Att separera

[Linda.B]

Efter tio år tillsammans kommer jag & Oscar's pappa att separera - Det hela är mitt beslut! Jag tycker väldigt mycket om honom som människa och som Oscar's pappa men jag älskar honom inte längre som jag borde göra.

Han har haft svårt att acceptera mitt beslut, vilket gjort att det varit väldigt jobbigt att bo under samma tak - Men jag kan/vill inte tvingas leva i ett "låtsasförhållande" där jag mår dåligt! Tycker inte det är rätt mot någon av oss, allra minst mot Oscar och ser hellre att han har två glada föräldrar på varsitt håll.

Känner mig som världens sämsta förälder nu men vad ska jag annars göra?

Ni som separerat hur har det löst sig för er?

Mvh Linda

 

[majjijann]

Sv: Att separera

Jag har inte separerat och jag har inte heller barn, men jag håller med om att det måste vara bättre med två glada på var sitt håll än två som inte fungerar tillsammans.

 

[Vili]

Sv: Att separera

Jag är väldigt nyseparerad och har väl inte riktigt kommit in i alla rutiner men för första gången på mer än ett halvår mår jag BRA

Min son är nu 12½ månad gammal och jag och hans pappa har i princip bråkat sen han föddes. Isaks pappa har inte riktigt hängt med i hela grejen att mogna när man får barn vilket gjort att jag stört mig någon sjukt hela tiden.

Efter en jobbig höst enades vi faktiskt att det inte var bra för Isak att leva med två bråkande föräldrar och nu är det lite mer än 3 veckor sedan han flyttade. Direkt kändes det riktigt tomt men nu känns det bra , både Isak och jag är mer harmoniska.

Vi har löst det så att Isaks pappa är fortfarande pappaledig och har honom på dagarna när jag är i skolan, sedan sover Isak alltid hos mig för att inte göra det så rörigt för honom. Sedan har även Andreas honom varannan helg från Fredag-Söndag. Vi tycker det fungerar riktigt bra, Andreas kommer klart träffa honom mindre när han börjar jobba men det är lite vad han väljer själv också..

Just nu håller jag för fullt att kolla upp allt med bostadsbidrag, underhållsstöd och gud vet vad...ekonomin gynnades ju inte precis med denna separationen...men pengar är ju inte allt

För dig tror jag det absolut viktigaste är att så snabbt som möjligt få eget eller ensamt boende utan din sambo, detta tror jag leder till grymma bråk annars om man bestämt man ska separera men inte riktigt kommer loss.

/Madde

 

[Sonic76]

Sv: Att separera

Jag skaffade lägenhet och flyttade, min fd brydde sig inte dugg om vad jag gjorde. JAg har dottern mån till fre, lite orättvist, men han säger inte åt henne att gå och lägga sig och det är tufft att orka med skolan när man inte sovit mer än 6 timmar och är 7 år gammal.
Jag fick ta lån för att köpa möbler och det har knäckt min ekonomi fullständigt, men nu är jag klar med skolan och förhoppningsvis får jag arbete snarast. JAG får bostadsbidrag och underhållstöd, men försäkringskassan klantade sig och skrev in att barnet var folkbokfört hos mig, det hade jag inte uppgett och betalade ut för mkt bostasdbidrag som jag nu ska betala tillbaka, 7500kr. SÅ var noga med att höra efter så att du får rätt summa, de ska ha pengarna tillbaks oavsett vems fel det var. Men jag mår bra och trivs med att kunna stänga dörren om mig och kunna upprätthålla rutiner .