Barn och jämställdhet

Nej vi är inte det minsta jämställda beroende på att jag är föräldraledig från min arbetslöshet.
Jag kommer vara ledig fram till april och sedan kommer Jonas vara ledig fram till augusti då Ludvig börjar förskolan.
Barnen tillbringar mest tid med mig och det är jag som ser till de kommer till sina aktiviteter. (Bvc, skola, simning)
Däremot vet jag att när jag jobbar så räknar vi mitt jobb lika viktigt oberoende av summan i lönekuvertet.
Nu är dock fördelningen skev.
 
Vi har tagit ut nästan exakt lika mycket föräldraledighet med båda barnen och på det stora hela gör vi ungefär lika mycket hemma men tyvärr är vi på det stora hela inte helt jämställda faktiskt.

Exempelvis har jag precis som du tyvärr en förmåga att låta mig själv stå tillbaka lite för att min sambo ska kunna fortsätta utöva sina intressen och jag tar även i övrigt ta mer ansvar för att han ska må bra. Min sambo är lite skör psykiskt och behöver sova hela nätter så exempelvis har jag tagit i princip alla nätter sedan första barnet föddes för 4,5 år sedan. Min sambo får också sovmorgon nästan varje lördag och söndag (till ca 8.30, barnen vaknar mellan 7 och 8). Han behöver också sitta ner och ta det lugnt från 21 varje vardagskväll så behövs det diskas, tvättas, lagas mat, plockas undan, vikas tvätt eller handlas efter denna tid så är det jag som gör det. Jag har också mer en förmåga att tänka framåt och göra flera saker på samma gång. T ex kan jag på kvällen sortera tvätt och bära ner i tvättstugan för att smita in och lägga i tvätt i maskinerna innan jag hämtar på förskolan nästa dag och hänga upp tvätten i samband med att vi går hem från parken en timme efter hämtning.

Ibland så bestämmer jag mig för att nu ska vi dela lika på nätter och morgnar och allt annat men det slutar med att han blir så trött, så trött och jag blir så sur, så sur.

Det här är en källa till bitterhet för mig och vi har diskuterat det en miljon gånger men jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att lösa det.

Sen tycker han säkert att han är bättre än mig på vissa saker.

Man brukar väl säga att man ofta lever mindre jämställt nar man fått barn än innan man fick barn. Hinner dock inte analysera det nu.

Men!

Min man har jobbat 75% sedan minsta barnet började på förskolan i december 2014 och jag har jobbat heltid fram till 1 oktober då vi båda började jobba 90%. Vidare tror jag faktiskt att han tar lite mer VAB och på något sätt lyckas han ta någon mer hämtning och lämning än jag fastän vi båda jobbar 90% och han har lite längre att pendla.
 
inspirerad av en annan tråd ( som jag blev rätt upprörd av men inte vill trådkapa) är jag nyfiken på hur era förhållanden förändrats sedan ni fick barn? Var ni jämställda innan, delade på alla sysslor och har fortsatt på samma vis? Eller är ni helt plötsligt trippelarbetande, ledsna ensamma mammor med gröt i håret? Blev det som du tänkte dig? Är din partner den ansvarsfulla jämställda kndivid som du trodde? Är du?.

Jag upplever att vi blivit mer jämställda efter att dottern kom. Innan jobbade maken 80 till 90 timmar i veckan och kunde jobba borta veckor i sträck. Detta gjorde ju att jag gjorde allt praktiskt hemma med hus, hundar och bil.
Med erfarenheter från min egen ojämställda uppväxt så hade jag tydliga krav innan barn ens skulle komma på tal: dela lika på föräldraledighet, vab och hämtningar samt uppdelning av hemsysslor på rullande schema.

Tycker så här efter snart 3 år att det fungerar bra och jag och mannen har släppt på millimeter rättvisan en aning ...:up:
 
Vi är inte alls särskilt jämställda egentligen. Min man gör nämligen otroligt mycket mer än mig hemma :D

Det kommer sig av att han har 3 barn sedan tidigare och han har därmed huvudansvaret för dem med klädinköp, skjutsande, hålla reda på gympa, utflykter osv.

För det gemensamma barnet har vi ungefär lika stort ansvar, kanske att jag gör mer just nu eftersom han är inne i en väldigt mammig period. Nattar jag tar det 15 min, nattar pappan tar det 2 timmar fyllda med gråt och skrik.

Båda har fritidsaktiviteter, jag mer än mannen. Vi stämmer av att det är ok att vi gör något en kväll men brukar vara väldigt generösa med att säga ja båda två.

Vad gäller tvätt och sånt så brukar jag ofta laga mat på vardagarna eftersom jag slutar tidigare. Han tvättar, tar disk och är vansinnigt mycket bättre på att plocka undan saker.

Ekonomiskt betalar han mer för hus och hem eftersom han tjänar mer. Dessutom har han sett till att jag har kunnat höja mitt pensionssparande ordentligt under tiden jag var föräldraledig.

För det var jag som var ledig längst. Jag var hemma på heltid i 13 månader och sedan på halvtid i 4 månader. Mannen hemma på halvtid de 4 månaderna. Sedan hade vi ledigt tillsammans i 2 månader över sommaren. Vi hade tänkt ta lika mycket ledigt men så blev han headhuntad till ett riktigt bra jobb precis när min lediga tid närmade sig slutet. Tillsammans kom vi då fram till lösningen att jag förlängde min ledighet några månader och så delade vi på några månader.
 
Å då har jag ändå inte berättat allt, verkligheten är tio gånger värre. Förfinade det lite... :meh:
Men men, jag har ju själv valt att skaffa inte bara ett utan två barn med min man. Och känner lite så, att aningen så accepterar man situationen eller så gör man ngt åt det.

Jag hoppas att ni sett till att han tex betalar in till ditt pensionssparande när du går hemma? För om ni separerar så kommer det bli kännsbart för dig när det är dags för pension.
 
I dessa diskussioner kan jag ofta känns att skulden hamnar på mannen.
Jag kan se att jag själv sätter mig i en icke jämnställd roll också. Oftast för att jag vill bestämma och ha det på mitt sätt, varpå sambon släpper ansvaret för det.

Visst är det så. Ett exempel är att jag betalar alla räkningar varje månad (alltså jag gör själva betalningen, de betalas med gemensamma pengar). Inte för att jag måste eller för att maken inte skulle klara av det utan för att jag helt enkelt vill göra det på mitt sätt :o

Fast iofs så är jag bannlyst från att packa in mat i skåpen efter storhandling för jag organiserar det på "fel" sätt så det jämnar kanske ut sig :D
 
Visst är det så. Ett exempel är att jag betalar alla räkningar varje månad (alltså jag gör själva betalningen, de betalas med gemensamma pengar). Inte för att jag måste eller för att maken inte skulle klara av det utan för att jag helt enkelt vill göra det på mitt sätt :o

Fast iofs så är jag bannlyst från att packa in mat i skåpen efter storhandling för jag organiserar det på "fel" sätt så det jämnar kanske ut sig :D
Hur betalar man räkningar på sitt sätt? :)
 
Jag tycker att det här är jätteintressant. Jag känner igen mycket av det som andra beskriver i tråden.

Jag har valt att skaffa barn med en toppenman och en fantastisk pappa och vi är jämställda på vissa plan, men andra inte.

Vi kommer att vara hemma lika länge och min man kommer få (minst) lika många månader som jag då han är hemma själv med sonen (i min värld räknas det inte riktigt om pappans föräldraledighet innebär dubbeldagar då mamman också är hemma). Sett till antal dagar kommer maken troligtvis ta fler då han behöver skydda sin SGI.

Våra intressen är (tyvärr) ganska stereotypa. Jag älskar att läsa, pyssla och träna med hunden medan han snickrar, jagar och gymmar. Tyvärr blir jag också lite bekväm och lämnar över vissa sysslor till min man eftersom de är lite jobbiga och det går på en bråkdel av tiden om han gör det. Försöker skärpa mig på den fronten.
 
Hur betalar man räkningar på sitt sätt? :)

Ja det var kanske dumt uttryckt, själva betalningen sker ju på bankens sätt :D

Men vi har ett excelark med budget över kostnader osv som maken har rätt lite inflytande över :angel:. (Hur det ser ut och redovisas alltså, vad vi lägger pengar på är vi såklart två om). Därför har det blivit att jag betalar alla räkningar och sen för in det där.
 
Vilken tråd var det? (iofs kanske det står i tråden som jag inte läst ngnstans)

Vårt förhållande har inte förändrats sedan vi fick barn tror jag. Vi är fortfarande jämförbart slarviga och min man är fortfarande usel på att diska men fantastisk på att laga mat och handla. Jag är fortfarande usel på att handla, medioker på att laga mat men hygglig på att tvätta. Städa är vi båda dåliga på. Båda tycker att vi gör lite mer än den andre hemma, det hm "diskuterar" vi ibland... så gissningsvis är det jämförbart. (många hushållsysslor är bortstrukna från listan över vad som görs, det är roligare att läsa).

Båda ber om lov innan de gör någon aktivitet och båda gör ungefär lika många aktiviteter på en vecka, om man fördelar över året där jag rider mer på somrarna och han hobbyar mer på vintrarna. Han spelar datorspel på kvällarna och jag läser böcker (eller dataspel i perioder). Vi har mammor som drar strån till stacken den ena med barnpassning tre dagar i sträck någon gång i månaden, den andra med dagishämtning en gång i veckan.

Vi delade föräldraledighet nästan exakt visade det sig, även om jag trodde jag låg före genom att ta åtta månader först. Men sedan fick vi ingen dagisplats vid ett år så efter sommarens trassel låg vi ungefär lika. Vabbar ungefär varannan dag.

Båda kommer på att overall behövs snart ungefär samtidigt och båda kan komma hem med nya kläder till A självständigt (även om min man ofta fick frågan om det skulle vara inslaget som present i början :eek: nu tar han ju ofta med A.). Jag får hitta och laga hål för min man är usel på att sy.

Ingen av oss är nog sådär härligt ansvarsfull tyvärr. Ingen kör livspusslet från Mama tidningen utan möten och grejor skrivs upp någonstans och så lyckas vi komma iväg på det, den som kan. Lustigt nog placerade vårt förra dagis oss bland de ordningsamma föräldrarna trots vår "gör det den som kan" filosofi (kanske för att vi körde på -de vet bäst teorin och bara köpte det de sa och gjorde som de sa. Har ingen god mor identitet som kan skadas.). Det nya dagiset har inte sagt ngt. De gånger jag blir lite butter är när det är en miljon hörselkontroller och hälsogrejer och BVC saker som förra året och han är sämre på att boka saker.


Vinterföräldrar 2014/15, sista sidorna. Men jag tänkte att vi undviker att kapa deras tråd:)
 
Vi gick från ett jämställt förhållande där vi försökte dela lika på det mesta och båda jobbade massor till att jag skötte allt och var hemma med barnen i många många år. Han var inte föräldraledig, men han jobbade hemifrån en del och jag fick istället mycket hjälp av barnens farmor. Upplägget är såklart förkastligt ur en strukturell synvinkel, men fungerade utmärkt på individnivå.

Om man väljer att göra som vi gjorde så bör man naturligtvis på ett eller annat sätt fixa så att man inte står tomhänt vid en eventuell separation.
 
Visst är det så. Ett exempel är att jag betalar alla räkningar varje månad (alltså jag gör själva betalningen, de betalas med gemensamma pengar). Inte för att jag måste eller för att maken inte skulle klara av det utan för att jag helt enkelt vill göra det på mitt sätt :o

Fast iofs så är jag bannlyst från att packa in mat i skåpen efter storhandling för jag organiserar det på "fel" sätt så det jämnar kanske ut sig :D

Härligt med en till som är nörd när det gäller att betala räkningar och ha excelark :D Min man får gärna vara med men jag tycker ekonomi är roligt (jobbar med det och är kassör för en förening ideellt) och vill gärna göra för att både ha koll på allt och som sagt att jag tycker det är kul :o:p Det är ju lite av mitt intresse så det faller ju naturligt att jag gör det.
 
Jag jobbar med pensioner och pratar varje dag med kvinnor med oerhört låga pensioner på grund av att de varit hemma med barn länge och arbetat deltid. Även om det är fint att vara hemma med sina barn så måste man tänka på sin egen framtid också. Mannen kommer troligtvis inte finnas där och försörja resten av livet och att leva på existensminimum som pensionär är inte särskilt kul. Man ska alltid se till att bli kompenserad om man är den som avstår inkomst!

Jag och min man försöker vara så jämställda och rättvisa vi kan. Det betyder dock inte att båda gör exakt lika mycket av allt utan vi gör det vi är bra på och vill göra. Vi lagar oftast mat varannan dag, betalar räkningar varannan månad, men jag städar badrum och han byter däck. Går oftast bra även om jag tycker att han borde kunna ta fram dammsugaren lite spontant ibland, men han tycker att jag borde hålla ordning i lådor och skåp lite spontant också :D

Nu ska vi ha barn i april och är helt överens om att dela lika på föräldraledigheten. Där har vi inte tänkt så mycket på ekonomin eftersom det inte skiljer så mycket mellan våra löner, utan endast att båda ska ha chansen till lika bra relation med barnet. Om vi känner att det blir för långt att lämna barnet 8-8,5 h på förskolan sen går båda ner till 90 % istället för att en går ner 80 %.
 
Våra intressen är (tyvärr) ganska stereotypa. Jag älskar att läsa, pyssla och träna med hunden medan han snickrar, jagar och gymmar. Tyvärr blir jag också lite bekväm och lämnar över vissa sysslor till min man eftersom de är lite jobbiga och det går på en bråkdel av tiden om han gör det. Försöker skärpa mig på den fronten.
Fast behöver det vara negativt att man har stereotypa intressen? Så länge det genuina intresset finns ser inte jag att det är någon nackdel. Problemet är väl snarare när man känner sig "tvingad" att avstå eller utföra ett intresse eftersom det förväntas av dig som kvinna/man? Och kanske framförallt (och som verkar vara väldigt vanligt) att kvinnan förväntas dra ner på sina intressen eftersom hon ska ta hand om barnen, medan pappan kan fortsätta träna fotboll 3-4 gånger i veckan som vanligt. Att intresset i sig är stereotypt betyder inte per automatik att man lever ojämställt :).
 
Härligt med en till som är nörd när det gäller att betala räkningar och ha excelark :D Min man får gärna vara med men jag tycker ekonomi är roligt (jobbar med det och är kassör för en förening ideellt) och vill gärna göra för att både ha koll på allt och som sagt att jag tycker det är kul :o:p Det är ju lite av mitt intresse så det faller ju naturligt att jag gör det.

Ja alltså mitt excelark är ju aningens mer detaljerat än vad som vore nödvändigt för hushållets överlevnad om man säger så :angel::D
 
QUOTE]
Upplevde en stor skillnad i frihetskänsla när jag trappade ner/slutade amma, och kunde komma bort ibland, och han å sin sida slapp ha dåligt samvete över att han kunde sticka iväg själv på träning och annat, medan jag alltid var låst.

Vi hade nog lite tur där, jag helammade ju till fyra eller 6 månader (beroende på om man räknar en tsk mosad morot som mat eller ej) men A kunde alltid dricka ersättning på flaska också så jag kunde sticka och rida tre timmar ett par gånger i veckan (mer än tre timmar klarade inte brösten) och träna på Friskis var urenkelt, dels med bebis och dels att jag senare kunde lämna honom med pappan 1,5 timma utan att ens fundera över det.
 
Fast behöver det vara negativt att man har stereotypa intressen? Så länge det genuina intresset finns ser inte jag att det är någon nackdel. Problemet är väl snarare när man känner sig "tvingad" att avstå eller utföra ett intresse eftersom det förväntas av dig som kvinna/man? Och kanske framförallt (och som verkar vara väldigt vanligt) att kvinnan förväntas dra ner på sina intressen eftersom hon ska ta hand om barnen, medan pappan kan fortsätta träna fotboll 3-4 gånger i veckan som vanligt. Att intresset i sig är stereotypt betyder inte per automatik att man lever ojämställt :).

Mjo, på det sättet är vi nog ganska ojämställda. Han har burit hem en massa grejs och installerat i TVn och datorerna som jag inte har den blekaste om hur man sätter dit och jag ber honom om hjälp med min dator. Men han kan sätta ihop och byta ut innehållet i datorer själv och gör det gärna eftersom det är billigare så det känns som hans grej även om jag borde ha mer koll. Skulle jag köpa dator själv skulle jag köpa en burk och aldrig öppna den. Hans intressen är helmanliga, måla små tennfigurer och spela Magic, spela dataspel och läsa serietidningar o böcker.

Jag har hobbies som att sy och baka, rida och odla min trädgård och mina krukväxter och läsa böcker. Pinsamt feminint är det nog men det är roligt och resultatet oftast till ingen nytta i alla fall. Folk föredrar ju normalt att äta köpt bröd och vem behöver en ny medeltidsklänning egentligen, bullar är bara onyttigt att äta. Trädgården är ju lika bra som platt gräsmatta som vi klipper varannan gång, jag har bara en tendens att gräva ned hinder i den här och där (i form av buskar och jordärtskockor). Däremot borde vi kanske dela bättre på maskrosupptagandet.

(Bortrationaliserade sysslor är tex bilen, jag kör den till en verkstad om någonting behöver bytas eller fixas och (för sällan) till en tvätt om den ska tvättas.)
 
Mjo, på det sättet är vi nog ganska ojämställda. Han har burit hem en massa grejs och installerat i TVn och datorerna som jag inte har den blekaste om hur man sätter dit och jag ber honom om hjälp med min dator. Men han kan sätta ihop och byta ut innehållet i datorer själv och gör det gärna eftersom det är billigare så det känns som hans grej även om jag borde ha mer koll. Skulle jag köpa dator själv skulle jag köpa en burk och aldrig öppna den. Hans intressen är helmanliga, måla små tennfigurer och spela Magic, spela dataspel och läsa serietidningar o böcker.

Jag har hobbies som att sy och baka, rida och odla min trädgård och mina krukväxter och läsa böcker. Pinsamt feminint är det nog men det är roligt och resultatet oftast till ingen nytta i alla fall. Folk föredrar ju normalt att äta köpt bröd och vem behöver en ny medeltidsklänning egentligen, bullar är bara onyttigt att äta. Trädgården är ju lika bra som platt gräsmatta som vi klipper varannan gång, jag har bara en tendens att gräva ned hinder i den här och där (i form av buskar och jordärtskockor). Däremot borde vi kanske dela bättre på maskrosupptagandet.

(Bortrationaliserade sysslor är tex bilen, jag kör den till en verkstad om någonting behöver bytas eller fixas och (för sällan) till en tvätt om den ska tvättas.)
Jo, fast jag vet inte om jag skulle kalla det ojämställt, bara att ni har stereotypa intressen, vilket ju inte är särskilt ovanligt :). Huvudsaken är att man trivs med sina intressen och kan utöva dem i den utsträckning man kan och/eller vill. Sen måste man såklart kompromissa när man har barn, men så länge det sker på lika villkor spelar det ingen roll exakt vilket intresse man har, eller hur stereotypt det är.

Sen tänker jag att det är skillnad på att utföra ens stereotypa intresse för att jag tycker det är genuint roligt och råkar vara kvinna, och att utföra ett stereotypt intresse just för att jag är kvinna.

Jag har ridningen som största intresse och mer "manliga intressen" har sällan tilltalat mig. Om det beror på att jag är kvinna eller inte, låter jag vara osagt, men det tål att funderas på :).
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stänger du toalettlocket?
Tillbaka
Upp