Att ta in nytt "blod" i en ras

[WildWilma]

Angående punkt 3 i det du skriver: man kan inte utvärdera en avelshund på bara en enstaka kull. Det är alltid två hundar inblandade i en avelskombination och ibland kan det helt enkelt vara själva kombinationen som inte fungerar. Att kassera hundar ur avel baserat på sådant kan snabbt minska avelsbasen i vilken ras som helst och detta kanske helt i onödan. För att veta om en hund lämnar bra eller dåligt så bör den ju testas i ett par olika avelskombinationer och naturligtvis ska avkomman sedan utvärderas. Jag hade t ex en hane som i en kull lämnade en valp med hjärtfel. Varken han eller tiken lämnade hjärtfel med andra partners, men just den kombinationen var inte så bra.

Jag är fullt medveten om det dilemmat men i vissa (små) raser är det helt enkelt inte lämpligt oavsett att en hund får mer än någon enstaka kull om man ser till rasens överlevnad långsiktigt mer än att man vill ha en viss utveckling åt något håll (oavsett vad).

Istället för att en hund ska producera X antal avkommor (enligt vissa minst 30) innan man kan utvärdera den enskilda hunden som avelsdjur (om den sedan ska fortsätta att få fler kullar!!!) så får man titta på familjen får att få en hyffsad bild av genotypen. Därför är det av stor vikt att så många hundar som möjligt hälsotestas och mentalbeskrivs (i de raser där man tillämpar det), inte bara avelsdjur. Då kan man få en hyffsat bra bild av vad den hund kan tänkas lämna och därmed kombinera på ett förhoppningsvis lämpligt sätt utifrån det.

Att bara ta en hund och titta på fenotypen (vad man kan se, röntgen, mentalbeskrivning mm.) på den enskilda individen och sedan producera 30 valpar efter den hunden och så visar det sig att det inte blev så bra, det är katastrof i en liten ras (max 100 reg per år i Sverige tänker jag nu). Och även om det visar sig att det blev bra i första generationen så är det inte alls säkert att det blir bra efter 3-4 generationer när man börjar dubbla den individen (som kanske har har 60 barnbarn eller mer) i stamtavlan och recessiva defekta anlag (som ALLA hundar har) dubblas hos en del individer. I många raser finns det sådana matadorer 4 gånger eller fler i samma stamtavla. Att enskilda avelshundar har fått för många avkommor men framförallt för många barnbarn är ett enormt problem i många raser. Bara i min egen ras är cirka 50% av alla valpar som föds ett barnbarn till en avelsmatador!!! Och då är det bara några få hundar som fått över 36 (gräns för avelsmatador) egna avkommor, desto fler är matadorer genom sina barnbarn (72 barnbarn eller fler). Det är inte konstigt att det för många uppfödare är mycket svårt att hitta lämpliga tillräckligt obesläktade avelsdjur.

Sen om man avlar brett på många avelsdjur med olika släktskap/linjer så bör man rimligtvis bibehålla de genomsnittliga kvalitét man har i en ras tillsammans med den genetiska variationen till skillnad mot om man avlar mer på färre hundar. Ska man driva en utveckling ska det göras långsamt genom bred utvärdering, iaf om man är intresserad av att rasen ska finnas kvar långsiktigt.

Men jag tror att du säkert har full koll på problemet med matadoravel!

Här är en bra artikel på ämnet: LÄNK för den som vill läsa mer. (hela hemsidan är väldigt informativ på ämnet, men mina källor är framförallt via utbildning hos SKK och SBK som avelsfunktionär)

 

[Ainon]

3. Ingen hund ska användas för ung i avel eller få flera kullar tätt inpå. Allt för att kunna upptäcka ev. problem som uppstår innan för många om ens några avkommor finns.

Detta är ju väldigt viktigt även i större raser.
Ex finns en hund inom ’min’ ras som året den blev 2år gammal fick 7 (!!) kullar med totalt 40+ avkommor och vet att det väntas och planeras flera kullar efter denna. Samtidigt har de första kullarna nu precis kommit upp i sådan ålder att hälsoproblem kan börja skönjas och finns ’redan’ 4 avkommor med ocd (3 olika kullar) och en med ep, de äldsta avkommorna har liksom inte ens fyllt 1år...
Min tanke är bara varför använda en oprövad avelshane så mycket (även om den är läcker prestationsmässigt)

Det är tom svårt att hitta kullar där föräldradjuren är av äldre årgång, speciellt där både tik och hane är äldre, trots att det tas massor med border collie kullar
Är det att alla vill använda unga moderna hanar som för tillfället är ’it’? (och ta valpar på tiken såsnart alla krav är på plats, men då borde man ju kunna välja en äldre hane iaf)

 

[Migo]

Detta är ju väldigt viktigt även i större raser.
Ex finns en hund inom ’min’ ras som året den blev 2år gammal fick 7 (!!) kullar med totalt 40+ avkommor och vet att det väntas och planeras flera kullar efter denna. Samtidigt har de första kullarna nu precis kommit upp i sådan ålder att hälsoproblem kan börja skönjas och finns ’redan’ 4 avkommor med ocd (3 olika kullar) och en med ep, de äldsta avkommorna har liksom inte ens fyllt 1år...
Min tanke är bara varför använda en oprövad avelshane så mycket (även om den är läcker prestationsmässigt)

Det är tom svårt att hitta kullar där föräldradjuren är av äldre årgång, speciellt där både tik och hane är äldre, trots att det tas massor med border collie kullar
Är det att alla vill använda unga moderna hanar som för tillfället är ’it’? (och ta valpar på tiken såsnart alla krav är på plats, men då borde man ju kunna välja en äldre hane iaf)

Ja, BC-aveln är helt galen. Så unga hundar, så många parningar på kort tid...

 

[Malibu_Stacy]

Detta är ju väldigt viktigt även i större raser.
Ex finns en hund inom ’min’ ras som året den blev 2år gammal fick 7 (!!) kullar med totalt 40+ avkommor och vet att det väntas och planeras flera kullar efter denna. Samtidigt har de första kullarna nu precis kommit upp i sådan ålder att hälsoproblem kan börja skönjas och finns ’redan’ 4 avkommor med ocd (3 olika kullar) och en med ep, de äldsta avkommorna har liksom inte ens fyllt 1år...
Min tanke är bara varför använda en oprövad avelshane så mycket (även om den är läcker prestationsmässigt)

Det är tom svårt att hitta kullar där föräldradjuren är av äldre årgång, speciellt där både tik och hane är äldre, trots att det tas massor med border collie kullar
Är det att alla vill använda unga moderna hanar som för tillfället är ’it’? (och ta valpar på tiken såsnart alla krav är på plats, men då borde man ju kunna välja en äldre hane iaf)

Mycket ansvar hänger ju på hanhundsägaren också, jag kan förstå att det är lockande att använda en ny och lovande ung hane och att förfrågningarna trillar in, men ett stort ansvar ligger ju hos hanhundsägaren att faktiskt säga nej. En får hänvisa till att hanen är ung och de kullarna efter hanen först ska utvärderas innan fortsatt avel.
Jag tycker inte att det är helt fel att låta en yngre hane (givetvis ska hunden uppnått den ålder som rekommenderats, gjort de prov/tester som bör göras etc) få kanske 2 kullar och helst med två helt olika tiklinjer. Men sedan bör kullarna utvärderas innan hanen används igen, och då bör avkommorna åtminstone vara några år gamla. Runt 4 år då exempelvis för BC med tanke på EP. Hanarna brukar kunna para högt upp i åldern så det är liksom inte bråttom.

 

[Puffindog]

Jag tycker att dom nordiska länderna är i överlag bra med att hålla genetisk variation i våra inhemska raser. Finsk lapphund och Lapsk vallhund tar aktivt in nya inmönstringar, och samma med Hälleforshund, Dansk spets, och Dansk-Svensk Gårdshund/Skånsk terrier i Danmark. Norsk lundehund i Norge har ett inkorsningsprojekt på gång som har hittills gått bra. Gotlandsstövare, Smålandsstövare osv. har haft flera inkorsningsprojekt och tror att den första hade nyss en inkorsningskull. Vit älghund och Broholmer stängde rätt så nyligen stamböckerna och man planerar eventuellt att köra utkorsning på Svensk lapphund, och Norrbottenspets är jag inte hundra på men tror att stamboken i Sverige stängdes nyligen? Vi är också duktiga på att hålla en bredare genetisk bredd inom raserna.

Tyvärr har vi ju saker som matardoravel som är inte alls så hållbart i längden, och gärna ska det paras så ungt som möjligt. Sen får vi fall som nämnt ovan med populära hanar som dör unga eller har nu spritt en ärftlig sjukdom brett i rasen och lär vara svår att få ut ur rasen. Utseende eller arbetsförmåga är ju inte allt. Vill man att raserna ska överleva i framtiden får man avla brett, och våga korsa in/öppna stamboken mer än vad vi gör nu.

 

[Asko]

Vilka stamböcker menar du?

Hästrasernas. Men ditt svar får mig att känna att det var en dum fråga

 

[Asko]

Jag tycker att dom nordiska länderna är i överlag bra med att hålla genetisk variation i våra inhemska raser. Finsk lapphund och Lapsk vallhund tar aktivt in nya inmönstringar, och samma med Hälleforshund, Dansk spets, och Dansk-Svensk Gårdshund/Skånsk terrier i Danmark. Norsk lundehund i Norge har ett inkorsningsprojekt på gång som har hittills gått bra. Gotlandsstövare, Smålandsstövare osv. har haft flera inkorsningsprojekt och tror att den första hade nyss en inkorsningskull. Vit älghund och Broholmer stängde rätt så nyligen stamböckerna och man planerar eventuellt att köra utkorsning på Svensk lapphund, och Norrbottenspets är jag inte hundra på men tror att stamboken i Sverige stängdes nyligen? Vi är också duktiga på att hålla en bredare genetisk bredd inom raserna.

Tyvärr har vi ju saker som matardoravel som är inte alls så hållbart i längden, och gärna ska det paras så ungt som möjligt. Sen får vi fall som nämnt ovan med populära hanar som dör unga eller har nu spritt en ärftlig sjukdom brett i rasen och lär vara svår att få ut ur rasen. Utseende eller arbetsförmåga är ju inte allt. Vill man att raserna ska överleva i framtiden får man avla brett, och våga korsa in/öppna stamboken mer än vad vi gör nu.

De nya aktiva inmönstringarna du nämner, är de från andra raser eller arbetshundar som man hittar ute i landet?

 

[Myrten]

Hästrasernas. Men ditt svar får mig att känna att det var en dum fråga

Vilka hästraser? Fullblod eller de som jag ganska svepande nämner att man började stamboksföra vid förra sekelskiftet?

Generellt är det nog olika, men min uppfattning är inmönstring vanligen baseras på att det kan finnas en population som kan antas tillhöra rasen men som av accepterade anledningar inte är stamboksförd. Detta innebär vanligen att individerna går tillbaka på aldrig stamboksförda individer av rasen. Nu för tiden existerar sällan dessa populationer i västvärlden.

Annat var det förr. I stamböckernas barndom gick fortfarande hästar "på skogen" i vilt eller halvvilt tillstånd och man hade inte koll på härstamningarna. Sådana ponnyer togs in i stamböckerna. De var ju welsh, new forest, connemara osv men man hade inte dokumenterat härstamningarna. Men finns det fortfarande viltgående ponnyer man inte känner till? I Sverige är alla russtammar kända sedan decennier och jag tror att det är detsamma med de brittiska ponnyraserna. Islandshästar kan kanske registreras på Island utan att man känner till stammen, men de kan ju omöjligt vara en annan ras.

Det finns exempel på att man har öppnat stängda stamböcker. I Welsh studbook lades en del hästar till efter andra världskriget. Dessa ansågs vara av bra rastyp, men hade inte registrerats pga att ägarna inte haft råd under depressionen och sedan kom kriget. Anledningen var att man ville öka antalet individer. Hästarna märktes "FS" (foundation stock). På 50-talet togs möjligheten bort.

I Sverige hade vi länge krav på tre stamboksförda generationer för att en häst skulle anses vara godkänd för stamboken. Om det fanns annat blod i fjärde led spelade det ingen roll (annat än för avelshingstar). Jag vet inte om detta fortfarande finns kvar eller om man har stängt stamböckerna generellt nu. Det är ju ursprungslandets regler som ska gälla.

 

[Puffindog]

De nya aktiva inmönstringarna du nämner, är de från andra raser eller arbetshundar som man hittar ute i landet?

Inmönstringar är generellt med hundar av okänd härkomst som kommer från ursprungslandet/ursprungsområdet och passar in i standarden. Hos Finsk lapphund och Lapsk vallhund är det från renvallande hundar hos samerna med en okänd härkomst, Dansk spets, Hälleforshund, Norrbottenspets vet jag inte så mycket om dock verkar det finnas lite info på deras rasklubbars hemsidor

https://srlv.se/avelskommitte/inmonstringar/
https://danskspids.dk/?page_id=47
https://www.halleforshunden.org/inmonstring
Är tyvärr dålig på finska och kan inte slå upp något om Norrbottenspetsen där

 

[Lena_B]

Jag har träffat en av hundarna ur första generationen cocker-clumber, och min spontana reaktion var att fråga om det var en clumber. En som är mer bekant med rasen hade förmodligen reagerat på det som avvek från rasen, men jag såg i alla fall inte mycket som liknade cocker i den hunden. Det var ingen av hundarna som gick vidare i avel.

Jag har för mig att jag läst en av anledningarna till inkorsningen var att förbättra jaktegenskaperna, men jag är osäker på detta.