Sv: Social fobi
Jag har. Fick diagnos i dagisålder. Psykolog trodde inte jag skulle klara av att gå i skolan osv. Var extremt rädd för allt, grät mig igenom dagis osv. Klarade av skolan bra, fick helt ok betyg osv men har alltid varit extremt blyg och tyst och dragit mig undan vilket lett till begränsat antal vänner (under skolåren fram tills 7an typ).
Sen under 7an, 8an och 9an så blev det mkt bättre då jag bytte skola och trivdes mkt bättre. Hade mkt vänner och pratade bra med alla osv. Gick även bra under gymnasiet även om jag alltid tyckt det var jobbigt med mkt folk osv.
Idag är jag en av de mest sociala människor många har mött, i rätt sällskap där jag känner mig trygg. Kan utan problem kan kontakt med helt random människor osv, inga problem.
Det som jag upplever jobbigast är ställen som att gå i affärer, både mataffären och shoppa, gå till läkare, tandläkare, osv osv. Även att prata i telefon. Dock är detta inget som är så otroligt jobbigt att jag helt underviker, även om jag underviken i den mån det går.
Tycker överlag inte om uppmärksamhet i stora grupper, så jobbet har alltid och kommer alltid vara lite lätt ångestframkallande, men jag jobbar dagligen och har aldrig varit sjukskriven av den anledningen.
Upplever det väldigt jobbigt att umgås med släkten, trots att jag känner dem väl. Så det är lite olika i vilka situationer och med vilket folk som jag kan umgås med och inte. Vissa människor känner jag mig väldigt osäker med och då pratar jag ingenting.
Går ogärna på krogen, ut och äter middag osv och andra sociala tillställningar. Har alltid lite lätt ångest då, men klarar mig idag igenom alla situationer faktiskt. Även om ångesten nästan alltid ganger där bak ändå.
Så har blivit otroligt mkt bättre. Ingen av mina vänner, pojkvänner, chefer osv vet någonting alls och många skulle nog inte för allt i världen misstänka något då jag är väldigt social i många situationer nuförtiden.
Men ibland slår det slint och det är jobbigt med allt igen. Tror all social fobi för min del grundar sig i vad folk ska tycka om mig, om jag ska göra bort mig osv, så vågar sällan testa nya saker.
Äter ingen medicin och har inte besökt psykolog sen 2005. Kan även tillägga att när jag väl pratar, pratar jag högt och tydligt, och ingenting skulle påvisa att jag var blyg etc, och många uppfattar mig som dryg då jag istället kan bli lite kaxig och ignorant när jag är osäker.
Tänk dig stoet i hagen som får gå ensam eftersom hon är sur mot de flesta och 'dominant', men egentligen är hon bara osäker
