Vett och etikett i sociala medier

Det är naturligtvis inte förbjudet men smaklöst i mitt tycke och jag förstår inte varför folk vill visa upp sorgen. För mig är en förlust av en nära anhörig att dö en smula själv och då vill i alla fall inte jag ha den sorgen på sociala medier. Jag vet inte hur jag ska säga för jag kommer förmodligen trampa folk på tårna men det känns så.. platt?
Tja, vi tycker alla olika. Så lätt att scrolla vidare eller sluta följa om man inte gillar vad man ser, jag tror aldrig vi kommer lyckas att få andra att sluta göra inlägg med sådant vi inte gillar osv.
Vi bearbetar sorg olika också, då vi är olika individer trots allt.
 
Jag håller med dig, men tänker att det i vissa fall även kanske är lite beroende på hur man är som människa? Vissa visar ju allt utåt, medan jag inte ville visa någon överhuvudtaget vad vi gick igenom. Jag kan gå så långt att jag känner att "orkar du sitta och uppdatera din Facebook i kyrkan, hur j-vla ledsen är du egentligen då?", men alla är ju olika.

Är man inte så nära den som dött, och av förklarliga skäl då inte heller är lika ledsen, så är det enligt mig respektlöst mot dem som stod den döde närmast att hålla på och lägga ut bilder på nätet.
Skulle aldrig lägga upp något under själva akten, men ta något foto och lägga upp i efterhand eller behålla privat ja, beroende på.
 
Jag håller med dig, men tänker att det i vissa fall även kanske är lite beroende på hur man är som människa? Vissa visar ju allt utåt, medan jag inte ville visa någon överhuvudtaget vad vi gick igenom.

Ja absolut. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva min känsla kring det hela bara. För mig blir det bara konstigt när världen rämnar och hjärtat går sönder att dela det på facebook? Det blir som.. ynkligt i proportion till vad jag själv går igenom. Det är nog därför jag har så svårt att förstå mig på folk som vill/kan dela sådant på sociala medier.
 
Jag är nog en sån som många stör sig på. Jag är totalt obrydd med vad jag skriver. Är extremt öppen med det som gäller mig själv. Men skulle såklart aldrig skriva något som hänt inom familjen eller dela med mig av mitt och pojkvännens privatliv. Men när det kommer till just mig så har jag nog egentligen inga direkta gränser. Eller ja, jag kanske inte direkt fläker ut benen och fotar fittan...

Men jag skriver otroligt mycket om hur jäkla dåligt jag mår hela tiden (och även om hur bra jag mår...) och mycket om kroppspositivism följt av väldigt avklädda bilder på min tjocka kropp. Många som anser att det är opassande. Jag anser att det är lika passande som att lägga upp bikinibilder. Så främst min insta är väl proppad med antingen bilder på hundarna eller selfies.

Stör mig dock mycket på folk som lägger upp kryptiska och hemlighetsfulla inlägg plus de som postar kedjebrev. Jag är vän med en drös som sysslar med just detta och de har jag avföljt (tur att det går att vara vänner ändå (syftar på fb nu alltså)). Annars bryr jag mig egentligen inte så speciellt mycket. Folk får göra som dom själva vill. Däremot så OM någon i min bekantskap skriver något rasistiskt/liknande så är hen inte min vän längre! Noll tolerans mot sånt.
 
Tja, vi tycker alla olika. Så lätt att scrolla vidare eller sluta följa om man inte gillar vad man ser, jag tror aldrig vi kommer lyckas att få andra att sluta göra inlägg med sådant vi inte gillar osv.
Vi bearbetar sorg olika också, då vi är olika individer trots allt.

Ja absolut, jag skriver ju bara om sådant jag stör mig på och inte förstår mig på. Bara för att jag tycker det är konstigt är det ju inte det per automatik.
 
Ja absolut, jag skriver ju bara om sådant jag stör mig på och inte förstår mig på. Bara för att jag tycker det är konstigt är det ju inte det per automatik.
Skrev inget om det heller, mer än att jag spånar lite allmänt då alla är olika. Världen vore bra trist om alla var lika trots allt. :p
 
Folk som skämmer ut sina barn, endera med bild, eller text.
Har en sådan i mitt flöde som sysslade med sånt förut, som tur var verkar hen ha skärpt till sig lite nu.

Annars är just äldre människor med svaga datorkunskaper ganska så duktiga på att göra nettikettbrott, men det är oftast harmlöst, så sällan något att reta sig på.
Klassikern är ju att inte kunna skilja på statusraden och sökraden, så plötsligt kan man se någons namn dyka upp som status :D
Att skriva halvprivata, helt orelevanta, saker som kommentar på någon status eller bild, typ "du glömde din regnrock här sist".

I övrigt tycker jag att det är mer sällan man ser folk dela egna statusar och bilder nu för tiden, utan det är ofta något färdiglagat.

Så önskar jag att folk kunde bli bättre på att läsa före de delar eller kommenterar. Visst är det säkert trevligt att vinna en hel säck med chipspåsar, men är det verkligen värt att köra 500km för att hämta det då det i texten står "vinsten postas ej"?:confused:
 
Mina föräldrar dog (tack o lov) innan sociala medier fick fäste. Jag skötte deras ekonomi via internet. Resten hade de vänt sig i graven om de känt till.
Salig farfar, en av ABFs grundare dog roterandes i sin grav över hur arbetarrörelsen utvecklades.
 
Det har jag heller aldrig fattat :eek:. Nu har jag inte sett det själv, men ett av mina syskon hade en kompis som hade lagt upp x antal bilder från sin farfars begravning med olika snyftiga texter till. Jag minns knappt hur jag tog mig från parkeringen in i kyrkan när morfar begravdes. Att sitta med mobilen och fota/lägga ut på sociala medier fanns liksom inte ens på kartan.
Min kompis la ut sin döda mamma på facebook, alltså hon fotade mamman efter att hon dött och la ut. Det är fan det värsta jag har sett!
 
Ingen av mina vänner har lagt ut bilder på nakna bebisar, men att lägga ut bilder på nakna människor är så klart inte okej.
 
Jag har ett gäng vänner på facebook som knappt skriver något privat alls. Personligt ja, men privat nej.

För egen del har jag aldrig tagit en selfie och därmed aldrig lagt ut en heller. ;) Jag har nog aldrig skrivit hur jag mår. Jag kan kommentera saker i min omgivning eller något intressant jag sett. Jag lägger ibland ut bildeer från arrangemang jag är på. Mest som reklam för stället elelr arrangemanget.
Jag tänker innan jag postar -är detta intressant. Om nej - då lägger jag inte ut det.
 
Reagerar mest på alltför privata inlägg och ännu mer bör det är privat och/eller naket på folks barn. Inte okej.

Sen finns det mer eller mindre intressanta uppdateringar och många bekanta har jag kvar även om många inte gör så intressanta uppdateringar. Åsikter som avviker alldeles för mycket från mina egna och inte vill diskuteras tar jag dock bort (typ främlingsfientlighet och varghat).
 
Jag håller med dig, men tänker att det i vissa fall även kanske är lite beroende på hur man är som människa? Vissa visar ju allt utåt, medan jag inte ville visa någon överhuvudtaget vad vi gick igenom. Jag kan gå så långt att jag känner att "orkar du sitta och uppdatera din Facebook i kyrkan, hur j-vla ledsen är du egentligen då?", men alla är ju olika.

Är man inte så nära den som dött, och av förklarliga skäl då inte heller är lika ledsen, så är det enligt mig respektlöst mot dem som stod den döde närmast att hålla på och lägga ut bilder på nätet.

Jag har inte lagt ut begravningsbilder på Facebook, men har fotat begravningar och är faktiskt glad att ha de bilderna kvar. Bilder från begravningar stör mig inte, men att lägga ut (nån annans) sorg känns inte alls okej. Bilder på dem alltså.
 
Jag har inte lagt ut begravningsbilder på Facebook, men har fotat begravningar och är faktiskt glad att ha de bilderna kvar. Bilder från begravningar stör mig inte, men att lägga ut (nån annans) sorg känns inte alls okej. Bilder på dem alltså.
Nä alltså, det är väl en jäkla skillnad att ta bild på dekorationerna, det som trots allt brukar vara vackert på en begravning, och folk som är där...
 
I övrigt tycker jag att det är mer sällan man ser folk dela egna statusar och bilder nu för tiden, utan det är ofta något färdiglagat.
Ja! Jag stör mig fett hårt på folk gillar sin filterbubbla lite för mycket och alltså vet att de i princip bara kommer få medhåll för sina banala och helt okontroversiella statusar, som bara är kopior av nån annan tråkig allmän sanning. Typ "om du inte stöttar transpersoner är du dum i huvet, sorry not sorry" känner jag bara så Goddag yxskaft inför. Hänger väl lite ihop med att folk tycker att de har så himla mycket intressant att säga och dessutom har hur många plattformar som helst för att publicera sina icke-nytänkande idéer.

Det absolut värsta jag vet är dock folk som lever ut såna här grejer i verkligheten, där det är tydligt att Internet liksom har präglat dem. Rätta mig om jag har fel men blir inte det vanligare och vanligare?! Dels när det kommer till hur de pratar, så många av de nya personer i min ålder jag har träffat de senaste månaderna har på fullaste allvar använt typisk internetslang i vanliga samtal, typ "sorry not sorry", "big mood", eller mitt hatobjekt, "yaaas girl". Eller folk som så tydligt typ läser Voxartiklar om metoo och börjar kalla sig feminister (men där kanske det handlar mer om min generella aversion mot folk med starka åsikter om grejer de egentligen inte riktigt har fattat).
 
Tja, vi tycker alla olika. Så lätt att scrolla vidare eller sluta följa om man inte gillar vad man ser, jag tror aldrig vi kommer lyckas att få andra att sluta göra inlägg med sådant vi inte gillar osv.
Vi bearbetar sorg olika också, då vi är olika individer trots allt.
Fast det kan ju ganska lätt göra någon annan anhörig illa till mods att nån lägger upp bilder från en begravning som dessutom försvarar det med att "det är så jag sörjer". Typiskt dum och smaklös grej att göra.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp