L
lasseman
Lite ironiskt att jag gick och tänkte på att lägga in en tråd om stödet i handen inom AR respektive annan dressyrridning så har någon just gjort det...
Men för att inte stjäla tråd tar jag min i alla fall. Jag har ett fyraårigt sto som enbart blivit insutten som treåring och riden sporadiskt sedan dess. Jag har just köpt henne och ridit henne i drygt två månader nu. Hon är av en kompakt modell (knabstrupper) med lätt för att gå i form. Hon har gått emot skänkeln lite när jag ridit och inte velat gå fram, framför allt inte med stöd i handen. Försökte vid något tillfälle gå på henne lite tuffare men hamnade i återvändsgränd. Jag har efter det strävat mer att hon ska förstå skänkelhjälpen framåt utan att ta i henne och låtit henne gå med ganska lösa tyglar. Hon knaprar på och grejar med bettet ganska mycket då (dvs jobbar inte på bakifrån).
Så i lördags var vi och tränade och tränaren (inte AR) satt upp och tog igenom en hel del. Han bankade helt enkelt på när hon inte gick framåt och gav naturligtvis eftergift när hon tänkte rätt. När jag sedan satt upp hade jag en fin kontakt i handen och hon var helt lugn i munnen. Jag frågade lite försynt om man måste ta sig igenom det här och han menade på att man inte kommer till riktigt arbete om inte hästen går "in i handen".
Igår skulle jag så rida hemma på banan själv. Började i samma anda som han och hade väldigt svårt att få till det. Jag har så svårt för den där tajmingen, arga kan väl alla bli, men att ge efter i rätt ögonblick så att de fattar. Nej, jag är väl usel på att rida. Det blev ett dåligt ridpass och för att kunna sluta något så när positivt tog jag en skrittpaus och travade sedan runt i mycket lugn takt med stadig hand med väldigt lite stöd, då gick hon helt plötsligt riktigt bra. Kunde driva på utan att hon rusade iväg utan istället ökade kraften. Fast så fort jag gick på lite mer blev hon misstänksam och jag kände att hon funderade på att gå emot skänkeln.
Så nu går jag här och funderar. Har en hel del erfarenhet av AR från tidigare med annan häst men nu tänkte jag att det blir så dyrt och omständigt och jag gillar egentligen den här tränaren (har kommit fram till att individ är viktigare än vilken inriktning man sällar sig till). MEN måste jag verkligen ta igenom det här och kräva att hon går "in i handen". Eller kan jag låta henne jobba med mindre kontakt för att ta upp den sedan, eller alls. Hon är förvisso ung men med ett ganska "stoigt" temperament, hon har också lätt för sig och är framför allt lat till sin natur.
Så ge mig massor med tips, idéer, funderingar, råd. Just nu känner jag mig ganska vilsen.
(Imorgon blir det frisk galopp på stubben, rakt fram i hoppsadel!)
Men för att inte stjäla tråd tar jag min i alla fall. Jag har ett fyraårigt sto som enbart blivit insutten som treåring och riden sporadiskt sedan dess. Jag har just köpt henne och ridit henne i drygt två månader nu. Hon är av en kompakt modell (knabstrupper) med lätt för att gå i form. Hon har gått emot skänkeln lite när jag ridit och inte velat gå fram, framför allt inte med stöd i handen. Försökte vid något tillfälle gå på henne lite tuffare men hamnade i återvändsgränd. Jag har efter det strävat mer att hon ska förstå skänkelhjälpen framåt utan att ta i henne och låtit henne gå med ganska lösa tyglar. Hon knaprar på och grejar med bettet ganska mycket då (dvs jobbar inte på bakifrån).
Så i lördags var vi och tränade och tränaren (inte AR) satt upp och tog igenom en hel del. Han bankade helt enkelt på när hon inte gick framåt och gav naturligtvis eftergift när hon tänkte rätt. När jag sedan satt upp hade jag en fin kontakt i handen och hon var helt lugn i munnen. Jag frågade lite försynt om man måste ta sig igenom det här och han menade på att man inte kommer till riktigt arbete om inte hästen går "in i handen".
Igår skulle jag så rida hemma på banan själv. Började i samma anda som han och hade väldigt svårt att få till det. Jag har så svårt för den där tajmingen, arga kan väl alla bli, men att ge efter i rätt ögonblick så att de fattar. Nej, jag är väl usel på att rida. Det blev ett dåligt ridpass och för att kunna sluta något så när positivt tog jag en skrittpaus och travade sedan runt i mycket lugn takt med stadig hand med väldigt lite stöd, då gick hon helt plötsligt riktigt bra. Kunde driva på utan att hon rusade iväg utan istället ökade kraften. Fast så fort jag gick på lite mer blev hon misstänksam och jag kände att hon funderade på att gå emot skänkeln.
Så nu går jag här och funderar. Har en hel del erfarenhet av AR från tidigare med annan häst men nu tänkte jag att det blir så dyrt och omständigt och jag gillar egentligen den här tränaren (har kommit fram till att individ är viktigare än vilken inriktning man sällar sig till). MEN måste jag verkligen ta igenom det här och kräva att hon går "in i handen". Eller kan jag låta henne jobba med mindre kontakt för att ta upp den sedan, eller alls. Hon är förvisso ung men med ett ganska "stoigt" temperament, hon har också lätt för sig och är framför allt lat till sin natur.
Så ge mig massor med tips, idéer, funderingar, råd. Just nu känner jag mig ganska vilsen.