Sv: Skitsadel, oksadel, kvalitetssadel? Vad är det som avgör?
Vad är det som avgör för er vad som är en riktigt kvalitetssadel och vad som är en ok prisvärd sadel och vad som är en högkvalitativ sadel?
För mig är en riktig kvalitets sadel, om vi pratar engelsk typ, en sadel som är byggd kring en handgjord laminerad träbom med fjäderstål från England.
Det är riktigt stål framtill på bommen, och stigläderkrampan. Inte som på en skitsadel, där det kan vara stål från konservburkar. En riktigt bra bom har högkvalitativt stål. Bommen bör inte vara mer än någon mm sned. Viss ojämnhet förekommer alltid.
Har ingen större erfarenhet av plastbommar inom engelsk sadel, vet bara att de är svåra att spika i.
Sitsen är antingen ullstoppad eller uppbyggd av sensaten, helst oljebehandlad, med en ordentlig webbing.
Webbanden får gärna vara av nylon, då sträcker de sig mindre.
På en högkvalitativ sadel så ser jag det som en självklarhet att ortspetsarna är förstärkta med läder för att ge mer stöd och stadga.
Plattlädret är givetvis veg garvat. Inte täckfärgat utan genomfärgat. Gärna naturellt, för det är verkligen skitsvårt att få till ett naturellt läder, enklast är svart, då kan man "fuska" mer. Sitsskinnet är från England.
Lillkåpan har en dekorsöm och andragslädret är ej "fusk" ihopssydd med dekorsömmen, utan sitter väl förankrad fastsydd emellan sitsskinn och lillkåpa.
Baktill så är sitsskinnet snyggt och jämnt fördelat så det bildas så lite veck som möjligt. På dressyrsadlar tycker jag det är ok med en läder dekoration för att dölja vecken.
Framtill ligger sebusan tight och snyggt emot sitsskinn och sadelns piping.
Storkåpa:
Inga skador på plattlädret. Varken ovan eller undersida. Materialet är valt från ryggen på djuret, inte buk eller ljumske där lädret är mjukare och fransigare. Gärna nedtaget till 4 mm - 3.8 mm.
Vulster är sydda med två snygga sömmar, lagomt långt ifrån varandra och lika stygnlängd överallt. Helst handsytt.
Vulstret är i samma material som sitsen.
Gärna dekorsöm på vulster.
Hela sadeln skall harmoniera, samma stygnlängd överallt, samma bredd på räffel.
Kanterna är jämna och putsade. Med en tydlig och jämn räffel, lagomt långt från kanten. Samma bredd på räffeln överallt på hela sadeln.
Förbygelring, och sadelspikar sitter harmoniskt placerade, gärna så att halva spiken/ bygeln döljs av lillkåpan.
Pipingen är jämnt sydd både fram och baktill med samma stygnlängd och rundnål, inte skärnål.
På en hoppsadel är stropparna vända med köttsidan utåt och narven inåt. Detta för att få en hållbar stropp som ju det är ganska stor påfrestning på.
På en dressyrsadel är det ok att ha narvsidan uppåt.
Ojämnt antal hål på stroppar, dvs 3-5-7-9 som exempel och exakt samma längd till varje hål, som givetvis är placerad precis i mitten på remmen.
Om stropp i ortspets existerar så skall denna vara korrekt placerad.
Svettkåpan behöver inte vara det absolut bästa materialet, men självklart utan skador på narv och ingen fransighet. Svettkåpan kan vara i remläder istället för plattläder. Tjocklek: 3-5 - 3mm.
Narven är vänd inåt mot hästen. Givetvis räffel på båda sidorna på svettkåpan.
Eventuella knä och vadstöd är i samma material som bossa och sits, och sydda med smygsöm. Vadklossen kan vara sydd med vanlig sadelmakarsöm.
Undersidan av sadeln är i samma material som sitsskinn och vulster, inte nödvändigtvis i samma färg, men i samma material. Helst kvalitets sittsskinn från England som töjer sig på rätt sätt.
Bossan är tagen från huden så det blir ett lika sträck på materialet så att inte bossorna efter en tids användning töjer sig olika.
Bossorna skall vara utformade så att de passar den tilltänkta hästen. Rundbossa eller Kilbossa beroende på hur hästen är byggd.
Jag gillar ganska breda och ganska platta bossor för att få stor anläggningsyta men ändå sitta nära hästen.
Bossorna är sydda på en bossbotten, gärna veg. garvad sida i tjocklek 1.8 mm. Bomullsdomestik förstärkt. Bombenet går igenom bossbotten och fäster i en ficka på bossbottens insida.
Stopphålen är tre, en vid ortspets och sedan två, jämnt fördelade på bossbotten.
Halvbossa eller helbossa är en smaksak, beroende på hur hästens bogmuskulatur ser ut. Och hur mycket stöd ryttaren vill ha.
Bossans tunnel är jämn och lagomt bred. Inte avsmalnade eller för vid eller smal, utan lagom. Framtill är bossan placerad cirka 15 cm från mitten på framvalvet. Detta mått brukar passa de flesta hästar, men det är givetvis individuellt.
Bossan är stoppad med ren fårull eller en mix med mer tvättad ull.
Används ren ull så behövs det garanterat en toppstoppning efter någon veckas användande när sadeln är ny.
Bossan skall vara mjuk. Absolut inte stum.
En skitsadel är enligt mig:
Tillverkad trä utan fjäderstål. Stålet i framvalvet är endast 1-2 cm brett och tunt, ser ut att härröra från en konservburk.
En sådan bom håller ungefär 1 år: Grantitiden går precis ut.
Lädret är kromgarvat och täckfärgat. Känns plastigt eftersom lädret har så många skador, så de slipar och täckfärgar för att fylla ut materialet så det ser snyggt ut på ovansidan.
Lillkåpan saknar dekorsöm och andragsläder.
Sitsen är gjord av tunt, pappersliknande skinn som repar sig och spricker.
Vulstrerna på storkåpan är dåligt tillpassade/ sydda.
Bossorna är felsydda och stoppade med skitmaterial som är knöligt och stumt.
Kanterna är oputsade och räffel saknas.
En ok sadel är maskinsydd, men inte felsydd.
Lädret är bra kvalitet. Det saknas ofta ett (enligt mig) gott webbingsystem. Samt att sadeln kan vara tvivelaktigt ihopsydd genom pipingen.
Rörande stoppningsmaterial så tycker jag man ska ha det som fungerar.
Ett sviktande oknöligt material.
Hra sett att många luftstoppade sadlar är ojämna och läcker luft, men jag har inte mycket erfarenhet av dessa, har bytt ut luftsystemet till ull på någon sadel efetrsom det blev punktering hela tiden samt bildades veck där panelerna möttes.
Man kan byta ut ull mot luft också.
Permanent stoppade sadlar har en tendens till att få ett punkttryck uppemot tunnelns kant. De formar sig oftast efter en häst och kan vara svårt att ah på olika hästar.
Positivt är ju att de inte knölar sig.
Priser:
En högkvalitativ sadel går knappt att sälja i Sverige idag.
Största anledningen tror jag är att köparen vill ha ett erkänt märke.
Köparen ser inte kvaliteten, för köparen vet inte vad hon/han skall leta och titta efter.
Köparen förstår inte ett riktigt hantverk ut i minsta detalj och ser inte det som en långsiktig investering.
Går att jämföra med skräddarsydda kläder vs märkeskläder.
En högkvalitativ sadel kostar mellan 20 - 100 000 kr.
Materialet kostar mellan 5000- 10 000 i inköp. Läder är dyrt. kring 120 kr/ ft. 1 ft cirka 30 x 30cm.
Bommen kostar kring 1000 - 1500 kr standardbom.
Antal timmar varierar, men allt från 40 - 200.
En hantverkare bör ligga på en minimi lön på 450 kr/ timmen.
Om man då räknar lågt:
Inköp av material: 5000 kr
tid: 60 timmar ( då är det väldigt lite handsytt och inte mcyket extra eller specialtillverkat) : 60 tim x 450 kr: 27000 kr.
Då är man snabbt uppe på 32000 kr.
Så man går snabbt minus om man ska föröska ta ut 450 kr/ timmen som sadelmakare.
Fördelen med en högkvalitativ sadel är ju att valmöjligheterna är enorma. Allt från färg på läder och tråd till längd så söm och placering.
Nackdelen är priset och att det inte går att alldeles säkert garantera en livslång passform eftersom hästen ändrar sin form.
En ok sadel kostar väl kring 10- 15 000. Ett helt överkomligt pris.
Tänk på att de sadeltillverkare som har anställda och syr det mesta på maskin, de måste ju ha specialla maskiner till ett högt värde för att få produktionen att flyta.
Det tar en del tid och materialet är dyrt om man ska ha bra material.
En fabriksgjord sadel sätter man ihop på cirka 20 - 40 timmar. Då är det inget extra gull gull direkt.
Så jag kan inte tycka att de sadlar som säljs för 10 000 - 15 000 är ett överpris och att någon skor sig. Så länge sadeln är tillverkad på ett korrekt sätt och med bra material.
Hur de gör sadlar för att sedan sälja dem för 1000 kr är för mig en gåta.
Detta är mina egna erfarenheter.
