Att kämpa för jämställdhet

[Killaloe]

Det märkliga är att jag aldrig får höra detta från min manliga sambo. Aldrig har han erbjudit sig fler lämningar/hämtningar/vab/städning/diskning pga jag har en högre tjänst och tjänar mer.

Visst är det intressant?

Ja det är verkligen en intressant aspekt av det hela!

När jag jobbar helger så är det ju inte så att min sambo sluter ut sig - för då är hen ledig och behöver återhämtning inför arbetsveckan. Men jag är ledig på veckorna och det är liksom inte lika högt värderat (generellt värderar både sambon och jag sambons tid högre vilket är helt galet faktiskt - vi har ju fortfarand behov av att få sova ostört och återhämta oss även om jag tar längre tid på mig generellt). Så jag kan avsolut se att det här är ett problem ur jämställdhetssynpunkt ( @kryddelydd ) eftersom min fritid förväntas användas till hushållsgrejer i hög utsträckning, mer än för att ”jämna ut” våra arbetstimmar så att säga, medans min sambos fritid är för återhämtning pga mer jobb. Det där med deltid och obetalt jobb hemma, men likväl jobb som en ju faktiskt gör och inte riktigt kan ta ledigt från hur som helst, är trots allt en kvinnofälla i lång utsträckning (eller, i dom fallen där det är omvänt - såklart även dåligt för en man. Så ingen nu invänder mot att det bara är kvinnor som hamnar där)

 

[Killaloe]

Svårt att hantera eftersom det handlar om medicinska tillstånd men samtidigt kan jag inte låta blir att fundera på hur mycket omgivningen tillåtit av det här beteendet om sambon varit en kvinna och jag varit en man...

Väldigt lite är min erfarenhet - om jag inte kommer ihåg fel så har jag och din sambo delvis samma diagnos (om än på olika nivå) men inte kommer jag undan generellt med att inte ha koll (mina vänner undantaget i många fall). Jag förväntas ibland hålla koll på sambon när sambons mamma meddelar mig saker - trotd att sambon är fullt kapabel att göra saker och komma ihåg medans min hjärna delvis fungerar rätt dåligt. Och säger jag att jag inte vet/inte bryr mig/inte har koll på sambons liv bland sambons vänner så mottas det inte helt bra - men sällan omvänd reaktion om sambon står för ovetandet.

 

[kryddelydd]

Ja det är verkligen en intressant aspekt av det hela!

När jag jobbar helger så är det ju inte så att min sambo sluter ut sig - för då är hen ledig och behöver återhämtning inför arbetsveckan. Men jag är ledig på veckorna och det är liksom inte lika högt värderat (generellt värderar både sambon och jag sambons tid högre vilket är helt galet faktiskt - vi har ju fortfarand behov av att få sova ostört och återhämta oss även om jag tar längre tid på mig generellt). Så jag kan avsolut se att det här är ett problem ur jämställdhetssynpunkt ( @kryddelydd ) eftersom min fritid förväntas användas till hushållsgrejer i hög utsträckning, mer än för att ”jämna ut” våra arbetstimmar så att säga, medans min sambos fritid är för återhämtning pga mer jobb. Det där med deltid och obetalt jobb hemma, men likväl jobb som en ju faktiskt gör och inte riktigt kan ta ledigt från hur som helst, är trots allt en kvinnofälla i lång utsträckning (eller, i dom fallen där det är omvänt - såklart även dåligt för en man. Så ingen nu invänder mot att det bara är kvinnor som hamnar där)

Olika skift/arbetsdagar innebär ju bara att man har ledigt vid olika tillfällen och där håller jag med dig.
Men exemplet "ena parten är arbetslös medan andra parten jobbar heltid" är ju en annan fråga.

Och jo, jag vet att en arbetslös person förväntas söka jobb aktivt. Men du kan inte få mig att tro att den arbetslöse normalt sett lägger 40 timmar per vecka på aktivt arbetssökande för det är normalt sett inte så det går till.

 

[Petruska]

Ja det är verkligen en intressant aspekt av det hela!

När jag jobbar helger så är det ju inte så att min sambo sluter ut sig - för då är hen ledig och behöver återhämtning inför arbetsveckan. Men jag är ledig på veckorna och det är liksom inte lika högt värderat (generellt värderar både sambon och jag sambons tid högre vilket är helt galet faktiskt - vi har ju fortfarand behov av att få sova ostört och återhämta oss även om jag tar längre tid på mig generellt). Så jag kan avsolut se att det här är ett problem ur jämställdhetssynpunkt ( @kryddelydd ) eftersom min fritid förväntas användas till hushållsgrejer i hög utsträckning, mer än för att ”jämna ut” våra arbetstimmar så att säga, medans min sambos fritid är för återhämtning pga mer jobb. Det där med deltid och obetalt jobb hemma, men likväl jobb som en ju faktiskt gör och inte riktigt kan ta ledigt från hur som helst, är trots allt en kvinnofälla i lång utsträckning (eller, i dom fallen där det är omvänt - såklart även dåligt för en man. Så ingen nu invänder mot att det bara är kvinnor som hamnar där)

Jag jobbar heltid och min partner jobbar deltid, ändå faller det sig mer naturligt för mig att satsa ett par timmar av en ledig dag på att röja i hemmet. För partner ligger det inte alls lika nära till hands.

Med andra ord: jag tror att hela grejen i grund och botten och hela vägen upp till toppen, så att säga, handlar om könsroller. Sen blir våra olika berättelser om hur vi gör och våra sätt att lyfta fram eller dölja vad vi ser som brister, förstås formade av såna där saker som vem som jobbar mest/minst, tjänar mest/minst osv.

 

[Trollunge]

Med risk för att det här blir den mest förvirrade trådstarten någonsin...

Jag tycker att trådar om jämställdhet och rutiner i hemmet ofta hamnar i att antingen är mannen en idiot som tycker kvinnan ska göra allt och hon blir uppmuntrad att avsluta förhållandet, och/eller en massa svar ang hur extremt jämställda andra är i sina egna förhållanden. Men jag antar att vi är många med vettiga grundförhållanden där man ändå stöter på svårigheter som leder till ojämn arbets-/ansvarsfördelning, halkar in i klassiska könsroller osv.
Vad stöter ni på för svårigheter? Någon med ett bra system för hushållssysslor? Någon som lyckas slutat projektleda trots sån personlighet?

Jag tror både jag och min man tycker vi gör hyfsat lika mycket hemma, det är inget vi pratar om eller diskuterar särskilt ofta så jag ska faktiskt fråga honom sen haha. Jag kan störa mig på att han är sämre än mig på att plocka undan ordentligt efter sig eller typ vika ihop filtar i soffan o så Han plockar oftast undan typ allt, men brukar stå kvar ett glas, eller en kryddburk eller han har städat av köket man inte tagit upp det sista ur vasken eller så. Småsaker helt enkelt. Han kan nog störa sig på hur lite jag hjälper till i trädgården, typ inte alls.
Just nu har mannen varit arbetslös hela sommaren och kommer fortsätta med det i höst så han roddar ju runt massor mer projekt hemma och i trädgården och lagar absolut mest mat osv eftersom jag jobbar. Det tycker jag bara är rimligt faktiskt. Hade blivit ganska sur om han tycker att jag ska komma hem efter en jobbdag och laga mat 50% av gångerna när han varit hemma hela dagen..
Tvätt initierar nog jag oftare tror jag, även om inte det innebär att jag utför tvätten själv. Diskar gör han mer just nu men när vi båda jobbade lagade vi ofta mat och diskade ihop mer.
Handlar gör vi båda två eller om det är inte en megahandling så kan jag ta det efter jobbet.

Projektledning tror jag inte riktigt någon av oss sysslar med, det är ju bara vi två och vi har bra kommunikation liksom. Han är dock den som har bäst koll på vårt schema och han är den som planerar mer grejer och har koll på allt inför resor osv. Han håller koll på sin familjs födelsedagar och köper presenter och jag håller koll på min familj.

Nu ska vi dock få barn i höst och jag tror det säkert blir en större utmaning då! Positivt är kanske att vi kommer vara hemma båda två ganska länge. Jag kan dock redan känna att jag tagit mer ansvar för att börja kolla vad vi behöver köpa inför bebisens ankomst och jag är den som redan varit o köpt lite grejer osv medan han inte kollat sånt alls. Så vi får väl se vad jag säger om ett år...

Just det, ingen av oss har några jättehöga krav på hemmets renhetsgrad, det tror jag hjälper!

 

[em-pirre]

Jag kan tillägga att jag jobbar på att släppa kontrollen. Jag har börjat säga att jag inte vet då sambo frågar nåt av de sakerna jag listade tidigare.

 

[Killaloe]

Men exemplet "ena parten är arbetslös medan andra parten jobbar heltid" är ju en annan fråga.

Jag tycker ju att det blir fel när den som är ekonomiskt stark kan ”betala sig ur” tråkiga uppgifter hemma genom att den som är ekonomiskt svag (som en ofta är som tex arbetslös) behöver jobba för att bli likvärdig. Det är inte jämställt öht även om den ena kanske har mer tid (jag upplevde det bra mycket mer påfrestande att söka jobb med allt det innebar än att jobba - så jag behövde allt tid för att vara arbetssökande trots att det utifrån säkert såg ut som om jag gjorde lite).

 

[Badger]

Jag lever i en relation där min sambo har motivations och strukturproblem på hög nivå och en curlande mamma. Jag blir många gånger utan att själv ha valt det projektledare pga av att andra använder mig som kommunikationspart då sambon inte fungerar så bra på det. Tex rings det till mig eftersom sambon oftast inte svarar i eller har mobilen laddad, man talar om tider och datum för mig eftersom sambon inte kommer ihåg osv. Ska något göras hemma får jag helt enkelt tala om det. Svårt att hantera eftersom det handlar om medicinska tillstånd men samtidigt kan jag inte låta blir att fundera på hur mycket omgivningen tillåtit av det här beteendet om sambon varit en kvinna och jag varit en man... Hur mycket hade jag accepterat om jag var en man och levde i den här relationen innan jag lämnat tex, hade mamman i samma utsträckning curlat. Hur får man en jämställt hushåll med någon som fungerar så dåligt osv...

Min man har ADHD men klarar ändå till stor del att hålla reda på sina grejor och en del av mina. Jag tror nog också som @Killaloe att det inte tillåts hos kvinnor att inte hålla reda på saker ändå. Vi sa i början att jag skriver upp hans saker i min kalender (det gör jag ju också för att kunna planera för mig själv) men i ärlighetens namn är jag så dålig på att pusha och påminna att han håller reda på det själv av ren självbevarelsedrift + påminner mig om mina saker.

 

[Mineur]

Jag kan tillägga att jag jobbar på att släppa kontrollen. Jag har börjat säga att jag inte vet då sambo frågar nåt av de sakerna jag listade tidigare.

Precis så har jag också börjat göra, efter att ha läst någon tråd här på Buke i våras. Min sambo har förvisso väldigt dåligt minne, men jag tror faktiskt att hälften av gångerna som han frågar gör han det på ren rutin eller av ren lathet.

Men jag får verkligen slita för att hålla mig från den där projektledarrollen alltså, i massor av situationer och mer eller mindre dagligen. Det är vår absolut största svårighet. Det är dock något vi pratar mycket om, och jag inbillar mig att den medvetenheten och kommunikationen hjälper i längden.

 

[grodan21]

Jag kan tillägga att jag jobbar på att släppa kontrollen. Jag har börjat säga att jag inte vet då sambo frågar nåt av de sakerna jag listade tidigare.

Min sambo frågar alltid mig hur mycket mjölk vi har hemma, trots att det är han den ende som dricker mjölk.

 

[Trollunge]

Jag tycker ju att det blir fel när den som är ekonomiskt stark kan ”betala sig ur” tråkiga uppgifter hemma genom att den som är ekonomiskt svag (som en ofta är som tex arbetslös) behöver jobba för att bli likvärdig. Det är inte jämställt öht även om den ena kanske har mer tid (jag upplevde det bra mycket mer påfrestande att söka jobb med allt det innebar än att jobba - så jag behövde allt tid för att vara arbetssökande trots att det utifrån säkert såg ut som om jag gjorde lite).

Fast, faktum är ju att man har mycket mer ledig tid som arbetslös, då tycker jag liksom det är sjysst mot sin partner att göra mer hemma. Det är ju inte lika jobbigt att dra igång middagen när man har haft mer eller mindre hela dagen till vad man känner för men kommer man hem efter 8 h jobb är man ju kanske inte jättepigg på det.
Jag tänker inte att det har så mycket med ekonomisk styrka att göra, jobbar båda heltid med helt olika lön bör man ju självklart göra lika mycket hemma för att det ska räknas som jämställt.

 

[em-pirre]

Min sambo frågar alltid mig hur mycket mjölk vi har hemma, trots att det är han den ende som dricker mjölk.

Ja men precis!

 

[TinyWiny]

Jag projektleder inte i vardagen. Vad han ska ha med sig, när folk fyller år, presenter och dylikt fixar han själv. Han är ju vuxen. Jag gjorde det inte när hans barn var omyndiga heller. Det var hans ansvar.

Ska vi ha någon grej hemma som kräver större förberedelser så började jag förra året skriva upp vad han förväntas göra och vilken tid det skulle göras. Detta eftersom de sjukdomar jag har gör att min energinivå är så låg att jag helt enkelt inte orkar om jag ägnar en endaste tanke på om han gör det han ska och i tid, eller, än värre, om han inte gör det och jag ska försöka göra det... Det blir totalkatastrof. Han är en ständig tidoptimist vilket stressar mig enormt i sådana situationer och med det så slipper jag det. Det händer dock inte många gånger på ett år och för min egen själsfrid väljer jag att göra så men jag har varit väldigt tydlig med att det är verkligen inget jag trivs med att göra att behöva skriva schema som till ett barn. Det har gjort att han har blivit bättre på att planera. Nu har han bättre koll på vilka tider som gäller istället för att bara flyta med. Tidigare var det vanligt att han gick in i duschen när gästerna kom. Inte okej alltså att lämna sin partner ensam med förberedelserna. Jag har pratat om och förklarat in i absurdum att han måste lära sig att planera om han vill att jag ska kunna följa med på grejer för jag måste veta i så god tid om jag ska ha en chans att följa med på något. Jag har tre timmar/dag tre-fyra dagar i veckan som jag kan vara aktiv på och ska vi göra något så måste jag veta i tid så jag kan planera för det. Det fungerar äntligen nu. Så skönt!
Det är det där med att kommunicera. Att förklara hur andra påverkas av att någon inte gör det hen borde och vara så tydlig med att det är så det är. Har man inte insett det innan så är det dags nu. Att det är krävande att projektleda är väl ändå ganska självklart. Annars hade chefspositioner inte gett så bra betalt om det var lika jobbigt att bara flyta med och göra det man blir tillsagd.

Jag har kämpat hårt med alla de här "jag borde göra det" som nog alla kvinnor blivit i tryckta sedan de var små. Att bara släppa ansvaret för vad det nu är och vara tydlig med att mitt kön inte gör mig ansvarig både för sig själv och för andra. Att vara tydlig med att min tid är lika mycket värd och att det jag gör är lika mycket värt även om det inte syns om två timmar och det den andre har gjort syns i flera år. Men det är svårt... Särskilt när sjukdomar hindrar mig ifrån att göra så mycket. Det dåliga samvetet gnager när sambon grejar med huset och jag inte kan göra något alls.

 

[Raderad medlem 6459]

Min sambo frågar alltid mig hur mycket mjölk vi har hemma, trots att det är han den ende som dricker mjölk.

Vad svarar du då?

 

[kryddelydd]

Jag tycker ju att det blir fel när den som är ekonomiskt stark kan ”betala sig ur” tråkiga uppgifter hemma genom att den som är ekonomiskt svag (som en ofta är som tex arbetslös) behöver jobba för att bli likvärdig. Det är inte jämställt öht även om den ena kanske har mer tid (jag upplevde det bra mycket mer påfrestande att söka jobb med allt det innebar än att jobba - så jag behövde allt tid för att vara arbetssökande trots att det utifrån säkert såg ut som om jag gjorde lite).

Det där tyckte jag var konstigt resonerat, att den som har jobb är ekonomiskt stark och därför "köper sig ur" uppgifterna hemma.

Att den som är ekonomiskt svag behöver jobba mer hemma medan den som är ekonomiskt stark jobbar mer utanför hemmet kan ju också ses som rättvisa/jämställdhet/rimlighet jämfört med tanken att
"oavsett om Karin jobbar 48 timmar per vecka medan Per jobbar 40 timmar per vecka så ska båda lägga fyra timmar per vecka på hemuppgifter" vilket skulle innebära att Karin lägger 52 timmar per vecka och Per 44 timmar.
När alternativet kunde vara att Karin jobbar 48 timmar per vecka och Per jobbar 48 timmar per vecka (om Per, som jobbar mindre än Karin, blir den som får göra de där åtta veckotimmarna i hemmet).
Men alternativet att Karin jobbar 48 timmar och att Per jobbar 48 timmar per vecka är orättvist och ojämställt???

 

[monster1]

Min man har ADHD men klarar ändå till stor del att hålla reda på sina grejor och en del av mina. Jag tror nog också som @Killaloe att det inte tillåts hos kvinnor att inte hålla reda på saker ändå. Vi sa i början att jag skriver upp hans saker i min kalender (det gör jag ju också för att kunna planera för mig själv) men i ärlighetens namn är jag så dålig på att pusha och påminna att han håller reda på det själv av ren självbevarelsedrift + påminner mig om mina saker.

Det är ju svårt att veta vilken nivå det ligger på vad som hen skulle kunna göra och vad som hen inte kan förväntas göra. Vad jag förväntas göra och vad samhället kan bistå med. Sambon är ju sjukpensionär pga av sina problem. Sen kan det ju vara så att omgivningens brist på krav eller att omgivningen ger felaktiga krav gör problemet värre än vad det skulle kunna göra.

 

[grodan21]

Vad svarar du då?

Att jag inte vet

 

[monster1]

Det där tyckte jag var konstigt resonerat, att den som har jobb är ekonomiskt stark och därför "köper sig ur" uppgifterna hemma.

Att den som är ekonomiskt svag behöver jobba mer hemma medan den som är ekonomiskt stark jobbar mer utanför hemmet kan ju också ses som rättvisa/jämställdhet/rimlighet jämfört med tanken att
"oavsett om Karin jobbar 48 timmar per vecka medan Per jobbar 40 timmar per vecka så ska båda lägga fyra timmar per vecka på hemuppgifter" vilket skulle innebära att Karin lägger 52 timmar per vecka och Per 44 timmar.
När alternativet kunde vara att Karin jobbar 48 timmar per vecka och Per jobbar 48 timmar per vecka (om Per, som jobbar mindre än Karin, blir den som får göra de där åtta veckotimmarna i hemmet).
Men alternativet att Karin jobbar 48 timmar och att Per jobbar 48 timmar per vecka är orättvist och ojämställt???

Frågan är väl mest varför jobbar Karin 48 h, är det ett val att satsa på något speciellt, ska Pers liv gå ut på att underlätta detta eller ska Pers liv gå ut på att göra sådant som är kul för Per? Varför räknas lönearbete i större utsträckning än något annat?

 

[monster1]

Att jag inte vet

Förvånansvärt ofta känner jag att jag svara "Du får titta själv" :P.

 

[kryddelydd]

Frågan är väl mest varför jobbar Karin 48 h, är det ett val att satsa på något speciellt, ska Pers liv gå ut på att underlätta detta eller ska Pers liv gå ut på att göra sådant som är kul för Per? Varför räknas lönearbete i större utsträckning än något annat?

Jag tänker att lönearbete någonstans handlar om försörjning.
Att försörja sig är en viktig grund, så som jag ser saken.

Utifrån hur du skriver här ser det mest ut som om Karin och Per har var sitt parallellt liv men de råkar bo i samma bostad, mer än att Karin och Per har valt att ha ett gemensamt liv.

I min fantasi handlar ett gemensamt liv om att gemensamt ta ansvar för det gemensamma livet. Karins och Pers liv består till viss del av att underlätta för den andra parten i och med att man valt att leva tillsammans.

Om Karin och Per också har ett barn, tycker du då att Karin och Per, som ju har lite olika veckoarbetstid, ska ha olika mycket fritid till eget förfogande?
Vi tänker oss fortfarande att Karin jobbar åtta timmar mer i veckan jämfört med vad Per gör.
Karin kanske är läkare och jobbar 48 timmar i veckan för att arbetsplatsen kräver att hon går jourer, där hon inte kan få jourkomp. Så Karin kanske inte har valt att jobba 48 timmar per vecka utan det blir mer eller mindre påtvingat. De alternativa arbetsplatser hon har att välja på, ställer samma krav på jourdeltagande.
Hur som helst: Karin jobbar 48 timmar i veckan och Per jobbar 40 timmar i veckan. De har ett gemensamt barn, som går på förskolan. Karin lämnar och Per hämtar. Både Karin och Per tycker mycket om sitt barn, de lägger i snitt en timme per arbetsdag tillsammans med barnet: fritid, lek, läxor.
Karin är uppe i 53 timmar per vecka (just nu tar vi inte hänsyn till hemuppgifter) och Per är uppe i 45 timmar per vecka.
Sedan ska de dela lika på hemjobbet. Karin är nu uppe i 57 timmar per vecka, Per är uppe i 49.
Tycker du att det är rättvist att Per kan lägga mer tid på "egentid" och hobby och intresse jämfört med Karin, när de har ett gemensamt liv?
eller tycker du möjligen att det blir lite tufft att Karin ska lägga lika mycket tid på hemmet om Per, så att de blir ungefär lika trötta båda två?