Att byta nuvarande häst, samvetskval

vetvarkeninellerut

Trådstartare
Lider av en STOR gnutta beslutsångest angående hur jag ska göra kring min häst, hade varit underbart att få bolla lite med alla kloka bukefalister...

Jag köpte nuvarande häst för 2 år sedan då dåvarande häst skadats och skulle pensioneras. Från mitt nätta lilla sto köpte jag en stor valack med mycket egna åsikter skulle det visa sig... Han hade gått 130 (vilket jag höll på att kvala in mitt sto till då hon skadades) och passade in på alla mina krav, var kanske inte kärlek vid första ögonkastet (han stack med mej på provridningen... :P) men han hade bra stam, bra resultat och bra bedömningar som unghäst.

Första halvåret var ett h-vete, han stack, reste sig och hoppade när han så behagade (då i 120 knyck). Hästen kollades upp men hade inte ont, pratade med förra ägaren och han hade ju varit så snäll och inte gjort mycket väsen av sig, så jag genomled en ganska massiv testperiod. Så småningom började det gå bättre och jag började så småning om känna mej trygg på honom. På tävlings(och tränings-)fronten var det dock inge vidare, uteslutningar mest hela tiden trots låga krav (1m) och allt kändes hopplöst. Började så småningom inse att jag helt enkelt red för dåligt (insåg hur stor andel jag åkt häst på stoet och ponnyn jag haft förut....) och jag fick börja lära mig rida på nytt. Insåg att herrn är SJUKT konsekvent, gör jag fel så säger han ifrån, gör jag rätt så kan han till och med glimta till ibland och hjälpa till i avståndsbedömning o.s.v..

Här någon stans (gått drygt 1 år här) börjar jag fatta tycke för valacken, jag känner att jag kan lita på honom och vi börjar komma till jobb. Framgångarna på tävlingsbanan närmar sig med lite rosetter i 110. Börjar sikta på 120 debut men får några uteslutningar som inte känns som de brukar, kollar upp honom och han blir sprutad bägge framkotorna. Sätter igång och nånstans här är vi idag. Det går bra och vi jobbar för att kanske hinna med en 120 debut av det som är kvar på säsongen, träningarna går bra och jag känner att vi börjar bli ett team, jag nuddar äntligen vid samma grad av samspel som jag hade med stoet.

Idag var vi och tävlade, reg 110, inga märkvärdigheter. Framhoppningen går bra, lika så hinder 1 och 2 men blir sedan utesluten med ett stopp på 3:an och ett på 4:an.... Förstår inte varför jag får stoppen (känns bra när jag styr på, ligger rätt men sedan bara hoppar han inte...) och nu sitter jag hemma och ältar... När (om) ska man inse att man kanske inte passar med alla hästar? När(om) ger man upp? Känns nattsvart att jag någonsin kommer att kunna upprätthålla en lägsta nivå som gör att vi kan ta oss framåt, sitter och kollar på hästannonser och är seriöst sugen att få börja om på nytt, att hitta en individ jag kanske passar bättre ihop med för att kunna ha roligt (på en större andel av tävlingarna...) som med stoet....

Är det bara att vakna upp till verkligheten och inse att stoet kanske var one-of-a-kind och att det inte blir bättre än så här? Är det fel att ge upp en häst? Samtidigt som det skulle kännas kul att få börja om på ny kula känner jag skammen svepa in över mej, gillar ju min lilla(stora) klump och känns ju hemskt att "överge" honom... Någon som varit i en liknande situation? Hur hade ni gjort?

Tacksam för alla svar och infallsvinklar!
 
Kan det inte vara så att hästen känner av framkotorna igen och pga det stoppar "utan anledning"? Han kanske helt enkelt inte håller för den typen av träning.
 
Möjligt, dock visade sig framkotorna mer "hela tiden" (alltså även framhoppning och en träning), men om vi får stopp även nästa gång vi hoppar så blir det en sväng till vet igen för att kolla... Funderar i banorna om det är okej att byta häst utan något mer "fel" än att man kanske eg inte passar ihop? Hur lång tid ska man ge det innan man vet om man kan komma att passa ihop? Är medveten om att jag inte är något proffs, jag rider på min fritid för att jag tycker (iaf tyckte/tycker stundtals) att det är kul, men känns så skuldbelagt att bara "byta ut" hästen....
 
Ja, man får byta häst "bara sådär". När jag skulle sälja min kändes det mycket lättare när jag tänkte i banorna att hästen skulle ha väldigt kul tillsammans med rätt ryttare och ev få komma till sin rätt mer. Han kan ha det lika bra, om inte bättre, hos nån annan som hos mig.

Samt, investerar man så mkt tid känslor och pengar i något är det ok att se till att man har roligt och trivs under tiden
 
Ja, man får byta häst "bara sådär". När jag skulle sälja min kändes det mycket lättare när jag tänkte i banorna att hästen skulle ha väldigt kul tillsammans med rätt ryttare och ev få komma till sin rätt mer. Han kan ha det lika bra, om inte bättre, hos nån annan som hos mig.

Samt, investerar man så mkt tid känslor och pengar i något är det ok att se till att man har roligt och trivs under tiden
Måste säga att det känns befriande att få höra (se) de... :) Att resonera i dom banorna (att ge han möjlighet att komma till sin rätt) gör att det känns mindre som ett misslyckande och som jag sviker... Är lite så jag känner - jag spenderar större delen av mina pengar och min tid på det här, som men föregående hästar har varit mitt livs intresse, men som jag nu nästan funderar om det verkligen är värt. Vet samtidigt att det alltid kommer komma toppar och dalar, men förut har dom aldrig varit så här häftiga... Är dock lite nojig vad jag ska göra annorlunda inför nästa potentiella hästköp? (när jag läser min egen text så kanske en bra början är att få en bra känsla på provridningen och typ kunna start/stopp/sväng visserligen... ;) ) Hur resonerade du för att inte hamna i samma sits igen?

Var så mycket enklare på många vis med förra hästen som blev skadad, då fanns det ingen annan utväg.... :/
 
Lider av en STOR gnutta beslutsångest angående hur jag ska göra kring min häst, hade varit underbart att få bolla lite med alla kloka bukefalister...

Jag köpte nuvarande häst för 2 år sedan då dåvarande häst skadats och skulle pensioneras. Från mitt nätta lilla sto köpte jag en stor valack med mycket egna åsikter skulle det visa sig... Han hade gått 130 (vilket jag höll på att kvala in mitt sto till då hon skadades) och passade in på alla mina krav, var kanske inte kärlek vid första ögonkastet (han stack med mej på provridningen... :P) men han hade bra stam, bra resultat och bra bedömningar som unghäst.

Första halvåret var ett h-vete, han stack, reste sig och hoppade när han så behagade (då i 120 knyck). Hästen kollades upp men hade inte ont, pratade med förra ägaren och han hade ju varit så snäll och inte gjort mycket väsen av sig, så jag genomled en ganska massiv testperiod. Så småningom började det gå bättre och jag började så småning om känna mej trygg på honom. På tävlings(och tränings-)fronten var det dock inge vidare, uteslutningar mest hela tiden trots låga krav (1m) och allt kändes hopplöst. Började så småningom inse att jag helt enkelt red för dåligt (insåg hur stor andel jag åkt häst på stoet och ponnyn jag haft förut....) och jag fick börja lära mig rida på nytt. Insåg att herrn är SJUKT konsekvent, gör jag fel så säger han ifrån, gör jag rätt så kan han till och med glimta till ibland och hjälpa till i avståndsbedömning o.s.v..

Här någon stans (gått drygt 1 år här) börjar jag fatta tycke för valacken, jag känner att jag kan lita på honom och vi börjar komma till jobb. Framgångarna på tävlingsbanan närmar sig med lite rosetter i 110. Börjar sikta på 120 debut men får några uteslutningar som inte känns som de brukar, kollar upp honom och han blir sprutad bägge framkotorna. Sätter igång och nånstans här är vi idag. Det går bra och vi jobbar för att kanske hinna med en 120 debut av det som är kvar på säsongen, träningarna går bra och jag känner att vi börjar bli ett team, jag nuddar äntligen vid samma grad av samspel som jag hade med stoet.

Idag var vi och tävlade, reg 110, inga märkvärdigheter. Framhoppningen går bra, lika så hinder 1 och 2 men blir sedan utesluten med ett stopp på 3:an och ett på 4:an.... Förstår inte varför jag får stoppen (känns bra när jag styr på, ligger rätt men sedan bara hoppar han inte...) och nu sitter jag hemma och ältar... När (om) ska man inse att man kanske inte passar med alla hästar? När(om) ger man upp? Känns nattsvart att jag någonsin kommer att kunna upprätthålla en lägsta nivå som gör att vi kan ta oss framåt, sitter och kollar på hästannonser och är seriöst sugen att få börja om på nytt, att hitta en individ jag kanske passar bättre ihop med för att kunna ha roligt (på en större andel av tävlingarna...) som med stoet....

Är det bara att vakna upp till verkligheten och inse att stoet kanske var one-of-a-kind och att det inte blir bättre än så här? Är det fel att ge upp en häst? Samtidigt som det skulle kännas kul att få börja om på ny kula känner jag skammen svepa in över mej, gillar ju min lilla(stora) klump och känns ju hemskt att "överge" honom... Någon som varit i en liknande situation? Hur hade ni gjort?

Tacksam för alla svar och infallsvinklar!

Man får göra precis hur man vill!
Vi har ju häst för att det ska vara roligt. Är det inte roligt, man är missnöjd etc så är det sällan så himla kul för hästen heller. Alltså är det väl bättre att ni skiljs åt och båda kan hitta någon man är mer kompatibel med.
Vad man gillar för ridkänsla eller vad man vill syssla med för något inom ridningen är ju en läggning hos oss som ryttare. Och den kan variera kraftigt.

Om du beslutar dig för att köpa nytt: be din tränare om hjälp.
Det är svårt att som hobbyryttare som inte haft så många hästar veta vad man ska söka efter och hur.
Se till att den du ber om hjälp är rak och ärlig och vågar säga till om de tycker du tar dig vatten över huvudet.
 
Jag var i en liknande situation som dig, velade om jag skulle sälja min häst.
Köpte honom som 5-åring, problemhäst, oinriden! Hade inte direkt några större problem att rida in honom och han var en jättetrevlig häst.
Det stora problemet kom när jag kände att jag inte han rida honom så mycket som han krävde. Behöver gå 6 dagar i veckan. Stod han 2 dagar i rad visste man aldrig vad som kunde hända.
Hade honom i 6 år och verkligen älskade honom.
Sålde honom i somras och har inte ångrat mig en gång! Hittade världens bästa köpare som kan fortsätta utbilda honom när jag inte har den kunskapen.
Hinner nu lägga tiden på min andra häst som alltid fick komma i andra hand.
 
Jag säger som flera andra, man bestämmer själv och man får får "ge upp". I ditt fall hade jag dock kollat upp hästen igen för att inte riskera att sälja en trasig häst som har ont. Det är ju varken roligt för hästen eller köparen.
 
Exakt det hade kunnat vara min historia med nuvarande häst som jag haft i snart 3 år. Det tog 1,5 år av hårt arbete för att komma igenom testperioder och för mig att lära mig rida bra då jag var ringrostig efter ett längre uppehåll som hästägare. Hade henne till salu då jag ägt henne i ett år och var redigt trött på att inte klicka utan bara komma till en "ganska ok" nivå. Började sedan fatta tycke för hästen och det gick riktigt bra i träningen och vardagsridningen, tills hon skadade sig i boxen. Det har sedan bara varit en följetång av elände hela detta året. Primära skadan, följdskador, igångsättningar, flytt och sjukdom och igångsättning igen. Har tappat räkningen på vilken gång i ordningen hon nu vilar.

Jag hade börjat med att kolla upp hästen på klinik, ledinflammationer är väldigt vanliga att få tillbaka för det är ju oftast ett sekundärt problem av nåt annat. Är hästen helt fräsch hade jag tränat på med samtidigt funderat på att ev sälja. Du kan ju alltid annonsera, det är svårt att sälja i dagsläget och hittar du nån vettig köpare är det en bonus och gör du det inte så är det ju bara att fortsätta se om ni hittar knapparna.
Rätt vad det är så händer nåt och hästen blir osäljbar i vilket fall, då kanske man grämer sig om man inte ens försökte medan man hade chansen så att säga. Eller så inser man att man inte vill sälja när det kommer till kritan. Jag har gjort alla de där resorna med min häst, och just nu grämer jag mig lite att jag inte sålde henne när hon fortfarande var utan skadehistorik. Nu är det ju omöjligt i flera år framöver tills hon bevisat att hon håller så är ju bara att bita ihop även när man tröttnar ur på varandra.
 
Rent spontant känns det som att vet. borde kolla kotorna igen. Tror inte stoppen sitter varken ditt eller hans huvud men att han kanske har ont? (Eller så märks inte smärtan i vanliga böjprov men han vet att det gör ont att landa efter hinder etc..? Nu spekulerar jag bara!

Jag är en såndär hästägare som fäster mig vid individen. Skulle nog inte kunna sälja även om vi inte passar 100% på banan.. Svårt det där.
 
Man får ge upp och byta ut precis när man känner att man nått dit fram där det behövs för bägges skull tycker jag.
Ingen blir glad över att det inte stämmer, att man inte synkar ihop 100%.
Om man träffar en sådan människa , så rinner det snart ut i sandenftersom man sällan väljer att umgås med den personen mer än nödvändigt. Såklart kan man även möta djur, där man till slut inser att man iNte är gjorda för varandra.
 

Liknande trådar

Gnägg Jag börjar fundera lite lätt på vad min nästa häst ska bli. Jag har varit medryttare som ungdom, ridit på ridskola, jobbat utomlands med...
Svar
10
· Visningar
960
Senast: linlar1
·
Hemmet Mitt täcke börjar tyvärr sjunga på sista versen och jag funderar på att investera i ett nytt. Efter lite googlande inser jag att...
Svar
17
· Visningar
596
Senast: Trott
·
Hästmänniskan Tycker många fina exempel kommer upp i diskussioner kring hästvälfärd. Tex på saker som bara "ingick" i ens hästhantering förr som man...
2
Svar
36
· Visningar
3 659
Träning Hej! Jag har nu haft min häst i ett par år så vi känner varandra väldigt väl. I början kunde vi inte rida ifrån gården eller rida ut...
Svar
6
· Visningar
758
Senast: Lutten
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp