Bukefalos 25 år, Läs mer! Arkivet

Skaffa hund - dumt eller genomförbart?

Min farbror har en beryktad DSG. Som unghund renoverade han halva huset åt dem. Tuggade i sig allt, inklusive inredning i bilen. De går flera mil om dagen med hunden. Uppenbarligen hade han behövt mer mental aktivering som yngre, tror att han har lugnat sig lite nu på äldre dar.
Min ena hunds kullbror kan ha sådana tendenser, han är mycket intensiv också (i detta fallet är det en väldigt bortskämd hund som inte fått höra ett ordentligt NEJ). Han är ett riktigt måndagsexemplar, ingen i den kullen blev ”bra” (nej, inte min tik heller). Så är det ju tyvärr ibland med avel. Alla följer inte det rastypiska. Och vissa behöver mer än vad som är normalt inom rasen :)
 
Jag skulle gärna vilja ha lite tankar och råd från er erfarna hundmänniskor. Vår familj har börjat fundera på att skaffa hund och jag vet inte om det bara är dumt och någonting vi ska lägga ned med en gång, eller om det faktiskt skulle kunna vara genomförbart och till och med lyckat.

Jag har alltid gillat hundar, haft hundar omkring mig i form av nära släktingars hundar, vänners hundar osv men aldrig haft hund i familjen. Min man har samma erfarenhet, eller snarare brist på erfarenhet kanske. Vi har två barn i tonåren som tycker väldigt mycket om alla former av djur.

Det jag framför allt hoppas att en hund skulle kunna bidra med är att vara en trygghet för äldsta barnet. Hen har ett jobbigt skolår framför sig och skulle verkligen behöva någonting utanför skolan att fokusera på, gärna någonting som uppmuntrar till aktivitet som inte involverar att sitta med en skärm framför näsan. Barnet har själv tagit upp det här att hen skulle vilja ha en hund och säger sig vara beredd att ta en stor del av ansvaret för hunden (även om jag givetvis vet att hunden primärt skulle bli mitt och makens ansvar!).

Min förhoppning är också att en hund skulle kunna bidra till att höja hela familjens aktivitetsnivå över lag. Vi promenerar ofta och gärna allihopa, men ibland hade det varit skönt att ha någonting som "tvingar" ut en även de dagar man är trött och inte på humör.

Vi bor på landet, i hus med stor tomt och massor av skog att promenera i runt omkring. Under pandemin nu har både jag och min man jobbat hemifrån och vi räknar med att kunna fortsätta med det i viss utsträckning även efter pandemin. Vi har djur i familjen sedan tidigare (hästar och katter) så vi vet ju vilket åtagande det innebär.

Det som talar emot hundköp är väl kanske att vi jobbar heltid och pendlar långt de dagar vi framöver måste åka till kontoret. Kanske blir det en eller två dagar i veckan som ingen kommer kunna sitta hemma och jobba. Det finns ett par hunddagis i närheten, och ytterligare några som ligger på vägen till jobbet men jag har inte kollat hur det ser ut med platser/kö och det är ju inte heller helt gratis med hunddagis. :o Vi är också lite oroliga för hur vår katt skulle reagera på en ny familjemedlem. Katten börjar bli lite till åren och föredrar nog egentligen att vara ensam 4-bening i familjen.

Skulle vara väldigt tacksam för lite hjälp att väga för- och nackdelar. Saken är den att om vi skulle skaffa en valp så skulle det ju vara optimalt att göra det just nu för de närmaste månaderna har vi verkligen tid att lägga på att ge en valp en bra start i familjen, och den skulle då dessutom finnas i familjen innan det jobbiga skolåret börjar till hösten. Samtidigt vet jag ju att alla seriösa uppfödare har väntetider på sina kullar och att det ju egentligen inte skadar med lite längre betänketid, men det kommer vara betydligt svårare att ta "valpledigt" om ett halvår så kanske är det nu tåget går...


Jag är "ny" hundägare och jag tycker själv att vi gick till väga på ett bra sätt, men har även haft väldig tur. Min sambo ville gärna ha hund (haft hund i familjen men bara en) och jag var osäker. Vi fick lov att låna en hund från de som har stallet vi står uppstallade i för att känna på vardagen med hund. De har 3 jaktlabbar och just den vi fick låna används inte längre aktivt till jakt. Det var perfekt för oss eftersom att vi kunde känna på vardagen och ansvaret och hur mycket vi behövde anpassa oss. Svårt att veta innan tycker jag, även om man kan föreställa sig. Vi hade henne i 5 veckor i januari/februari, så under kalla och mörka veckor vilket var skönt för då vet man att "det blir inte värre". Hon behövde en del aktivering och sambon tränade dagligen med dummies med henne och jag hade alltid med henne i stallet.

Vi bestämde oss för en mindre och mindre aktiv ras då vi bor i lägenhet och jag ville absolut inte ha valp. Vi kollade på omplacering/adoption och mest på mindre raser. Vi hittade en fransk bulldog på 4 år vars ägare hade börjat pendla och av den anledningen inte kunde ha kvar honom. Vet ju att rasen har mycket sjukdomar och därför var det viktigt för oss att få hela sjukdomshistorian samt göra vetcheck. Tyvärr fick han efter några månader en hjärnblödning (inget någon kunde förutse) och klarade sig inte.

Vi ville ha en ny hund och gjorde samma sak igen. Adopterade en ny fransk bulldog på 5 år som vi åkte och träffade innan osv. från ett par som skulle börja plugga i olika städer och därför inte kunde ha kvar honom.

Såklart kan man aldrig avskriva sig allt men fördelen med att köpa/adoptera en vuxen hund (som kommer från et trygt hem) är ju att man kan se mentaliteten på den och se om man "klickar" med personligheten. Dock kommer man ju inte att få vara med att forma den som valp såklart. Vi tyckte inte att vi hade varken kunskap eller tid/energi/lust till en valp och allt vad det innebär.

Finns fördelar och nackdelar med båda och i framtiden vill jag helt klart ha en valp någongång men detta var en bra början för oss.

Kan ni kanske passa någons hund ett tag eller på annat sätt känna på hur vardagen är med hund skulle jag säga att det är guldvärt! Men såklart svårare att få igenom i praktiken.
 
Oj. Är det vanligt? Jag som sneglat på vinthundarna en period, för att få en hund som gillar att vara ute o röra på sig 😅 Har fått för mig att inne är de som soffpotatisar men att de blir väldigt livliga ute.... kanske är det bara då de är lösa?
De allra flesta vinthundar vill (och mår bäst av) rejäla långpromenader de flesta dagarna. Nu är det förvisso olika mentalitet hos de olika vinthundsraserna (många har fått för sig att alla är i princip likadana och att bara utseendet skiljer, det stämmer inte), men generellt sett gillar alla att röra på sig ordentligt och behöver även få springa av sig åtminstone någon gång i veckan. Sedan när de är inomhus, då sover de helst uppochner på rygg.

En som inte får hela bilden av hur det är att bo med dem skulle nog lätt kunna luras att tro att framförallt min yngsta saluki inte alls behöver speciellt mycket motion. Hon ligger och sover mest hela tiden inomhus, oavsett om hon gått någon mil per dag flera dagar i sträck eller bara gått rastningsrundor i en vecka. Men. När man är ute så märker man att om hon inte fått röra sig ordentligt så försöker hon jaga fåglar som sitter högst upp i lyktstolpar, hon blir som en rodeohäst lite spontant när som helst och rent allmänt tappar allt koppelvett. Inte så att hon blir jobbig att gå med, hon drar fortfarande inte i kopplet eller så, men hon blir väldigt livlig. Det märks också att hon, även om hon är lugn hemma, mest är lugn för att hon ligger och väntar på att något ska hända, när hon under aktivare perioder ligger ner för att återhämta sig mellan motionstillfällena. Hon är tveklöst gladare med mer motion, men blir aldrig jobbig. Många vinthundar är så och jag tror det är en bidragande orsak till att många vinthundar inte får vara speciellt aktiva och att ägare beskriver dem som "soffpotatisar" ibland.
 
De allra flesta vinthundar vill (och mår bäst av) rejäla långpromenader de flesta dagarna. Nu är det förvisso olika mentalitet hos de olika vinthundsraserna (många har fått för sig att alla är i princip likadana och att bara utseendet skiljer, det stämmer inte), men generellt sett gillar alla att röra på sig ordentligt och behöver även få springa av sig åtminstone någon gång i veckan. Sedan när de är inomhus, då sover de helst uppochner på rygg.

En som inte får hela bilden av hur det är att bo med dem skulle nog lätt kunna luras att tro att framförallt min yngsta saluki inte alls behöver speciellt mycket motion. Hon ligger och sover mest hela tiden inomhus, oavsett om hon gått någon mil per dag flera dagar i sträck eller bara gått rastningsrundor i en vecka. Men. När man är ute så märker man att om hon inte fått röra sig ordentligt så försöker hon jaga fåglar som sitter högst upp i lyktstolpar, hon blir som en rodeohäst lite spontant när som helst och rent allmänt tappar allt koppelvett. Inte så att hon blir jobbig att gå med, hon drar fortfarande inte i kopplet eller så, men hon blir väldigt livlig. Det märks också att hon, även om hon är lugn hemma, mest är lugn för att hon ligger och väntar på att något ska hända, när hon under aktivare perioder ligger ner för att återhämta sig mellan motionstillfällena. Hon är tveklöst gladare med mer motion, men blir aldrig jobbig. Många vinthundar är så och jag tror det är en bidragande orsak till att många vinthundar inte får vara speciellt aktiva och att ägare beskriver dem som "soffpotatisar" ibland.
Har samma erfarenhet! Jag har dock inte vinthund men en vallhundsras som gärna går långt. Mina två ligger också mest och slappar inne men man märker att de blir riktigt pigga om det varit lite motion, det blir liksom full fräs så fort man går utanför dörren, mina drar i kopplet då, något de inte gör när de är välrastade!
 
De allra flesta vinthundar vill (och mår bäst av) rejäla långpromenader de flesta dagarna. Nu är det förvisso olika mentalitet hos de olika vinthundsraserna (många har fått för sig att alla är i princip likadana och att bara utseendet skiljer, det stämmer inte), men generellt sett gillar alla att röra på sig ordentligt och behöver även få springa av sig åtminstone någon gång i veckan. Sedan när de är inomhus, då sover de helst uppochner på rygg.

En som inte får hela bilden av hur det är att bo med dem skulle nog lätt kunna luras att tro att framförallt min yngsta saluki inte alls behöver speciellt mycket motion. Hon ligger och sover mest hela tiden inomhus, oavsett om hon gått någon mil per dag flera dagar i sträck eller bara gått rastningsrundor i en vecka. Men. När man är ute så märker man att om hon inte fått röra sig ordentligt så försöker hon jaga fåglar som sitter högst upp i lyktstolpar, hon blir som en rodeohäst lite spontant när som helst och rent allmänt tappar allt koppelvett. Inte så att hon blir jobbig att gå med, hon drar fortfarande inte i kopplet eller så, men hon blir väldigt livlig. Det märks också att hon, även om hon är lugn hemma, mest är lugn för att hon ligger och väntar på att något ska hända, när hon under aktivare perioder ligger ner för att återhämta sig mellan motionstillfällena. Hon är tveklöst gladare med mer motion, men blir aldrig jobbig. Många vinthundar är så och jag tror det är en bidragande orsak till att många vinthundar inte får vara speciellt aktiva och att ägare beskriver dem som "soffpotatisar" ibland.
Detta! Blir så beklämd när vinthundsägare (eller hundägare överlag) stolt berättar att deras hundar är så lugna och knappt kräver något alls utan bara ligger i sängen hela dagarna och sedan blir helt förskräckta och överraskade när samma hundar gör mot cyklister, skäller på förbipasserande och till och med blir hundreaktiva från ingenstans. Vår daghund är hälften sloughi och precis sådan, han är en kolugn myshund inomhus och ägaren blir helt perplex de dagar han gör utfall mot ditten och datten, jag tycker det är solklart enkelt att förstå som understimulans efter att de har tillbringat en helg på soffan.

En lugn hund är nödvändigtvis inte en nöjd hund. Min hund signalerar väldigt tydligt när hon anser att hon är understimulerad, andra typer av hundar tänker jag bjuder mer på överraskningar.
 
Detta! Blir så beklämd när vinthundsägare (eller hundägare överlag) stolt berättar att deras hundar är så lugna och knappt kräver något alls utan bara ligger i sängen hela dagarna och sedan blir helt förskräckta och överraskade när samma hundar gör mot cyklister, skäller på förbipasserande och till och med blir hundreaktiva från ingenstans. Vår daghund är hälften sloughi och precis sådan, han är en kolugn myshund inomhus och ägaren blir helt perplex de dagar han gör utfall mot ditten och datten, jag tycker det är solklart enkelt att förstå som understimulans efter att de har tillbringat en helg på soffan.

En lugn hund är nödvändigtvis inte en nöjd hund. Min hund signalerar väldigt tydligt när hon anser att hon är understimulerad, andra typer av hundar tänker jag bjuder mer på överraskningar.
Justja, det där med skälla mot hundar är en typisk sådan sak som mina börjar med när de har tråkigt. När de är välaktiverade och nöjda så struntar de i de flesta hundar vi ser ute. När de har tråkigt så skäller de ganska rejält på de flesta hundar vi möter. Med min Aysu så är det i princip den enda tydliga skillnaden mellan när hon fått röra sig ordentligt och när hon av någon anledning har viloperiod. Alltså, enstaka vilodagar är såklart inga som helst konstigheter, men om hon tex varit skadad eller om jag varit sjuk/skadad, då börjar det där skällandet mot andra hundar. Annars går hon utmärkt i koppel, sover inne och är extremt lätthanterlig. Måhända att hon gör något litet extra försök att stjäla mat från bänkar när hon har tråkigt också. (och nej, det handlar inte om att "standard" är att hon är för utmattad för att göra saker, hon är bara genomsnäll och superenkel så det värsta som kan vara med henne är inte speciellt illa).

Det betyder inte att det blir ok att ha henne på konstant vila, det betyder bara att det går, vilket gjort att jag tex kunnat låta henne genomgå komplicerad operation med efterföljande rehab, för jag vet att det är genomförbart och att det totalt sett ger henne mer lycka. För lycklig, det är hon när hon får dagliga långpromenader och får springa lös åtminstone en stund varannan dag. Får hon sedan leka lite med hundkompisar och träna lite tricks, då blir det ännu bättre för henne, och det märks väldigt tydligt :)
 

ylvalill

Trådstartare
Av båda raserna finns det två inriktningar: jakt/träning/tävling och utställning. Utställningsvarianterna tenderar att vara större, grövre och allmänt tyngre. Medan jakt/tävling/träning brukar vara lite mindre, nättare och mer energiska och kräva mer arbete.
Ja, det har jag sett och det låter ju kanske som att det är en utställningstyp vi borde satsa på. Har dock hittat en uppfödare relativt nära som verkar satsa på "dual purpose" just för att de ska bli en riktigt bra familjehundar, och det låter ju trevligt.
 

ylvalill

Trådstartare
Det är inte en tillräcklig garanti att uppfödarna är registrerade(tyvärr). Det man behöver titta på är bl a den information man kan hitta på SKKs sidor där statistik om hälsa och andra resultat registreras. Då kan man se till att köpa valp från en kull som har så bra förutsättningar som möjligt att t ex slippa drabbas av ledfel. Ni ska heller inte vara rädda för att ta kontakt med flera uppfödare - eller att tacka nej till en specifik valpkull om det inte känns rätt.
Tack!

Jag har börjat inse att det här med att hitta rätt hund kommer ta betydligt mer tid än vad jag hoppades på. De flesta uppfödare verkar ha så pass högt tryck från presumtiva valpköpare att de inte ens tar emot intresseanmälningar för att ställa sig i kö till en planerad kull just nu. :cry: Å andra sidan så är det ju precis som du skriver, otroligt viktigt att det blir rätt hund och inte bara första bästa hund.

Det är nog bara att acceptera att det kommer ta tid, men då hinner man ju i alla fall förbereda sig ordentligt. Har redan börjat fundera på hur vi hägnar in tomten på bästa sätt. :D
 

ylvalill

Trådstartare
Det låter som att ni har goda förutsättningar för att skaffa hund. Långa dagar från hemmet är ju alltid en nackdel, men tänker att det finns lösningar för det. Hundgård? Granne? Släktning?

Annars låter det ju helt klart som att ni söker en familjehund! Jag tycker att det är en ynnest att mina egna barn får växa upp med djur, särskilt hundar. Dock har jag fått uppleva hur viktigt det är med ”rätt” ras i en barnfamilj, vissa raser är inte ämnade för att bo med barn och stim som kan bli. För mig är det numera väldigt viktigt, att hund och barn fungerar tillsammans.

Har du tittat på Dansk Svensk Gårdshund?
Vi tänker oss att det får bli hunddagis de dagar ingen av oss kan vara hemma. Räknar med att det blir 1-2 dgr i veckan. Övriga dagar kommer någon av oss att vara hemma.

Våra barn är ju tonåringar och inte särskilt stimmiga av sig längre så jag tänker att det inte bör bli några större problem, snarare positivt att vi är fler som kan aktivera och motionera hunden.
 

ylvalill

Trådstartare
Varför en dansk svensk gårdshund?
Dom är ju rätt så aktiva dom också, jag tänker snarare på en berner sennen eller liknande skulle trivas med det livet.
Berner sennen är jättefina och mysiga, hade släktingar som hade såna när jag var barn. Dock tror jag att en sådan är lite väl stor för oss i dagsläget, och jag tänker på hur all päls kommer se ut efter en dag i stallet... :o
 

ylvalill

Trådstartare
Hundgård har vi funderat över när vi så småningom skaffar gård, vi kommer troligtvis ha nån dag eller två i veckan när det faller sig så att båda är borta en arbetsdag och inte kan lösa rastning. Vi har dock två hundar så de har sällskap av varandra och tänker oss en hundgård som är mer ett hägn med mycket yta och möjlighet att gå in i nån sorts hundrum. Men bor ni redan lite lantligt med hästar etc. kanske det ändå kan fungera för de dagar ni inte får ihop det?
Vi har pratat lite om det också, men jag tänker att med en ensam hund så kanske det inte är så lyckat? Två hundar känns som ett lite väl stort steg att börja med. :D
 
Tack!

Jag har börjat inse att det här med att hitta rätt hund kommer ta betydligt mer tid än vad jag hoppades på. De flesta uppfödare verkar ha så pass högt tryck från presumtiva valpköpare att de inte ens tar emot intresseanmälningar för att ställa sig i kö till en planerad kull just nu. :cry: Å andra sidan så är det ju precis som du skriver, otroligt viktigt att det blir rätt hund och inte bara första bästa hund.

Det är nog bara att acceptera att det kommer ta tid, men då hinner man ju i alla fall förbereda sig ordentligt. Har redan börjat fundera på hur vi hägnar in tomten på bästa sätt. :D

Vi tänker oss att det får bli hunddagis de dagar ingen av oss kan vara hemma. Räknar med att det blir 1-2 dgr i veckan. Övriga dagar kommer någon av oss att vara hemma.

Våra barn är ju tonåringar och inte särskilt stimmiga av sig längre så jag tänker att det inte bör bli några större problem, snarare positivt att vi är fler som kan aktivera och motionera hunden.
Jag tycker det låter som om ni resonerar väldigt klokt! Låt det ta tid med hundköpet. Det är lättare att skapa rätt tid för hundköp än att trolla fram rätt hund när det råkar passa tidsmässigt :p Inom de flesta hundraser finns det tyvärr både otroligt seriösa, och otroligt oseriösa uppfödare. De oseriösa kan dock vara svåra för en okunnig att upptäcka då de inte sällan är bra på att marknadsföra sig själva med fina bilder och texter som en okunnig lätt kan tycka att låter bra.

Att hitta rätt ras blir ju såklart steg 1, men tveka inte att be om hjälp även med att hitta rätt uppfödare sedan. Här på buke finns enormt mycket kunskap, och det brukar antingen finnas någon som är väl insatt i rasen man vill ha, eller någon som känner någon som är bra att kontakta. Då kan den kunniga informera om vad som är bra att hålla koll på, hur du hittar det osv.
 
Tack!

Jag har börjat inse att det här med att hitta rätt hund kommer ta betydligt mer tid än vad jag hoppades på. De flesta uppfödare verkar ha så pass högt tryck från presumtiva valpköpare att de inte ens tar emot intresseanmälningar för att ställa sig i kö till en planerad kull just nu. :cry: Å andra sidan så är det ju precis som du skriver, otroligt viktigt att det blir rätt hund och inte bara första bästa hund.

Det är nog bara att acceptera att det kommer ta tid, men då hinner man ju i alla fall förbereda sig ordentligt. Har redan börjat fundera på hur vi hägnar in tomten på bästa sätt. :D

När det gäller att kolla upp hälsostatistik och liknande för olika valpkullar är vi många här som har koll och kan hjälpa till. Jag tycker att sånt är jätteroligt, så det är bara att höra av dig när det är aktuellt. :)
 

ylvalill

Trådstartare
Jag är "ny" hundägare och jag tycker själv att vi gick till väga på ett bra sätt, men har även haft väldig tur. Min sambo ville gärna ha hund (haft hund i familjen men bara en) och jag var osäker. Vi fick lov att låna en hund från de som har stallet vi står uppstallade i för att känna på vardagen med hund. De har 3 jaktlabbar och just den vi fick låna används inte längre aktivt till jakt. Det var perfekt för oss eftersom att vi kunde känna på vardagen och ansvaret och hur mycket vi behövde anpassa oss. Svårt att veta innan tycker jag, även om man kan föreställa sig. Vi hade henne i 5 veckor i januari/februari, så under kalla och mörka veckor vilket var skönt för då vet man att "det blir inte värre". Hon behövde en del aktivering och sambon tränade dagligen med dummies med henne och jag hade alltid med henne i stallet.

Vi bestämde oss för en mindre och mindre aktiv ras då vi bor i lägenhet och jag ville absolut inte ha valp. Vi kollade på omplacering/adoption och mest på mindre raser. Vi hittade en fransk bulldog på 4 år vars ägare hade börjat pendla och av den anledningen inte kunde ha kvar honom. Vet ju att rasen har mycket sjukdomar och därför var det viktigt för oss att få hela sjukdomshistorian samt göra vetcheck. Tyvärr fick han efter några månader en hjärnblödning (inget någon kunde förutse) och klarade sig inte.

Vi ville ha en ny hund och gjorde samma sak igen. Adopterade en ny fransk bulldog på 5 år som vi åkte och träffade innan osv. från ett par som skulle börja plugga i olika städer och därför inte kunde ha kvar honom.

Såklart kan man aldrig avskriva sig allt men fördelen med att köpa/adoptera en vuxen hund (som kommer från et trygt hem) är ju att man kan se mentaliteten på den och se om man "klickar" med personligheten. Dock kommer man ju inte att få vara med att forma den som valp såklart. Vi tyckte inte att vi hade varken kunskap eller tid/energi/lust till en valp och allt vad det innebär.

Finns fördelar och nackdelar med båda och i framtiden vill jag helt klart ha en valp någongång men detta var en bra början för oss.

Kan ni kanske passa någons hund ett tag eller på annat sätt känna på hur vardagen är med hund skulle jag säga att det är guldvärt! Men såklart svårare att få igenom i praktiken.
Att ta över eller adoptera en vuxen hund skulle absolut också kunna vara ett alternativ. Dock är ju utbudet av välfungerande vuxna hundar som behöver nytt hem ganska begränsat. Känns som att de flesta som kommer ut för omplacering har någon form av problematik med sig i bagaget och det är nog inte så lämpligt för oss med vår begränsade erfarenhet. Dock håller vi ögonen öppna och är absolut öppna även för det alternativet. :)

Vi har lånat hund vid ett par tillfällen för många år sedan (innan barnen), då hade min bror en stor, energisk korsningshund som vi fick vara hundvakt åt. Dock var det mitt i sommaren och semestern så man fick ju bara prova de enkla och mysiga delarna av hundlivet. De hundar vi har i vår bekantskapskrets för närvarande är inte så okomplicerade att man skulle kunna låna dem hur som helst tyvärr, och särskilt inte med tanke på att våra katter skulle kräva en del invänjning av att få en hund i huset.
 
Att ta över eller adoptera en vuxen hund skulle absolut också kunna vara ett alternativ. Dock är ju utbudet av välfungerande vuxna hundar som behöver nytt hem ganska begränsat. Känns som att de flesta som kommer ut för omplacering har någon form av problematik med sig i bagaget och det är nog inte så lämpligt för oss med vår begränsade erfarenhet. Dock håller vi ögonen öppna och är absolut öppna även för det alternativet. :)
Det bästa om man vill ha en omplacering är att höra av sig till kunniga inom rasen/raserna man kan tänka sig. Det är inte ovanligt att även bra hundar omplaceras, men de kommer sällan ut på annons. Jag har tex hjälpt till att omplacera ett flertal underbara hundar, som inte haft några problembeteenden eller så utan där den enda anledningen till omplacering har varit på riktigt ändrade familjeförhållanden så att tiden/pengarna inte funnits eller att hundarna inte passat in i flocken.

Vid dessa tillfällen har hundägare alltså kontaktat mig för att kolla om jag känner någon som vill ha deras hund, för de vet att mitt kontaktnät inom rasen är stort. Jag har då kollat med personer jag tror kan vara lämpliga och parat ihop dem med hundägaren. Ibland har det resulterat i att jag hittat någon underbar hundägare till en hund som passat dem perfekt, ibland har någon annan "hunnit före" med att hitta dem. Men, dessa hundar har aldrig varit på annons, det är inte ens säkert att ägarna nämnt på sina privata facebooksidor att de letar nytt hem till hundarna så att ingen utom de tillfrågade vet något.

Det handlar inte om att på något sätt "gömma" de här bra hundarna, utan att man vill det bästa för sin hund, litar på sina vänner osv. De som frågar mig om jag känner någon vet vilken erfarenhet jag har, litar på att de jag rekommenderar är bra personer osv. Det blir en både enklare och säkrare metod för hundägarna jämfört med att annonsera och få en miljard konstiga svar (jag har själv hjälpt till att annonsera om en hund som skulle ha nytt hem. Det var verkligen inte lätt, och folk såg mig som oseriös och skrev öppet om det "överallt" enbart för att jag inte hade svarat på deras meddelanden på någon enstaka timme, en vanlig vardag när jag själv var på jobbet...).
 

ylvalill

Trådstartare
Det bästa om man vill ha en omplacering är att höra av sig till kunniga inom rasen/raserna man kan tänka sig. Det är inte ovanligt att även bra hundar omplaceras, men de kommer sällan ut på annons. Jag har tex hjälpt till att omplacera ett flertal underbara hundar, som inte haft några problembeteenden eller så utan där den enda anledningen till omplacering har varit på riktigt ändrade familjeförhållanden så att tiden/pengarna inte funnits eller att hundarna inte passat in i flocken.

Vid dessa tillfällen har hundägare alltså kontaktat mig för att kolla om jag känner någon som vill ha deras hund, för de vet att mitt kontaktnät inom rasen är stort. Jag har då kollat med personer jag tror kan vara lämpliga och parat ihop dem med hundägaren. Ibland har det resulterat i att jag hittat någon underbar hundägare till en hund som passat dem perfekt, ibland har någon annan "hunnit före" med att hitta dem. Men, dessa hundar har aldrig varit på annons, det är inte ens säkert att ägarna nämnt på sina privata facebooksidor att de letar nytt hem till hundarna så att ingen utom de tillfrågade vet något.

Det handlar inte om att på något sätt "gömma" de här bra hundarna, utan att man vill det bästa för sin hund, litar på sina vänner osv. De som frågar mig om jag känner någon vet vilken erfarenhet jag har, litar på att de jag rekommenderar är bra personer osv. Det blir en både enklare och säkrare metod för hundägarna jämfört med att annonsera och få en miljard konstiga svar (jag har själv hjälpt till att annonsera om en hund som skulle ha nytt hem. Det var verkligen inte lätt, och folk såg mig som oseriös och skrev öppet om det "överallt" enbart för att jag inte hade svarat på deras meddelanden på någon enstaka timme, en vanlig vardag när jag själv var på jobbet...).
Tack för tipset!
 
Låter som ni funderat bra kring det hela. Finns det möjlighet till dagmatte eller så de dagar ni är borta? Vi löste det på vår tid med sista hunden att morfar som bor nära mamma rastade de dagar det behövdes :). Annars hade vi det rätt upplanerat att mamma hade morgonpromenaderna, brorsan hade rastningarna på helgen och "långpromenaderna på veckorna och jag vice versa. Pälsvården (cockerspaniel som rakades mellan varven) gjorde vi lite flera gånger i veckan utan nått uppgjort, jag rengjorde skålarna och vid bad duschade jag hund och brorsan torkade :D . Vi hade ett bra upplägg och var alla ansvariga 🥰.
 

Liknande trådar

Övr.Hund (Långt!)Jag skulle behöva lite input. Vi har en mellanstor hanhund på snart 1,5 år. Han är en trevlig hund, men! Han är ett helvete för...
2 3
Svar
59
· Visningar
3 508
Övr.Hund Bästa Buke, hjälp mig att reda ut mina tankar. Vi har som bekant en kastrerad dvärgpinscherhane som är 7 år, han är okomplicerad på alla...
2
Svar
39
· Visningar
2 589
Hundavel&Ras Jag ska inte skaffa hund. Nej, det ska jag alltså inte. Nix, näpp, nein. Inte alls. Men... Som förberedelse inför den dagen jag känner...
2 3 4
Svar
68
· Visningar
3 825
Hundavel&Ras Hej alla, förlåt för ännu en rastipstråd! Hoppas det finns någon där ute som orkar läsa :) Jag känner att det börjar bli dags för mig...
Svar
14
· Visningar
1 206

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 25
  • Byggnation Igelkott

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Plast eller guld?
Upp