Antidepressiva igen...

[Tassa]

Jag vet att det är flera här som äter antidepressiva mediciner.

Jag har ätit Brintelix i ca ett halvår, jag började med en låg dos för att jag var rädd för biverkningar. Nu har jag höjt dosen sedan några dagar och jag har känt mig som att jag är påväg att bli sjuk och i natt så har jag mått illa, svettats floder och har diarré. Jag är rädd för serotonergt symptom, men hur vet man att det är det, eller "bara" biverkningar av höjningen som bör gå över?

Jag har bett vårdcentralen ringa mig, men de ringer sent i eftermiddag. Så jag tänkte om någon här ville dela med sig av sina erfarenheter av biverkningar eller rent av någon som har haft serotonergt symptom?

 

[Malibu_Stacy]

Jag vet att det är flera här som äter antidepressiva mediciner.

Jag har ätit Brintelix i ca ett halvår, jag började med en låg dos för att jag var rädd för biverkningar. Nu har jag höjt dosen sedan några dagar och jag har känt mig som att jag är påväg att bli sjuk och i natt så har jag mått illa, svettats floder och har diarré. Jag är rädd för serotonergt symptom, men hur vet man att det är det, eller "bara" biverkningar av höjningen som bör gå över?

Jag har bett vårdcentralen ringa mig, men de ringer sent i eftermiddag. Så jag tänkte om någon här ville dela med sig av sina erfarenheter av biverkningar eller rent av någon som har haft serotonergt symptom?

Är brintelix enda medicinen du tar? Serotonergt syndrom uppkommer framförallt när en tar flera substanser och väldigt ovanligt vid enbart intag av en substans.
Jättebra att du får prata med VC i eftermiddag.

 

[Tassa]

Ja det är bara den jag tar. Men jag är väldigt känslig för allt som påverkar kroppen.

 

[Lakritspipan]

Jag vet att det är flera här som äter antidepressiva mediciner.

Jag har ätit Brintelix i ca ett halvår, jag började med en låg dos för att jag var rädd för biverkningar. Nu har jag höjt dosen sedan några dagar och jag har känt mig som att jag är påväg att bli sjuk och i natt så har jag mått illa, svettats floder och har diarré. Jag är rädd för serotonergt symptom, men hur vet man att det är det, eller "bara" biverkningar av höjningen som bör gå över?

Jag har bett vårdcentralen ringa mig, men de ringer sent i eftermiddag. Så jag tänkte om någon här ville dela med sig av sina erfarenheter av biverkningar eller rent av någon som har haft serotonergt symptom?

Har du feber?

 

[Tassa]

Har du feber?

Jag har haft förhöjd kroppstemperatur. Nu vet jag inte.

 

[yamyam]

Jag tror inte att du behöver oroa dig för att du har drabbats av serotonergt syndrom utifrån det du skriver, men det är bra att du får prata om VC om det och få en bedömning, inte minst för att lindra din oro.

Mest troligt (utifrån hur syndromet oftast uppstår) skulle jag tro att det förmodligen ”bara” vanliga biverkningar. Biverkningar kan ju (som du säkert redan vet) kännas oerhört obehagliga och ibland läskiga även om det inte är ”något farligt”. Men jag tycker som sagt att det är jättebra att du kontaktar vården när du känner dig orolig. Att kunna ”luta sig” mot fakta (från utbildad personal och noterar i din journal dvs ”har koll” på vad du upplever) kan vara till stor hjälp om/när du blir orolig igen.

Jag har medicinerats med antidepressiva (bland annat) av olika sorter, i olika doser och olika kombinationer i över 15 år. Jag har upplevt mycket biverkningar men aldrig (trots höga doser och kombinationer) drabbats av serotonergt syndrom. Och då är jag liksom du väldigt känslig för mediciner. Hoppas det kanske kan vara en lugnande tanke. Och att även om det känns som en väldigt besvärlig process att hitta ”rätt” både gällande medicin och dos, så går det, även om det tar tid ibland.

Håller tummarna för att biverkningarna lindras snart, och förstås att du får god effekt på depressionen framöver.

 

[Tassa]

Jag tror inte att du behöver oroa dig för att du har drabbats av serotonergt syndrom utifrån det du skriver, men det är bra att du får prata om VC om det och få en bedömning, inte minst för att lindra din oro.

Mest troligt (utifrån hur syndromet oftast uppstår) skulle jag tro att det förmodligen ”bara” vanliga biverkningar. Biverkningar kan ju (som du säkert redan vet) kännas oerhört obehagliga och ibland läskiga även om det inte är ”något farligt”. Men jag tycker som sagt att det är jättebra att du kontaktar vården när du känner dig orolig. Att kunna ”luta sig” mot fakta (från utbildad personal och noterar i din journal dvs ”har koll” på vad du upplever) kan vara till stor hjälp om/när du blir orolig igen.

Jag har medicinerats med antidepressiva (bland annat) av olika sorter, i olika doser och olika kombinationer i över 15 år. Jag har upplevt mycket biverkningar men aldrig (trots höga doser och kombinationer) drabbats av serotonergt syndrom. Och då är jag liksom du väldigt känslig för mediciner. Hoppas det kanske kan vara en lugnande tanke. Och att även om det känns som en väldigt besvärlig process att hitta ”rätt” både gällande medicin och dos, så går det, även om det tar tid ibland.

Håller tummarna för att biverkningarna lindras snart, och förstås att du får god effekt på depressionen framöver.

Tack för svaret. Jag har precis pratat med med vårdcentralen och sköterskan skulle prata med en läkare. Så får jag se vad läkaren sedan säger. Tycker att det är så svårt med sån här medicin, vill gärna få det att fungera, men svårt att veta vad man ska stå ut med när det gäller biverkningar. När jag är mitt i det, tycker jag inte att det är värt det. Men sedan i vardagen vill jag ju må bättre...

 

[yamyam]

Tack för svaret. Jag har precis pratat med med vårdcentralen och sköterskan skulle prata med en läkare. Så får jag se vad läkaren sedan säger. Tycker att det är så svårt med sån här medicin, vill gärna få det att fungera, men svårt att veta vad man ska stå ut med när det gäller biverkningar. När jag är mitt i det, tycker jag inte att det är värt det. Men sedan i vardagen vill jag ju må bättre...

Jag kan verkligen relatera. Det är ju nog tufft att vara deprimerad, så det kan såklart vara extra svårt att ha tålamod med biverkningarna. Samtidigt som man förstås vill göra det man kan för att må bättre, och vet/hoppas att medicin kan ha en del i det.

Jag har ibland försökt se perioderna då jag behövt prova/höja nya mediciner som ett projekt, ett fokus, typ. Ett sätt att härda ut. Det går ju i viss mån att sätta som tidsramar på, om man tycker det är lättare att förhålla sig till. Att tex komma överens med sin läkare att vi provar den här medicinen si och så lång tid, sedan utvärderar vi hur det gått. Så behöver man inte känna att det bara pågår och pågår. Läkaren har ju i regel ungefärlig tidsplan, men det är inte alltid de uttalar den till patienten. Biverkningar har man ju oftast en väldigt begränsad tid, men just den tiden kan också underlättas mycket av att det finns en uttalad plan.

 

[Tassa]

Jag kan verkligen relatera. Det är ju nog tufft att vara deprimerad, så det kan såklart vara extra svårt att ha tålamod med biverkningarna. Samtidigt som man förstås vill göra det man kan för att må bättre, och vet/hoppas att medicin kan ha en del i det.

Jag har ibland försökt se perioderna då jag behövt prova/höja nya mediciner som ett projekt, ett fokus, typ. Ett sätt att härda ut. Det går ju i viss mån att sätta som tidsramar på, om man tycker det är lättare att förhålla sig till. Att tex komma överens med sin läkare att vi provar den här medicinen si och så lång tid, sedan utvärderar vi hur det gått. Så behöver man inte känna att det bara pågår och pågår. Läkaren har ju i regel ungefärlig tidsplan, men det är inte alltid de uttalar den till patienten. Biverkningar har man ju oftast en väldigt begränsad tid, men just den tiden kan också underlättas mycket av att det finns en uttalad plan.

Det var ett smart sätt att tänka på det. Det ska jag ta till mig.