Stressad eller sjuk?

[anhe]

Jag har ju mått lite sisådär ett längre tag, med några djupare svackor där allt känns värdelöst, och jag känner mig bara ensam och dålig. Ändå inte känt mig deprimerad, utan haft djupare svackor. På sista tiden, typ senaste året, har livet gått på högvarv mest hela tiden. Stressa från det ena till det andra. Barn som har mått dåligt på ena eller andra sättet. Nu har jag under en tid fått allt mer förhöjd puls, och den bara stiger (nu ca +20 slag per minut), känner mig arg och bitter på det mesta, vill inget, tycker inget är roligt, känner mig stressad och jagad. Vill mest vara ensam egentligen. Stressar från det ena till det andra och räcker aldrig till.

Jag funderar lite så här, antingen är jag på väg att gå in i väggen, på väg in i en depression eller så har jag fått ett återfall på min hypertyreos som jag hade för många år sedan. Mycket av symptomen stämmer in på hyper (lite darrig, uppjagad, förhöjd puls, trött och irriterad). De här fysiska symptomen, kan det vara tecken på stress också, eller hur fungerar långvarig stress? Orsaken till frågan är en undran om jag helt ska slänga stress och utbrändhet åt sidan och enbart ställa in mig på hypertyreos? Har läkartid bokad så klart, så svar får jag ju så småningom, men dit är det ju ett tag.

 

[tgd]

Oberoende vad som är orsaken skadar det inte att jobba med stressen och den inre stressen. Gå igenom vardagen och identifiera de största stressorsakerna och se igenom vad som kan göras åt dem. Använd ordet "nej" och tacka nej till allt "onödigt". Undvika att ta på något extra "måste" i förbifarten. Och så köra avslappningsövningar dagligen, finns lättillgängligt på nätet och behöver inte ta lång stund.

Utöver detta ät regelbundet bra mat och rejält med grönsaker, frukt och bär. Sov tillräckligt och regelbundet. Undvik alkohol, tobak och minimera kaffeintaget. Motionera lätt, gärna ute i naturen.

Allt detta ger kroppen de bästa möjligheterna att själv påbörja läkningen, oberoende av vad som är orsaken, vilket visar sig utifrån läkarbesöket och provtagningarna sen.

 

[anhe]

Nu har jag fått svar på att jag fått tillbaka hypertyreos, väntar bara på remiss. Trodde jag skulle få bättre hjälp av läkaren på vc, men han frågade inte överhuvudtaget på riktigt hur jag mådde. Jag var mycket besviken efter besöket. Han tog ett blodprov och ville att vi tillsammans skulle kolla på något youtubeklipp som han tyckte var gulligt. Han frågade inte om mina symptom på hjärtat, varken tog puls eller lyssnade. Jag nämnde lite sådär i förbifarten att jag var på väldigt dåligt humör jämt, och han skrattade lite grann ungefär som att det var ett charmigt drag, sen var det inte mer med det. Han frågade aldrig hur jag mådde. Jag fick hinta lite, men det var inget som han nappade på. Då hade jag heller ingen lust att ta upp det något mer, för den läkaren fick jag inget förtroende för.

Känner mig som jag konstant går om kring med PMS och kommer nog snart ha förstört mitt äktenskap om inget händer.