"Är du gravid?"

[cambodia]

Vi har också haft mycket viktprat på min arbetsplats, främst av en som slutat nu och tror stämningen kommer förbättras generellt hädanefter! Hon gnällde över det mesta!

Men det jag skulle komma till var att en gång frågade en kollega mig hur jag mådde, för hon hade märkt att jag gått ner i vikt. Och det var pga mådde psykiskt dåligt just då. Blev förvånad men hon frågade på ett väldigt fint sätt

 

[_Elly_]

Absolut! Men jag tycker samma personer inte ska fråga om min frisyr heller. Vilka frågor man kan ställa beror på relationen, tänker jag. Och om en väninna frågar om jag är gravid, blivit smalare, permanentat håret osv är på samma ”nivå” eller hur jag ska säga, hoppas andemeningen förstås ändå.

Jag ser inte problem med att fråga om frisyr eller kläder från en kollega (om det inte är elakt menat). Visst att alla är olika även i sådana frågor men det kommer alltid vara mer accepterat än att tro att någon är gravid. Mer gravidhetsnorm än vikthets även om mer vikt/svullen på mage inte automatiskt bör tolkas som.... ja något alls men inte förvånad när det gör.

 

[Fruentimber]

Absolut! Men jag tycker samma personer inte ska fråga om min frisyr heller. Vilka frågor man kan ställa beror på relationen, tänker jag. Och om en väninna frågar om jag är gravid, blivit smalare, permanentat håret osv är på samma ”nivå” eller hur jag ska säga, hoppas andemeningen förstås ändå.

Nej, det är inte samma nivå. Det finns en utbredd vikthets och ett fetthat i samhället, som är på helt andra nivåer än att någon skulle fråga om din frisyr. Människor med övervikt blir diskriminerade varje dag. Du blandar äpplen och päron.

 

[AbCdE]

Nej, det är inte samma nivå. Det finns en utbredd vikthets och ett fetthat i samhället, som är på helt andra nivåer än att någon skulle fråga om din frisyr. Människor med övervikt blir diskriminerade varje dag. Du blandar äpplen och päron.

Nej, du väljer att missförstå….
Jag menar att det är samma sak egentligen men pga av normer är det inte så. Jag är en norm-motståndare och önskar att fler och fler kunde bidra till att tillintetgöra skadliga normer.

 

[Fruentimber]

Nej, du väljer att missförstå….
Jag menar att det är samma sak egentligen men pga av normer är det inte så. Jag är en norm-motståndare och önskar att fler och fler kunde bidra till att tillintetgöra skadliga normer.

Nej, jag valde absolut inte att missförstå? Det framgick helt enkelt inte av dina inlägg att det var så du menade? Men då vet jag. Jag vidhåller dock att jag inte tycker att frågor om vikt ska vara något positivt eller neutralt. Då blir det nog väldigt svårt att bryta skadliga normer.

 

[TinyWiny]

Jag fattar inte hur folk har tid och ork att studera andras kroppar? Varför gör man det? Har de inget liv så kan de ju börja stryka sina sockar istället. Då skadar de iallafall ingen.

Jag fick häromdagen höra att nu fick jag sluta träna för "du håller ju på att tyna bort". Hen la snabbt till, "inte för att du var kraftig innan heller men..." Jag blir så trött. Och äcklad. Jag vill verkligen inte att folk studerar mig så ingående att de ser om jag har gått upp eller ner om jag inte har ett trångt fodral på mig möjligtvis och inte heller då har de någon rätt att kommentera. Jag hade en förstor jacka på mig den dagen. Hen utgick då ifrån att jag hade gått ner gissar jag. Dessutom hade hen mage att säga till sin partner att hen skulle hänga med mig och träna så att hen gick ner i vikt! Jag var så arg att jag inte ska skriva vad jag svarade. Herregud! Hade min partner sagt något sådant hade han varit mitt ex.

Jag utgår ifrån att om någon vill att jag ska veta alternativt behöver veta om en graviditet så berättar hen det själv. Det har jag visserligen fått skit för en gång men aldrig i livet att jag skulle fråga/hinta.

Att dessutom ta sig friheten att ta på en annan människa, vad är det för fel på folk ärligt talat?!

 

[MiniLi]

Jag fattar inte hur folk har tid och ork att studera andras kroppar? Varför gör man det? Har de inget liv så kan de ju börja stryka sina sockar istället. Då skadar de iallafall ingen.

Jag fick häromdagen höra att nu fick jag sluta träna för "du håller ju på att tyna bort". Hen la snabbt till, "inte för att du var kraftig innan heller men..." Jag blir så trött. Och äcklad. Jag vill verkligen inte att folk studerar mig så ingående att de ser om jag har gått upp eller ner om jag inte har ett trångt fodral på mig möjligtvis och inte heller då har de någon rätt att kommentera. Jag hade en förstor jacka på mig den dagen. Hen utgick då ifrån att jag hade gått ner gissar jag. Dessutom hade hen mage att säga till sin partner att hen skulle hänga med mig och träna så att hen gick ner i vikt! Jag var så arg att jag inte ska skriva vad jag svarade. Herregud! Hade min partner sagt något sådant hade han varit mitt ex.

Jag utgår ifrån att om någon vill att jag ska veta alternativt behöver veta om en graviditet så berättar hen det själv. Det har jag visserligen fått skit för en gång men aldrig i livet att jag skulle fråga/hinta.

Att dessutom ta sig friheten att ta på en annan människa, vad är det för fel på folk ärligt talat?!

Jag är helt övertygad om att det främst är folk som har egna problem med kropp/vikt som studerar, kommenterar och frågar. De är själva helt fixerade vid kroppsform och vikt, studerar säkert både sin egen och andras kroppar orimligt mycket och är själva så upptagna vid tankar på kropp/vikt att de inte ens tänker på hur det blir för andra när de kläcker ur sig kommentarer eller frågor.

 

[Roheryn]

För att spinna vidare lite min syster när hon var gravid blev vansinnig på helt främmande människor som närgånget inspekterade hennes mage eller värst av allt klappade på den utan att fråga.

Precis samma här! För min del har det ingenting med vikt eller min egen kroppsuppfattning att göra, utan att främmande människor, ytligt bekanta och resten av jordens befolkning i största allmänhet faktiskt inte har med min mage och/eller min eventuella graviditet att göra! Men när jag var gravid var det som om en del människor tyckte att det gav dem nån sorts frikort att invadera mitt personliga utrymme. Varje gång studsade jag tillbaka som om deras hand brändes - det fick effekt!

 

[Miingla]

Jag är helt övertygad om att det främst är folk som har egna problem med kropp/vikt som studerar, kommenterar och frågar. De är själva helt fixerade vid kroppsform och vikt, studerar säkert både sin egen och andras kroppar orimligt mycket och är själva så upptagna vid tankar på kropp/vikt att de inte ens tänker på hur det blir för andra när de kläcker ur sig kommentarer eller frågor.

Spot on, det är min upplevelse också. De som kommenterat mitt utseende - framför allt min vikt är personer jag uppfattat själva har en kämpig relation eller vad man ska kalla det till sin egen..

 

[Roheryn]

Och så här såg jag ut i den aktuella starten när jag tydligen hade en perfekt liten gravidmage. Jag veeeet att jag ska släppa det men alltså jag tycker att jag mest ör lite normalt "jag äter"-rund?Visa bifogad fil 125587

Väldigt fint ekipage!!!

Nej, du ser inte gravid ut! Inte tjock heller, om det spelar någon roll. Hade liksom inte reagerat på någonting gällande din kroppsform, du ser verkligen helt normalt icke-gravid ut....

 

[McFlurry]

Jag kan, omedvetet, lägga märke till om folk gått upp/ner i vikt. Jag scannar liksom snabbt av omgivningen/personer utan att tänka på att jag gör det och jag lägger ingen värdering i vad jag ser. Och jag skulle aldrig, ALDRIG kommentera någons vikt, fråga om graviditet eller dylikt. Jag är en sån som inte ens nämner något om graviditet till en tydligt höggravid kvinna om hon inte nämner det själv. Kommenterar inte ens när folk tex klippt sig och det syns tydligt, för jag själv gillar inte få uppmärksamhet för sånt - även om det flesta blir glada över att få en komplimang för deras nya frisyr

Har fått frågan om jag var gravid en gång, men pga vem som frågade så tog jag inte illa upp. Sa att jag bara ätit gott.

 

[MiniLi]

Jag kan, omedvetet, lägga märke till om folk gått upp/ner i vikt. Jag scannar liksom snabbt av omgivningen/personer utan att tänka på att jag gör det och jag lägger ingen värdering i vad jag ser. Och jag skulle aldrig, ALDRIG kommentera någons vikt, fråga om graviditet eller dylikt. Jag är en sån som inte ens nämner något om graviditet till en tydligt höggravid kvinna om hon inte nämner det själv. Kommenterar inte ens när folk tex klippt sig och det syns tydligt, för jag själv gillar inte få uppmärksamhet för sånt - även om det flesta blir glada över att få en komplimang för deras nya frisyr

Har fått frågan om jag var gravid en gång, men pga vem som frågade så tog jag inte illa upp. Sa att jag bara ätit gott.

Ursäkta eventuellt känslig fråga, men hur kommer det sig att du lägger märke till just vikt när du skannar omgivningen?
För mig känns det rätt främmande. Jag skulle notera en väldigt stor viktförändring, men folk kan förändras ganska många kg utan att jag ens märker det. Det är ju liksom så ointressant?

 

[Roheryn]

Ursäkta eventuellt känslig fråga, men hur kommer det sig att du lägger märke till just vikt när du skannar omgivningen?
För mig känns det rätt främmande. Jag skulle notera en väldigt stor viktförändring, men folk kan förändras ganska många kg utan att jag ens märker det. Det är ju liksom så ointressant?

Nu var din fråga inte ställd till mig, men eftersom jag är en sån person som, i likhet med @McFlurry, observerar och noterar så får du ett svar från mig med Jag är nog som sagt en observerande person. Pratar inte alltid så mycket själv, men lyssnar och ser. Jag kommer ihåg människor och ansikten långt efter att de glömt mig, jag minns vad någon sa för tio år sedan osv (jag brukar för det mesta inte låtsas om allt jag minns för att inte verka creepy). Och jag tror att det beror på att jag observerar och noterar typ allt. Vad folk säger, hur deras hår ser ut, om de är tjocka eller smala, om de är vältränade eller inte och tusen saker till. Vikten (eller snarare kroppsformen - vikten SER man ju inte!) har ingen särställning här, utan den är en av många saker jag lägger märke till med en person. Och visst kan jag UNDRA om någon är gravid, har gått upp eller ner tio kilo eller börjat träna på gym eller vad det nu kan vara, men allt jag funderar över eller observerar behöver ju liksom inte komma ut genom munnen! För mig är det stor skillnad på att se/notera någonting och att kommentera det!

 

[MiniLi]

Nu var din fråga inte ställd till mig, men eftersom jag är en sån person som, i likhet med @McFlurry, observerar och noterar så får du ett svar från mig med Jag är nog som sagt en observerande person. Pratar inte alltid så mycket själv, men lyssnar och ser. Jag kommer ihåg människor och ansikten långt efter att de glömt mig, jag minns vad någon sa för tio år sedan osv (jag brukar för det mesta inte låtsas om allt jag minns för att inte verka creepy). Och jag tror att det beror på att jag observerar och noterar typ allt. Vad folk säger, hur deras hår ser ut, om de är tjocka eller smala, om de är vältränade eller inte och tusen saker till. Vikten (eller snarare kroppsformen - vikten SER man ju inte!) har ingen särställning här, utan den är en av många saker jag lägger märke till med en person. Och visst kan jag UNDRA om någon är gravid, har gått upp eller ner tio kilo eller börjat träna på gym eller vad det nu kan vara, men allt jag funderar över eller observerar behöver ju liksom inte komma ut genom munnen! För mig är det stor skillnad på att se/notera någonting och att kommentera det!

Jag tänker mer att viktförändringar syns mindre än många tror och det ska till rätt många kg innan det blir särskilt tydligt på kroppen. Man måste ju notera ganska specifika småsaker för att ens lägga märke till sånt.

Håller med om att det är stor skillnad på att notera och att kommentera. Men jag tror att många människor med sund syn på kropp/vikt inte ens noterar.

 

[McFlurry]

Ursäkta eventuellt känslig fråga, men hur kommer det sig att du lägger märke till just vikt när du skannar omgivningen?
För mig känns det rätt främmande. Jag skulle notera en väldigt stor viktförändring, men folk kan förändras ganska många kg utan att jag ens märker det. Det är ju liksom så ointressant?

Jag vet inte! Det är liksom inte en aktiv handling. Och det är inte "just vikten" utan det är allt. Kroppsspråk, dialekter, om någon har typ en vårta på näsan, hur någon går osv osv. @Roheryn s svar kunde varit skrivet av mig också. Jag är också en sån som observerar allt. Jag känner igen folk som gick i andra årskurser än mig i grundskolan, folk som jag aldrig pratade med. De känner med största sannolikhet inte igen mig, men deras utseende finns liksom ändå i mitt minne på något sätt som gör att jag känner igen dem om vi passerar varandra i en butik eller liknande. Folks kroppsform är liksom bara en liten, liten del av allt min hjärna bevisligen registrerar.

 

[manda]

Ursäkta eventuellt känslig fråga, men hur kommer det sig att du lägger märke till just vikt när du skannar omgivningen?
För mig känns det rätt främmande. Jag skulle notera en väldigt stor viktförändring, men folk kan förändras ganska många kg utan att jag ens märker det. Det är ju liksom så ointressant?

Det var inte heller mig du frågade, men jag ser också. Utöver svaret här ovanför, som stämmer på mig också, så har jag växt upp med två föräldrar med var sitt osunt förhållande till mat, en jojobantande och ofta överviktig mamma, en mormor som vägde skinkskivan hon åt till lunch så det inte skulle bli för mycket. Jag har kort sagt lärt mig väldigt grundligt att vikt är viktigt och låg vikt är bra. Att det är bättre att vara smal än att inte svälta. Min mamma har iofs varit noggrann med att inte värdera min lätta övervikt negativt, men jag har alltid fått komplimanger när jag gått ner, även nu när jag gjort det pga sjukdom, varit underviktig och haft dietistkontakt för att få stopp på nedgången. Min mamma vet hur osunt min mormors förhållande till vikt och mat varit. Hon har brutit med det så mycket hon kunnat. Jag vet hur osunt min mammas förhållande till vikt och mat varit och söker omforma hur det påverkat och påverkar mig så mycket jag kan. Ändå ser jag. Jag har ett livs skolning i att se och värdera kroppars utseende. Jag förhåller mig till det aktivt för att förändra hur jag ser och hur det påverkar mina tankar och mitt beteende. Jag skulle aldrig påpeka, men nog sjutton ser jag. Inte för att jag vill bry mig, men för att jag skolats så. Att gå emot ett automatiserat beteende hos sig själv kommer alltid före att det nya automatiseras. Det känns inte som kärnfysik.

 

[Roheryn]

Jag tänker mer att viktförändringar syns mindre än många tror och det ska till rätt många kg innan det blir särskilt tydligt på kroppen. Man måste ju notera ganska specifika småsaker för att ens lägga märke till sånt.

Jag noterar småsaker, väldigt mycket som folk tycker är ointressant liksom "fastnar" hos mig.

Håller med om att det är stor skillnad på att notera och att kommentera. Men jag tror att många människor med sund syn på kropp/vikt inte ens noterar.

Som sagt - jag noterar. Och jag tycker att det är lite fräckt att insinuera att noterandet i sig på något vis skulle indikera ett osunt förhållande till kropp eller vikt. Jag ser det som att vi är olika - vissa av oss noterar väldigt mycket och andra nästan ingenting, de flesta ligger väl nånstans i mitten.

 

[Roheryn]

Det var inte heller mig du frågade, men jag ser också. Utöver svaret här ovanför, som stämmer på mig också, så har jag växt upp med två föräldrar med var sitt osunt förhållande till mat, en jojobantande och ofta överviktig mamma, en mormor som vägde skinkskivan hon åt till lunch så det inte skulle bli för mycket. Jag har kort sagt lärt mig väldigt grundligt att vikt är viktigt och låg vikt är bra. Att det är bättre att vara smal än att inte svälta. Min mamma har iofs varit noggrann med att inte värdera min lätta övervikt negativt, men jag har alltid fått komplimanger när jag gått ner, även nu när jag gjort det pga sjukdom, varit underviktig och haft dietistkontakt för att få stopp på nedgången. Min mamma vet hur osunt min mormors förhållande till vikt och mat varit. Hon har brutit med det så mycket hon kunnat. Jag vet hur osunt min mammas förhållande till vikt och mat varit och söker omforma hur det påverkat och påverkar mig så mycket jag kan. Ändå ser jag. Jag har ett livs skolning i att se och värdera kroppars utseende. Jag förhåller mig till det aktivt för att förändra hur jag ser och hur det påverkar mina tankar och mitt beteende. Jag skulle aldrig påpeka, men nog sjutton ser jag. Inte för att jag vill bry mig, men för att jag skolats så. Att gå emot ett automatiserat beteende hos sig själv kommer alltid före att det nya automatiseras. Det känns inte som kärnfysik.

Jag har ingenting av det osunda du beskriver och ändå ser jag (men värderar inte "automatiskt"). Jag tänker att det är en del av att vara jag - jag är en person som ser och observerar saker, jag har faktiskt ingen ambition att sluta med det. Kan dock förstå, såklart, att man vill bryta ett beteende eller tankemönster som man inte mår bra av (om det är så).

 

[MiniLi]

Det var inte heller mig du frågade, men jag ser också. Utöver svaret här ovanför, som stämmer på mig också, så har jag växt upp med två föräldrar med var sitt osunt förhållande till mat, en jojobantande och ofta överviktig mamma, en mormor som vägde skinkskivan hon åt till lunch så det inte skulle bli för mycket. Jag har kort sagt lärt mig väldigt grundligt att vikt är viktigt och låg vikt är bra. Att det är bättre att vara smal än att inte svälta. Min mamma har iofs varit noggrann med att inte värdera min lätta övervikt negativt, men jag har alltid fått komplimanger när jag gått ner, även nu när jag gjort det pga sjukdom, varit underviktig och haft dietistkontakt för att få stopp på nedgången. Min mamma vet hur osunt min mormors förhållande till vikt och mat varit. Hon har brutit med det så mycket hon kunnat. Jag vet hur osunt min mammas förhållande till vikt och mat varit och söker omforma hur det påverkat och påverkar mig så mycket jag kan. Ändå ser jag. Jag har ett livs skolning i att se och värdera kroppars utseende. Jag förhåller mig till det aktivt för att förändra hur jag ser och hur det påverkar mina tankar och mitt beteende. Jag skulle aldrig påpeka, men nog sjutton ser jag. Inte för att jag vill bry mig, men för att jag skolats så. Att gå emot ett automatiserat beteende hos sig själv kommer alltid före att det nya automatiseras. Det känns inte som kärnfysik.

Ja det är så jag gissar att det är för de flesta som noterar sånt, även om det säkert finns enstaka undantag.

 

[MiniLi]

Jag har ingenting av det osunda du beskriver och ändå ser jag (men värderar inte "automatiskt"). Jag tänker att det är en del av att vara jag - jag är en person som ser och observerar saker, jag har faktiskt ingen ambition att sluta med det. Kan dock förstå, såklart, att man vill bryta ett beteende eller tankemönster som man inte mår bra av (om det är så).

Det finns säkert undantag, men jag skulle gissa att merparten som noterar små viktförändringar har eller har haft ett mer eller mindre osunt synsätt kring kropp/vikt alternativt under lång tid blivit "inskolade" i att det är viktigt.
Jag vet inte på vilket sätt det skulle vara fräckt, vi är ju alla uppväxta i ett samhälle där fettfobi florerar brett och de flesta av oss är mer eller mindre påverkade på olika sätt. Jag menar det verkligen inte som nedvärderande på något sätt.