Nu vet jag inte hur gamla ni är, men jag har varit i samma sits själv när jag (eller vi, vi var ju fler)var i 12-13 årsåldern.
Vi red i ett travstall, och de flesta hästarna var jättesnälla, men vi fick INTE ge oss ut på vägarna, utan bara rida i de inhägnade skogsbackarna och rasthagarna. Dels var de rädda om hästarna såklart, en del var ganska värdefulla, men det var även för vår egen skull.
Efter ett par år började vi känna oss lite duktiga och tyckte det blev ganska tråkigt att rida runt i hagarna, så det blev några små turer på "förbjudet område". Och då började olyckorna hända... En svårt stukad fot och ett NÄSTAN insparkat öga var inte att leka med!
Plötsligt förstod man varför det fanns regler att följa...
Så gör som hästägaren vill, det finns nog anledningar till att det är som det är. Och är ni inte myndiga så är det faktiskt andra människor som är ansvariga om det händer något, inte ni själva.