Ändrad mens innan klimakteriet?

Lona

Trådstartare
Min mens har börjat bli strulig, dels har jag fått horribel PMDS, dels håller den på längre och är rikligare.
Inte onormalt länge/mycket men definitivt mer än tidigare.
Kan det vara hormonstrul innan klimakteriet? Jag är snart 43 så nog kan det vara på gång även om mamma och syrran var betydligt senare?
Jag har dock även PCOS, kan det vara det som spökar annars? Borde jag kolla upp det - och framför allt, går det ens att göra något vettigt åt det i så fall?
Jag är egentligen ingen hypokondriker som ränner till doktorn stup i kvarten, snarare nyfiken och vill veta :).
 
Att mensen krånglar på diverse sätt vid klimakteriet är vanligt. Klimakteriet håller ofta på i tio år och någonstans där försvinner mensen och menopausen inträder men klimakteriet, dvs. hormonförändringen, börjar flera år innan mensen försvinner. Hur man reagerar, om man reagerar är väldigt individuellt. För en del försvinner bara mensen en dag medans andra har ett helvete. Vi är ju olika känsliga för våra egna hormonbalans och det vissa märker av mycket märker andra inte av alls.

Ja det går att göra något åt blödningarna med det förbehållet att man klarar syntetiska hormoner. PMDS går också göra något åt.

Ring gyn och förklara läget. Ett blodprov för att kolla hormonnivåerna så att de därmed kan säga om det är klimakteriet eller något annat är väl en bra början :)
 
Hormonstrul behöver det inte vara, det vanliga är väl just att första tecknen på klimakteriet är förändrat mensmönster, oftast till det jobbigare. För mig började det med att mensen skenade, den kom var tredje vecka istället för 28-30 dagar mellan varje.

Jag tyckte dock inte att det var något att "kolla upp", klimakteriet gör man ju ändå inget åt.
 
Hormonstrul behöver det inte vara, det vanliga är väl just att första tecknen på klimakteriet är förändrat mensmönster, oftast till det jobbigare. För mig började det med att mensen skenade, den kom var tredje vecka istället för 28-30 dagar mellan varje.

Jag tyckte dock inte att det var något att "kolla upp", klimakteriet gör man ju ändå inget åt.

Det beror på vad man menar med att göra något åt. Själva klimakteriet kan man såklart inte göra något åt men man kan underlätta på olika sätt så att jobbiga symptom minskar. Man ska inte behöva gå och må skit i tio år.
 
Det beror på vad man menar med att göra något åt. Själva klimakteriet kan man såklart inte göra något åt men man kan underlätta på olika sätt så att jobbiga symptom minskar. Man ska inte behöva gå och må skit i tio år.
Jo fast jag menar att det inte finns någon större anledning att "kolla upp" om det är klimakteriet eller inte, om man är i ålder för det och mensen har börjat bli rikligare.
 
Jo fast jag menar att det inte finns någon större anledning att "kolla upp" om det är klimakteriet eller inte, om man är i ålder för det och mensen har börjat bli rikligare.

Nejnej, det är det ju inte. Det är ju inget som ändrar sig för att man vet men har man som Ts problem med PMDS som blivit värre (eller om man blöder hela tiden eftersom det kan tyda på allvarligare saker) så tycker iallafall jag att det är värt att kolla upp om det beror på klimakteriet eller kanske något helt annat.
 
Nejnej, det är det ju inte. Det är ju inget som ändrar sig för att man vet men har man som Ts problem med PMDS som blivit värre (eller om man blöder hela tiden eftersom det kan tyda på allvarligare saker) så tycker iallafall jag att det är värt att kolla upp om det beror på klimakteriet eller kanske något helt annat.
För mig var det något helt annat o jag opererades ganska omgående pga cellförändringar (vid skrapning), visade sig vara en tumör.
 
Ja den risken finns ju tyvärr och just därför tycker jag att det är vettigt att kolla upp.
Men allvarligt, visst finns det enstaka personer vars t ex störtblödningar visar sig vara cancer i livmodern. Men tycker du verkligen att det motiverar att ALLA kvinnor 40+ ska gå och "kolla upp" om klimakteriet har börjat eller inte, för att de får rikligare mens än tidigare? Halva befolkningen ska gå och begära ett blodprov?
 
Men allvarligt, visst finns det enstaka personer vars t ex störtblödningar visar sig vara cancer i livmodern. Men tycker du verkligen att det motiverar att ALLA kvinnor 40+ ska gå och "kolla upp" om klimakteriet har börjat eller inte, för att de får rikligare mens än tidigare? Halva befolkningen ska gå och begära ett blodprov?

Nej men är man orolig är det väl rimligt?
 
Oron verkar styra många till vården, ja. Och många verkar anse att det är helt okej att agera på sin oro.

Hur ska man annars göra? Ska jag inte söka kontakt med vården när jag är orolig för min hälsa? När får jag söka kontakt då?

Kontakt är dessutom inte samma sak som att sätta sig på närmsta akut och vägra gå därifrån.

Det är ju för mig omöjligt att veta om det är normalt att blöda tre veckor på raken ibland, ha en cykel som hoppar från 20-90 dagar osv.

Då ringer jag gyn (om det nu är där min oro sitter) och så ställer de frågor och så får jag en tid hos en läkare. Eller inte.

Jag hade tex lite blodblandade vätskor från mitt ena bröst. Inom två veckor var det gjort mammografi och ultraljud, allt normalt men skulle något ändras eller jag bli orolig igen så var det bara att ringa. Sannolikheten för cancer var extremt liten sett till ålder men det betyder inte att jag viftades bort. Hade de ansett att jag var orolig "i onödan" hade jag ju inte ens fått en tid till sköterskan som klämde igenom bröst och lymfkörtlar.

Kort, jag tycker absolut att man ska kontakta vården när man är orolig.
 
Hur ska man annars göra? Ska jag inte söka kontakt med vården när jag är orolig för min hälsa? När får jag söka kontakt då?

Kontakt är dessutom inte samma sak som att sätta sig på närmsta akut och vägra gå därifrån.

Det är ju för mig omöjligt att veta om det är normalt att blöda tre veckor på raken ibland, ha en cykel som hoppar från 20-90 dagar osv.

Då ringer jag gyn (om det nu är där min oro sitter) och så ställer de frågor och så får jag en tid hos en läkare. Eller inte.

Jag hade tex lite blodblandade vätskor från mitt ena bröst. Inom två veckor var det gjort mammografi och ultraljud, allt normalt men skulle något ändras eller jag bli orolig igen så var det bara att ringa. Sannolikheten för cancer var extremt liten sett till ålder men det betyder inte att jag viftades bort. Hade de ansett att jag var orolig "i onödan" hade jag ju inte ens fått en tid till sköterskan som klämde igenom bröst och lymfkörtlar.

Kort, jag tycker absolut att man ska kontakta vården när man är orolig.
Jag är hypokondriker så om jag lät min oro bestämma skulle jag söka vård för olika åkommor en gång i veckan. (Vilket vore ett förträffligt sätt att underhålla och förvärra min hypokondri).

När min mens ändrade mönster tänkte jag Jaha, då är väl klimakteriet på gång. Och det var det.

Hade blödningarna ändrats till något som verkade helt onormalt hade jag förmodligen gått till gyn så småningom. Men eftersom jag visste hur klimakteriet ofta börjar så tog jag det med ro.

Edit: blodblandade vätskor från bröstet är inte normalt. Klimakteriet är normalt, liksom förändrat mensmönster i samband med det.
 
Hur ska man annars göra? Ska jag inte söka kontakt med vården när jag är orolig för min hälsa? När får jag söka kontakt då?

Ett problem kan ju vara att väldigt stora resurser används till att (förhoppningsvis) stilla oro så att mindre resurser finns tillgängliga för dem som är sjuka.

Nu valde TS att ställa sin fråga här, och fick adekvata svar.
Det var väl jättebra!
 
Jag är hypokondriker så om jag lät min oro bestämma skulle jag söka vård för olika åkommor en gång i veckan. (Vilket vore ett förträffligt sätt att underhålla och förvärra min hypokondri).

När min mens ändrade mönster tänkte jag Jaha, då är väl klimakteriet på gång. Och det var det.

Hade blödningarna ändrats till något som verkade helt onormalt hade jag förmodligen gått till gyn så småningom. Men eftersom jag visste hur klimakteriet ofta börjar så tog jag det med ro.

Edit: blodblandade vätskor från bröstet är inte normalt. Klimakteriet är normalt, liksom förändrat mensmönster i samband med det.

Tja det var ju ingenting. Men det är ju svårt att veta innan man fått hjälp. Det upphörde dessutom innan jag träffade sköterskan men jag skickades vidare ändå, knöliga bröst så det gick inte att känna om det fanns onormala strukturer.

Så när ska vi som inte är hypokondriker kontakta vården?

Eller tja även hypokondriker?

Jag är ju inte proffs på något annat än hur min kropp känns och när något känns fel.
 
Jag tänker att det beror på hur man är som person. Är man hypokondriker kan man ju inte springa till vården varje vecka.
Men- Jag har inte sökt hjälp ibland då jag tänkt att det inte är så farligt och det löser sig nog, jag behöver inte oroa mig.
Men har vid ett flertal gånger fått höra att jag borde ha kommit tidigare.
Så man kan inte utgå från hypokondriker och säga att man inte ska agera på oro.
 
Jo fast jag menar att det inte finns någon större anledning att "kolla upp" om det är klimakteriet eller inte, om man är i ålder för det och mensen har börjat bli rikligare.
Min kollega blev avfärdad av läkare när hon hade väldigt riklig mens. Klimakteriet sa de. Visade sig vara livmoderhalscancer. Så ett litet blodprov hos gyn om man inte nyligen tagit ett cellprov är inte dumt :)
 
Ett problem kan ju vara att väldigt stora resurser används till att (förhoppningsvis) stilla oro så att mindre resurser finns tillgängliga för dem som är sjuka.

Nu valde TS att ställa sin fråga här, och fick adekvata svar.
Det var väl jättebra!

Men hur vet _jag_ när jag är orolig i onödan?

Enda möjligen onödiga besöket jag hittills gjort är det med bröstet. Övriga besök påkallade av oro har lett till vårdinsats, varav två operationer, den ena akut (vid båda tillfällena fick jag dock tjata mig till vård och gå omväg via privat vård).

Hur länge ska jag avvakta?
 
Ett problem kan ju vara att väldigt stora resurser används till att (förhoppningsvis) stilla oro så att mindre resurser finns tillgängliga för dem som är sjuka.

Nu valde TS att ställa sin fråga här, och fick adekvata svar.
Det var väl jättebra!
I en del fall är det precis tvärtom, jag borde ha skickats på skrapning i ett mycket tidigare skede, då hade mitt dåvarande landsting inte behövt utföra två akutoperationer.
 
Ett problem kan ju vara att väldigt stora resurser används till att (förhoppningsvis) stilla oro så att mindre resurser finns tillgängliga för dem som är sjuka.

Nu valde TS att ställa sin fråga här, och fick adekvata svar.
Det var väl jättebra!
Men när ska man veta att man är sjuk då om man inte går till vården?När jag gick till vården för saker som jag först tyckte var fåniga visade det sig vara saker som behövde opereras och jag fick förtur i operationskön.
Hur skulle jag vetat det innan?
 
Senast ändrad:

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp