Är ni rädda för att bli brottsutsatta?

[Singoalla]

Jag hoppas att den här tråden inte ska bli triggande för någon. Jag har upptäckt att jag har Investigation Discovery och fastat i krim-maraton senaste dagarna. Hur rädda är ni att drabbas av brott, och skyddar ni er på något vis? Vilket eller vilka brott i så fall?

 

[Bison]

Inte alls faktiskt. Jag känner mig väldigt trygg i min tillvaro.
Har blivit hotad ett antal gånger på jobbet men det är inget som påverkat mig.

 

[Unafraid]

Nej, inte ett dugg. På gränsen till för orädd tror jag. Har inga problem att gå hem själv mitt i natten osv. Har blivit avstulen mobilen en gång, typ thats it.

Så jag tror folk kan stjäla grejer om tillfälle ges, men är i övrigt trygg.

 

[tuaphua]

Nej, det är inget jag går och oroar mig över.

Om jag lämnar saker framme bland främlingar kan jag absolut kalkylera för att det skulle bli stulet.
Men inte mer än så.

 

[vallhund]

Nej.

 

[Singoalla]

Har inga problem att gå hem själv mitt i natten osv.

Jag har heller aldrig varit rädd just för att gå hem själv på natten. Däremot är jag lite försiktig, såklart. När jag bodde på gångavstånd från Stureplan så vinglade jag ju inte ut från krogen kl. 05 för att sen promenera genom Humlegården hem, utan då skedde det nykter och längst Birger Jarlsgatan/Odengatan.

 

[TygerTyger]

Jag är mera rädd för att bli så rädd att jag börjar begränsa mig. Älskar att gå långpromenader med musik i lurarna* och blir helt matt av att folk ibland ska säga åt mig hur farligt det är. Rent krasst tar jag hellre ett rån eller överfall än en livstid av oro och anpassning.

*Tillägg: På kvällen, i skogen. Glömde.

 

[Singoalla]

Jag är mera rädd för att bli så rädd att jag börjar begränsa mig. Älskar att gå långpromenader med musik i lurarna och blir helt matt av att folk ibland ska säga åt mig hur farligt det är. Rent krasst tar jag hellre ett rån eller överfall än en livstid av oro och anpassning.

Jag håller helt med dig. Däremot vidtar jag en del säkerhetsåtgärder som inte begränsar mig. Exempelvis låser jag alltid ytterdörren när jag tar kvällspromenaden med hunden, även om jag bara ska gå runt huset på några minuter. Jag funderar även på att skaffa larm till stugan så att jag kan larma in mig nattetid. Vi har haft en del inbrott i områden på sistone, men egentligen är det mest för att jag sett för mycket skräckfilm och fått hjärnspöken

 

[Gnist]

Inte det minsta rädd.

Händer något, så gör det och då tacklar jag det där och då. Ser ingen poäng alls med att gå omkring och vara rädd i förebyggande syfte, om utifall all något nån gång skulle hända. Och det gäller allt där ting kan gå illa och inte bara kring brott.

 

[Snubbelfot]

Definitionsfråga imho, jag går inte omkring och är rädd för att bli utsatt för brott.
Jag hanterar risken för tillgreppsbrott, ffa bostadsinbrott, som är större för mig idag än för 20 eller 30 år sedan. Det gör jag genom olika preventiva åtgärder. Däremot upplever jag inte att risken för våldsbrott är större idag, för min egen del är den snarare avsevärt mindre än för 20 eller 30 år sedan.

 

[Singoalla]

Inte det minsta rädd.

Händer något, så gör det och då tacklar jag det där och då. Ser ingen poäng alls med att gå omkring och vara rädd i förebyggande syfte, om utifall all något nån gång skulle hända. Och det gäller allt där ting kan gå illa och inte bara kring brott.

Rädd är kanske inte är det ord jag letar efter i sammanhanget, inser jag nu. Utan kanske snarare om man tänker något på brott eller att agera brottsförebyggande på något vis. Rädd är inte jag heller (oftast).

 

[Raderad medlem 120709]

Nej, jag är inte rädd. Vidtar vanliga försiktighetsåtgärder för att förhindra eller försvåra för ev brottslingar, men det räknar jag som "common sense" och inte någon slags rädsloreaktion.

 

[nothalfbad]

Jag oroar mig mer för anhöriga än mig själv, antagligen för att jag upplever att jag har mer kontroll på vad jag gör.
Men visst är jag orolig ibland. Bor i en större stad med en del stök och undviker helt klart riskabla platser. Försöker vara street smart. Inte alla har goda intentioner tyvärr. Precis som att inte är ute efter att råna en. Men hellre det säkra före det osäkra.
Känner mig trots det inte så begränsad.

 

[Raderad medlem 6459]

Hur rädda är ni att drabbas av brott, och skyddar ni er på något vis? Vilket eller vilka brott i så fall?

Jag är inte rädd, men väldigt medveten och vaksam.

De brott jag är mest "orolig" för är:
* Inbrott. Vill inte att någon ska ta sig in här och efter den senaste inbrottsvågen är jag jävligt glad över att inte ha någon balkong.
* Vandalisering. Jag vill inte att någon ska tända eld på vår bil.
* Överfall (misshandel + rån). Har varit flera överfall på senaste tiden där offren blivit svårt misshandlade (vi pratar sparkade i ansiktet) i närheten av där jag bor. Detta har skett på dagtid och i närheten av centrum.

Det är bara det sistnämnda som jag skyddar mig emot och jag gör det genom att aldrig gå ensam till vårt centrum längre. Jag har noll lust att få mina tänder utsparkade för att nåt ungdomsgäng vill ha min telefon.

 

[dobbis]

Nej.

 

[Singoalla]

Definitionsfråga imho, jag går inte omkring och är rädd för att bli utsatt för brott.
Jag hanterar risken för tillgreppsbrott, ffa bostadsinbrott, som är större för mig idag än för 20 eller 30 år sedan. Det gör jag genom olika preventiva åtgärder. Däremot upplever jag inte att risken för våldsbrott är större idag, för min egen del är den snarare avsevärt mindre än för 20 eller 30 år sedan.

Ja, det var lite så jag tänkte. Jag sysslar nog också en del med preventiva åtgärder, utan att det begränsar mig vill säga. Men jag har blivit mer "om mig och kring mig" med åren och finner trygghet i att se efter mig själv på olika sätt. Det kan exempelvis innebära olika försäkringar eller att inte ta onödiga risker, involvera mig med fel personer osv.

 

[Görel]

Jag är inte heller det minsta rädd.

Jag går ofta genom Stockholms innerstad på både kvällar och nätter, både vardag och helg. Många gånger har jag varit på krogen och druckit några öl. Men jag är alltid uppmärksam på vad som händer runt mig och det skulle aldrig falla mig in att ha lurar med musik. '

Så här har jag gjort i över 30 år och har hittills inte kommit i någon situation som gjort mig rädd eller orolig.

 

[LadyCovergirl]

Blir jag utsatt för brott sker det mest troligt på jobbet. Det är inget jag oroar mig för. Jobbet för liksom med sig sådana risker. (Jobbar på ett av landets fem säkerhetshäkten.)
Jag är inte heller orolig eller rädd för att bli utsatt för brott i privatlivet.
Förra året fick jag en ruta krossad på bilen. Jag blev förbaskad, inte rädd.

Jag rör mig ensam såväl dag som natt, både i min hemkommun och i Malmö. Det är inte heller något som jag ältar på något vis.

 

[Singoalla]

Jag är inte rädd, men väldigt medveten och vaksam.

De brott jag är mest "orolig" för är:
* Inbrott. Vill inte att någon ska ta sig in här och efter den senaste inbrottsvågen är jag jävligt glad över att inte ha någon balkong.
* Vandalisering. Jag vill inte att någon ska tända eld på vår bild.
* Överfall (misshandel + rån). Har varit flera överfall på senaste tiden där offren blivit svårt misshandlade (vi pratar sparkade i ansiktet) i närheten av där jag bor. Detta har skett på dagtid och i närheten av centrum.

Det är bara det sistnämnda som jag skyddar mig emot och jag gör det genom att aldrig gå ensam till vårt centrum längre. Jag har noll lust att få mina tänder utsparkade för att nåt ungdomsgäng vill ha min telefon.

Usch vad trist att höra att ni haft så allvarliga brott där du bor Vi är relativt förskonade i mitt område, även om det skedde en överfallsvåldtäkt på granngården i somras. Annars är det väldigt lugnt här, inget ställe som folk varken passerar eller hänger i på nätterna.

 

[Gnist]

Rädd är kanske inte är det ord jag letar efter i sammanhanget, inser jag nu. Utan kanske snarare om man tänker något på brott eller att agera brottsförebyggande på något vis. Rädd är inte jag heller (oftast).

Inte det heller direkt. Sover ofta med olåst dörr och gör inget speciellt i livet i övrigt heller för att förhindra hypotetiska brott.