Svåra samtal

[Sleepy]

Sv: Svåra samtal

Jag lever hellre med ett kontinuerligt pågående, rätt personligt pratande, än med "viktiga samtal"

Håller med. För mig är rak kommunikation om allt och inget självklart och nödvändigt i relationer med människor i min närhet. Det blir så svårt när man ska behöva läsa mellan raderna och försöka tolka vad som egentligen menas, när det ska tassas runt ämnet och göras allt för att undvika att "konfronteras". Det är ju inte farligt att prata med varandra? Många ggr tror jag man gör det svårare än det är. Jag undrar hur det egentligen kommer sig att många har så svårt med det.

 

[morgaine]

Sv: Svåra samtal

Det finns inga magiska knep som gör det lätt. Tyvärr. Men en bra början är att - utan att låta som det är någons fel - berätta hur det känns för dig.

"Det här handlar bara om mig, det är inte ditt fel, men när vi inte kan kommunicera vettigt som vuxna människor mår jag fruktansvärt dåligt, jag får ångest, kan inte sova och hela förra natten var ett rent helvete för mig där jag hyperventilerade mig igenom timmarna. Jag önskar verkligen att vi tillsammans kan hitta något sätt att komma igenom det här, för det måste ju fixas" Han behöver förstå hur det är för dig, att det är viktigt för att du inte ska må dåligt. Och du förstår att han mår dåligt av att behöva prata om det vilket ju gör det svårt att mötas.

Men ni måste ju. För ett bra förhållande bygger på att man kan kommunicera med varandra, inte bara om roliga och lätta saker. Utan även om svåra och okul grejor.

"Jag förstår att det finns beteenden hos mig som du gärna vill att jag ändrar, hur ska vi kunna diskutera på ett bra sätt framöver" (det kan t ex vara att han vill att du ska kunna gå ifrån en diskussion så ni gör annat ett tag och sedan kommer tillbaka till diskussionen, medan du vill att han verkligen tar upp tråden igen och inte bara flyr när du ger honom space).

Prata om hur ni ska hantera situationen, innan ni ger er in i att diskutera det verkliga ämnet. Skapa vissa spelregler innan ni börjar spela, annars är det ju som upplagt för katastrof.

Detta tycker jag är bra tips. Jag har liknande problem som dig, även min sambo och jag är konflikträdda. Fast vi kompletterar varandra bra, vi brukar fråga varandra när vi ser att den andre har något grubbel.

I din situation med tanke på hur ni båda reagerar, så skulle jag vilja tipsa om att inleda med en diskussion om rädslan att bli lämnad. Han behöver få insikt om hur händelser påverkar dig. Han ser det nog bara som att han skall vara ifred och tänka, men du vet ju inte vad han tänker eller menar, du vet ju bara att han försvann i två dagar och inte om han skulle komma tillbaka. I din hjärna och i dina känslor blev du övergiven där och då.
Så höll mitt ex på, och det bl.a. var en orsak till att han är ett ex. Jag förklarade hur det påverkade mig, han bad om ursäkt, men gjorde samma igen och igen. Han menade att jag skulle veta att det betydde att han stack för att lugna sig, men jag kunde ju aldrig veta om det betydde det nästa gång. Varje gång jag fick uppleva den rädslan satte sig en liten tagg i hjärtat som inte läkte och tillslut kostar förhållandet mer än det smakar.

I ert fall reagerar ju även han med stark rädsla, så ni borde prata igenom det och sätta ord på att båda önskar fortsätta förhållandet, att båda är rädda att bli lämnade och komma överens om att ni måste kunna diskutera fartguppen utan att behöva vara rädd att det betyder att det skall ta slut.

 

[Petruska]

Sv: Svåra samtal

Det är ju inte farligt att prata med varandra?

Jag fattar överhuvudtaget varför jag skulle orka vara ihop med någon som det är svårt att prata med?

Okej för att samtalen kan flyta lite småtrögt med en och annan kollega eller stallkompis, tex, men med min partner? Varför skulle jag välja en partner som jag inte kan prata med? För mig är det snarare ett av de viktigaste urvalskriterierna att det går lätt att prata med varandra.

 

[AnnaJL]

Sv: Svåra samtal

KL

Jag och min sambo har också problem att prata om svåra saker. Min sambo är jättebra på att prata, diskutera och säga vad han känner och jag vill bara gå därifrån. Jag kan inte hantera mina känslor och säga som jag känner, jag får INTE ut det i ord helt enkelt! Jag börjar gråta och flyr och det sårar min sambo.

Nu har jag en sån tur att min sambo tvingar mig, han låter mig inte komma undan, och vi har bestämt att om jag känner att det blir för mycket och jag måste få fundera lite på hur jag ska få ut mina känslor i ord så får jag säga det och så tar vi upp diskussionen när jag är redo.

Jag tror på att diskutera hur man diskuterar i ett förhållande

 

[Ems]

Sv: Svåra samtal

KL

Jag har också haft väldigt svårt för att prata känslor i närmare relationer, mest på grund av någon slags konflikträdsla som dock inte är särskilt konsekvent så jag har fortfarande lite svårt att se det som just konflikträdsla.

Det som hjälpt mig mycket är att jag har gett mig själv erfarenhet i att prata om vad jag känner, så om det känns lättare att prata med en kompis så kanske du kan börja där.

Du skriver visserligen att du pratar med vänner, men gör du det på ett sätt där du blottar dina egna rädslor eller på ett mer teoretiskt plan? Själv har jag väldigt lätt att prata och diskutera och teoretisera (vilket också blir lättare när man beskriver en situation för en tredje part) men svårare att känna in vad som är min känsla och sedan kommunicera den. Kanske att du skulle kunna öva på en kompis?

Som jag förstår dig vill du inte bara ha hjälp med situationen du har just nu utan bli bättre på att prata generellt. En sak som jag lärt mig att kommunicera direkt, inte samla på mig, leta goda argument, fundera över hur det bäst sägs osv utan att bara säga till rakt ut när jag känner något. Ofta har jag känt att min reaktionsförmåga rent känslomässigt är ganska långsam, dvs att jag kanske kommit på fem minuter efter en situation att jag faktiskt blev arg eller ledsen av den. Då är det lätt att tänka att man ska ta upp det nästa gång det händer men nu övar jag på att strunta i det och kommunicera känslan när den kommer, även om det blir lite sent i förhållande till situationen. Ens partner är ju ingen hund som behöver omedelbar konsekvens liksom utan en människa som förhoppningsvis kan resonera även kring det som hände några minuter tidigare. På längre sikt har det gjort jättemycket, och är väl snarast det som flera tidigare beskriver som en pågående dialog.

 

[Sar]

Sv: Svåra samtal

Här på bukefalos svaras det alltid i varenda problem-tråd att alla relationsproblem löses med att "prata med varandra". Det är kanske sant, jag vet inte för jag KAN INTE prata om svåra saker, så jag har aldrig lyckats prova.

Är det just själva samtalet du tycker är svårt eller är det så att du är rädd för följderna av samtalet (berättar jag hur jag känner kanske partnern drar?!)

Men när jag ska blotta mina egna känslor för någon som betyder mycket för mig tar det stopp.
Så hur gör man? Hur börjar man?
Min nuvarande darling verkar ha samma egenskaper som jag på det här området, så han är inte till mycket hjälp, men det är klart, vi grälar ju aldrig...

Jag tänker som så att min sambo också är min bästa vän så det känns självklart att han får veta vad jag tycker och känner. Är det något som skaver så är det ju ytterst svårt för den andra parten att kunna rätta till det om den aldrig blir medveten om att något inte känns rätt för mig. Jag har nog aldrig någonsin i något förhållande bestämt en tid där vi ska prata, för mig hade det nog bara känts krystat, utan det kommer rätt direkt.
Att börja med en öppen fråga över hur han känner det kring valfri sak och sedan reflektera på det och berätta vad du själv känner, har någon ett förslag på lösning eller kan ni leva med att tycka olika?

 

[Marvin]

Sv: Svåra samtal

*kl*

Tack allihopa för era svar!
Jag funderar lite, men hinner inte svara just nu!