Tror ni på övernaturliga fenomen?

[Badger]

@Badger Alltså jag är inte ute efter att dra någon gräns mellan Gud och tomtar och troll eller nåt. Det jag säger är att det första är en helt annan "grej" än det andra. När jag säger att religion är bredare och komplexare och kan betyda nåt helt annat syftar jag på kultur, folk, språk, liturgi, historia, förtryck, geografi, filosofi, litteratur, gemenskap, socialt samspel etc etc. Det är inte SAOB som definierar vad ordet tro innebär.

Generellt obs - jag debatterar helt teoretiskt, är ateist och tillhör en minoritet. Jag försöker diskutera sakligt och inte för att hävda min egen livsåskådning.

Ok då förstår jag hur du menar och håller med, till del. Tomtar och troll kan ju dock absolut vara en del av en kulturs livsåskådning, har ju varit en del i vår syn på världen här och fanns "på riktigt" för oss.

Men jag tycker väl också att religion tex kristendom + tro på näcken och andra skogsvarelser/förfäders andar är bredare och komplexare än att tro lite på spöken i grannhuset och mer modern prata med andar.

Men jag tycker fortfarande båda ligger på ett kontinuum. Och det ena kan stamma ur det andra.

Jag var bara nyfiken på om du tyckte att andra religioner än rent monoteistiska kanske rent av schamanistiska "var på riktigt" eller mer som mina lärare en gång, antydde var hm inte riktigt lika bra. Eller hur man skulle kunna uttrycka det.

Jag känner verkligen respekt för (mycket) religion, men mer ju mindre de försöker aktivt sprida sig eller påverka folk som inte vill ha just den religionen eller vill ha den religionen på ett annat sätt än de vill.

 

[Badger]

Nej, du är för okunnig för att inse att "båda sidor" inte är likställda när det gäller ateister vs troende. Jämför med valfri annan minoritet om du måste. Du står på en barrikad som inte finns. Din upprördhet är inte mer berättigad än att bli kränkt av till exempel det du själv skriver:

Oh btw, ateister är ju en minoritet i världen och kanske i Sverige (majoriteten tror ju tydligen på "något" inte nödvändigtvis Gud). I USA anses det inte ens möjligt att en person som är ateist skulle kunna bli president. Att tro på någon gud smäller högre. Det lät här som att du tyckte att ateister var en dominant majoritet som anfaller den mer skyddsvärda tex kristna minoriteten. Men jag kan ha förstått fel.

 

[Nahar]

Alltså sånadär spökjaktsprogram är alltid så vansinnigt roliga.

Tänk dig att du är något trött spökgubbe från 1500-talet som typ är fast i vår värld och sitter och jämrar dig i något hörn i ett gammalt hus då och då.
Helt plötsligt kommer ett helt TV-team med kameror och mackapärer och folk. De springer runt och skriker och ropar "Om du är här, prata i den här mackapären, få den här ficklampan att tändas, ge oss ett tecken!" Du har aldrig sett dessa konstiga demoniska mackapärer förut, blir såklart livrädd och gömmer undan dig. Någon idiot viftar med handen genom dig och typ "shit här blir det kallare! känn!" ... alla andra idioter kommer och petar i dig, som något konstigt spök-övergrepp.
När du varit tyst för länge byter de där konstiga människorna taktik, och börjar kalla dig fula namn och anklaga dig för saker i hopp om att du ska bli arg och göra något.

Liksom vad fan Jag hade då fortsatt gömma mig

För att inte tala om att de förutsätter att alla spöken förstår vad de säger. Jag menar, jag tror spökena har bättre saker för sig än att ränna runt och försöka hålla sig uppdaterade på hur vårt språk utvecklas så att någon gubbe för 200-2000 år sedan ens ska förstå vad dessa galningar skriker om är för mig oerhört komiskt

 

[Myzan87]

Och jaa...Eftersom vi är i denna tråd så älskar jag programmet Det Okända, meen det är ju lagt på is tyvärr, har varit ett antal program från stan .

Åh det älskar jag också
synd att de la ner det men det var faktiskt väldigt bra. Inte alls i jakt på spöken, bevis på att spöken finns osv.

 

[sicx]

För att inte tala om att de förutsätter att alla spöken förstår vad de säger. Jag menar, jag tror spökena har bättre saker för sig än att ränna runt och försöka hålla sig uppdaterade på hur vårt språk utvecklas så att någon gubbe för 200-2000 år sedan ens ska förstå vad dessa galningar skriker om är för mig oerhört komiskt

Ah, men det är ju självklart att vid spökövergången blir alla nyblivna spöken installerade med en bable fish i örat så de kan förstå alla världens (universums) språk, även de nymoderna!

 

[fio]

Jag kan känna att jag ändå är glad för att jag tror på något efter döden oavsett om det är rätt eller fel och hur ledsen jag hade varit om jag inte hade trott på något.

Frågan är egentligen till Er som inte tror på något, hur hopplöst känns inte det? Eller spenderar ni hela livet för att uppnå det mesta möjliga? Hur känner ni om att det bara tar slut med erat liv?

 

[Lingon]

Jag kan känna att jag ändå är glad för att jag tror på något efter döden oavsett om det är rätt eller fel och hur ledsen jag hade varit om jag inte hade trott på något.

Frågan är egentligen till Er som inte tror på något, hur hopplöst känns inte det? Eller spenderar ni hela livet för att uppnå det mesta möjliga? Hur känner ni om att det bara tar slut med erat liv?

Jag har inget problem med det. Det är bara så det är. Jag kommer återgå till att inte existera precis som jag inte existerade innan jag föddes. Det var inget konstigt med att inte existera innan jag föddes och det blir säkert inget konstigt att inte existera efter min död.

 

[em-pirre]

Jag kan känna att jag ändå är glad för att jag tror på något efter döden oavsett om det är rätt eller fel och hur ledsen jag hade varit om jag inte hade trott på något.

Frågan är egentligen till Er som inte tror på något, hur hopplöst känns inte det? Eller spenderar ni hela livet för att uppnå det mesta möjliga? Hur känner ni om att det bara tar slut med erat liv?

Inte hopplöst alls? Jag känner tvärtom, att det är lite synd med de som använder hela livet till religion eller/och spöken helt onödan.

Varför skulle du vara ledsen om du inte trodde? Jag är fullt nöjd i mitt liv och känner inte att jag behöver vänta på något efter döden eller förlita mig på någon ande. Jag tar ansvar för mina egna handlingar och mitt eget mående.

 

[Bison]

Jag kan känna att jag ändå är glad för att jag tror på något efter döden oavsett om det är rätt eller fel och hur ledsen jag hade varit om jag inte hade trott på något.

Frågan är egentligen till Er som inte tror på något, hur hopplöst känns inte det? Eller spenderar ni hela livet för att uppnå det mesta möjliga? Hur känner ni om att det bara tar slut med erat liv?

Inte ett dugg hopplöst, det fanns inget före och det finns inget efter men det finns ett nu.
Tycker det känns bra faktiskt

 

[sjoberga]

Jag kan känna att jag ändå är glad för att jag tror på något efter döden oavsett om det är rätt eller fel och hur ledsen jag hade varit om jag inte hade trott på något.

Frågan är egentligen till Er som inte tror på något, hur hopplöst känns inte det? Eller spenderar ni hela livet för att uppnå det mesta möjliga? Hur känner ni om att det bara tar slut med erat liv?

För mig skulle det kännas mer hopplöst om det finns något efter döden och efter dödens död osv. Min personliga existens är inte avgörande för att universum ska fortgå och tiden fortsätta att passera. Liksom de miljarders miljarder människor och djur som dött innan mig på denna planet, är min existens begränsad i flera dimensioner, där tid är en av dem.

Jag tror stenhårt på ”något” efter döden, jag har en stark övertygelse om att min död inte kommer att få universum att implodera.

Inte heller spenderar jag livet för att uppnå ”mesta möjliga”. Man hinner det man hinner och livet är det som hänt sedan man föddes. Jag äger ingen rädsla för att dö och inte heller någon dödslängtan.

Men nu handlar det mer om religiös övertygelse/filosofi än om sk övernaturliga fenomen.

 

[Teilani]

Jag kan känna att jag ändå är glad för att jag tror på något efter döden oavsett om det är rätt eller fel och hur ledsen jag hade varit om jag inte hade trott på något.

Frågan är egentligen till Er som inte tror på något, hur hopplöst känns inte det? Eller spenderar ni hela livet för att uppnå det mesta möjliga? Hur känner ni om att det bara tar slut med erat liv?

Nä, döden känns inte jobbig.

Men vissa dagar kan jag vara otroligt ledsen över att leva i en värld utan enhörningar och drakar. Då försöker jag komma ihåg hur otroligt fantastisk världen är även utan magi.

 

[Fruentimber]

Jag kan känna att jag ändå är glad för att jag tror på något efter döden oavsett om det är rätt eller fel och hur ledsen jag hade varit om jag inte hade trott på något.

Frågan är egentligen till Er som inte tror på något, hur hopplöst känns inte det? Eller spenderar ni hela livet för att uppnå det mesta möjliga? Hur känner ni om att det bara tar slut med erat liv?

Skämtar du?
Om inte, så måste jag säga att jag finner ditt inlägg ganska obehagligt.

 

[MissFideli]

Inte hopplöst alls? Jag känner tvärtom, att det är lite synd med de som använder hela livet till religion eller/och spöken helt onödan.

Varför skulle du vara ledsen om du inte trodde? Jag är fullt nöjd i mitt liv och känner inte att jag behöver vänta på något efter döden eller förlita mig på någon ande. Jag tar ansvar för mina egna handlingar och mitt eget mående.

Jag tycker inte man ska kalla det i onödan. Folk blir hjälpta av att tro. De mår bättre, klarar svåra kriser och vissa verkar till och med gå från att vara långtida brottslingar till att bli laglydiga pga sin nyfunna tro.
Jag är inte troende själv, men skulle aldrig sätta mig över en annan människas behov av att tro på nått.

 

[Voeux]

Jag kan känna att jag ändå är glad för att jag tror på något efter döden oavsett om det är rätt eller fel och hur ledsen jag hade varit om jag inte hade trott på något.

Frågan är egentligen till Er som inte tror på något, hur hopplöst känns inte det? Eller spenderar ni hela livet för att uppnå det mesta möjliga? Hur känner ni om att det bara tar slut med erat liv?

Det får bli en senare fråga i livet, som 30-nånting går jag inte och tänker på döden särskilt ofta. Men spontant så känns det hemskt trist att dö, ja, så desto större anledning att leva nu. Det skulle ju vara trist åt andra hållet också, om en la allt sitt hopp till livet efter detta och så blir det inget. Ingen utav oss vet ju.

 

[Görel]

Jag kan känna att jag ändå är glad för att jag tror på något efter döden oavsett om det är rätt eller fel och hur ledsen jag hade varit om jag inte hade trott på något.

Frågan är egentligen till Er som inte tror på något, hur hopplöst känns inte det? Eller spenderar ni hela livet för att uppnå det mesta möjliga? Hur känner ni om att det bara tar slut med erat liv?

För mig hade det känts mycket konstigare tvärtom. Jag ser det som att man trycker på avstängningsknappen.

Jag förlorade min pappa i våras, vi stod varandra nära hela mitt liv. Men jag kände ingenting när han tog sitt sista andetag (fick inte vara där) och jag har inte känt att jag haft någon form av kontakt med honom efter det. Han är ett hål i hjärtat men det är ju min saknad och inget annat.

 

[nullo-modo]

@Badger Alltså jag är inte ute efter att dra någon gräns mellan Gud och tomtar och troll eller nåt. Det jag säger är att det första är en helt annan "grej" än det andra. När jag säger att religion är bredare och komplexare och kan betyda nåt helt annat syftar jag på kultur, folk, språk, liturgi, historia, förtryck, geografi, filosofi, litteratur, gemenskap, socialt samspel etc etc. Det är inte SAOB som definierar vad ordet tro innebär.

Generellt obs - jag debatterar helt teoretiskt, är ateist och tillhör en minoritet. Jag försöker diskutera sakligt och inte för att hävda min egen livsåskådning.

Håller helt med om att religion är en helt annan grej. Det har i religionensnamn förts krig, massmord, stympning och andra hemskheter genom tusentals år.
Har än inte hört om krig som förts i jättarnas namn eller något annat naturväsen.

 

[Badger]

Jag kan känna att jag ändå är glad för att jag tror på något efter döden oavsett om det är rätt eller fel och hur ledsen jag hade varit om jag inte hade trott på något.

Frågan är egentligen till Er som inte tror på något, hur hopplöst känns inte det? Eller spenderar ni hela livet för att uppnå det mesta möjliga? Hur känner ni om att det bara tar slut med erat liv?

Hmm du menar att du när du dör kommer ändå att få veta vartåt det barkar hän och får följa hur det utvecklar sig på jorden? Om vi klarar uppvärmningen eller om man lyckas få fram en levande dinosaurie?

Det är ju en trevlig tanke, jag är ju oerhört nyfiken så det äter mig verkligen att jag aldrig kommer att få veta. Men känns inte som att någon av de traditionella alternativen löser det problemet?

De traditionella versionerna av efterlivet gäller väl dock ofta att man hamnar i ett helvete vilket jag föredrar att inte göra, eller en himmel/paradis och det är inte heller riktigt min grej (helt ärligt tror jag inte så högt om mig själv att jag tänker att det är ditåt det barkar hän. Man behöver nog en god portion självgodhet för att känna sig trygg där.). Att ligga som en hög ben och vänta på att bli rest på yttersta dagen känns lite för skräckartat och jag tror jag är aska snarare. Limbo känns inte så lockande heller, eller Hel. Frejas salar kanske vore något eller Valhall men jag tror inte jag kommer dö i strid. Spöka känns inte alls attraktivt. Jag är inte jättesugen på något av alternativen i en evighet egentligen.

Om jag återföds tex som skalbagge så är ju jaget jag ändå stendött eftersom jag inte minns vem jag var innan och mitt intresse för senaste forskningen lär ju vara noll och intet.

När jag känner mig romantiskt lagd tänker jag att mina molekyler återgår som näring till jorden i ett kretslopp och blir blommor och maskar. Det är ju nästan som att återfödas, typ.

Vet inte hur man skulle spendera livet för att suga åt sig mesta möjliga mer än man kan göra? Verkar väldigt sorgligt om man skulle ägna hela livet åt att inte ha det trevligt nu för att få ett super liv efter detta och så fanns det liksom inte ett, eller som vissa barn i kristendomen, ägnar hela sitt liv åt total panik över döden och inte ens tänka onda tankar (för gud hör allt) för att de är rädda för helvetet. Jättesorgligt.

(Min man hävdar alltid att jag kommer att stå inför St Pers portar och upptäcka att han är en mördarsnigel. Då vore det definitivt kört sen.)

 

[em-pirre]

Jag tycker inte man ska kalla det i onödan. Folk blir hjälpta av att tro. De mår bättre, klarar svåra kriser och vissa verkar till och med gå från att vara långtida brottslingar till att bli laglydiga pga sin nyfunna tro.
Jag är inte troende själv, men skulle aldrig sätta mig över en annan människas behov av att tro på nått.

Jag tycker det känns ledsamt att folk känner att de behöver något annat (gud) för att känna sig trygga och säkra. Jag vill ha den tryggheten i mig själv.

 

[Fjordfrälst]

Jag kan känna att jag ändå är glad för att jag tror på något efter döden oavsett om det är rätt eller fel och hur ledsen jag hade varit om jag inte hade trott på något.

Frågan är egentligen till Er som inte tror på något, hur hopplöst känns inte det? Eller spenderar ni hela livet för att uppnå det mesta möjliga? Hur känner ni om att det bara tar slut med erat liv?

Jag är som du! Skulle fan va deprimerad av att gå runt och tro att det är klippt slut efter detta! Sen är det givetvis upp till var och en att tro vad denne själv vill! .

 

[Fjordfrälst]

Kan berätta att när vi satt vak för mormor på äldreboendet....Min kusin, då 9 år och absolut ville vara med och klarade av det, hade gått för att sova i ett annat rum. Precis när mormor började med andningsuppehåll kom min kusin stilla gråtande in i rummet mitt i natten. Enligt henne (hon är medial) hade morfars avlidna syster väckt henne för att gå till oss för mormor hade fått andningsuppehåll; vilket var det första hon sa när vi blev överraskade över att hon kom in. Hon visste redan då fast hon omöjligt kunde veta! . En av alla händelser jag varit med om...