Senil hund

[Jarrah]

Min gamla labradortik som inom kort fyller 15 år är vid god fysik kroppsligt sett. Enda åkomman är väl isåfall att hon är stendöv sedan knappt ett år tillbaka. Syn, leder, päls och hull är fortfarande nästintill i toppskick.
Däremot har hon på senaste tiden blivit väldigt disträ och verkar glömma bort vart hon är på väg och aktar sig dåligt för fordon, skottkärror och hästar.
När man är i stallet så lägger hon sig i halmen i en box och sedan reser hon sig nästan omedelbart och byter plats och så håller hon på så och verkar inte få ro.
Eftersom hon är en gårdshund så är det stora traktorer i rörelse och alla är livrädda att hon en vacker dag ska bli överkörd. Hon blir hemskt olycklig av att inte få vara med i vardagen, men på sista tiden har hon fått finna sig i att vara instängd i en box när det körs foder och dyl.
Min fråga är om en hund lider av att vara senil. Hon verkar mycket glad och har nästan blivit lite valpig i sättet. Kan man med gott samvete låta henne vara med ett tag till om man nu kan skydda henne från faror som traktorer och liknande?
Hon kommer att lämna ett stort tomrum efter sig hos många människor den dag hon är borta eftersom det är en fantastisk och högt älskad hund som i sin ungdom var en riktigt tuff brud med +280 poäng på korning. Hon är även "storasyster" till mina barn eftersom hon funnits i hela deras liv.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Senil hund

Hur hårt de än låter så tycker jag att man skall fundera på om inte det nu är dags. 15 år är ett långt liv för en så stor hund. Jag hoppas att jag i den situationen hade haft sinnesnärvaro och styrka nog att tacka för den tid som varit - innan - hunden blir eländig.

Nu börjar ni se tecken på att det inte är riktigt bra för er tik. Hon kommer tyvärr inte att bli bättre. Ni har henne inlåst för hennes säkerhets skull, men det är inget liv hon skall ha.

Kan man inte ha en sådan gammal hund på "det gamla vanlig sättet", så anser jag att det är dags. Hennes oro visar också att det förmodligen snart är dags.

Usch, jag lider med er - det är fruktansvärt, men tänk på hunden.
Strunta i barnen (missförstå mig rätt), sorgen blir inte mindre för dem om ett halvår eller ett år, snarare värre - då de kanske får skuldkänslor för att hon hann bli så dålig.

Jag vet en familj som inte orkade ta beslutet och en dag så hittade 10-åriga dottern hunden död i sin korg. det var ett trauma för henne. Den hunden var en tax som var 16 år.

Mitt råd är att ni förbereder er (i den mån man kan - det kan man ju inte... ). Tänk vilken ynnest och glädje att få ha henne så lång tid ändå!

 

[Jarrah]

Sv: Senil hund

Jo, jag tänker naturligtvis på hunden i första hand och jag har varit förberedd på hennes bortgång länge pga hennes höga ålder. Hon har ju varit med oss så länge och mitt dilemma är att jag inte vill ta bort henne om hon själv inte lider.
Hon är bara instängd kortare stunder (uttryckte mig kanske som om hon var instängd mesta tiden) och det är inga problem. Däremot den dag hon inte kan gå lös för att hon tex irrar bort sig så hon måste vara instängd eller bunden för det är det definitivt dags att vandra vidare, men som hon är just nu så verkar hon så glad och frisk förutom en ev senilitet. Skulle hon få fysiska problem innan hösten kommer så får vi naturligvis tänka om.
Jag skulle vilja ge henne ytterligare en sommar med dagliga dopp i sin damm och sedan när hösten kommer ta en funderare på om det är dags.
Nu när snön kom så blir hon yster som en valp och hennes höfter tillåter fortfarande ålande på magen med båda bakbenen rakt bakåt, precis som en valp.

 

[Duvan]

Sv: Senil hund

Så länge den gamla damen inte har värre besvär än de du beskriver tycker jag att det är OK att ha henne kvar. Att vara instängd en stund när det är extra mycket trafik på gården är ingen fara, värre om det blir ofta och mycket. Jag tycker att det verkar som om hon fortfarande har ett värdigt - om än studtals virrigt - liv med livskvalité. När det är mer virrigt än värdigt, eller när smärta, säkerhet eller fysik sätter stopp för ett bra liv, då är det dags att låta trotjänaren checka ut. Fram tills dess tycker jag att ni ska njuta av den gamla damens sällskap.

Mvh,
Duvan

 

[peter_lundin]

Sv: Senil hund

Nej hon lider inte av att vara senil.
Hur mycket hon lider av att vara instängd måste du avgöra själv.
Det kanske ändå är bäst att ta bort henne om hon inte verkar trivas med det liv hon kan erbjudas idag.
Alternativt låt henne leva som hon är van o ta risken att ngt händer.
PL

 

[martha]

Sv: Senil hund

Det vet du bäst själv...jag har också en gammal tik på 13,5 år...hon hör fortfarande, men dåligt...f.ö är hon som vanligt, men när det skall köras foder o sånt så får hon gå in också då risken att hon inte hör och blir överkörd är större då....inte mår hon dåligt för det...men om dom blir senila och stressade av det så kanske det är dags, men som sagt...du känner din hund bäst själv och kan säkert avgöra när det gått tiden ut...

 

[GaurdianAngel]

Sv: Senil hund

Kan bara hålla med!

Så länge hon verkar glad och lycklig så låt henne hänga med ett tag till. Men när man måste börja låsa in/binda upp henne mer ofta så är det kanske ett tråkigt sätt att minnas sin hund på. Och naturligtvis tråkigt för hunden som är van vid annat.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Senil hund

Nej, du uttryckte dig inte fel - det var jag som läste slarvigt. Är det bara någon gång ibland, så tycker inte jag heller att du skall ta bort henne.

Jag tar tillbaka att jag lät så bestämd, för jag fick fel uppfattning.

Njut av henne nu, vilken lycka att få ha sin hund så länge!

/Priffe

 

[Jarrah]

Sv: Senil hund

Det är så jag har tänkt mig. Vi vill inte att hon ska bli dålig eller lida på något vis, men som det är nu verkar hon trivas ypperligt med livet. Hon är glad och kroppsligt frisk och jag vet ju inte om hon aktar sig dåligt för att hon inte hör när det kommer ett fordon. Att hon verkar glömma bort vart hon är på väg ibland eller att hon nyss har lagt sig verkar inte bekomma henne något utan det är säkert vi människor runt om henne som bekymrar oss.
En fördel med att vara döv är att man tydligen sover oerhört djupt och ostört...
Det kommer ingen ny valp till gården förrän hon är borta, för jag tror att hennes gamla jakttakter sitter i och vi vill absolut inte ha ännu en hund som drar till skogs så fort den får sällskap.
Hon kommer nog att få vara kvar tills hon är mer virrig eller blir sjuk på annat sätt, men då avslutar vi hennes liv direkt och hon blir begravd på hedersplats och ihågkommen för alltid.

 

[GaurdianAngel]

Sv: Senil hund

Låter väldigt genomtänkt och jag får hoppas att Ni får lång tid kvar tillsammans!

 

[Jarrah]

Sv: Senil hund

Tack för alla svar!
Ja det är en stor lycka att ha fått ha en sådan underbar hund. Vi har gjort det mesta från att jaga, spåra både vilt och människor, tävlat lydnad, sök och spår och agility till att bli godkänd bevakningshund i Flygvapnet. Samtidigt har hon varit en underbar familjehund och duktig vakthund. Hon har ett suveränt temperament, så nära det ideala för en brukshund, med tanke på hennes korningssiffror. Det fanns inget som skrämde henne och hon backade aldrig en cm vid hot och fara mot henne eller mig (under mentaltester). Att hon blivit så här gammal beror nog på att hon har hållts i lagom hull, rört sig mycket och levt ett sunt liv.
Det blir svårt att ersätta henne och när det ska ske så blir det en annan ras, för jag har inte träffat någon mer labbe än hennes far och hon själv som haft detta för rasen tuffa men stabila psyke.

 

[Iglatjarn]

Sv: Senil hund

Hade en BC-korsing som också var 15 år och pigg som skam. Men lite disträ som du själv beskriver. Hon var lomhörd som bara en gammal tik kan vara, hörde det hon ville höra. Det sista året drabbades hon 2 ggr på en vecka av epileptiska anfall, vet. trodde det var en snabbväxande tumör och gav oss ett par dagar. men hon repade sig mirakulöst och fick aldrig mer anfall. En svinkall natt för ett år sådan stack hon vid sista utsläppet, det var ca -10 grader ute, hon kom tillbaka vid 7-tiden på morgonen. jättetrött. på em började hon rossla och kunde knappt andas, åkte akut till vet som sa lunginflammation. (och som samtidigt undrade varför vi inte hade avlivat henne vid epilepsin? hon skulle ju bli sämre?) vi sa att detta är en hund som inte var klar med livet ännu och hon skrattade gott, såg ju själv att hon var pigg i blicken förutom sina lungor.
Hem med pencillin och så blev hon bra igen.
När hon var 10 år blev hon påkörd/sparkad av en häst (vi vet inte) och opererad. Har sedan dess haft svårt med sina bakben, orkar inte alltid springa uppför trappan utan tar ett steg i taget. värst är det på vinterhalvåret när det är kallt, på sommaren när hon ligger i solen är hon mjuk i kroppen. men i somras hade hon ingen ro. Ville inte vara ute med oss, och var vi inne ville hon gå ut, var mest ivägen hela tiden och man grälade på henne *dåligt smavete*. Vi sa för oss själva (dvs alla tänkte det men inge sa det högt) att detta fick bli hennes sista sommar. Jobbigt var det, för hon har verkligen upfostrat oss barn hemma under alla år och varit familjens bästis.

Men hon löste detta svåra beslut att ta själv.
En varm sommarmorgon hittades hon drunknad i poolen. Hon har aldrig gått i närheten av den förut, kanske gått ett varv för att leta kaksmulor men inget annat. Vi hittar ingen anledning till varför hon skulle gått i. Nattskynket låg på och antaglien trodde hon att man kunde gå på det, och så föll hon under och med sina dåliga bakben kunde hon inte ta sig upp.
Det var en fruktansvärd chok att hitta henne, och jag gråter än idag bara jag tänker på henne, för det var ett så ovärdigt slut för en gammal och högt älskad hund. Alla tröstar oss med att det "tydligen" ändå är det "bästa" sättet att dö på om det nu ska ske på fel sätt...
Hon ligger nu begravd vid all vallmo bakom huset där vi tar kort på hästarna för det är en sådan vacker plats.
Medans jag satt brevid henne och bar smekte pälsen i väntan på bärhjälp hem så blev man så lugn för det var som stor sten som släpptes. Hon löste det svåra själv, vi "behövde" inte ta det jobbiga beslutet att ringa veterinär och VÄNTA...Helt plötsligt var hon bara borta.

Om du ska ha kvar din gamlig så ta väl hand om henne och skydda henne så hon inte kommer i vägen för någon traktor. Min Raffa dog ensam och skräckslagen i mörker utan någon brevid hennes sida och det kommer att följa mig livet ut. Bara ta väl vara på chansen att ge henne ett värdigt slut. För hennes skull.
*Hälsningar ledsna lilla jag som storbölar vid detta laget*