Ååååhh, helmysigt !!

[Piffelina]

Jag måste bara berätta om min dag...

Jag började jobba idag (sambon är nu föräldrarledig) och jag har aldrig vart ifrån Tyra så många timmar innan. Det har aldrig funnits behov för det. Så jag knatade upp imorse för att åka till jobbet. Hade ingen större lust och saknade henne grymt mycket !! Många kollegor frågade om jag inte tyckte det var skönt att få komma hemifrån men det gör jag inte. Jag och dottern myser på dagarna, hon sover gott om nätterna, är allmänt glad, visst har hon haft sina sämre dagar men vem har inte det
Så när klockan äntligen blev 17.00 var det snabbt på med jackan och halvsprang till bilen och körde faktiskt lagligt hem och när jag öppnar dörren så möts jag av världens sötaste lillplutt Av med jackan och väskan och bara myser i soffan, tills jag inser att jag fortfarande har skorna på mig Dottern som annars inte gillar att mysa i famnen allt för många sekunder gosade lääänge med mig. Det kallar jag kärlek
Nu är det bara imorgon kvar sedan är jag hemma igen tills nästa måndag och tisdag, men tills dess hinner jag myyyyyysa måååånga timmar

 

[bananabambi]

Sv: Ååååhh, helmysigt !!

Visst är det underbart att komma hem till en gosig unge? Nästan halva vitsen med att gå att jobba, man hinner sakna barnen tills man kommer hem

Jag älskar de gångerna då sönerna är vakna när jag slutat på kvällen, yngste (1.5 år) är det aldrig men äldste (snart tre år) är det ibland. När det tassar i trappan och äldste frågar: "-Har du köpt kabletter till mig mamma? Nehe, i morgon kanske". Han hoppas alltid på godis när jag kommer hem. Sedan ska han hjälpa mig "ala teee" (göra te). Det gör vi alltid när jag kommer strax efter åtta, för halv nio lägger vi honom och det är hans storebrorgrej, att fika med oss innan läggdax.

Yngste sonen kommer alltid pinnandes och ropar "-Mamma! Heeeejj!" och så ska han hjälpa mig av med skorna, fort fort ska det gå så jag kan lyfta upp honom.

Jag saknade jobbet, ganska mycket när jag var mammaledig. Gick aldrig tillbaka och började jobba mellan barnen, men började däremot tidigt efter sista knodden, han var 13 månader när jag började. Jag var så trött av att ständigt bära, yngste sonen skrek hela sitt första år. Han kräver fortfarande precis lika mycket uppmärksamhet och omsorg som ett spädbarn, han kan inte leka en minut själv så länge jag finns i närheten. Det har gjort mig väldigt trött, och jag har aldrig mått så bra som när jag började jobba. Och kunde sakna att vara med honom (äldste brodern har jag aldrig känt så inför, men de är inte samma sorters barn de där två).

 

[havreflinga]

Sv: Ååååhh, helmysigt !!

Dottern som annars inte gillar att mysa i famnen allt för många sekunder gosade lääänge med mig. Det kallar jag kärlek

Min lille har oxå blivit gosigare med mig sedan jag började jobba. Innan var han visserligen väldigt klänig. Han ville vara i famnen mycket, men ålade ändå runt och var missnöjd. Men nu blir det ofta stillsamt, mysigt gos när jag kommer hem.