Att lära sig läsa - lärare och föräldrar

[Ullmerkott]

Jag lärde mig läsa i 4-årsåldern genom att sitta i föräldrarnas knä och titta på orden när de läste godnattsagor för mig. Föräldrarna tenderade att somna fortare än vad jag gjorde, så då läste jag helt enkelt vidare på egen hand.
Ljuda som jag senare lärde mig i skolan är användbart om jag ska uttala ett ord jag inte tidigare stött på, men i ärlighetens namn struntar jag ofta i hur saker uttalas och fokuserar istället på hur ordet ser ut och vad det betyder. Extra tydligt blir det i engelskan, det finns en hel drös med svåra ord som jag kan stava till och har förståelse för innebörden av, men inte har en aning om hur de uttalas.

 

[Araminta]

Ja det skall bli intressant att se hur det går får vår yngste kille. Vi har ju börjat redan nu (han är fyra nu) att förbereda för skolgången. Har ett fantastiskt samarbete med förskolan. Inga krångligheter alls att få extra hjälp. Tvärtom förskoleschefen själv föreslog mer stöd och frågade vilket stöd vi ville ha. Väldigt engagerade pedagoger (två som har honom som "specialare"). Sen finns det även psykolog, logoped, rehab, neurolog mm bakom.

Vi får se var i slutänden det landar men det finns ju hjälpmedel att få tex datorhjälp.

Gud vad kul att höra att ni får så bra hjälp! Hoppas att det fortsätter så. Och datorhjälp kan vara guld värt när det kommer till läs- och skrivsvårigheter. Många kommer riktigt långt med hjälpmedel så som talsyntes och rättstavningsprogram.

 

[hastflicka]

Pga brist på svar i pluggtråden så lyfter jag ur denna fråga och lägger denna under vuxna då jag främst vill diskutera detta ur ett pedagogiskt perspektiv. Sticker den iväg åt andra håll så får moderator givetvis flytta den

Det jag undrar kring är era tankar kring hur man lär ett barn (säg 5-8år) att läsa? Hur tänker ni, vad gör ni rent praktiskt med barnen och vad har ni lärt er är "korrekt"?

Vi, logopedstudenter, lär oss att det finns två olika angreppssätt: top-down med fokus direkt på textförståelse och läsvilja samt bottom-up med mer traditionellt ljudande av enstaka bokstäver och ord. Jag blir ju direkt jätteskeptisk till top-down metoden då den helt saknar vetenskapligt stöd för våra patientgrupper (dyslexi, språkstörning etc). Men jag är inte lärare och jag har inte heller någon egen erfarenhet av top-down sen jag lärde mig läsa. Hade därför varit jätteintressant att få höra hur ni som faktiskt är utbildade i pedagogik tänker och resonerar kring det hela. Även erfarenheter från er föräldrar som har barn i lågstadieåldern just nu.

Som larare kan jag saga att en metod inte fungerar for alla. Vi har alla lite olika metoder att processa information och inlärning fungerar därför lite annorlunda for oss alla. Som lärare tittar man pa barnet och följer upp det som barnet tycker verkar lättast och tycker ar KUL. Det ar svart att Lara sig om det ar tråkigt.

Mitt aldsta barn ville prompt Lara sig skriva har han var 4 ar ... 5 myror ar fler an 4 elefanter lärde honom i bara ett avsnitt. De larde honom också att ljuda. Han hade verktygen och satte ihop det han ville Gora.
Han lar sig bast genom att Gora eller se ... Han kan lyssna pa music och plugga samtidigt, men om det blir tal blir han distraherad.

Min mellan son ar dyslexic och vi laste MASSOR for honom. Han älskade att bli last for, sa att da och da stanna till, peka pa ord och prata om det fungerade alleles utmärkt for honom. Han läste flytande, om an något långsamt, i andra klass och skriver fortfarande som vuxen som en kratta.
Han lar sig bast genom att Gora och pillade pa allt genom hela sin uppväxt. Han har svart att fokusera om det ar mycket ljud runt om och behövde någorlunda tyst har han skulle Lara sig något. Musik och framförallt tal var absolut "out of the question" om han skulle kunna tillgodogöra sig och inlarnings processen skulle fungera.

Den yngste telningen ville inte Lara sig lasa da han älskade att bli last for (och vi laste ju minsann inte for hans äldre broder, sa hans slutledning var att om man kan lasa blir man inte last for. Han trodde inte pa att de inte villa att vi laste for dem) men sa fort han bestämde sig for att Lara sig lasa själv i frosta klass sa kunde han lasa. Da larde han sig att lasa Svenska (med mycket markliga uttal) från Kalle Anka och andra serietidningar.
Han lar sig bast genom att hora och spelade allt från musik till hade TVn pa nar han pluggade ... och lärde sig bast om jag förhörde honom pa vad en skrivning skulle handla om, men ljud förhindrade inte pa något satt att han kunde fokusera pa inlärning.

 

[tanten]

Intressant! Vad gör du med det här ordet?

Spoiler

evlerimden

ev-le-rim-den?
Eftersom jag inte kan identifiera några delar som är egna ord, blir det rena stavelser. Hur skulle du själv gjort?

 

[Araminta]

ev-le-rim-den?
Eftersom jag inte kan identifiera några delar som är egna ord, blir det rena stavelser. Hur skulle du själv gjort?

Exakt likadant! Det är därför jag frågar Jag tycker det är nördigt intressant att se hur likt vi processar text i vuxen ålder. Och hur vi går ner på mindre och mindre enheter ju längre ifrån det egna språken vi kommer (evlerimden råkar betyda "från mina hus" på turkiska). Jag tänker mig att det liknar det sättet som barn processar svenska innan de lärt sig läsa fullt ut.

(Inser att jag går ifrån mitt eget ämne en aning )

 

[escodobe]

Jag minns inte själv hur jag lärde mig läsa. Jag kunde läsa innan skolan, och var har just nyligen kommit ur "slukarålder" men jag inser nu att jag nog inte ljudade i början eftersom jag har något svagt minne av att jag hade svårt att stava och blandade ihop b,d och p när jag skrev någon period. Jag alltid läst mycket fort och har hög läsförståelse skannar liksom av text i klump istället för bokstav för bokstav.
Min syster vet jag ljudade, hon knäckte läskoden på naturhistoriska museet. Hon var borta en stund och kom sedan och frågade mamma om näbbdjur faktiskt fanns. Hon hade blivit så fascinerad av en uppstoppad sådan att hon stått och ljudat sig fram till namnet.

 

[Monifa]

Hehe, det är svårt att analysera hur man gör något när det är automatiserat. Det är som att försöka beskriva hur man cyklar när man väl lärt sig cykla. Jag tror ju inte att det finns kunskaper "man bara har". Någon gång har vi alla lärt oss det som nu känns självklart. Och för att spinna vidare på liknelsen med hästar så skriver Sally Swift väldigt klokt ang. ridundervisning: ibland är den bästa instruktören den som själv har haft problem, för den har haft tid att reflektera över hur hen gör. Den talangfulla ryttaren kan inte förklara "hur" för hen har aldrig behövt tänka i de banorna.

För de flesta är det likadant med läsningen, det var en relativt enkel kod att knäcka som 5åring och sen dess har det blivit så fullständigt automatiserat att vi inte alls kan gå tillbaka och reflektera över hur. Jag vet exakt hur jag lärde mig läsa och vilka tekniker jag fortfarande använder. Men då fanns där misstankar om dyslexi när jag gick i lågstadiet vilket gjorde att jag tvingades reflektera redan då. Att jag idag läser den utbildning jag läser förstärker givetvis det hela också.

Nu svamlar jag bara men detta är något som jag hoppas att de som är lärare i förskoleklass+lågstadiet reflekterar över, hur man lär sig. Och att man kan lära sig olika.

Jag har precis de problemet att jag har svårt att förklara sånt som "jag bara kan av rena farten" typ som att skriva, cykla, simma, och hoppar över de första stegen för de känns självklara. Där av att jag läser till mellanstadielärare, då kan de läsa och räkna hjälpligt och det matchar den nivån jag kan förklara på

Men mer individanpassad inlärning ser jag när jag är ute i skolorna, men det är långt kvar. Kan tänka mig att det ibland är svårt att se utanför boxen och tänka nytt när man har mer än en elev att tänka på. Tyvärr.

 

[Sar]

Pga brist på svar i pluggtråden så lyfter jag ur denna fråga och lägger denna under vuxna då jag främst vill diskutera detta ur ett pedagogiskt perspektiv. Sticker den iväg åt andra håll så får moderator givetvis flytta den

Det jag undrar kring är era tankar kring hur man lär ett barn (säg 5-8år) att läsa? Hur tänker ni, vad gör ni rent praktiskt med barnen och vad har ni lärt er är "korrekt"?

Vi, logopedstudenter, lär oss att det finns två olika angreppssätt: top-down med fokus direkt på textförståelse och läsvilja samt bottom-up med mer traditionellt ljudande av enstaka bokstäver och ord. Jag blir ju direkt jätteskeptisk till top-down metoden då den helt saknar vetenskapligt stöd för våra patientgrupper (dyslexi, språkstörning etc). Men jag är inte lärare och jag har inte heller någon egen erfarenhet av top-down sen jag lärde mig läsa. Hade därför varit jätteintressant att få höra hur ni som faktiskt är utbildade i pedagogik tänker och resonerar kring det hela. Även erfarenheter från er föräldrar som har barn i lågstadieåldern just nu.

Våra äldsta var superintresserade av alfabet, ord etc och lärde sig läsa snabbt genom att ljuda. Vår yngste ( nu 6 år) har varit helt ointresserad av alfabetet tills vi läste en Alfabetsbok illustrerad av Pernilla Stalfelt.
Vi har alltid sagt bokstaven och sedan "ljudet". Minstingen går nu i förskoleklass och stavar för fullt ( stavade ventilation " ventilason" på eget bevåg häromdagen) men har inte knäckt läskoden.
Vissa lär sig genom att ljuda, andra genom att känna igen orden och säkerligen finns det ett gäng andra sätt. Det gäller bara att komma på vad som triggar just det här barnet.

 

[Snurrfian]

Nyfiken följdfråga till detta: vad gör ni om ni stöter på ett helt nytt ord? Jag lägger in ett påhittat ord (för att vara säker på att ni inte sett ordet innan) i spoilern nedan, skulle ni vilja läsa det och samtidigt tänka till hur ni gör?

Spoiler: Ord

ritåpalkera

Kul, hur jag gjorde som liten vågar jag inte säga, men idag så när jag stöter på ett ord jag inte känner igen så försöker jag dels fundera på vad det påminner mig om och vilka andra ord som skulle kunna höra till ordet eftersom de flesta ord har kopplingar till något. Kör jag fast på riktigt så tar jag hjälp av lexicon och synonymordböcker. Jag gör på samma sätt med engelska jag oftare stöter på ord jag inte känner igen, jag läser sammanhanget och försöker räkna ut vad ordet betyder, vilka andra ord det skulle kunna höra ihop med och slå upp det.

 

[athena_arabians]

Jag är absolut inte en pedagog men min mamma var speciallärare nästan hela sitt yrkesverksamma liv och pratade ofta om sitt jobb. En del av det hon sa fastnade

Hon brukade kopplas in på andra skolor i området även fast hon inte jobbade där när de kört fast. Hon hade gått många vidareutbildningar (bla för Maja Witting) och läste väldigt mycket facklitteratur också. Det hon alltid sa var att det var sällan en metod fungerade på alla elever utan hon skräddarsydde efter vad som visade sig fungera för varje individ. Hon plockade helt enkelt de byggstenar hon behövde från olika metoder.

En annan sak hon också sa är att det är förödande att pressa sitt barn till att vara tidig med att läsa (vilket en annan lärare här gjorde med sina egna barn och nej, det blev inte bra). Hon struntade totalt i att försöka lära mig läsa, hon läste högt för mig eftersom jag tyckte det var trevligt och lärde mig bokstäverna när jag var nyfiken och frågade om det. Jag kunde inte läsa när jag började 1:an (även om jag kunde bokstäverna och några ord) men efter en vecka var det klart och sedan bidrog jag till att upprätthålla utlåningsstatistiken på det lokala biblioteket

 

[athena_arabians]

Ett tillägg till mitt tidigare inlägg: En annan sak hon observerade var att högläsning var en väldigt viktig nyckel till läsinlärning. Och givetvis var inte det vanligt i familjer där föräldrarna själva hade problem med inlärning samt i många arbetarfamiljer (absolut inte alla givetvis, jag är själv från en arbetarbakgrund där min mamma var den första med högre utbildning). Nu ska vi också komma ihåg att det här var länge sedan, jag började 1:an 1980 och mamma var lärare till ca 2001 (jag kommer inte ihåg när hon slutade, Alzheimers bestal henne på hennes sista arbetsår ).

Dvs hem där föräldrarna engagerade sig i sina barns utbildning hade det lättare. Hade barnet inga medfödda svårigheter var det inte ett större problem, så räckte skolan till sas. Men fanns det svårigheter så fick det barnet enormt mycket svårare just för att det inte fanns samma stöd och hjälp hemifrån.

 

[Ninnurur]

Jag tror, helt ovetenskapligt, att det beror enormt mycket på föräldrarna. Jag har alltid älskat att läsa. Knäckte läskoden som fyraåring, läste min första hela kapitelbok innan jag fyllde sju. Min dotter som är fem nu läser när hon är på humör för det Hon kan och sitter gärna själv med böcker. Jag har alltid läst för henne och vi lyssnar på ljudböcker dagligen.
Mina äldre systrar har aldrig haft samma läslust. Den ena började läsa mycket först i tonåren, och det har blivit precis samma med hennes barn. Den andra läser mest på semestrar och hennes barn läser inget utöver vad de måste för skolan. Min femåring läser och skriver bättre än hennes åttaåring.
Det jag vill komma fram till är att om böcker finns naturligt i hemmet så väcks en läslust hos barnen på ett naturligare sätt än i de familjer där det saknas fulla bokhyllor.

 

[Sonic76]

Du är nog inne på samma spår som jag är. För barn som har det lätt för sig så spelar det inte så stor roll vad man gör. Läsandet är så fundamentalt i vårt samhälle att den lär man sig oavsett vad som sker i skolan. Det är när den där "i förbifarten"-inlärningen inte fungerar som man måste tänka till.

Vill du utveckla kring "Att skriva sig till läsning"? Vi läser litegrann om det men det blir väldigt översiktligt och jag tror att min systers förskola håller på en del med det. När använde du det? I vilket syfte?

Den skolan jag arbetade på hade det som läsinlärningmetod .
Ena läraren körde enbart det, den andra blandade i år ett.
I förskoleklass körde de det och ordbilder.
Så de hade många arbetspass med dator där de satt och skrev.
Ska utveckla det lite när jag druckit morgonkaffet

 

[TinyWiny]

Hehe, det är svårt att analysera hur man gör något när det är automatiserat. Det är som att försöka beskriva hur man cyklar när man väl lärt sig cykla. Jag tror ju inte att det finns kunskaper "man bara har". Någon gång har vi alla lärt oss det som nu känns självklart. Och för att spinna vidare på liknelsen med hästar så skriver Sally Swift väldigt klokt ang. ridundervisning: ibland är den bästa instruktören den som själv har haft problem, för den har haft tid att reflektera över hur hen gör. Den talangfulla ryttaren kan inte förklara "hur" för hen har aldrig behövt tänka i de banorna.

För de flesta är det likadant med läsningen, det var en relativt enkel kod att knäcka som 5åring och sen dess har det blivit så fullständigt automatiserat att vi inte alls kan gå tillbaka och reflektera över hur. Jag vet exakt hur jag lärde mig läsa och vilka tekniker jag fortfarande använder. Men då fanns där misstankar om dyslexi när jag gick i lågstadiet vilket gjorde att jag tvingades reflektera redan då. Att jag idag läser den utbildning jag läser förstärker givetvis det hela också.

Det är det verkligen. Jag funderade på läsningen (och cyklingen) endel när barnen var små men det är ju också längesedan. Hur man gör olika saker vid ridningen har jag lättare för att förklara vilket inte är så konstigt då jag jobbat med det och verkligen har funderat mycket kring det. Det har överhuvudtaget, vad det än gäller, varit viktigt för mig att hitta just den förklaringsmetod/modell som gör att den enskilda känner att hen förstår det jag försöker förklara.

När jag var liten var fem myror är fler än fyra elefanter det som sändes. Visst ljudades det där men det var inte så jag lärde mig. Det tyckte jag mest var störigt. Inget som jag tyckte hörde ihop med att läsa och så kände jag även i skolan. Såg jag däremot ordet när de läste det (och inte ljudade) så kunde jag det sedan. Liksom att lära sig läsa ord för ord i början. Jag insåg nog det först när sonen lärde sig läsa när han var 3,5 år och gjorde likadant så när dottern gjorde samma sak var jag inte alls förvånad. Inte heller över deras frustration över ljudningen i skolan.

 

[athena_arabians]

@Ninnurur: Just det där tror jag är väldigt viktigt. Jag kommer som sagt från en arbetarbakgrund där min mamma var den första med högre akademisk utbildning, jag var den andra (den första som gick på universitet). Min pappa gick i skola i sju år, sedan var det dags att börja jobba (han var född 1926 och de var enormt fattiga).

Det har alltid funnits böcker här och kunskap har alltid uppmuntrats, oavsett ämne. Min morfar var vansinnigt intresserad av naturvetenskap och förde det vidare till mig. En av hans födelsedagspresenter till mig var Illustrerad Vetenskap som vi läste tillsammans. Han var också lite av en sökare och vi hade många diskussioner om livet och tro. Min morfar uppmuntrade också min vansinniga nyfikenhet på allt, han var också nyfiken på det mesta. Min pappa läste också väldigt mycket trots att han inte hade en lång formell utbildning. Det har heller aldrig funnits någon känsla av "det går inte" eller "det är onödigt" när det gäller utbildning och bildning vilket jag senare insett har funnits i många familjer. Samtidigt har jag aldrig haft någon press på mig från min familj när det gäller utbildning. Tur det, jag började jobba efter åk 9

Mina yngre kusiner har alla hög utbildning och har vuxit upp i en liknande miljö som min även om de tyvärr inte hade förmånen att få vara så mycket med morfar som jag, han dog när de var små. Deras föräldrar har dock alltid uppmuntrat dem till lärande.

Mina äldre kusiner är en annan femma. Där var det ett mer traditionellt arbetarhem med ett visst akademikerförakt och ungefär noll stöttning hemifrån. Ingen av dem har en högre utbildning (en har tvåårigt gymnasium, den andre ett icke komplett grundskolebetyg). Deras yrkesliv har varit tämligen krokigt också. Ingen av dem har inlärningssvårigheter (även om de inte har lika lätt för sig som vi andra kusiner) utan jag tror det mest beror på den dåliga stöttningen hemifrån.

Nu säger jag verkligen inte att en högre akademisk utbildning är bättre än tvåårigt gymnasium men bildning och kunskap är viktigt. Min man är arbetare med arbetarbakgrund men vill hela tiden utvecklas i sitt jobb och tar till sig nyheter och utbyter erfarenheter med andra i branschen. I sitt tidigare yrke gick han vidareutbildningar och var även handledare för nyutbildade.

 

[Korven]

Har en son med språkstörning. Ord fastnar inte automatiskt för honom, han måste lära sig betydelsen av ordbilden. Sammansatta ord är krångligt. Mjölkbil är för honom obegripligt utan förklaring.
För honom funkade det att lära sig bokstäverna med bild och ljud. K till exempel var en bild av ett K och en kulspruta som sköt KKKKKK. S var en orm som slingrade sig i ett S och sa SSSSSSS.

Ordbilden , min syster skulle ju lära sig ljuda. M I L D A, smör säger hon då. jamen vi sa aldrig nåt annat hävdade hon.

 

[Amha]

Jag lärde mig genom att ljuda och det fungerade bra för mig. Ska jag läsa ett nytt ord högt ljudar jag. Om jag läser det tyst fattar jag det snabbare och det flyter på liksom, särskilt om det är ett ihopsatt ord där man känner igen delarna av ordet. Ibland kan jag behöva läsa det två gånger dock.

Min partner och jag har pratat mycket om det där inför att våra barn ska lära sig läsa. När han ville att föräldrarna skulle läsa en bok brukade de tydligen svara att han får lära sig att läsa själv. Jag blir vansinnig när han säger så till våra barn då är svaret nej bättre enligt mig. Nu visade det sig dock att det fungerade för honom men han är nog en på hundra eller nåt.

Hur som haver. Som jag har förstått på honom kunde han ju texten han försökte läsa och la helt enkelt ihop 1+1 och han var ju väldigt motiverad då han var, och är, väldigt intresserad av att lära sig.

 

[Lipperta]

Min mamma lärde mig väldigt tidigt hur bokstäver såg ut och hur de lät. Vi kunde sitta vid borded och måla teckningar på typ en katt sen skrev mamma KATT över bilden och utalade varje bokstav. Sen färglade jag katten och vi tog en ny teckning jag gjorde. Alltså helt på lek.
Hon gjorde detta sen jag var väldigt liten och sket i det totalt, typ 3 och upp sen läste vi väldigt enkla pixi böcker tillsammans till skolan började. Jag blev den enda som läste utan att hacka upp mig på ord (stolt)

 

[voltis]

Har ett barn i första klass.
Jag själv lärde mig läsa och skriva som femåring, men upptäckte snabbt att dottern inte tyckte det var intressant att lära sig så tidigt. Så har inte pressat eller övat hemma alls innan skolan.

I förskoleklass började de lära sig de stora och små bokstäverna (de stora kunde hon nästan alla innan men inga små). Och varje vecka hade de en ny bokstav som de lärde sig både skriva och ljuda, men på enkel nivå med mkt lek och pyssel kring bokstaven.
Dottern kunde inte läsa ett helt ord när hon började ettan.

Men där lossnade det! De har använda ljuda-metoden och hon har lärt sig jättefort och den metoden verkar passa henne utmärkt. Nya ord är svåra först, men har jag sagt ordet eller hon ljudat sig igenom ett par gången så går det av bara farten.
Ibland blir det ju fel då man ljudar olika kombinationer på olika sätt, men i det stora hela gillar vi iaf ljudametoden!
Sen är ju alla olika, vet faktiskt inte hur de gör i klassen om ngn inte fixar det lika lätt, men litar på att de anpassar undervisningen efter barnen.

Bla har de samma läsbok till alla barnen, men det finns lättare och svårare variant av samma bok/berättelse. Dottern har den enklare, men hon har inte sett det som ngt negativt alls. Bara konstaterat att några av barnen har den svårare boken, men "mamma det är ju ändå samma bok så det spelar ju ingen roll"

 

[Brandgul]

Pga brist på svar i pluggtråden så lyfter jag ur denna fråga och lägger denna under vuxna då jag främst vill diskutera detta ur ett pedagogiskt perspektiv. Sticker den iväg åt andra håll så får moderator givetvis flytta den

Det jag undrar kring är era tankar kring hur man lär ett barn (säg 5-8år) att läsa? Hur tänker ni, vad gör ni rent praktiskt med barnen och vad har ni lärt er är "korrekt"?

Vi, logopedstudenter, lär oss att det finns två olika angreppssätt: top-down med fokus direkt på textförståelse och läsvilja samt bottom-up med mer traditionellt ljudande av enstaka bokstäver och ord. Jag blir ju direkt jätteskeptisk till top-down metoden då den helt saknar vetenskapligt stöd för våra patientgrupper (dyslexi, språkstörning etc). Men jag är inte lärare och jag har inte heller någon egen erfarenhet av top-down sen jag lärde mig läsa. Hade därför varit jätteintressant att få höra hur ni som faktiskt är utbildade i pedagogik tänker och resonerar kring det hela. Även erfarenheter från er föräldrar som har barn i lågstadieåldern just nu.

Båda våra barn har knäckt koden genom att skriva först. De har ljudat och skrivit korta ord och sen börjat läsa.