Vad har jag missat? Paus på 20 år & ny till Sveriges hästvärld

@Stefffie & @Fabian In Memoria Har ni några tankar kring att hästen visar obehag vid sadling? Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det. Problemet är ju också att det inte finns möjlighet att rida någon annan stans.
Det finns många anledningar och det går inte att svara säkert på något alls utan mer information. Jag har varit yrkesverksam som ridlärare sedan 2009 på ett flertal klubbar och därigenom sett mycket häst och olika rutiner kring det mesta. Jag har haft hästar som är snälla att sadla men vägrar galoppera med tunga ryttare under sadel som visat sig ha problem av sina kissing spines, ponnyer som blir farliga för barn att sadla men är veteriärt ok (genomgångna av samma sportveterinär som behandlar min privata plus sadel utprovad av välrenommerade sadelutpassare) och fantastiskt snälla och fina för barn att rida, där surheten så långt man kan utreda verkar bero på att sadling tidigare i livet varit obehagligt... Det går inte att säga rakt av att sur häst innebär smärtande häst IDAG. Däremot kommunicerar ju hästen att den inte uppskattar situationen varvid jag brukar försöka vara mild, mjuk och försiktig för att göra momentet så lite triggande som möjligt. Och aldrig skälla på en häst som är sur vid sadling, det hjälper inte. Men som sagt, man behöver mer backstory för att veta om hästen har aktivt ont eller inte.
 
Det finns många anledningar och det går inte att svara säkert på något alls utan mer information. Jag har varit yrkesverksam som ridlärare sedan 2009 på ett flertal klubbar och därigenom sett mycket häst och olika rutiner kring det mesta. Jag har haft hästar som är snälla att sadla men vägrar galoppera med tunga ryttare under sadel som visat sig ha problem av sina kissing spines, ponnyer som blir farliga för barn att sadla men är veteriärt ok (genomgångna av samma sportveterinär som behandlar min privata plus sadel utprovad av välrenommerade sadelutpassare) och fantastiskt snälla och fina för barn att rida, där surheten så långt man kan utreda verkar bero på att sadling tidigare i livet varit obehagligt... Det går inte att säga rakt av att sur häst innebär smärtande häst IDAG. Däremot kommunicerar ju hästen att den inte uppskattar situationen varvid jag brukar försöka vara mild, mjuk och försiktig för att göra momentet så lite triggande som möjligt. Och aldrig skälla på en häst som är sur vid sadling, det hjälper inte. Men som sagt, man behöver mer backstory för att veta om hästen har aktivt ont eller inte.
Förstår absolut att det inte går att ge någon diagnos såhär, men det är intressant att höra hur ni resonerar kring det och ger mig ändå ett slags ballpark av rimlighet :) Jag kommer försöka göra sadlingen så trevlig som möjligt för hästen. Att skälla på honom för att han reagerar finns inte i min värld, utan jag tänker precis som du säger att det är värdefull information som han förmedlar.
 
Men hur ser ni på det här att han visar obehag vid sadling? Och tror ni att jag kanske är för tung för honom, att det kanske är därför han inte går framåt, för att han inte orkar helt enkelt? Jag måste ju lita på att ridskolan tar väl hand om sina hästar och att ridläraren valt en häst som orkar. Men jag vet också hur mycket smärtbeteenden som missförstås och viftas bort. Samtidigt kan jag ju inte ta med en sadelutprovare och veterinär innan min nästa lektion.
Min erfarenhet av ridskolehästar är gammal, men i alla fall: Ridskolehästar HAR normalt svårt att påverka sin vardag - många olika ryttare, olika skicklighetsgrad, olika krav osv. kan absolut vara stressande och pressande för en häst. Det kan vara en av många anledningar till att de visar ex-vis obehag vid sadling, är "sura" i boxen, är "kittliga" när man borstar och tusen andra saker. Det kan - självklart - också bero på smärta. Det kan du inte veta, och vi andra som bara skriver här och inte sett hästen vet ännu mindre. Men som du säger - någonstans får man lita på att ridskolans anställda faktiskt gör sitt allra bästa för att ta hand om hästarna och vill hästarna väl.

Vad gäller din vikt i förhållande till vad hästen orkar, så får du ju även där lita på att ridläraren gör en vettig bedömning. Min personlig uppfattning är att väldigt många stora ridhästar faktiskt klarar betydligt mer vikt än de flesta tror (i vissa trådar kan man få uppfattningen att personer över 60 kg inte borde rida alls, liksom...).
 
Allmän fråga kring själva ridningen: Utifrån era upplevelser, tror ni att den vana jag kände att jag hade nytta av nu den första gången är så mycket som jag kan vänta mig att ha "till godo" av min tidigare ridning? Eller kommer jag fortsätta komma ihåg mer och mer, medvetet eller omedvetet? Jag var faktiskt lite chockad av hur dåligt jag red 🙈 Och då hade jag verkligen inte väntat mig att vara på samma nivå som jag var när jag slutade, utan trodde jag lagt förväntningarna på en rimlig nivå. Det jag menar är, lite krasst, är all min erfarenhet från tidigare borta, förutom de småbitar jag kände senast?

Vet inte om jag lyckas förklara vad jag menar. Vi har ju pratat om att kroppen vänjer sig med mera, men min fråga nu är liksom om ni tror att detta är min nya nivå, punkt slut, och att det är härifrån jag kommer bli bättre, eller om det är härifrån + min gamla erfarenhet som kanske dyker upp lite oregelbundet. Jag vill inte tjata eller gnälla, men det känns så konstigt att en känsla jag ändå minns så himla väl skulle vara helt förlorad och att jag måste lära mig den helt på nytt.
 
Senast ändrad:
Nej, mitt svar var inte kring någons specifika situation utan mer en allmän reflektion kring skillnaden mellan en bra ridskolehäst och en häst en mer erfaren privatryttare skulle uppskatta (dock vet jag många provatryttare som också föredrar hästar som "växlar ner")

Visst finns det slöa och skänkeldöda hästar som skulle behöva en ny miljö och kanske omutbildning, där det som ryttare är mycket svårt att göra något vettigt med den på en 45/60 min lektion.
Oki. 🙂
 
Allmän fråga kring själva ridningen: Tror ni att den vana jag kände att jag hade nytta av nu den första gången är så mycket som jag kan vänta mig att ha "till godo" av min tidigare ridning? Eller kommer jag fortsätta komma ihåg mer och mer, medvetet eller omedvetet? Jag var faktiskt lite chockad av hur dåligt jag red 🙈 Och då hade jag verkligen inte väntat mig att vara på samma nivå som jag var när jag slutade, utan trodde jag lagt förväntningarna på en rimlig nivå. Det jag menar är, lite krasst, är all min erfarenhet från tidigare borta, förutom de småbitar jag kände senast?
Jag tror att mer och mer kommer att komma tillbaka, i takt med att du blir i fysiskt bättre och bättre form. Lite aha-upplevelse, liksom, när kroppen börjar klara att utföra det du vill!
 
Jag tror att mer och mer kommer att komma tillbaka, i takt med att du blir i fysiskt bättre och bättre form. Lite aha-upplevelse, liksom, när kroppen börjar klara att utföra det du vill!
Hoppas det blir så! Tack för uppmuntran och dina tankar kring ridskolehästar. Jag tror också jag får ha lite is i magen och lita på att ridskolan har koll på både häst och mig. Jag är ju inte unik heller, så att säga, så de har ju erfarenhet att gå efter. Och jag berättade för dem vad jag väger och hur lång jag är inför min första lektion.
 
Allmän fråga kring själva ridningen: Utifrån era upplevelser, tror ni att den vana jag kände att jag hade nytta av nu den första gången är så mycket som jag kan vänta mig att ha "till godo" av min tidigare ridning? Eller kommer jag fortsätta komma ihåg mer och mer, medvetet eller omedvetet? Jag var faktiskt lite chockad av hur dåligt jag red 🙈 Och då hade jag verkligen inte väntat mig att vara på samma nivå som jag var när jag slutade, utan trodde jag lagt förväntningarna på en rimlig nivå. Det jag menar är, lite krasst, är all min erfarenhet från tidigare borta, förutom de småbitar jag kände senast?

Vet inte om jag lyckas förklara vad jag menar. Vi har ju pratat om att kroppen vänjer sig med mera, men min fråga nu är liksom om ni tror att detta är min nya nivå, punkt slut, och att det är härifrån jag kommer bli bättre, eller om det är härifrån + min gamla erfarenhet som kanske dyker upp lite oregelbundet. Jag vill inte tjata eller gnälla, men det känns så konstigt att en känsla jag ändå minns så himla väl skulle vara helt förlorad och att jag måste lära mig den helt på nytt.
20 år är ju ganska lång tid att vara borta så jag tror inte du kommer vara nära din tidigare nivå , men förmodligen kommer det komma tillbaka en hel del nu den första tiden :)
 
Allmän fråga kring själva ridningen: Utifrån era upplevelser, tror ni att den vana jag kände att jag hade nytta av nu den första gången är så mycket som jag kan vänta mig att ha "till godo" av min tidigare ridning? Eller kommer jag fortsätta komma ihåg mer och mer, medvetet eller omedvetet? Jag var faktiskt lite chockad av hur dåligt jag red 🙈 Och då hade jag verkligen inte väntat mig att vara på samma nivå som jag var när jag slutade, utan trodde jag lagt förväntningarna på en rimlig nivå. Det jag menar är, lite krasst, är all min erfarenhet från tidigare borta, förutom de småbitar jag kände senast?

Vet inte om jag lyckas förklara vad jag menar. Vi har ju pratat om att kroppen vänjer sig med mera, men min fråga nu är liksom om ni tror att detta är min nya nivå, punkt slut, och att det är härifrån jag kommer bli bättre, eller om det är härifrån + min gamla erfarenhet som kanske dyker upp lite oregelbundet. Jag vill inte tjata eller gnälla, men det känns så konstigt att en känsla jag ändå minns så himla väl skulle vara helt förlorad och att jag måste lära mig den helt på nytt.
Jag tänker att man måste dela in dina tidigare kunskaper i olika kategorier. Första kategorin handlar om dina teoretiska kunskaper, dvs hur mycket du kommer ihåg av vilka hjälper som krävs för att utföra olika rörelser etc. Att komma ihåg detta kan man ju speeda upp genom att läsa på. Andra kategorin är hur din kropp svarar på dina försök att utföra dessa hjälper och hur pass snabb du är att koordinera de olika hjälperna. Muskler måste tränas upp, nervbanor måste befästas igen och hjälpgivningen måste förfinas, balansen måste hittas. Detta tar ju förstås lite längre tid och kan säkert snabbas på genom att träna upp muskler, styrka, balans avsuttet. Och den tredje kategorin är själva känslan för hur hästen svarar och hur du ska anpassa dina hjälper för att få ett bra resultat. Hur du lyckas här beror ju på vilken nivå du var på sen förut, vilka hästar du får rida, hur ofta du rider och vilka instruktioner du får. Samt hur långt du har kommit med dina teoretiska kunskaper och kroppen.
 
20 år är ju ganska lång tid att vara borta så jag tror inte du kommer vara nära din tidigare nivå , men förmodligen kommer det komma tillbaka en hel del nu den första tiden :)
Hehe ja jag har insett det också. Typiskt va. Varför skulle jag sluta rida för?! 😠
 
Hehe ja jag har insett det också. Typiskt va. Varför skulle jag sluta rida för?! 😠
Haha! Sådär tänkte jag också efter mitt uppehåll. Men man kommer in i det igen👍
Ibland kan det också bli bättre. Jag gjorde mig av med vissa felaktigheter i sitsen, var ju liksom lite ”nollställd” sitsmässigt pga inga ridmuskler. Hade sen ridlärare varenda pass i början så lite mer koll på sitsen när jag kom igång igen. Har mkt bättre sits efter mitt uppehåll än innan, även om jag var starkare då😊
 
Hehe ja jag har insett det också. Typiskt va. Varför skulle jag sluta rida för?! 😠
Men det beror nog på hur mycket du red innan? Jag tycker inte det var så stor sak att sitta upp, efter mitt uppehåll, men när jag red som ung, då red jag mycket!

Nu kommer jag inte ihåg vilken nivå du låg på när du red som yngre, men min allmänna reflektion är att du skall rida mer och tänka mindre.

Vi köpte ponny och jag satt upp och red omgående, och jag litade på mina gamla kunskaper. Jag tycker inte det var så stor skillnad faktiskt. Förutom när jag flög av första gången, för jag fattade ett så dumt beslut.

Men snarare är det större skillnad med min ridning, till det bättre, nu än för fem år sedan, eftersom jag tagit ridlektioner och tränat både dressyr och hoppning.

När jag var yngre tog jag hjälp mycket mer sporadiskt och nötte in en del fel som jag fått hjälp att träna bort, eller i alla fall är intentionen den.

Vad gäller ridskolehästar och deras ev vresighet, så får man nog tyvärr förstå att de lite blir "blir sådana". De har inte en jättekul situation.
 
Jag tänker att man måste dela in dina tidigare kunskaper i olika kategorier. Första kategorin handlar om dina teoretiska kunskaper, dvs hur mycket du kommer ihåg av vilka hjälper som krävs för att utföra olika rörelser etc. Att komma ihåg detta kan man ju speeda upp genom att läsa på. Andra kategorin är hur din kropp svarar på dina försök att utföra dessa hjälper och hur pass snabb du är att koordinera de olika hjälperna. Muskler måste tränas upp, nervbanor måste befästas igen och hjälpgivningen måste förfinas, balansen måste hittas. Detta tar ju förstås lite längre tid och kan säkert snabbas på genom att träna upp muskler, styrka, balans avsuttet. Och den tredje kategorin är själva känslan för hur hästen svarar och hur du ska anpassa dina hjälper för att få ett bra resultat. Hur du lyckas här beror ju på vilken nivå du var på sen förut, vilka hästar du får rida, hur ofta du rider och vilka instruktioner du får. Samt hur långt du har kommit med dina teoretiska kunskaper och kroppen.
Jag kommer liksom knappt ihåg några enskilda hjälper. Jag tror det var väldigt automatiserat för mig vid det laget jag slutade rida, det kändes alltid som att jag red mest på tanke/känsla om du förstår hur jag menar? Det man kallar för överinlärning tror jag. Sen minns jag absolut enskilda tillfällen där mina hjälper inte fungerade, som t.ex. när jag skulle försöka mig på någon rörelse som var för svår för mig och jag inte hade lärt mig ordentligt än.
 
Jag kommer liksom knappt ihåg några enskilda hjälper. Jag tror det var väldigt automatiserat för mig vid det laget jag slutade rida, det kändes alltid som att jag red mest på tanke/känsla om du förstår hur jag menar? Det man kallar för överinlärning tror jag. Sen minns jag absolut enskilda tillfällen där mina hjälper inte fungerade, som t.ex. när jag skulle försöka mig på någon rörelse som var för svår för mig och jag inte hade lärt mig ordentligt än.

När jag hade haft uppehåll på 3 år så red jag en gång hos en vän som hade häst. Vännen som höll lite lektion för mig sa att jag skulle göra en skänkelvikning. Det stod helt stilla i huvudet på mig. Jag kunde inte för mitt liv komma på vilka hjälper jag skulle använda. Vännen sa åt mig att inte tänka, bara göra. Det funkade! Det blev inte en perfekt skänkelvikning men det blev en skänkelvikning!

Lite liknande när jag börjar rida efter nästan 20 års uppehåll. Detaljer var bortglömda. Däremot kändes det löjligt bra i övrigt! Hästen jag fick rida var helt ny på ridskolan och lagom känslig och hade lätt för att jobba i rätt form. Om du inte trivs riktigt nu med den hästen kanske en annan häst passar dig bättre just nu. Håll i och prova lite flera olika hästar innan du ger upp. Det är inte alltid den hästen alla andra tycker bäst om som man själv klickar med bäst.
 
Jag kommer liksom knappt ihåg några enskilda hjälper. Jag tror det var väldigt automatiserat för mig vid det laget jag slutade rida, det kändes alltid som att jag red mest på tanke/känsla om du förstår hur jag menar? Det man kallar för överinlärning tror jag. Sen minns jag absolut enskilda tillfällen där mina hjälper inte fungerade, som t.ex. när jag skulle försöka mig på någon rörelse som var för svår för mig och jag inte hade lärt mig ordentligt än.
Men du måste väl komma ihåg de enklaste hjälperna? Du har suttit upp och vill att hästen ska gå framåt. Ett lätt och jämnt tryck med båda skänklarna, framåt. Och om hästen står stilla, upprepa en gång lite kraftigare, eventuellt lägga till en smackning. Du vill att hästen ska svänga, ledande tygeltag. Du vill stanna hästen, jämn förhållning på båda tyglarna förstärkt av en vikthjälp osv. Det är vad du behöver göra på ridskolehästen, där funkar ju inte att rida på tanke/känsla innan du och hästen kan varandra.
 
Och vill jag lägga till: Var alla bokstäverna sitter på en ridbana var helt bortblåst! Nu har jag varit skogsmulle på heltid i 3,5 år och jag har redan glömt bort var de sitter. A, C och X finns kvar men resten är helt bortglömda!
 
Men det beror nog på hur mycket du red innan? Jag tycker inte det var så stor sak att sitta upp, efter mitt uppehåll, men när jag red som ung, då red jag mycket!

Nu kommer jag inte ihåg vilken nivå du låg på när du red som yngre, men min allmänna reflektion är att du skall rida mer och tänka mindre.

Vi köpte ponny och jag satt upp och red omgående, och jag litade på mina gamla kunskaper. Jag tycker inte det var så stor skillnad faktiskt. Förutom när jag flög av första gången, för jag fattade ett så dumt beslut.

Men snarare är det större skillnad med min ridning, till det bättre, nu än för fem år sedan, eftersom jag tagit ridlektioner och tränat både dressyr och hoppning.

När jag var yngre tog jag hjälp mycket mer sporadiskt och nötte in en del fel som jag fått hjälp att träna bort, eller i alla fall är intentionen den.

Vad gäller ridskolehästar och deras ev vresighet, så får man nog tyvärr förstå att de lite blir "blir sådana". De har inte en jättekul situation.
Jag red ganska mycket och hade ridit ganska länge. Började som liten och red upp i sena tonåren. Under mitt längsta medryttarskap red jag två privathästar modell tysk sporthäst, red tre ggr/veckan, två för tränare, en gång själv, hopp & dressyr. Gick kurs i tysk häststad 2 ggr, tävlade några lätta klasser fast inte så ofta som jag hade velat. Visst kan man fråga sig hur duktig jag var egentligen (vilket jag gör), och jag hade nog en del kunskapsluckor, men jag kände ändå ett visst självförtroende, och fick ibland rida tävlingshästarna i mitt stall om ägarna t.ex. reste bort. Jag slutade till stor del för att jag kände att jag nått en platå, att jag inte kom vidare och framför allt inte kunde bedriva ridningen på det sätt jag ville. Jag ville gå in för att träna och tävla. Jag vet inte om jag hade någon vidare talang, men har alltid tänkt att man kan kompensera för det med vilja och slit.

Att sitta upp och rida och så var inte så farligt. Men det kanske handlar en del om sammanhanget också. Det är ett annat land, en annan typ av verksamhet, en annan typ av häst.

Rida mer och tänka mindre tror jag är ett jäkligt bra råd.
 
Allmän fråga kring själva ridningen: Utifrån era upplevelser, tror ni att den vana jag kände att jag hade nytta av nu den första gången är så mycket som jag kan vänta mig att ha "till godo" av min tidigare ridning? Eller kommer jag fortsätta komma ihåg mer och mer, medvetet eller omedvetet? Jag var faktiskt lite chockad av hur dåligt jag red 🙈 Och då hade jag verkligen inte väntat mig att vara på samma nivå som jag var när jag slutade, utan trodde jag lagt förväntningarna på en rimlig nivå. Det jag menar är, lite krasst, är all min erfarenhet från tidigare borta, förutom de småbitar jag kände senast?

Vet inte om jag lyckas förklara vad jag menar. Vi har ju pratat om att kroppen vänjer sig med mera, men min fråga nu är liksom om ni tror att detta är min nya nivå, punkt slut, och att det är härifrån jag kommer bli bättre, eller om det är härifrån + min gamla erfarenhet som kanske dyker upp lite oregelbundet. Jag vill inte tjata eller gnälla, men det känns så konstigt att en känsla jag ändå minns så himla väl skulle vara helt förlorad och att jag måste lära mig den helt på nytt.

Kanske det var så att du inte red så många olika hästar och att du därmed blev duktig på att rida en viss typ av häst? Det är ju lätt hänt och då kan det förstås kännas svårt att sitta upp på en häst som kräver en helt annan typ av ridning, speciellt efter ett längre uppehåll.
 
Men du måste väl komma ihåg de enklaste hjälperna? Du har suttit upp och vill att hästen ska gå framåt. Ett lätt och jämnt tryck med båda skänklarna, framåt. Och om hästen står stilla, upprepa en gång lite kraftigare, eventuellt lägga till en smackning. Du vill att hästen ska svänga, ledande tygeltag. Du vill stanna hästen, jämn förhållning på båda tyglarna förstärkt av en vikthjälp osv. Det är vad du behöver göra på ridskolehästen, där funkar ju inte att rida på tanke/känsla innan du och hästen kan varandra.
Ja absolut, det satt och jag kunde ju rida liksom, vara med och göra övningarna (tills orken tog slut), inte hamna i vägen för de andra. Men jag kan inte berätta för dig på rak arm hur hjälpgivningen ser ut vid t.ex. skänkelvikning. Menar att jag tror att mycket skedde väldigt samspelt mellan hjälperna och jag gav dem ganska omedvetet förr i tiden då.
 
Kanske det var så att du inte red så många olika hästar och att du därmed blev duktig på att rida en viss typ av häst? Det är ju lätt hänt och då kan det förstås kännas svårt att sitta upp på en häst som kräver en helt annan typ av ridning, speciellt efter ett längre uppehåll.
Ja kanske! Det är mycket som är annorlunda, inte minst jag! Sen tror jag absolut att om man är duktig kan man rida nästan vilken häst som helst i rätt form utifrån den hästens förutsättningar. Så jag vill inte låtsas som att det inte är hos mig det brister, liksom.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp