Sv: Spin-offtråd om framåtbjudning...
Det beror ju på hur man definierar framåtbjudning.
Jag ser det som en häst som ärligt bjuder till att svara på mina hjälper, länga överlinjen och öka/minska takt/samling på små hjälper.
Oftast brukar det räcka, på en häst med normal energi, att man hittar en väl längd överlinje och lösgjordhet så kommer framåtbjudningen.
Det kräver dock att ryttaren säte är avslappnad, men samtidigt inte "långsamt och tillbakahållande". Antingen får det helt följa hästens rörelser eller påverka på ett energiskt sätt.
Har man en häst som har för mycket energi får sätet istället lugna och kanske även rösten. Där ser jag också problem med att den ärliga framåtbjudningen försvinner då de mer ska "bråka" (gå emot hjälperna) för att de inte kan hålla sig lugna. Betydligt svårare att korrigera än en långsam häst för min del.
På en häst som saknar energi dock, som t.ex. på min gamla, får jag dock arbeta lite mer för att hitta det. Eftersom hon saknar energi så tappar hon framåtbjudningen väldigt lätt och jag måste hela tiden påminna henne om att energi ska finnas där. Enklast är att man plockar upp henne i galopp ganska tidigt på passet så har jag energi sedan om jag bara rider tempoväxlingar då och då.
Jag måste också se till att själv vara energisk utan att spänna mig. Och till och från till och med ganska "hård" på henne. Säger jag fram så ska det vara fram också, punkt slut.
Gamla kärringar har mycket åsikter om sådant.
