Två blir en/En blir två

[Corax]

Jag skulle gärna vilja höra era erfarenheter av att ha två katter och den ena försvinner (dör/ändrade familjeförhållanden eller dyl.). Hur har den kvarvarande katten tagit det? Och om ena katten har flyttat hur har den utflyttade katten reagerat?

Sen ställer jag även frågan hur det gått när ni skaffat en kompis till eran katt. Har den första blivit mer osocial/mer lekfull/eller annat?


Anledningen till dessa frågor är att jag ju går i "skaffa-en-till-katt"-tankar. Men jag är orolig för om det inte skulle funka... För MIG alltså.
Nu var jag lika nojig när jag skaffade min första katt och det gick ju alldeles utmärkt, men jag vill liksom göra lite research innan.

Har hittat en jättesöt flicka åt Tengel så nu går jag och funderar... fram och tillbaka, fram och tillbaka... Ungefär som Baltazar.

Här är ev. blivande flickvännen;

Och här är herrn själv!

 

[MissFideli]

Sv: Två blir en/En blir två

Men vilken sötnos!! Det går aldrig att säga hur katten reagerar. Ibland kan det gå kanonbra, ibland inte alls. Även åt andra hållet är det olika. Dom flesta går väl och letar speciellt om dom är väldigt tighta och vissa blir mycket lessna och börjar protestera. Vissa letar några dagar, sen funkar det bra. Viktigt i en sån situation är att ägaren lägger massor av tid på den som blir kvar.

 

[Smogg]

Sv: Två blir en/En blir två

Jag har inte haft några problem när nya kisser har kommit till vår familj..Jag har kastrerade hankatter, dom har tagit hand om den nya kisssungen å varit en fin förebild...

Ja, katter saknar varandra..Helst om dom levt ihop..När våran kisse blev sjuk nu i Januari, så saknade dom andra två han jättemycket, helst minsten som skrek å letade överallt...Å vilket pusskalas det blev när han kom hem från djurkliniken..

 

[Skogstrollet]

Sv: Två blir en/En blir två

Jag köpte för fyra år sedan en unge på 4 månader som var ÖVERkelig - Totte. Jag fick inte sova på nätterna för han skulle ligga över ansiktet på mig och spann, tvättade, knådade osv. Svansade jämt efter. Så jag köpte en hankatt till, ungefär en månad yngre än den första - Gusten. Totte blev då lite mer reserverad och inte lika kelig. De tog väl inte varandra till hjärtat direkt men har accepterat varandra och busar rätt mycket. Jag trodde allt var bra.

Men så försvann plötsligt Gusten en dag för inte så länge sedan under en luftningsutflykt utanför balkongen och var borta i tio dagar. Totte blev helt förändrad! Han blev keligare och visade tydligt att han trivdes suveränt som ensam herre på täppan. När Gusten sedan en morgon hittades utanför balkongen, mager som en sticka och överlycklig, så blev Totte skitsur rent ut sagt och satte sig i hörnet på sin klättermöbel med öronen rätt ut och muttrade. Efter det var spänt ett tag, men nu har det lugnat sig igen. Jag funderade ett tag på att omplacera en av dem, men eftersom vi letar större bostad nu så väntar jag och ser om det kan göra saken bättre först.

Gusten har alltid varit lite hunsad av sin betydligt större "storebror" med översittarfasoner. Det har dock aldrig, innan detta, varit så farligt att jag reagerat och tyckt synd om honom.

Tilläggas bör ju att jag innan jag skaffade Gusten hade tillfälliga jourhemskissar hemma, och de honor jag hade hemma gick jättebra med Totte!
I det här fallet så tror jag att Totte blir sotis när Gusten får uppmärksamhet, och Gusten blir olycklig och protesterar på sitt vis (skiter utanför lådan) när han känner sig undanskuffad. Vi är nu väldigt noga med att inte ge den ena mer än den andra.

Båda hannarna var ca 4-5 månader och ännu inte kastrerade när jag fick hem dem.

 

[MissFideli]

Sv: Två blir en/En blir två

Frågan är om keligheten beror på att dom är glada, eller för att dom inte längre har nått att göra. Att han blev arg när den andra kom tillbaka kan bero på att han inte kände igen den gamla till lukten och därför gömde sig.
När jag åkte och kastrera Abbie tog det drygt 2 dygn innan Yoga accepterade Abbie igen, eftersom hon luktade illa.

 

[Sassy]

Sv: Två blir en/En blir två

Min hane, som levt ensam i många år, levde up när han fick en liten flickvän. Han har inte blivit mindre gosig mot oss, bara mindre veroende av att vi har tid med honom varje sekund. Visst kan det anses sött med en katt som hela tiden vill bli klappad, hela tiden vill leka, men det är ju människans egoboost. Katten själv mår ju böttre av att kunna sova i kathög när vi inte är hemma, kunna rejsa med en kattkompis, och sedan somna i en lycklig röra av katter, matte och husse. Jag ska aldrig mer ha ensamkatt om det inte är en katt som uttalat vill vara ifred. (Det trodde jag ju min ville, men felet var att han helt enkelt inte tyckte om den kattindividen han delade hem med tidigare)