Ändra på häst eller ryttare?

[mian1]

Min stora tokhäst har fått en medryttare, i alla fall tror jag det för hon verkar trivas med hästen och tvärt om (och jag är nöjd).
Min pålla är ju lite speciell, inte minst för att hennes matte lärt henne allt hon kan
En enkel sak verkar inte funka under provridningen med medryttaren - tyglarna. Hästen är stor och sprallig, men jag har redan från början lärt henne att långa tyglar betyder rätt och tryck mot nosen betyder fel. Och eftersom vi övar på att hon ska lyda på en gång så funkar det även med det lättaste tryck mot nosen (vi har sidepull) för att hon ska uppfatta detta som sakta/stanna/fel. Så snart hon gör rätt blir tyglarna helt långa. Och det funkar nog om man känner hästen väl. En helt ny häst är det nog inget kul att rida på långa tyglar om den känns lite sprattlig.
Medryttaren har tyglarna sträckta och jag märkte direkt att hästen är störd, hon är slängig och bråkig och verkar inte förstå vad hon ska göra när hon får kommando att gå framåt samtidigt som tyglarna säjer stopp eller fel och vad hon än gör kommer inte den där eftergiften som talar om att hon är duktig och gör rätt.
Jag ska prata med medryttaren om det nästa gång, men jag förstår ju om hon inte vill rida på helt lösa tyglar så här innan hon och hästen känner varann. Och hästens bänglande var inte fullt så illa, men tillräckligt för att det skulle bli en lugnare ridtur om hon fick sina lösa tyglar.

Vem är lättast att lära om? Häst eller ryttare? Ryttaren har redan en miljard olika egenheter hos hästen att ta hänsyn till, ska hon få en till eller ska hästen få anpassa sig? Jag vill inte lägga mig i allt för mycket eftersom det ska kännas bekvämt för både häst och ryttare när jag sen inte ska rida på ett tag.

 

[Gabriol]

Min åsikt i denna situationen är:
Medryttaren får anpassa sig till hästen.

 

[blindabelinda]

jag tycker gott och väl att du kan tala om detta för medryttaren, du vill väl ha samma häst sen när du ska börja rida den igen?
om hon nu rider hästen på "sitt sätt" så kommer ju hästen vara helt förändrad när det är dags för dig att börja rida den igen, detta är ju inget att sträva efter?

 

[Tassetass]

Ändra ryttaren, helt klart. När man blir medryttare så blir man medryttare på hästen som den är. Ska hästen ändras så ska det skrivas köpeskontrakt och utbytas pengar först.

 

[mian1]

Då ska jag säja åt henne inför nästa gång. Det är ju inte så att hon direkt sitter och drar i hästen, men det räcker uppenbarligen för att göra hästen brydd. Och ibland så undrar man ju hur överkänslig man själv är. Jag vill inte bli en sån som tycker att "bara jag kan rida min häst". Särskilt inte som det är jag som lärt henne allt detta som gör henne så annorlunda att rida. Känns som om jag kommer med 1001 instruktioner och ibland hajar man nästan till själv för att det blir så mycket "såhär gör alltid jag och sådär gör jag aldrig". Fast det är ju ändå så att jag känner hästen bäst. Jag har haft henne sen hon var fölbebis

 

[mulis]

Medryttaren förstås. Hästen har ju svårare att förstå nya instruktioner.

 

[hästmyran]

Tycker också att du med gott samvete kan ändra på medryttaren. Du kan ju vara med ett tag i fortsättningen och sen då och då och ge instruktioner men att ta dem pö om pö så att inte medryttaren blir helt knäckt efter första passet och känner att allt blir fel. DEt är säkert så att medryttaren kommer att kunna slappna av mer i handen och lita på hästen efter ett tag när de har lärt känna varandra bättre. Sätter man sig på en okänd häst är man ju inte så säker på hur den reagerar och om den "bråkar" känns det ofta inte rationellt att ge tyglarna. Blir nog bra med lite instruktioner och beröm eftersom.

 

[**BORTTAGEN**]

En medryttare bör absolut respektera ägarens åsikter och önskemål om hur hästen ska ridas men ägaren måste naturligtvis även lyssna på medryttarens åsikter och önskemål.

Det är väl som förhållandet häst/människa....en ömsesidigt respekt och god kommunikation som det så fint heter

Du verkar ha en väldigt ödmjuk inställning till din medryttare så det löser sig säkert

 

[Kokopelli]

Om du behöver en medryttare och du trivs med henne i det stora hela så tycker jag att du ska låta dom gå ungefär halva vägen var. Inte PANG kräva att hon ska anpassa sig efter hästen eller PANG hästen ska rätta sig efter henne.

Tala med henne och säg att du är beredd att ge henne ganska fria händer att forma hästen under förutsättning att hon går varsamt fram och tar hänsyn till hästens kunskaper hittills. Ge henne några lektioner (det kan kännas knepigt om ryttaren enligt ett traditionellt sätt att se är "duktigare" än dig?) men det handlar ju inte om att lära henne rida utan att lära henne hur din häst fungerar utifrån det du lärt den. Om hon vet det från grunden undviker de förhoppningsvis de värsta missförstånden.

En variant är att skippa sidepullen och börja med ett bett? Där har inte hästen en massa förutfattade meningar om hur det ska hanteras och de kan kanske bygga upp något nytt... Något som du kan ha nytta av på sikt.

Jag tycker inte att det är svart eller vitt utan en balansgång där alla ger och tar.

Vänligen Kokopelli Mana

 

[fiautanknuff]

du rider din häst efter principen tryck och eftergift.

det baseras på att hästen av naturen är ett mottrycksdjur.

de flesta rider tvärtom och förstärker mottrycksprincipen, det leder i förlängningen till att hästen blir skänkeldöv och hård i munnen. man kanske måste ha mycket starka armar och ben tillslut för att rida hästen.

genom att arbeta med tryck och eftergift med perfekt timing så tränar man istället upp hästens känslighet och kan bli grunden till en kommunikation på mycket hög nivå.

det är en väsentlig skillnad på de två metoderna.

det är klart att hon ska ändra sig det är ju din häst, men det är inte säkert att hon förstår vad du menar till en början.

hoppas du lyckas förklara dig för henne och att hon förstår
varför du vill ha det på det sättet.

precis som tassetass skriver så bör ni klargöra detta ganska snart annars kommer du att få tillbaka en helt annan häst. lycka till




mvh rymdentusiasten

 

[mian1]

Vi hade träns och bett från början, men hästen tyckte att det var så hemskt att vi slängde tränset och sedan dess har hon älskat ridningen. När det var träns som skulle på var hon jättekrånglig och bråkandet tog en hel del glädje av ridningen från oss båda.
Hon har inget fel på munnen, men hon är väldigt känslig i nacken och tryck över nacken är det värsta hon vet.

Sen vill jag inte ha nån dressyrhäst och jag trivs jättebra med att inte behöva hålla i tyglarna hela tiden. Jag har en krossad axel så korta tyglar brukar vara det som är jobbigast för mig med ridning. Jag får sån värk i axlarna av att behöva hålla i hästen hela tiden. Det är underbart att slippa och veta att hon lyder mig ändå. Och hästen trivs ju självklart bäst i full frihet.