LindgrenV
Trådstartare
Jag har en ögonsjukdom som finns i ungefär två släkter i hela Sverige, den är alltså tämligen ovanlig och går inte ens att googla sig till. Den är ärftlig, den är plågsam och jag, mamma, mormor och gammelmormor lider av den.
Efter dagens sjukhusbesök där jag enligt mig blev illa och slarvigt bemött av en läkare som uppenbart inte ens läst mina journaler, trots att jag sagt både i samband med bokning av tid och vid besöket att jag har lång sjukdomshistorik av detta och vet precis vad det handlar om. Jag har alltså lidit av detta i hela mitt liv. Men det är inte första gången jag blir slarvigt och okunnigt bemött. Detta på grund av att de slarvers jag stött på går in med inställningen "Tsss, du tror att du är så jävla unik, det är du inte! Jag KAN faktiskt det här!". Och så gör de på samma på sätt som de alltid gör, med patienter som kanske råkat ut för sår på hornhinnan eller hornhinneavlossning och som har normala ögon.
Men jag har ju inte normala ögon och ja, jag ÄR unik eftersom sjukdomen ÄR jävligt ovanlig.
Idag var väl ungefär tredje gången en läkare dessutom försökte skriva ut ögondroppar som jag är allergisk mot (vilket står i mina journaler) och som orsakar blåsor på hela ögonen. Så det hela slutade med att jag betalade 300:- för ett besök där jag fick ögondropparna som jag bad om på recept, men ingen skyddande lins eftersom "man ser så dåligt med bandagelins" (VAD ÄR DET ENS FÖR ARGUMENT??).
Babbel babbel. Behövde skriva av mig lite. Hur som haver, jag inser att det jag kan göra för att lösa situationen lite grann är att samla mina journaler i en pärm eller något som jag kan ta med mig. Det är SVÅRT att fokusera på att säga rätt saker när man är smärtpåverkad, så det skulle kanske underlätta att bara ha något att räcka över och säga "LÄS!". Jag har journaler på ungefär fem olika sjukhus.
Var får man lättast ut sina journaler?
Och har ni några andra tips på åtgärder man kan vidta om man har en väldigt ovanlig sjukdom som läkare (särskilt nykläckta sådana som uppenbart festat sig igenom hela läkarprogrammet) inte kan något om?
Efter dagens sjukhusbesök där jag enligt mig blev illa och slarvigt bemött av en läkare som uppenbart inte ens läst mina journaler, trots att jag sagt både i samband med bokning av tid och vid besöket att jag har lång sjukdomshistorik av detta och vet precis vad det handlar om. Jag har alltså lidit av detta i hela mitt liv. Men det är inte första gången jag blir slarvigt och okunnigt bemött. Detta på grund av att de slarvers jag stött på går in med inställningen "Tsss, du tror att du är så jävla unik, det är du inte! Jag KAN faktiskt det här!". Och så gör de på samma på sätt som de alltid gör, med patienter som kanske råkat ut för sår på hornhinnan eller hornhinneavlossning och som har normala ögon.
Men jag har ju inte normala ögon och ja, jag ÄR unik eftersom sjukdomen ÄR jävligt ovanlig.
Idag var väl ungefär tredje gången en läkare dessutom försökte skriva ut ögondroppar som jag är allergisk mot (vilket står i mina journaler) och som orsakar blåsor på hela ögonen. Så det hela slutade med att jag betalade 300:- för ett besök där jag fick ögondropparna som jag bad om på recept, men ingen skyddande lins eftersom "man ser så dåligt med bandagelins" (VAD ÄR DET ENS FÖR ARGUMENT??).
Babbel babbel. Behövde skriva av mig lite. Hur som haver, jag inser att det jag kan göra för att lösa situationen lite grann är att samla mina journaler i en pärm eller något som jag kan ta med mig. Det är SVÅRT att fokusera på att säga rätt saker när man är smärtpåverkad, så det skulle kanske underlätta att bara ha något att räcka över och säga "LÄS!". Jag har journaler på ungefär fem olika sjukhus.
Var får man lättast ut sina journaler?
Och har ni några andra tips på åtgärder man kan vidta om man har en väldigt ovanlig sjukdom som läkare (särskilt nykläckta sådana som uppenbart festat sig igenom hela läkarprogrammet) inte kan något om?
Jag tror inte att vårdpersonal, eller folk över huvud taget, faktiskt förstår vilka höga smärtnivåer det faktiskt är när det handlar om mina ögon. Jag bryter hellre benen hundra gånger om igen. 
