braaa fin (ok inte skänkelvikning, för hög ambition, inte öppna, inte sluta, inte framdelsvändning, arbete på volt? neh hm halt mellan koner? för hög ambition.) Braaa! du lyckades få trav där, duktig. Dessutom, hur skulle eleverna lära sig rida i form om de var helt ointresserade av annat än hålla igång lite, om de inte startade med egen häst innan. Vissa rörelser är ju mycket till för att lära ryttarna koordinera sina hjälper, men de går ju bort då.

 

[Badger]

Jag undrar över hur du ser på företeelsen ridskola?

Företeelsen handlar om att lära barn och vuxna att rida, och att ge en meningsfull fritid.

Den sortens häst du pratar om exkluderar väldigy, väldigt många, som inte nått tillräckligt långt i sin utbildning, eller som ens vill nå dit.

Skillnaden är att dporthästen vänder sig till en sorts ryttare, medan nordsvensken vändr sig till en annan sorts ryttare.

Vi har många fina känsliga halvblod av förmodar jag sportstam och de är mycket trevliga och känsliga att rida. Passar väldigt väl. Enda problemet jag ser är att de inte verkar vara speciellt viktbärande alla gånger i förhållande till sin höjd och att det ju är bra med variation i hästarna.

De lär inte barn och vuxna att rida främst, snarare oftast lär barn att rida och de slutar aldrig, eller börjar igen, eller går tillbaka till ridskola eftre att ha haft egen häst, så till slut blir de runt 50-70 år gamla. "lära barn rida" delen av det hela är ju runt 4 år av 40 på ett barn, de övriga åren fortsätter de lära sig rida. Totalt obalanserad hösäck är ju förhoppningsvis oftast bara ca 4 år.

Fördelen med att ha ridskolelever som rider känsliga hästar är att de även kan rida till (i meningen med lätta hjälper och händer tex lugna rusande och lugna galoppen på en ny ponny.) ponnierna åt barnen när det behövs.

 

[Badger]

Vadå hoppning ger omväxling till hästarna?

Uteritter, körning, tömkörning, markarbete i grimma ger också omväxling till hästen.

Varför måste det ingå i en ridutbildning att hoppa? Vad är egentligen en ridutbildning?

En ridutbildning innehåller väl det vi människor väljer att stoppa in i något slags utbildningsplan, det finns liksom ingen naturlag som stipulerar vad en ridutbildning egentligen måste vara.

Därför kan det mycket väl finnas, och finns, en rad olika ridutbildningar. Westernridning exkluderar hoppning, Islandshästarna håller heller inte på med hoppning o.s.v.

Jag tror du har väldigt svårt att se något annat framför dig än den sorts ridning som förekommer i GP i hoppning eller dressyr.

Hästar behöver inte hoppa under ryttare för att vara nöjda med livet, samtidigt som jag mycket väl förstår tjusningen, för den som har intresset, att jobba med en häst och få hoppningen tillsammans att fungera.
Men det betyder inte att alla måste hoppa.

Jag har t.ex. tyck hemskt illa om hoppning sedan en olycka jag själv var med om som 18-åring. Hoppning blev inget kul efter det. Så då ska jag inte få vare sig rida eller hålla på med hästar?

Att galoppen ser lite olika ut på t.ex. en nordsvensk jämfört med en ridhäst av halvblodstyp, spelar det egentligen någon konstruktiv roll? Vadå "reglerbar" galopp, hur många nordsvenskar har du tränat i dressyr för att kunna hävda det?

Och sluta med snacket om "nordsvenskar som aldrig hoppar". En av grenarna i SM för Nordsvensk Brukshäst, liksom i SM för Fjordhäst är just hoppning.
Höjden är visserligen måttliga 80 cm, men tävling är det, och för att delta måste man ha kvalificerat sig med felfria resultat.

Jag ser det som att du sprider myter om kallblod, som inte stämmer med verkligheten.

Tänker att det faktiskt ingår att lära sig hoppa i alla fall i allmänhet, med undantag såklart om man verkligen inte vill som person. Men att den ridning vi gör i Sverige på ridskolor är en allmänt utvecklande allroundutbildning och att det är bra för hästarna att många av eleverna en gång lärt sig att balansera sig över ett hinder eller två. Bara tanken -kommer jag över ett hinder med den här galoppen, kan få en att inse att det kanske var "fint" eller ngt men det var sjutton ingen bakbensaktivitet.

Tror att alla radikala tankar om att -det är för ambitiöst på ridskolan, bättre att de här (otränade B) människorna bara åker runt lite ambitionslöst, eller -de här människorna som bara rider på ridskola kan trava runt lite mållöst på klunsiga draghästar. Vi andra ambitiösa med privattränare kan göra massa piff och puff. Skulle vara riktigt dåligt för hela ridsporten i Sverige. Massa dumma ridskoleelever sitter ju ändå på läktarna på tävlingar och tittar på hoppning och dressyr och drömmer. Går in och ut mellan egen häst och ridskola.

Men att man kan ha någon välutbildad Irish draught och nordsvensk som har fin galopp och kan hoppa på en ridskola är väl rimligt. Dock är jag faktiskt osäker på egentligen om inte ett rejält gammal stammat halvblod om 167 cm bär upp 120 kg, eller vad nu ridsportsförbundet föreställer sig, snyggare och mer praktiskt och bekvämt, än en 149 hög draught.

Med det sagt vore det väl fantastiskt om fler turridningar hade Nordsvenskar istället för islänningar? Finns det ens?

 

[Lobelia]

Tänker att det faktiskt ingår att lära sig hoppa i alla fall i allmänhet, med undantag såklart om man verkligen inte vill som person. Men att den ridning vi gör i Sverige på ridskolor är en allmänt utvecklande allroundutbildning och att det är bra för hästarna att många av eleverna en gång lärt sig att balansera sig över ett hinder eller två. Bara tanken -kommer jag över ett hinder med den här galoppen, kan få en att inse att det kanske var "fint" eller ngt men det var sjutton ingen bakbensaktivitet.

Tror att alla radikala tankar om att -det är för ambitiöst på ridskolan, bättre att de här (otränade B) människorna bara åker runt lite ambitionslöst, eller -de här människorna som bara rider på ridskola kan trava runt lite mållöst på klunsiga draghästar. Vi andra ambitiösa med privattränare kan göra massa piff och puff. Skulle vara riktigt dåligt för hela ridsporten i Sverige. Massa dumma ridskoleelever sitter ju ändå på läktarna på tävlingar och tittar på hoppning och dressyr och drömmer. Går in och ut mellan egen häst och ridskola.

Men att man kan ha någon välutbildad Irish draught och nordsvensk som har fin galopp och kan hoppa på en ridskola är väl rimligt. Dock är jag faktiskt osäker på egentligen om inte ett rejält gammal stammat halvblod om 167 cm bär upp 120 kg, eller vad nu ridsportsförbundet föreställer sig, snyggare och mer praktiskt och bekvämt, än en 149 hög draught.

Med det sagt vore det väl fantastiskt om fler turridningar hade Nordsvenskar istället för islänningar? Finns det ens?

Jag tänker att du tänker rätt smalt om du anser att det ingår att lära sig att hoppa i ridning. Du skriver helt och hållet utifrån att lära sig rida är att lära sig hoppning och dressyr enligt tävlingsreglementet typ.

Det går att lära sig enligt andra skolor, islandshäst och western är väl de största. Där ingår väldigt lite hoppning. I WE som också är en gren och på frammarsch är hoppning inte lika uttalat som i "vanlig" ridning utan mer som vilket annat hinder bland många att passera.

Det finns turridning på nordsvenskar, men det ligger ju inte riktigt på de som ordnar turridning på islandshästar att byta inriktning på sitt intresse. Det är lite som att säga att en ridskola ska byta till western eller en en travskola ska börja undervisa i brukskörning.