Vad är ditt problem? Du tjatar om kristen tro i flera trådar, inte jag. Du var inte där när min far dog, det var däremot jag och hur de gjorde sedan med kroppen spelar ingen roll. Han dog efter en långdragen dödskamp där vi vakade i flera dygn och du har ingen som helst jävla anledning att tro att jag sitter och hittar på hur han dog.
Haha ja det är såklart Matrix som gjort det! Jag var 24 när Matrix komJa exakt. Jag har dem nu som då men klar mer i tonåren. Men jag har heller aldrig hört att nån skulle koppla ihop det med nåt övernaturligt. Matrix, på sin höjd.
. Härligt vilken påverkan filmer kan ha. Så nu sedan Matrix är alltså Dejavu med i övernaturligt grejs. Undrans om det var det i USA innan eller om det bara är från filmen.Ah, jag har för mig att jag var med om någon gång (eller ok flera gånger), i tidiga tonår, att jag visste vart saker skulle vara på en plats, hittade jordkällaren precis just där osv. Men det var en plats jag hade varit på som pytteliten insåg jag (i stil med att hon som bodde där tidigare var farmors gamla väninna). Ganska härlig känsla. Men som sagt misstänker platsminnen sitter ganska hårt i personer, som om de är kvar långt efter att händelsen försvunnit.
(Det måste ju vara platsigenkänning (dels tex att Paris kändes omedelbart hemma för det liknade städer jag vuxit upp i). Att tex känna igen New York ur dataspel kör ju mitt barn på (om man ser en film placerad i New York kan han veta vilken byggnad som kommer härnäst). Fatta vilken dejavusmäll han lär få om han reser och besöker Central park när han är 17 eller så. Utan att då faktiskt rakt av minnas hur mycket Lego Marvel han spelat som nioåring (De har startzonen i central park
.).
. För de gånger jag varit med vid iordningställande när jag jobbade en period på palliativ avd för några år sedan har jag aldrig varit med om det!Båda mina föräldrar fick en sån där vit halskrage sedan de avlidit, samma som man får om man skadat nacken eller man misstänker nackskada.Ja, det där med att binda upp hakan var nog vanligare förr?!? (Har hört talas om det)
Till exitussetet på vårt sjukhus hörde linda att sätta kring huvudet för att inte munnen skulle öppnas. Alla som dog hade dock stängd mun. Det var inte så jättemånga år sedan.Ja, det där med att binda upp hakan var nog vanligare förr?!? (Har hört talas om det)
Jag har inte varit med om så mycket själv (egentligen bara en grej). Jag vill bara så gärna få ta del av fler av era berättelser. Men eftersom jag väcker tråden till liv så kan jag berätta min enda grej.
Jag kallar det "en bugg i Matrix", väven mellan vår sinnevärld och resten är tunn, ytterst tunn, och ibland bildas en reva i den som gör att saker som egentligen inte kan ske, sker iallafall.
Tack fina @Lyan för allt det du delade med dig av.
Jag blev väldigt berörd av det du berättade. Jag har känt min farmors närvaro. Och även mina hästars. Men jag har inte riktigt känt min älskade hunds närvaro, trots att jag "kallat" på honom ibland för att få tröst när jag är ensam. Tack för allt du delade med dig av!
Jag reagerade extra mycket på det med djur, alltså när de känner av någonting. Jag har hört berättelser flera gånger om hästars "sjätte sinne". T.ex. om en häst blivit avlivad vid en viss plats, och att andra hästar vägrar gå förbi den platsen flera år efteråt.Förra platsen jag bodde på där fanns det ett kärr som enskilda lilla vägen korsade som kallades ryttaren, inte nåt bottenlöst kärr utan bara lite stadig sumpmark som bar både häst och ryttare när man enkelt korsade kärret inne i skogen. Jag hade en fjording då och kom man ridande sent på kvällen på våran lilla väg och hörde hästtrav så stannade hästen tills den osynliga hästen passerat, den färdades alltså i kärrets längdriktning från sjön och upp mot skogen och alltid från sjön och aldrig åt andra hållet. Fjordan skyggade inte utan stannade bara och väntade tills spökhästen passerat och sen började hon skritta igen. Det var aldrig nån i bygden som tyckte det var konstigt, det var en gammal trakt med mycket lämningar från förhistorisk tid och att hitta stenyxor lite då och då det gjorde alla.Tack för allt du delade med dig av!
Åh Gud... Jag ryser, men bara på ett positivt sätt!Förra platsen jag bodde på där fanns det ett kärr som enskilda lilla vägen korsade som kallades ryttaren, inte nåt bottenlöst kärr utan bara lite stadig sumpmark som bar både häst och ryttare när man enkelt korsade kärret inne i skogen. Jag hade en fjording då och kom man ridande sent på kvällen på våran lilla väg och hörde hästtrav så stannade hästen tills den osynliga hästen passerat, den färdades alltså i kärrets längdriktning från sjön och upp mot skogen och alltid från sjön och aldrig åt andra hållet. Fjordan skyggade inte utan stannade bara och väntade tills spökhästen passerat och sen började hon skritta igen. Det var aldrig nån i bygden som tyckte det var konstigt, det var en gammal trakt med mycket lämningar från förhistorisk tid och att hitta stenyxor lite då och då det gjorde alla.
Här i min verkstad är det "någon" som röker pipa emellanåt och jag är rätt säker på vem det är, han följde med från ett annat ställe och var smed och eftersom jag håller på med metallbearbetning och teknik är han säkert bara nyfiken på hur långt tekniken hunnit sen han var verksam, han är jättevälkommen här att hänga över axeln för han vill verkligen vara nära och se allt.
