Terapi - utbruten ur Varför vill folk ha en partner?

Glömma är spontant dumt. Det brukar bita en till slut iaf.

Terapi är också svårt för det handlar mkt om personkemi. Min första sa det att 3 ggr går åt till o lära känna o veta om man ska gå vidare ihop. Det är jättebeklagligt när folk inte får den hjälp de behöver. Terapin idag har jag förstått handlar om diagnos-problem-lösning (inom landstinget). Inom det privata bygger man mer utifrån behov. Men som också framkommit i tråden, det ser väldigt olika ut i landet.
Jag har inte ens mött diagnos-problem-lösning. Var naiv och trodde det för många år sedan, när jag var +20 nånting. Blev bara utkastad.
 
Glömma är spontant dumt. Det brukar bita en till slut iaf.

Terapi är också svårt för det handlar mkt om personkemi. Min första sa det att 3 ggr går åt till o lära känna o veta om man ska gå vidare ihop. Det är jättebeklagligt när folk inte får den hjälp de behöver. Terapin idag har jag förstått handlar om diagnos-problem-lösning (inom landstinget). Inom det privata bygger man mer utifrån behov. Men som också framkommit i tråden, det ser väldigt olika ut i landet.

Ja väldigt olika. Har en vän som har fått massor av samtal genom regionen. Det är tyvärr ovanligt, fler skulle behöva det.
 
Så man ska fixa vårdens ineffektivitet också? Hjälper ju inte att göra allt man kan när man bara möts av en vägg av ineffektivitet och bristande kompetens. Eller blir utkastad.
Det är bittert men ja. Det går inte att förlita sig på att vården serveras. Det är ngt som man aktivt måste ordna själv.
 
Det är bittert men ja. Det går inte att förlita sig på att vården serveras. Det är ngt som man aktivt måste ordna själv.
Men hur då? När man försökt hur många gånger som helst och inte lyckats. Vad gör man då? Jag har faktiskt ingen aning. Och då är jag inte ens dum i huvudet. Jag har också varit på psykakuten som fått elda på allmänpsykiatrin. Men inte ens det har hjälpt.
 
Det skulle inte vara möjligt för mig att betala terapi själv så då hade jag fått välja att dö i så fall.

Buke får ofta saker att låta som att "det bara är..." och så är det inte. Det är verkligen inte lätt med sjukvården som du skriver, men alla har inte heller råd med egen bekostnad oavsett vad som är alternativen. Så där kanske mer handfasta tips på var man kan vända sig vore en tanke i sådana fall tex, just eftersom sjukvården är förbenat sjuk och man måste vara frisk för att orka manövrera dess skitbyråkrati. Och mår man dåligt är det svårt att finna energi till att rodda en massa. Allt tar energi då.

Helt klart hjälper inte offerkofta. Men det är lätt att hamna där.
Ett exempel som jag tycker är så bra på att visa. Jag skulle till sjukvården och operera in rör i öronen. Jag pratade med audionom på AF och var uppgiven och trött. Jag hade inte ens kollat tåg osv, jag hade ingen energi, det var så mycket liksom! Det tog henne endast sekunder att kolla vilket tåg jag skulle ta, och en sten lyftes från mitt bröst.

Om fler kunde förstå hur obetydliga små saker för dem kan vara stora stenbumlingar för andra så hade det kanske varit lättare att förstå offerkofta och "jag orkar inte" kommentarer från folk.
VAR skriver jag att det är lätt med vården?

Jag skriver väl mer att man får ta tag i det själv.

Det är skillnad på offerkoftan o ”jag orkar inte”. Iaf i min värld. Men vi kanske tänker olika där?
 
VAR skriver jag att det är lätt med vården?

Jag skriver väl mer att man får ta tag i det själv.

Det är skillnad på offerkoftan o ”jag orkar inte”. Iaf i min värld. Men vi kanske tänker olika där?
Sorry, jag menade att du skriver att det inte är lätt med sjukvården :) Att det är såsom du skriver.

Ju sämre man mår desto svårare är det att ta tag i, tyvärr. Håller med om att det är skillnad på offerkofta och orkar inte, men offerkoftan kommer lite av att man inte orkar och har givit upp tror jag.
 
VAR skriver jag att det är lätt med vården?

Jag skriver väl mer att man får ta tag i det själv.

Det är skillnad på offerkoftan o ”jag orkar inte”. Iaf i min värld. Men vi kanske tänker olika där?
Du säger att man får ta tag i det själv. Som om det vore en möjlighet att kunna lösa det problem man har. Men så är det ju inte.
 
Men hur då? När man försökt hur många gånger som helst och inte lyckats. Vad gör man då? Jag har faktiskt ingen aning. Och då är jag inte ens dum i huvudet. Jag har också varit på psykakuten som fått elda på allmänpsykiatrin. Men inte ens det har hjälpt.

Diakon är gratis. Behöver inte vara troende. Nu är inte det terapi så sätt m ngn att prata med, reda i tankar.

Sen är det väl privat. Se vad som finns. Vilken form man tror sig behöva. Annan region, finns ngt där?

Det är spontant det som jag kommer på nu.
 
Det finns ju även hjälp att få online. Jag vet inte om det är lika effektivt, men jag kan tänka mig att det är betydligt billigare? Jag vet inte riktigt vad som finns tillgängligt i sverige men i såväl UK som staterna finns det många olika inriktningar att välja mellan. :)
 
Sorry, jag menade att du skriver att det inte är lätt med sjukvården :) Att det är såsom du skriver.

Ju sämre man mår desto svårare är det att ta tag i, tyvärr. Håller med om att det är skillnad på offerkofta och orkar inte, men offerkoftan kommer lite av att man inte orkar och har givit upp tror jag.

🙂

Tänker när det gäller offerkofta att jag tror man blir präglad i den. Inte alla så klart. Man kan nog hamna där på olika sätt.
 
Diakon är gratis. Behöver inte vara troende. Nu är inte det terapi så sätt m ngn att prata med, reda i tankar.

Sen är det väl privat. Se vad som finns. Vilken form man tror sig behöva. Annan region, finns ngt där?

Det är spontant det som jag kommer på nu.
Vägrar diakon.

Privat har jag aldrig haft råd. Har varit tvungen att prioritera att ha nånstans att bo.

Jag har aldrig vetat vad som varit fel med mig. Så att söka slumpmässigt nånstans låter inte så klokt.
 
Det finns ju även hjälp att få online. Jag vet inte om det är lika effektivt, men jag kan tänka mig att det är betydligt billigare? Jag vet inte riktigt vad som finns tillgängligt i sverige men i såväl UK som staterna finns det många olika inriktningar att välja mellan. :)
Det finns kbt på nätet. Man får en halvtimme åt gången. Funkar kanske för enklare problem.

Jag har gått i kbt två gånger. En gång för panikångesten och en gång för blodfobin. Funkade inte så bra för mig. Trots att jag kämpade som en galning.
 
Senast ändrad:
Det finns kbt på nätet. Man får en halvtimme åt gången. Funkar kanske för enklare problem.
Finns det inte flera operatörer som jobbar med olika typer av terapi? Tänker att någon samtalshjälp bör finnas, och det är ju någonstans att börja. Bara att få prata.
 
Tänker som tidigare personer nämnt att ämnet om varför partner kan vara trevligt att ha är uttömt.
Tillgänglighet inom vården är ett aber där många som behöver terapi inte får och inte har råd privat hur de än gör men en annan diskussion som kanske bör ha en annan tråd. Folk kan kämpa som faen( utifrån vad de klarar) för något som de ändå inte får. Rätt allergisk mot uttrycket offerkofta i situationer som denna och tja... alltid.
 
Mindler har samtalsterapi till landstingspris ser jag, sedan finns det Åtskilliga terapeuter och psykologer som erbjuder onlinetjänster, men där har jag inte hittat pris vid snabbgoogling. :)
Det är bara Mindler jag känner till. Och de har nog bara kbt. Och halvtimmessessioner.
 
Det är bittert men ja. Det går inte att förlita sig på att vården serveras. Det är ngt som man aktivt måste ordna själv.
Att vården inte fungerar överallt är nog alla överens om. Men de som aktivt kämpar för att få vård och även med hjälp av personligt ombud t.ex och ändå inte får hjälp? Jag förstår verkligen inte var deras offerkofta är. TS har ändå fått utredas på nytt, terapi mot sin blodfobi etc men uppenbarligen behöver hon behandla tidigare trauman också.
 
Det är bara Mindler jag känner till. Och de har nog bara kbt. Och halvtimmessessioner.
Jag såg inte att de låste sig vid någon särskild behandlingstyp. Prova googla så dyker det upp många alternativ, en del är billigare än Mindler också. Hittade något som heter DinPsykolog till exempel. :) PrataMera. Sedan vet jag givetvis ingenting om hur de här aktörerna fungerar, men det finns alternativ helt klart.
 
Att vården inte fungerar överallt är nog alla överens om. Men de som aktivt kämpar för att få vård och även med hjälp av personligt ombud t.ex och ändå inte får hjälp? Jag förstår verkligen inte var deras offerkofta är. TS har ändå fått utredas på nytt, terapi mot sin blodfobi etc men uppenbarligen behöver hon behandla tidigare trauman också.

Offerkoftan ligger i …att vården inte har fixat. Dvs det är ngn annan som ska lösa mina bekymmer.
Funkar inte så.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp