Tittar in i ditt kök del 26

Status
Stängd för vidare inlägg.
Okej, så håll i hatten - här kommer en liten historia som blir min introduktion för mig i den här tråden.

Jag flyttade hemifrån första gången när jag var 15 år, skulle gå på internat och därmed laga mat själv vissa dagar i veckan (vi fick lunch och middag på skolan, ca 5 dagar i veckan). Jag var kass på att laga mat. Kass. Tror jag levde hela året på internatet på pasta&köttfärssås (eller ja, färs blandat med allkrydda endast) och pannkakor hela året. Mer eller mindre, i alla fall.

Flyttade sedan hem igen för tre år på gymnasium hemma, fortfarande kass på att laga mat. Bestämde mig i trean för att bli vegetarian, vilket föräldrarna tyckte var omständligt. Överenskommelsen för att få matlagningen att gå ihop var att vi skulle ha matkasse ca 4 dagar i veckan, då vegetarisk matkasse, men att jag behövde laga i alla fall 2 av dessa rätter (eller något i den stilen). Stod alltid på receptet "45 minuter". Jag stod ibland i kanske 3 timmar och grät, oftast när föräldrarna inte var hemma för att de jobbade långa dagar. Fortfarande kass på att laga mat, men det blev mat i alla fall - och det kunde ändå smaka okej om jag lät det ta 3 timmar.

Sen bodde jag i London i 1,5 år. Gjorde enklare rätter, åt mycket ute. Blev sedan sambo i 2,5 år, han lagade majoriteten av maten. Jag lärde mig några rätter, bland annat pizza på egen deg vilket fick bli min "paradrätt" i veckorna.

Sen blev jag singel. Stressen. Jag mådde så dåligt över matlagning. På grund av min diagnos, aspergers, fick jag möjlighet att få en boendestödjare vars huvuduppgift blev att stötta mig i all matinhandling och lagning. Minns en av första gångerma hon varit hos mig och hjälpt mig i matlagningen. När hon lämnat mig, efter att hennes arbetsdag var slut, så hade jag gjort en god maträtt och köket var dessutom helt nystädat. Jag kunde alltså sätta med ned och äta, medveten om att allt var städat och fint i köket. Det kanske låter självklart för er, men jag grät faktiskt. Jag hade aldrig varit med om den lättnaden när jag stått i köket själv. Hon hade bara guideat mig, men jag hade klarat att åstadkomma det "själv".

Sedan dess har mitt intresse för matlagning tagit fart litegrann. Det går som en berg- och dalbana. Har perioder när jag är jättepeppad på att lära mig mer och sedan har jag perioder när jag nästan bara köper färdig mat, hemleverans eller dylikt för att jag inte orkar. Nu är jag inne i en fas där jag känner mig väldigt inspirerad, tyvärr har jag ett litet och inte så bra kök för att kunna njuta av intresset. Jag längtar så enormt tills jag snart ska flytta och förmodligen få ett betydligt större kök.

Men förra veckan testade jag att göra en egen hollandaise med vit sparris, löjrom och gräslök. Ingenting blev perfekt, såsen kunde kanske bli lite tjockare även om den inte var lös lös. Okej konsistens antar jag, men aningens för hög syra. Rookie mistake med hanteringen av sparrisen, inte tillräckligt skalad och skulle kanske gått liiite lite längre, men man lever för att lära - eller hur? :D

Nu kommer ni definitivt få se mer av mig i den här tråden! Ska lära mig annat än de enklaste av rätter, tänker jag. Inte det vackraste det jag visar här, men vill bara skryta om att såsen inte skar sig:D

750A9B5D-85C5-4E67-8FB2-3037A79222CF.jpeg
 
Okej, så håll i hatten - här kommer en liten historia som blir min introduktion för mig i den här tråden.

Jag flyttade hemifrån första gången när jag var 15 år, skulle gå på internat och därmed laga mat själv vissa dagar i veckan (vi fick lunch och middag på skolan, ca 5 dagar i veckan). Jag var kass på att laga mat. Kass. Tror jag levde hela året på internatet på pasta&köttfärssås (eller ja, färs blandat med allkrydda endast) och pannkakor hela året. Mer eller mindre, i alla fall.

Flyttade sedan hem igen för tre år på gymnasium hemma, fortfarande kass på att laga mat. Bestämde mig i trean för att bli vegetarian, vilket föräldrarna tyckte var omständligt. Överenskommelsen för att få matlagningen att gå ihop var att vi skulle ha matkasse ca 4 dagar i veckan, då vegetarisk matkasse, men att jag behövde laga i alla fall 2 av dessa rätter (eller något i den stilen). Stod alltid på receptet "45 minuter". Jag stod ibland i kanske 3 timmar och grät, oftast när föräldrarna inte var hemma för att de jobbade långa dagar. Fortfarande kass på att laga mat, men det blev mat i alla fall - och det kunde ändå smaka okej om jag lät det ta 3 timmar.

Sen bodde jag i London i 1,5 år. Gjorde enklare rätter, åt mycket ute. Blev sedan sambo i 2,5 år, han lagade majoriteten av maten. Jag lärde mig några rätter, bland annat pizza på egen deg vilket fick bli min "paradrätt" i veckorna.

Sen blev jag singel. Stressen. Jag mådde så dåligt över matlagning. På grund av min diagnos, aspergers, fick jag möjlighet att få en boendestödjare vars huvuduppgift blev att stötta mig i all matinhandling och lagning. Minns en av första gångerma hon varit hos mig och hjälpt mig i matlagningen. När hon lämnat mig, efter att hennes arbetsdag var slut, så hade jag gjort en god maträtt och köket var dessutom helt nystädat. Jag kunde alltså sätta med ned och äta, medveten om att allt var städat och fint i köket. Det kanske låter självklart för er, men jag grät faktiskt. Jag hade aldrig varit med om den lättnaden när jag stått i köket själv. Hon hade bara guideat mig, men jag hade klarat att åstadkomma det "själv".

Sedan dess har mitt intresse för matlagning tagit fart litegrann. Det går som en berg- och dalbana. Har perioder när jag är jättepeppad på att lära mig mer och sedan har jag perioder när jag nästan bara köper färdig mat, hemleverans eller dylikt för att jag inte orkar. Nu är jag inne i en fas där jag känner mig väldigt inspirerad, tyvärr har jag ett litet och inte så bra kök för att kunna njuta av intresset. Jag längtar så enormt tills jag snart ska flytta och förmodligen få ett betydligt större kök.

Men förra veckan testade jag att göra en egen hollandaise med vit sparris, löjrom och gräslök. Ingenting blev perfekt, såsen kunde kanske bli lite tjockare även om den inte var lös lös. Okej konsistens antar jag, men aningens för hög syra. Rookie mistake med hanteringen av sparrisen, inte tillräckligt skalad och skulle kanske gått liiite lite längre, men man lever för att lära - eller hur? :D

Nu kommer ni definitivt få se mer av mig i den här tråden! Ska lära mig annat än de enklaste av rätter, tänker jag. Inte det vackraste det jag visar här, men vill bara skryta om att såsen inte skar sig:D

Visa bifogad fil 117894
Vilket härligt inlägg! Jag är dålig på att hänga med i den här tråden nuförtiden, av oklar anledning, men nu ska jag bli bättre på det :)
 
Okej, så håll i hatten - här kommer en liten historia som blir min introduktion för mig i den här tråden.

Jag flyttade hemifrån första gången när jag var 15 år, skulle gå på internat och därmed laga mat själv vissa dagar i veckan (vi fick lunch och middag på skolan, ca 5 dagar i veckan). Jag var kass på att laga mat. Kass. Tror jag levde hela året på internatet på pasta&köttfärssås (eller ja, färs blandat med allkrydda endast) och pannkakor hela året. Mer eller mindre, i alla fall.

Flyttade sedan hem igen för tre år på gymnasium hemma, fortfarande kass på att laga mat. Bestämde mig i trean för att bli vegetarian, vilket föräldrarna tyckte var omständligt. Överenskommelsen för att få matlagningen att gå ihop var att vi skulle ha matkasse ca 4 dagar i veckan, då vegetarisk matkasse, men att jag behövde laga i alla fall 2 av dessa rätter (eller något i den stilen). Stod alltid på receptet "45 minuter". Jag stod ibland i kanske 3 timmar och grät, oftast när föräldrarna inte var hemma för att de jobbade långa dagar. Fortfarande kass på att laga mat, men det blev mat i alla fall - och det kunde ändå smaka okej om jag lät det ta 3 timmar.

Sen bodde jag i London i 1,5 år. Gjorde enklare rätter, åt mycket ute. Blev sedan sambo i 2,5 år, han lagade majoriteten av maten. Jag lärde mig några rätter, bland annat pizza på egen deg vilket fick bli min "paradrätt" i veckorna.

Sen blev jag singel. Stressen. Jag mådde så dåligt över matlagning. På grund av min diagnos, aspergers, fick jag möjlighet att få en boendestödjare vars huvuduppgift blev att stötta mig i all matinhandling och lagning. Minns en av första gångerma hon varit hos mig och hjälpt mig i matlagningen. När hon lämnat mig, efter att hennes arbetsdag var slut, så hade jag gjort en god maträtt och köket var dessutom helt nystädat. Jag kunde alltså sätta med ned och äta, medveten om att allt var städat och fint i köket. Det kanske låter självklart för er, men jag grät faktiskt. Jag hade aldrig varit med om den lättnaden när jag stått i köket själv. Hon hade bara guideat mig, men jag hade klarat att åstadkomma det "själv".

Sedan dess har mitt intresse för matlagning tagit fart litegrann. Det går som en berg- och dalbana. Har perioder när jag är jättepeppad på att lära mig mer och sedan har jag perioder när jag nästan bara köper färdig mat, hemleverans eller dylikt för att jag inte orkar. Nu är jag inne i en fas där jag känner mig väldigt inspirerad, tyvärr har jag ett litet och inte så bra kök för att kunna njuta av intresset. Jag längtar så enormt tills jag snart ska flytta och förmodligen få ett betydligt större kök.

Men förra veckan testade jag att göra en egen hollandaise med vit sparris, löjrom och gräslök. Ingenting blev perfekt, såsen kunde kanske bli lite tjockare även om den inte var lös lös. Okej konsistens antar jag, men aningens för hög syra. Rookie mistake med hanteringen av sparrisen, inte tillräckligt skalad och skulle kanske gått liiite lite längre, men man lever för att lära - eller hur? :D

Nu kommer ni definitivt få se mer av mig i den här tråden! Ska lära mig annat än de enklaste av rätter, tänker jag. Inte det vackraste det jag visar här, men vill bara skryta om att såsen inte skar sig:D

Visa bifogad fil 117894

Välkommen till tråden! Klart du ska vara stolt över såsen, det är inte lätt att göra den typen av såser :up: Jag har definitivt misslyckats med dem ett antal gånger.

Vi är ett gäng nördar här... men jag hoppas vi framstår som snälla nördar som gärna kommer med tips och givetvis hejarop.

Du får definitivt pluspoäng för porslinet, jag samlar gammalt porslin främst från Rörstrand ;) :D
 
Okej, så håll i hatten - här kommer en liten historia som blir min introduktion för mig i den här tråden.

Jag flyttade hemifrån första gången när jag var 15 år, skulle gå på internat och därmed laga mat själv vissa dagar i veckan (vi fick lunch och middag på skolan, ca 5 dagar i veckan). Jag var kass på att laga mat. Kass. Tror jag levde hela året på internatet på pasta&köttfärssås (eller ja, färs blandat med allkrydda endast) och pannkakor hela året. Mer eller mindre, i alla fall.

Flyttade sedan hem igen för tre år på gymnasium hemma, fortfarande kass på att laga mat. Bestämde mig i trean för att bli vegetarian, vilket föräldrarna tyckte var omständligt. Överenskommelsen för att få matlagningen att gå ihop var att vi skulle ha matkasse ca 4 dagar i veckan, då vegetarisk matkasse, men att jag behövde laga i alla fall 2 av dessa rätter (eller något i den stilen). Stod alltid på receptet "45 minuter". Jag stod ibland i kanske 3 timmar och grät, oftast när föräldrarna inte var hemma för att de jobbade långa dagar. Fortfarande kass på att laga mat, men det blev mat i alla fall - och det kunde ändå smaka okej om jag lät det ta 3 timmar.

Sen bodde jag i London i 1,5 år. Gjorde enklare rätter, åt mycket ute. Blev sedan sambo i 2,5 år, han lagade majoriteten av maten. Jag lärde mig några rätter, bland annat pizza på egen deg vilket fick bli min "paradrätt" i veckorna.

Sen blev jag singel. Stressen. Jag mådde så dåligt över matlagning. På grund av min diagnos, aspergers, fick jag möjlighet att få en boendestödjare vars huvuduppgift blev att stötta mig i all matinhandling och lagning. Minns en av första gångerma hon varit hos mig och hjälpt mig i matlagningen. När hon lämnat mig, efter att hennes arbetsdag var slut, så hade jag gjort en god maträtt och köket var dessutom helt nystädat. Jag kunde alltså sätta med ned och äta, medveten om att allt var städat och fint i köket. Det kanske låter självklart för er, men jag grät faktiskt. Jag hade aldrig varit med om den lättnaden när jag stått i köket själv. Hon hade bara guideat mig, men jag hade klarat att åstadkomma det "själv".

Sedan dess har mitt intresse för matlagning tagit fart litegrann. Det går som en berg- och dalbana. Har perioder när jag är jättepeppad på att lära mig mer och sedan har jag perioder när jag nästan bara köper färdig mat, hemleverans eller dylikt för att jag inte orkar. Nu är jag inne i en fas där jag känner mig väldigt inspirerad, tyvärr har jag ett litet och inte så bra kök för att kunna njuta av intresset. Jag längtar så enormt tills jag snart ska flytta och förmodligen få ett betydligt större kök.

Men förra veckan testade jag att göra en egen hollandaise med vit sparris, löjrom och gräslök. Ingenting blev perfekt, såsen kunde kanske bli lite tjockare även om den inte var lös lös. Okej konsistens antar jag, men aningens för hög syra. Rookie mistake med hanteringen av sparrisen, inte tillräckligt skalad och skulle kanske gått liiite lite längre, men man lever för att lära - eller hur? :D

Nu kommer ni definitivt få se mer av mig i den här tråden! Ska lära mig annat än de enklaste av rätter, tänker jag. Inte det vackraste det jag visar här, men vill bara skryta om att såsen inte skar sig:D

Visa bifogad fil 117894
Intressant, måste fråga har du blivit snabbare på att laga mat?

Jag har nämligen lite samma problem , det spelar ingen roll vad det är det tar nästan alltid dubbelt så lång tid som det står på receptet. Minst. Hade likadant som dig när jag var i någon sambo-relation, min partner fixade maten oftast men det är svårare att få ihop allt när man bor själv utan hjälp. Tidsåtgången blir som ännu ett hinder, förutom det att resultatet i sig inte alltid blir så gott heller.

Bra jobbat att du lyckats förbättra din matlagning såpass mycket! Och att du fortsätter ha ambitioner att lära dig mer, det tror jag man kommer långt på.
 
Intressant, måste fråga har du blivit snabbare på att laga mat?

Jag har nämligen lite samma problem , det spelar ingen roll vad det är det tar nästan alltid dubbelt så lång tid som det står på receptet. Minst. Hade likadant som dig när jag var i någon sambo-relation, min partner fixade maten oftast men det är svårare att få ihop allt när man bor själv utan hjälp. Tidsåtgången blir som ännu ett hinder, förutom det att resultatet i sig inte alltid blir så gott heller.

Bra jobbat att du lyckats förbättra din matlagning såpass mycket! Och att du fortsätter ha ambitioner att lära dig mer, det tror jag man kommer långt på.

Jag glider in och svarar här: Jo, en blir snabbare när en lagar mat regelbundet (plus att det blir godare :D). En får in snabbhet i händerna när en gjort olika moment många gånger och en lär sig vad som kan ta lite längre tid för en och vad som går relativt snabbt. Sedan är det en konst att planera en måltid så att allt är färdigt samtidigt, det är något proffsen övar mycket på (och har hjälp för i professionella kök som tex värmeskåp).
 
Jag glider in och svarar här: Jo, en blir snabbare när en lagar mat regelbundet (plus att det blir godare :D). En får in snabbhet i händerna när en gjort olika moment många gånger och en lär sig vad som kan ta lite längre tid för en och vad som går relativt snabbt. Sedan är det en konst att planera en måltid så att allt är färdigt samtidigt, det är något proffsen övar mycket på (och har hjälp för i professionella kök som tex värmeskåp).
Alla som lagar mat regelbundet blir snabbare, men alla blir inte snabba :D

/en som älskar att laga mat men fortfarande aldrig klarar av att laga recept på utskriven tid
 
Alla som lagar mat regelbundet blir snabbare, men alla blir inte snabba :D

/en som älskar att laga mat men fortfarande aldrig klarar av att laga recept på utskriven tid
/erkänner att jag nog aldrig tänkt på att recept innehåller tillagningstid…..

Jag vet att det finns receptsamlingar som är fokuserade på tid till färdig, men jag har tänkt det bara som något väldigt löst hållet för att begränsa antalet tidskrävande moment.
 
Ang tid så har jag nog absolut blivit snabbare i köket ju mer jag övat så att säga genom att laga mat genom åren. Det är väl som med det mesta andra man gör mycket.
Man lär sig planera hela rätten och vilka moment/saker som man kan göra när eller samtidigt för att spara tid. Man lär sig tekniska knep etc.
Jag är ingen superstjärna i köket. Men helt klart mer stabil och snabb än förr.
 
I går åt vi fantastiskt spännande valborgsmat. Eller inte.. 😅 Makaroner och färdiga köttbullar med ketchup.

I kväll gjorde sambo libanesiskt ris kokt i buljong och sedan stekt lite för lite uppfräts konsistens. I det vanameiräkor, musslor, spicy chorizo, lökar etc. Till det också rester i form av vitlökssås på turkisk yoghurt till.
Tror vi ska ha bulle till efterrätt. ❤️
 
Intressant, måste fråga har du blivit snabbare på att laga mat?

Jag har nämligen lite samma problem , det spelar ingen roll vad det är det tar nästan alltid dubbelt så lång tid som det står på receptet. Minst. Hade likadant som dig när jag var i någon sambo-relation, min partner fixade maten oftast men det är svårare att få ihop allt när man bor själv utan hjälp. Tidsåtgången blir som ännu ett hinder, förutom det att resultatet i sig inte alltid blir så gott heller.

Bra jobbat att du lyckats förbättra din matlagning såpass mycket! Och att du fortsätter ha ambitioner att lära dig mer, det tror jag man kommer långt på.
Jag har absolut blivit snabbare. Det tar sällan 3 timmar att göra ett recept nu för tiden, men inte heller tar det de 45 minuterna de ofta skriver ut. Snarare någonstans mellan 1-1,5 timmar. :D

Vissa recept som man gör ofta börjar ju dock gå lite på rutin, då slänger man ju ihop allt lite snabbare och får mer flow i det. Om jag någonsin kommer bli snabb vet jag icke, men mindre långsam i alla fall :angel:
 
Håller med om att de flesta recept tar betydligt längre tid än vad som anges! Förr störde det mig, nu har jag helt slutat titta på bedömd tidsåtgång. Eller nej förresten, jag tittar fortfarande på det ibland om det är ett nytt recept och jag vill avgöra hur pass krångligt det är, där brukar tiden vara en hyfsad indikator tycker jag. Jag reflekterar dock sällan över hur lång tid det sedan faktiskt tar mig, så egentligen är det kanske främst den delen jag slutat bry mig om ;)
 
Potatispurén höll sig perfekt och blev magiskt god. Upplägget blev inte alls som jag tänkt mig, men jag får fortsätta öva och jag är SÅ nöjd med smakerna. Köttet fick bli lite för högt i grader, men ändå gott.

Ryggbiff med chimichurri och potatispuré.
 

Bifogade filer

  • E5D1D145-6D94-4F87-BC48-493463FB970A.jpeg
    E5D1D145-6D94-4F87-BC48-493463FB970A.jpeg
    159,5 KB · Visningar: 42
Status
Stängd för vidare inlägg.

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Kattsnack 10
  • Uppdateringstråd 29
  • Lös i magen

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp