Vad har jag missat? Paus på 20 år & ny till Sveriges hästvärld

Hjälp mig komma ikapp, kära Bukefolk! Som titeln antyder har jag haft en paus från allt vad hästeri heter i ca. 20 år. Det känns som om det var igår, men plötsligt vaknar man upp en dag och det har gått två decennier och man får inse – med stolthet, inte avsmak! – att man skulle kunna klassas som tant. Jag funderar nu på att ta upp ridningen igen och försöker orientera mig i hästvärlden på nytt.

Till saken hör att jag red under barndom & tonåren, då vi bodde utomlands. En hel del begrepp har jag alltså aldrig kunnat på svenska, annat har jag aldrig förhållit mig till som vuxen, och resten har jag glömt 🙃

Så, jag har några frågor och funderingar som kanske kan distrahera både mig och er från jobbiga världshändelser en liten stund. Svara på det ni har lust med, eller dela med er av random utveckling jag missat! Lägger frågorna i eget svarsinlägg här under, det blev fler än tänkt och väldigt gott & blandat 😅
Och en sak till, jo, jag använder pall! 😅

Första halvåret gjorde jag inte det, det kändes helt bakvänt, och jag "kunde inte" sitta upp. Pallen distraherade på något vis!

Men nu är det tvärtom. Utan pall kommer jag inte upp längre. :angel:

En annan ny sak är all foderstatsanalys. Det kunde jag inte förr. Man fodrade utifrån tjocklek på häst. Tjocka hästar lite mindre, smala lite mer.

Numera är det en större process att fundera över.
 
Det är lite tråkigt inom aveln just nu då hästarna blir allt mer specialiserade inom hopp respektive gång. Har man lite koll finns det blodslinjer som ger båda.
Det där är ju himla intressant! Vilka linjer är det? Min idealhäst när det begav sig var förresten en ganska finlemmad och som jag minns det väldigt elastisk Holsteinerdam e. Cantus ue. Fokus II, framgångsrik 125-135 cm. Inte för att en sån häst skulle passa mig nu, men hon blev lite av en blueprint.
 
Uppfattningen om en korrekt sits har utvecklats, men det du beskriver anses fortfarande vara fel. Jag tycker dock inte att det är vanligare än förr..
Skoj att läsa allt du skrev, blev särskilt nyfiken på detta. Hur har det utvecklats tycker du?
 
Skoj att läsa allt du skrev, blev särskilt nyfiken på detta. Hur har det utvecklats tycker du?
Förr var det ju vanligare med en tyngre sits i dressyr. Tungt i sadeln och lite bakåtlutade överliv. Det är ju inte önskvärt längre tex. Mer kunskap har lett utvecklingen framåt helt enkelt :)
 
Har uppfattningen av vad korrekt sits är förändrats? Ser många som rider med vad jag upplever som väldigt höga händer, ofta med handryggen uppåt och ibland med böjda handleder. Är det min kunskap som är dammig?

När började alla hästprylar glittra?

Ni som har erfarenhet av hästeri i både Sverige och andra länder, vad är speciellt för Sverige?

Vad har hänt med formen på ridstövlar? Är de nya modellerna bättre än de gamla?

Är det någon mer här som tagit en lika lång paus som jag?

Rider numera alla med säkerhetsväst?

Använder ni pall vid uppsittning?

Hur kommer det sig att underforumet för fälttävlan här är så dött? Hur mår fälttävlan i Sverige just nu?

Hur mycket tror ni jag kan förvänta mig att komma ihåg när jag sitter upp för första gången igen?

Finns det lätta vuxenklasser i alla grenar / tävlar det några vuxna i de lättaste klasserna?

Hur bra instruktörer kan jag som vanlig dödlig förvänta mig att få tag i, t.ex. på ridskola, som medryttare, eller ägare till trevlig liten hobbyhäst?

Vad räknas ens som hobby-/fritidsridning?

Hur frekvent brukar vuxna rida på ridskola? Dvs., går det att hålla igång en utvecklande nivå vid ridskoleridning?

Finns det hästar från seriösa uppfödare som är lämpliga som allroundhäst? Typerna för dressyr vs. hoppning verkar vara väldigt specialiserade.

Har återvändande tanter en chans på medryttarmarknaden?

Har det skett någon utveckling ni tycker är extra bra?

I samma anda, finns det något fenomen ni saknar, eller något nuvarande ni stör er på?

Är det något särskilt jag ska tänka på när jag rider igen?

Och slutligen: Vad exakt ropar ni när ni ska in i manegen i det här landet?
Kan svara på en del

Jag hade paus mellan typ 1991 och 2005, dvs c 12 år eller något.

Jag började på ridskola efter uppehållet och förklarade läget. De satte mig i en lämplig grupp och jag kom snabbt "i kapp". Däremot fattade jag nada när det började pratas om skolor.... Sedan skaffade jag medryttarhäst och red på ridskolan parallellt. Funkade super. När medrytthästen såldes skaffade jag egen, och sedan en till...

Använder alltid pall, man är inte lika smidig längre :o

Jag rider alltid min ungfröken Vanessa (7-åring) med väst, men inte 12-åringen Melody. De gånger jag inte använt väst på V har jag åkt av.

Ridning är som att cykla, visst kommer du vara ringrostig, men inte mer än så.

Återvändande tanter har absolut en chans på medryttarmarknaden !

Vad gäller privtatränare gäller det att hitta någon man trivs med och funkar med hästen. Många ridlärare har även privatlektioner vid sidan av. Det finns många FB-grupper för både hopp- och fälttävlansträningar.

Jag tycker det är jättebra att det finns ett annat säkerhetstänk mot vad det gjorde i slutet av 80-talet. Med både väst, reflexer för alla tillfällen och så, OCH inte att glömma att man har med sig mobilen vid uteritter. Jag använder aldrig mobilen från hästryggen, men det är skönt att ha den med om det händer något. Plus att det finns kluriga ridappar där man kan se hur man ridit.

Det jag kan störa mig på är de som pratar i mobilen på hästryggen eller lyssnar på något i mobilen. Men där tänker man ju olika.

Lycka till, det är klart du ska ta upp ridningen igen !
 
Har återvändande tanter en chans på medryttarmarknaden?
Jag hade först ridit ett tag på ridskola för att komma igång och uppdatera det jag en gång i tiden lärt mig.
Ja, jag uttryckte mig nog lite missvisande där. Kommer inte ge mig på nåt medryttarskap innan jag känner mig säker i var jag har mig själv och vad jag klarar av. Och avsutten träning för mig först är ett jättebra tips!
 
Skillnaden mellan "förr i tiden" när det aldrig varit några problem för mig att göra så, och "nu för tiden" är efter närmare analys hästhållningen.
Viktiga insikter du delar med dig av, att det inte går att tänka att bara för att man fixade något förr så går det lika bra nu, inte under vilka omständigheter som helst i alla fall! Tycker det låter väldigt eftersträvansvärt med utökat helhetstänk kring hästens förutsättningar. Det är fler faktorer man förhåller sig till medvetet när man blir äldre.
 
Förr var det ju vanligare med en tyngre sits i dressyr. Tungt i sadeln och lite bakåtlutade överliv. Det är ju inte önskvärt längre tex. Mer kunskap har lett utvecklingen framåt helt enkelt :)
Det här ska jag nörda lite kring, hur intressant som helst ju!
 
Har uppfattningen av vad korrekt sits är förändrats? Ser många som rider med vad jag upplever som väldigt höga händer, ofta med handryggen uppåt och ibland med böjda handleder. Är det min kunskap som är dammig?

När började alla hästprylar glittra?

Ni som har erfarenhet av hästeri i både Sverige och andra länder, vad är speciellt för Sverige?

Vad har hänt med formen på ridstövlar? Är de nya modellerna bättre än de gamla?

Är det någon mer här som tagit en lika lång paus som jag?

Rider numera alla med säkerhetsväst?

Använder ni pall vid uppsittning?

Hur kommer det sig att underforumet för fälttävlan här är så dött? Hur mår fälttävlan i Sverige just nu?

Hur mycket tror ni jag kan förvänta mig att komma ihåg när jag sitter upp för första gången igen?

Finns det lätta vuxenklasser i alla grenar / tävlar det några vuxna i de lättaste klasserna?

Hur bra instruktörer kan jag som vanlig dödlig förvänta mig att få tag i, t.ex. på ridskola, som medryttare, eller ägare till trevlig liten hobbyhäst?

Vad räknas ens som hobby-/fritidsridning?

Hur frekvent brukar vuxna rida på ridskola? Dvs., går det att hålla igång en utvecklande nivå vid ridskoleridning?

Finns det hästar från seriösa uppfödare som är lämpliga som allroundhäst? Typerna för dressyr vs. hoppning verkar vara väldigt specialiserade.

Har återvändande tanter en chans på medryttarmarknaden?

Har det skett någon utveckling ni tycker är extra bra?

I samma anda, finns det något fenomen ni saknar, eller något nuvarande ni stör er på?

Är det något särskilt jag ska tänka på när jag rider igen?

Och slutligen: Vad exakt ropar ni när ni ska in i manegen i det här landet?
Jag återvände till ridningen för snart två år sedan efter ett långt uppehåll. Hade inte suttit på en häst på 17 år och inte ridit regelbundet på minst 20 år. Jag tog kontakt med närmsta ridskola och bokade en plats i en grupp som låg betydligt lägre än vad jag hade ridit på tidigare. Fick ridskolans snällaste häst till första lektionen. Uppsittning med pall (något annat hade inte fungerat så osmidig som jag var). All, eller nästan all, teoretisk kunskap satt ju där (jag hade läst en hel del i Ridhandboken och diverse annan hästlitteratur innan för att inte vara helt off), men vissa muskler var ju helt obefintliga. Tycker att jag hittade balans, sits och samspel mellan hand och skänkel ganska snabbt. Men hade grym träningsvärk samt migrän dagen efter. Men redan efter andra lektionen var det betydligt mildare.

Eftersom jag inte visste om jag skulle gilla ridningen hade jag bara köpt ett par billiga gummiridstövlar (jag åkte runt i panik samma dag som lektionen skulle vara till flera olika ställen för att prova och köpa ridstövlar och höll på att dö över hur dyrt det var med de billigaste läderstövlarna och hur omöjligt det var att få på sig den enda modellen av konstläder som fanns på den stora butiken och köpte till sist ett par i gummi, en storlek för stora, på XXL) billiga ridbyxor och en billig hjälm. Men jag var ju ganska frälst direkt! Började efter andra terminen i ytterligare en ridgrupp (och köpte ett par läderridstövlar och en bättre hjälm, plus lite diverse ridkläder; sportbehå är att rekommendera!) Köpte sedan egen häst, vilket inte har gått så bra, men det är ett annat kapitel. Vi har ganska många (det är ju relativt, det är en liten ridskola) vuxna som rider kontinuerligt på alla ridskolans nivåer.

Jag tycker själva undervisningen har förändrats till det bättre. Från "kommandoridning" och 12 ekipage i ett litet ridhus till mer självständig ridning utifrån dagens ridövning. Tex man får i uppgift att trava på serpentinbågar och göra övergångar till skritt eller galopp längs medellinjen, eller trava över bommar på ett visst ställe, göra skänkelvikningar på ett annat och galopp längs ena långsidan, osv. Alltså ridläraren står inte och säger "galopp" så fattar alla galopp samtidigt. Och så får man mycket mer individuell feedback.

Vi knackar på dörren och frågar om det är Ok att komma in när man vill in i ridhuset med privathäst när det är ledig tid (alltså inte under ridlektionerna på ridskolan, då väntar ju alla tills ridläraren säger att man kan komma in).
 
Har uppfattningen av vad korrekt sits är förändrats? Ser många som rider med vad jag upplever som väldigt höga händer, ofta med handryggen uppåt och ibland med böjda handleder. Är det min kunskap som är dammig?

När började alla hästprylar glittra?

Ni som har erfarenhet av hästeri i både Sverige och andra länder, vad är speciellt för Sverige?

Vad har hänt med formen på ridstövlar? Är de nya modellerna bättre än de gamla?

Är det någon mer här som tagit en lika lång paus som jag?

Rider numera alla med säkerhetsväst?

Använder ni pall vid uppsittning?

Hur kommer det sig att underforumet för fälttävlan här är så dött? Hur mår fälttävlan i Sverige just nu?

Hur mycket tror ni jag kan förvänta mig att komma ihåg när jag sitter upp för första gången igen?

Finns det lätta vuxenklasser i alla grenar / tävlar det några vuxna i de lättaste klasserna?

Hur bra instruktörer kan jag som vanlig dödlig förvänta mig att få tag i, t.ex. på ridskola, som medryttare, eller ägare till trevlig liten hobbyhäst?

Vad räknas ens som hobby-/fritidsridning?

Hur frekvent brukar vuxna rida på ridskola? Dvs., går det att hålla igång en utvecklande nivå vid ridskoleridning?

Finns det hästar från seriösa uppfödare som är lämpliga som allroundhäst? Typerna för dressyr vs. hoppning verkar vara väldigt specialiserade.

Har återvändande tanter en chans på medryttarmarknaden?

Har det skett någon utveckling ni tycker är extra bra?

I samma anda, finns det något fenomen ni saknar, eller något nuvarande ni stör er på?

Är det något särskilt jag ska tänka på när jag rider igen?

Och slutligen: Vad exakt ropar ni när ni ska in i manegen i det här landet?
Jag har inte haft något långt uppehåll men har ridit sen 1984 så har varit med ett tag. Det har kommit mycket ny kunskap och det forskas en del på häst och hästhållning. Det är jättebra. Sen är det väldigt många som inte tittar på det alls utan bara går på 'sunt förnuft' men kunskapen finns om man vill ha den.

Jag missar säkert några av frågorna med försöker få med de jag kan svara på.

Jag använder alltid väst. Alltid. De moderna västarna är bekväma och stör inte sitsen alls på samma sätt som de tidigare modellerna. Det finns fortfarande klumpiga modeller kvar på marknaden men det ser mycket bättre ut idag.

Jag använder alltid pall. Även om jag rider islandshäst. Det är bättre för hästen och det sliter mindre på sadeln.

När jag red på ridskola så red jag 2 lektioner i veckan i slutet. Det tillsammans med medryttarhästarna gjorde att jag hade bra möjlighet till utveckling. Idag kan du på många ridskolor även hyra eller vara delfodervärd till ridskolehästar att kombinera med lektioner.

Jag har tillgång till riktigt bra tränare. Både från Island och från Sverige. Utbildade med tävlingserfarenhet från SM och uppåt. Jag har ridit för landslagstränare för 2 olika länder. Skulle jag vilja hoppträna honom skulle jag kunna rida för B-tränare iaf utan att behöva lasta hästen. Och jag är hobbyryttare.

I nuvarande ridhus öppnar vi bara dörren och går in. Dock står det bara islandshäst på anläggningen så det kanske påverkar? Senaste blandstall jag stod i hade en klocka fastsatt utanför dörren som man klingade och så väntade man på svar. Det funkade riktigt bra.

Jag skulle kunna ge dig en chans som medryttare efter en termin eller två på ridskola under förutsättning att du inte bara var intresserad för att 'islandshästar är sååå sööööta!', du verkade vettig, var villig att betala lite för att rida för tränare ibland och min häst verkade tycka om dig. Men det är nog varierande mellan orter vad som det finns mest av. På vissa ställen så är det väldigt ont om potentiella medryttare.

Jag tror att det mesta kommer att komma tillbaka när du är på hästryggen igen men att i början så kanske kroppen inte riktigt gör saker på det sätt som du minns 😁
 
När jag red på ridskola förra vändan, alltså inte tränare utan klassisk ridskola så blev den instruktören fly förbannad om vi inte hade spö med oss upp på hästen. Skrek om att vi kunde ta nåt i skogen.
Sedan skulle vi kunna sitta upp utan pall. Vi hade inga ponnyer där utan 7 åringar på halvblod. Jag var vig och stark fast jag var rätt liten så det gick rätt bra.
Nu har ingen spö här utan det delas ut vid behov. Alla sitter upp med pall. Även på de små.
 
Svarar angående ridskola. Börja rida på ridskola och känn efter hur det känns. Hur mycket man kan utvecklas på en ridskola beror mycket på ridskolan.

I Stockholmsområdet t ex finns många ridskolor som inte eller knappt har någon nybörjarverksamhet för vuxna, utan en förutsättning är att man kan rida från början. De har då heller inga klassiska ”ridskolehästar” utan många av hästarna är då antingen fd hopphästar som inte riktigt nådde upp i kvalitet kring 120 cm, eller unghästar som tränas av ridskolan. T ex ägs en ridskola i Stockholmsområdet utav en av Sveriges kändaste elitryttare inom dressyren, och han har då självklart egna lektioner. Flera duktiga ryttare och tränare i Stockholmsområdet instruerar även på ridskola, så det går att få en instruktör i ”toppklass” på flera ställen (kanske inte elit men duktiga tävlingsryttare och instruktörer).

Där jag rider skulle jag uppskatta att kanske minst 50% rider två dagar i veckan. Ridskolan ordnar också extrakurser eller klubbtävlingar varje helg. Det finns en tävlingsgrupp i hopp och en i dressyr för de som vill ut och tävla ”på riktigt”. Och det händer med jämna mellanrum att någon av ridskoleekipagen tar hem segern i lätta klasser (ofta minst en placerad).

Jämför man det med en ridskolan ”på landet” där de flesta köper egen häst efter fyra terminers ridning (överdriver kanske lite), så är hästmaterialet annorlunda och därmed möjligheten att utvecklas. Och där undervisningen kanske främst hålls av yngre personer med liten utbildning och erfarenhet i bagaget. Så är möjligheten till utveckling mindre.
 
Har uppfattningen av vad korrekt sits är förändrats? Ser många som rider med vad jag upplever som väldigt höga händer, ofta med handryggen uppåt och ibland med böjda handleder. Är det min kunskap som är dammig?

När började alla hästprylar glittra?

Ni som har erfarenhet av hästeri i både Sverige och andra länder, vad är speciellt för Sverige?

Vad har hänt med formen på ridstövlar? Är de nya modellerna bättre än de gamla?

Är det någon mer här som tagit en lika lång paus som jag?

Rider numera alla med säkerhetsväst?

Använder ni pall vid uppsittning?

Hur kommer det sig att underforumet för fälttävlan här är så dött? Hur mår fälttävlan i Sverige just nu?

Hur mycket tror ni jag kan förvänta mig att komma ihåg när jag sitter upp för första gången igen?

Finns det lätta vuxenklasser i alla grenar / tävlar det några vuxna i de lättaste klasserna?

Hur bra instruktörer kan jag som vanlig dödlig förvänta mig att få tag i, t.ex. på ridskola, som medryttare, eller ägare till trevlig liten hobbyhäst?

Vad räknas ens som hobby-/fritidsridning?

Hur frekvent brukar vuxna rida på ridskola? Dvs., går det att hålla igång en utvecklande nivå vid ridskoleridning?

Finns det hästar från seriösa uppfödare som är lämpliga som allroundhäst? Typerna för dressyr vs. hoppning verkar vara väldigt specialiserade.

Har återvändande tanter en chans på medryttarmarknaden?

Har det skett någon utveckling ni tycker är extra bra?

I samma anda, finns det något fenomen ni saknar, eller något nuvarande ni stör er på?

Är det något särskilt jag ska tänka på när jag rider igen?

Och slutligen: Vad exakt ropar ni när ni ska in i manegen i det här landet?
Jag har tagit upp ridningen igen efter över 20 års uppehåll. Jag svarar på det jag kan.
 
Har uppfattningen av vad korrekt sits är förändrats? Ser många som rider med vad jag upplever som väldigt höga händer, ofta med handryggen uppåt och ibland med böjda handleder. Är det min kunskap som är dammig?

När började alla hästprylar glittra?

Ni som har erfarenhet av hästeri i både Sverige och andra länder, vad är speciellt för Sverige?

Vad har hänt med formen på ridstövlar? Är de nya modellerna bättre än de gamla?

Är det någon mer här som tagit en lika lång paus som jag?

Rider numera alla med säkerhetsväst?

Använder ni pall vid uppsittning?

Hur kommer det sig att underforumet för fälttävlan här är så dött? Hur mår fälttävlan i Sverige just nu?

Hur mycket tror ni jag kan förvänta mig att komma ihåg när jag sitter upp för första gången igen?

Finns det lätta vuxenklasser i alla grenar / tävlar det några vuxna i de lättaste klasserna?

Hur bra instruktörer kan jag som vanlig dödlig förvänta mig att få tag i, t.ex. på ridskola, som medryttare, eller ägare till trevlig liten hobbyhäst?

Vad räknas ens som hobby-/fritidsridning?

Hur frekvent brukar vuxna rida på ridskola? Dvs., går det att hålla igång en utvecklande nivå vid ridskoleridning?

Finns det hästar från seriösa uppfödare som är lämpliga som allroundhäst? Typerna för dressyr vs. hoppning verkar vara väldigt specialiserade.

Har återvändande tanter en chans på medryttarmarknaden?

Har det skett någon utveckling ni tycker är extra bra?

I samma anda, finns det något fenomen ni saknar, eller något nuvarande ni stör er på?

Är det något särskilt jag ska tänka på när jag rider igen?

Och slutligen: Vad exakt ropar ni när ni ska in i manegen i det här landet?
 
Jag började igen i höstas efter 15 år. På en liten ridskola. Har gått jättebra och jag är glad varenda vecka att jag tog tag i det :)

De flesta rider med väst och att sitta upp med pall är standard.
 
Jag har aldrig haft uppehåll men när jag var yngre dvs tonåring och ung vuxen (34 nu) satt jag alltid upp från backen men nuförtiden när man lärt sig att en pall sparar på både knän, sadel och hästen så sitter jag upp till 99% från pall. Säkerhetsväst rider jag allra oftast med men de få gånger jag rider utan känner jag mig "naken"; märker skillnad på att jag dels får sträcka på ryggen mer aktivt själv men å andra sidan känner jag mig mer följsam utan.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp