Tar mig friheten att kopiera en ledarsida från GP

[Pelle_P]

som jag tycker har en vettig syn på djurhållning.

Strängare straff för djurplågeri

Att husdjurens värde aldrig kan likställas med människovärdet betyder inte att vi kan behandla dem hur som helst, skriver GP i dagens huvudledare.


För någon vecka sedan berättade GP om en 67-årig dam som hade stängt in ett tjugotal katter i ett torp på Hisingen. När länsveterinären och miljöförvaltningens djurskyddsinspektör kom till platsen var hela huset täckt av urin och avföring, och inspektören blev efter att ha vistats i torpet ett stund så förgiftad av de gaser som bildats, att hon fick föras till sjukhus. Det är inte svårt att förstå hur de djur som tvingats leva i en sådan miljö i flera månader måste ha mått.
Kvinnan som är ansvarig kommer nu troligtvis att bli anklagad och förmodligen även dömd för djurplågeri. Vilket är helt i sin ordning. Sorgligt nog har hon redan tidigare varit föremål för en rad utredningar gällande vanvård av djur - framförallt hästar - och var sedan ett år tillbaka förbjuden av länsstyrelsen att inneha eller äga hovdjur. Man kan fråga sig varför ett generellt förbud för den här kvinnan att överhuvudtaget ha något med djur att göra, inte utfärdades från början. Erfarenheter har visat att människor som plågat djur en gång tenderar att göra det igen. Enligt juristen Helena Stirwing, som har djurskydd som specialitet, beror det på att dessa människor inte inser att djuren lider.
Ett stort problem är också att de straff som utmäts för djurplågeri sällan är mer omfattande än villkorlig dom eller dagsböter. Bönder som lämnat kor och kalvar att svälta ihjäl och gangsters som hetsat hundar mot varandra i kamp kommer undan med några tusen kronor. Ännu värre är att familjer som slängt ut katten så fort barnen tröttnat ofta inte ens blir polisanmälda. Det är oacceptabelt.
Husdjur såväl som nyttodjur är levande varelser som precis som vi människor kan känna smärta och ångest. Att deras värde aldrig kan likställas med människovärdet eller att de aldrig kan erkännas samma rättigheter som människan, betyder därför inte att vi kan behandla dem hur som helst. Tvärtom. Vi människor är på grund av den makt och kontroll vi har över andra arter skyldiga att i det längsta se till att djuren inte lider. Något som i högre grad borde av-
speglas i lagstiftningen.
I dag är det högsta straffet för djurplågeri två års fängelse. Den lagstiftningen borde skärpas genom att man inför benämningen grovt djurplågeri och att domstolarna i högre grad dömer människor som vanvårdar djur efter den strängare delen av straffskalan. Än så länge har ingen dömts till maxstraffet. Samtidigt bör myndigheterna få bättre möjligheter att kontrollera att djurskyddslagstiftningen efterlevs och större befogenheter att ingripa om djurägare inte sköter sina åtaganden.
Den bonde som vägrar att bygga de skydd som krävs för att man skall få ha nötkreatur ute året om, men ändå låter djuren gå ute tolv månader om året skall inte ha möjlighet att ha kvar sina kor. De hönserier som fortfarande stänger in värphönorna i små trånga burar skall tvingas att lägga ned eller bygga om. De hundägare som sparkar, slår eller missköter sina hundar och de kattägare som inte låter sin katt vara inomhus i värmen, bör anmälas och straffas.
Vi har i Sverige en relativt sträng djurskyddslagstiftning. Det räcker uppenbarligen inte. För att förhindra ännu fler uppseendeväckande fall av djurplågeri krävs att samhället tydligare markerar att det är ett brott att skada - såväl som att inte ta ansvar för - sitt djur.

 

[Fraggel_Tess]

Mycket intressant läsning!

 

[Gustava]

Hej Pelle!
Skööönt att se; att det finns fler människor som bryr sig!
Är det så att lagarna behöver tydlig-göras och skärpas så att det går lättare för dem som ska besluta om djurhållnings-förbud?!!
När det är synbar vanvård av djur och att det har pågått tidigare blir man ledsen och förvånad över att det inte har åtgärdats tidigare!
Övrigt: Inom hästsporten tror man också att det är legio att slå sina hästar till lydnad.
Nu ska LRF ha hästen i fokus i 3 år, tror jag det var.
Hoppas de tar upp den här frågan annars kanske man kan påverka dem!

 

[TomasN]

Det som jag tycker är tråkigt är att det dröjer så länge innan någon gör något så att det hinner bli ett allvarligt brott. Ofta ligger det personliga tragedier eller sjukdom bakom bönders djurplågeri och det finns människor runt omkring som borde förhindrat fortsatt djurplågeri.

När alla dvs grannar och släkt osv låter djurplågeriet pågå så blir det bara än värre både för djuren och för djurägaren. Jag tror nämligen inte det här rör sig om onda människor.

Det handlar inte heller om pengar för det är olönsamt att missvårda sina djur!

Men visst jag håller också med om att strängare straff vore en bra markering. kanske kan domstolarna börja använda de straffskalor vi redan har?

 

[Pelle_P]

I de fallen där sjukdom eller tragedier varit orsak döms det nog inte till straff heller.
Det förekommer,alkolism, demens, depritioner ,eller att arbetsbördsbördan blir övermäktig,bland lantbrukare, likväl som inom andra grupper.
Skillnaden är att det kan pågå under lång tid, innan det upptäcks,ex ensamarbete, och att levande varelser får lida.
Där skulle regelbundna kontroller och ett väl utbyggt nätverk vara effektivt tror jag.