Naturligtvis
Trådstartare
Vid en hastig blick kan skänkelvikning längs långsidan och öppna se mycket lika ut. Men det är mycket stor skillnad på dessa bägge rörelser. I skänkelvikningen tväras hästen med rak bål och rides sidvärts längs långsidan med överkorsande såväl bakben och framben. Bakbenen går på spåret och frambenen innanför. I öppna rör sig hästen efter samma linje men nu åstadkommes vinkeln mot spåret (långsidan) med hjälp av böjning i hästens bål.
Bakbenen kommer att gå kvar på spåret utan att korsa varandra. Genom böjningen i bålen kommer frambenen att hamna innanför spåret och det inre kommer fortfarande att korsa det yttre.
Böjningen i sig utgör alltså tvärningen.
Vinkeln mot långsidan (”tvärningen”) ska vara så stor att inre bakfoten och yttre framfoten trampar på samma linje. Hästen kommer då att trampa rakt in under sin tyngdpunkt med det inre bakbenet, vilket tvingar den till mera uppbärande arbete – samling. Detta utgör idealet – den klassiska öppnan.
Stanna upp, och läs igenom citatet en gång till...
Fortsätt sedan att läsa.
Eftersom det är mycket svårt att känna när hästen befinner sig i denna tvärning är det vid tävling tillåtet att öka vinkeln något. Man ”lägger till lite tvärning till böjningen” och skillnaden mellan inre bakfotens och yttra framfotens spår får då uppgå till ungefär en hovbredd. Rätt utfört minskar inte detta öppnans värde.
Stanna upp, och läs igenom detta citat en gång till...
Läs sedan igenom bägge citaten i ett flöde. Detta är nämlgen ett sammanhängande citat ur Bo Tibblins ridlära, sidan 158.
Jag tror att många "vanliga dressyrare", där jag också ingår för det mesta, gärna krånglar till det hela mer än nödvändigt, när de säger att klassikerna försvårar utförandet av öppnan. Efter vad jag förstår, så är "våran klassiska öppna" - idealet? eller...
Och min tanke med att arbeta min häst i öppna och sluta, är att jag vill jobba fram samlingen och självbärigheten. I öppnan förmår jag inre bakbenet att stretcha in mitt under hästens tyngdpunkt och bära och i slutan förmår jag yttre bakbenet att stretcha fram och under hästen för att bära. På det viset kan jag bestämma vilket ben som ska jobba och gymnastiseras just då efter behov. Det är väl lite det, som "vanliga dressyrare" tycker låter konstigt när vi säger att det och det benet bär.
Det blev nog lite flummigt, men i stället för att flumma om samma ämne under flera olika trådar, är det väl bättre att försöka flumma om ämnet under en tråd.