Stonas genetiska betydelse?

[Sofia72]

Hur viktigt är det egentligen att ha bra ston? Personligen tycker jag att det är otroligt viktigt! Idag läste jag en intressant artikel i Mälardalens Varmblodsklubbs medlemstidning angående stonas genetiska inflytande samt lite intressant om linjeavels. Artikeln är ett kort sammandrag av ett seminarium med genforskaren Dr Matthew Binns från Royal Veterinary Collage.

Här är artikeln:

Svensk Galopp höll ett avelsseminarium i Uppsala i november där mycket intressanta föreläsare deltog. Man har bla omvärderat stoets betydelse för fölets gener.

Dr Matthew Binns från Royal Veterinary Callage i London föreläste om gener och om vilka slutsatser man kan dra av en hästs härstamning. Genernas betydelse för hästens prestation på galoppbanan uppskattade han till ca 35 %, resten är miljö, uppfödning, träning mm.

Han talade också om att linjeavelns betydelse inom sporten är överskattad eftersom de förfäder som kommer längre bort än tredje generationen har bidragit väldigt lite till individens genuppsättning. Det finns en oändlig kombination av arvsanlag som föräldrarna lämnar till avkomman vilket gör varje föl unikt.

Dr Matthew liknade detta vid att ”dra i en enarmad bandit” – varje omgång blir helt olik den första. Man stävar efter det bästa genetiska urvalet men inte förrän hästen kommer till tävling har man svaret på vad man fått.

Som genforskare har Dr Matthew varit intresserad av att hitta de gener hos fullbloden som predisponerar för sjukdom och skador för att se om det skulle gå att avla bort dessa och på så sätt få friskare hästar.

Under arbetets gång har han kommit fram till att det kanske är just dessa faktorer som utgör förutsättningen att fullbloden skall kunna springa fort. Som exempel nämns fullblodets lätta skelett och tunna luftvägar för maximal syreupptagning. Om man kunde hitta dessa gener kunde man vara uppmärksam på de hästar som bär dessa gener för att förbättra hållbarheten.

Saxat ur Skandinavisk Galopp/Nadja Belander

Carina Lockwall


Artikeln tar upp galopphästar men gener som gener Vad tycker ni? Att uppfödningen är viktigt har väl alla fötstått, men "såpass".
Han pratar även om linjeavelns betydelse. Ska man tolka det som att linjeaveln skall vara "snävare" är i tredje generationen?
Blir generna mer koncentrerade då? Större chans att "dra högsta vinsten"?

Mvh / Fia

 

[pastejja]

Sv: Stonas genetiska betydelse?

Intressant att läsa, som all forskning om avel. Jag kan inbilla mig att om att om man linjevlar på något som ligger längre bak så är det för att inte minska % med ex. Ramiro-blod så mycket som det kommer göra om man väljer en obesläktigad hingst.
Jag tror helt klart att ett bra sto i första hand är en bra mor, som uppfostrar stoet den första tiden och sedan är det upp till människorna att se till att avkomman fortsätter att utvecklas till en bra häst.
Jag tror också att exteriören är mycket arvbar, och till viss del temperament. Man kan ju inte ta två hästar som inte kan hoppa alls(där ingen i släkten kan hoppa), och förvänta sig att man föder upp en framtida internationell hoppstjärna (kanske att det KAN hända, men sannolikheten är inte stor). Så visst tror jag på arvbarheten. Men utbildningen är faktiskt minst lika viktig. Vad spelar det för roll om hästen är aldrig så talangfull om den inte blir ordentligt uppfödd, hanterad och utbildad?
Ulrika

 

[PAC]

Sv: Stonas genetiska betydelse?

Detta tyckte jag var intressant, jag har inbillat mig att ston är viktigare än hingstar ur olika aspekter. Jag måste flumma lite och hoppa från den ena aspekten till den andra.


Skall man förlora sig i generna, har väl Rna:t viktigare funktion än Dna:t? Och iallafall bland människor ärvs ett flertal "dåliga" sjukdomsanlag gener på mödernet - det slår inte ut på flickorna, men på pojkarna. På människor är det iallafall väldigt specifikt och vi är i många fall mindre linjeavlade (numera!) sedan några generationer bakåt än avelsdjur.

Jag brukar läsa av och till om de populationer i världen man kallar feral-horses, eftersom det inte finns några helvilda populationer kvar, och där brukar unghingstarna få ge sig av och lever i bachelor-grupper (och tjuvparar sig med stona när flockhingsten inte ser), men för själva flockens överlevnad, så är det inte flockhingsten som har störst betydelse, utan stona. De vet var maten finns, de kan alla gamla vägar och medan kanske 20 ston i en flock överlever den ena hingsten efter den andre under sin livstid, så har många hingstar en strykande snabb åtgång. Har de undersökt kvaliteterna på de stona?

Jag har bara lagt märke till hur bogarna går tillbaka till raka bogar efter några generationer på dessa förvildade tamhäst-ättlingar (feral). Och bogarna tycks vara viktiga för olika ändamål på olika sätt hos tamhästarna. Har för mig att på en kortdistanssprinter vill man gärna ha lite rakare bogar, på en långdistansare vill man ha andra bogar, på en dressyrhäst vill man ha djupa bogar o.s.v

Och för att ta dåliga paralleller, det var iallafall inte hingstarna som Muhammed valde ut för sina erövringar och kavallerier - det var stona. Den historien om hur han valde ut de stona är grym, men ganska intressant. Han ville ha stenhårda, intelligenta och lydiga hästar, så han utsatte dem för grymma tester, men som skiljde ut de mycket få som var värda att avla på. Och de kavalleri-stona gjorde iallafall den snabbaste erövringen av världen någon gjort hittills. :-)


I somras under ryttar-vm i Aachen, lade jag även märke till en svaghet som några uppvisade i endurance-tävlingen. Arabernas hästar pallade inte för det regniga, fuktiga vädret de åkte på här! De vann i torra, sandiga Spanien dock. Det kan ju bero på träningen naturligtvis, att de mest tränat i hett, torrt, sandigt klimat och då gör sig bra i tävlingar i sådana klimat, medan de som tränat i blött, segt, fuktigt klimat gör sig bättre i det. Under detta vm spelade nog förberedelserna och träningen en stor roll, men jag tänkte också att de måste ju ha ett helt annat hästmaterial också.

Man kan även titta på de årliga ryttarkapplöpningstävlingarna i Mongoliet. Det är det ju barnen som är jockeys, i och med att det är tänkt att det är den enskilda hästens kapacitet och prestation som skall avgöra och inte ryttarens eventuella skicklighet. För oss verkar säkert deras viktiga kapplöpningar helrörig och vettlös, eftersom det ser väldigt oorganiserat ut för oss. Jag tror de tävlar med ston också i de tävlingarna, och inte enbart hingstarna. De har ju trots allt varit hästexperter och haft hästar längre än oss, så det borde ju vara intressant att höra vad de anser om ston vs hingstar.

Och så finns hög-altituds hästarna - de pallar bergshöjder som människor måste ha syrgastuber med sig upp på för att de inte skall få syrebrist. Då tänker jag främst på hästarna i Hindu Kush, Nepal, Himalaya, Ural o.s.v, de tar sig uppför de grymmaste höjderna över havet med packning på t.o.m och klarar syrebristen utmärkt tydligen (säkert många som dött också). Vet dock inte om de också föredrar stona, före hingstarna, för hårt arbete.

Och de bästa zebra-mammorna har jag sett, slåss på liv och död i närkamp med rovdjuren för att skydda sina ungar. Man ser inte röken av någon slags stålmans zebra-hingst som rycker in till försvar av både henne och ungen :-) De bästa zebra-mammorna tycks ha så mycket tåga i sig att de fightas med rovdjuren helt själv. Inte ens hennes gener och anlag förs vidare, om ungen dör, och det tar ju rimligtvis längre tid för henne att föra vidare igen, med en ny unge, än för en dålig hingst att hinna para sig med en hel flock ston?


som sagt, jag bara flummar, men ston är intressanta

 

[Ralda]

Sv: Stonas genetiska betydelse?

Skall man förlora sig i generna, har väl Rna:t viktigare funktion än Dna:t?

Hej! Känner att jag vill förklara lite om gener DNA är själva informationen i cellkärnan. Det talar om hur proteinerna ska byggas upp, och vilka proteiner som kan tillverkas. När ett protein ska tillverkas så "skrivs" DNA av (detta styrs av olika saker). Det görs en RNA-kopia av DNA-sekvensen. RNAt används dels för den här kopieringen och det finns även RNA som hjälper till att tillverka proteinet efter mallen. Slutsatsen är alltså att DNAt är det som nedärvs och RNA är verktyget som behövs för att tillverka proteiner. Så RNA har inget med själva nedärvningen att göra.

Och iallafall bland människor ärvs ett flertal "dåliga" sjukdomsanlag gener på mödernet - det slår inte ut på flickorna, men på pojkarna. På människor är det iallafall väldigt specifikt och vi är i många fall mindre linjeavlade (numera!) sedan några generationer bakåt än avelsdjur.

När du skriver att många sjukdomsanlag bara slår ut på killar så antar jag att du tänker på tex färgblindhet och blödarsjuka? Dessa sjukdomar sitter på X-kromosomen. Eftersom tjejer har två X-kromosomer så kan den ena kromosomen vara defekt utan att sjukdom bryter ut. På killar, som bara har en X-kromosom (de har en Y-kromosom istället för den andra X-kromosomen), blir en defekt gen på X-kromosomen direkt märkbar. De har alltså ingen "reserv-gen". En tjej kan få blödarsjuka, men då måste hon ha lyckats få defekta X-kromosomer från både mamman och pappan. Så att killar drabbas oftare av dessa sjukdomar har ingenting med linjeavel att göra, det beror bara på att dessa defekta gener sitter på just könskromosomerna.

 

[Ralda]

Sv: Stonas genetiska betydelse?

Han pratar även om linjeavelns betydelse. Ska man tolka det som att linjeaveln skall vara "snävare" är i tredje generationen?
Blir generna mer koncentrerade då? Större chans att "dra högsta vinsten"?

Det är större chans/risk att gener dubbleras vid snävare inavel. Om en gen dubbleras, dvs om den sitter på hästens båda kromosomer (alltså både på kromosomen som hästen fått från sin mamma och på kromosomen som kommit från pappan) så kommer genen att "bli synlig". Är det en defekt gen kan det bli riktigt illa, det finns ingen frisk gen på den andra kromosomen som kan backa upp den defekta. Hästen kommer garanterat att nedärva genen till sin avkomma (eftersom genen kommer finnas i hästens samtliga äggceller/spermier). Är det en bra gen är det alltså bra, är det en dålig är det mindre bra...

Man kan alltså bära på en hel del defekta gener utan att det märks, eftersom man fått en fungerande gen från den andra föräldern. Det är när man får den defekta genen från båda föräldrarna som man blir sjuk. Har man en frisk och en defekt gen så är det alltså 50% risk att den defekta genen nedärvs till avkomman, är genen defekt på båda kromosomerna är det 100% chans att man nedärver defekten.